Kim har blivit tillfångatagen och förs bort från sin flock. Främlingarna tar henne till ett läger, och där finns andra människor! Men de är alla fångar och tvingas arbeta. Hur ska Kim komma därifrån? Och finns hennes familj i lägret? Medan Kim letar efter en utväg gör flocken allt de kan för att rädda henne.
VARGflICKAN
Jag höll mig fast i gallret längst bak i lastbilen och ylade till mina hundar medan avståndet till dem blev längre och längre. Morgonsol, Brutus, Zip, Nosen och Mini sprang så fort de kunde, men de hade förstås ingen chans att hinna med. Min flock var ju det enda jag hade kvar i hela världen.
Det här är andra delen i den spännande serien om Vargflickan Kim och hennes flock.
ISBN 978-91-7971-197-9
9 789179 711979
rp_O__Kart_Vargflickan 2_HEDVIG.indd 2-3
bokforlagethedvig.se
2021-08-16 17:22
INNEHÅLL 1 Fångad
9
2 Bakom muren
22
3 Inlåst
42
4 Kontroll
53
5 Andra barn
63
6 Korsningar
73
7 Vänlighet
80
8 En annan väg in
96
rp_vargflickan_2.indd 6
2021-08-16 10:35
9 Ett ylande i natten
109
10 Klick
122
11 Duktig pojke!
126
12 Krasch!
134
13 Grinden
160
14 Jägarna
168
15 De vuxna
186
16 Framåt
204
rp_vargflickan_2.indd 7
2021-08-16 10:35
1
FÅNGAD Jag höll mig fast i gallret längst bak i lastbilen och ylade till mina hundar medan avståndet till dem blev längre och längre.
9
rp_vargflickan_2.indd 9
2021-08-16 10:35
Morgonsol, Brutus, Zip, Nosen och Mini sprang så fort de kunde, men de hade förstås ingen chans att hinna med. Min flock var ju det enda jag hade kvar i hela världen. Det hade gått fyra år sedan min familj flydde hemifrån. Fyra år sedan jag sprang rakt in i skogen och tappade bort mina föräldrar och min syster. Om det inte hade varit för mina djur vet jag inte om jag skulle ha överlevt. Och nu var jag på väg att förlora dem också. Jag ylade igen, så högt jag kunde.
10
rp_vargflickan_2.indd 10
2021-08-16 10:35
”Håll tyst där bak!” fräste mustaschmannen. När jag hade kommit springande ut ur skogen samma morgon och fått syn på de två männen som arbetade där hade jag blivit överlycklig. Jag var så glad över att se människor igen att jag inte misstänkte något. Min flock hade lärt mig att alltid närma mig försiktigt, att försöka läsa av andra varelser och förutse vad de skulle göra, men i min iver hade jag glömt allt jag lärt mig. För ett enda idiotiskt ögonblick hade jag betett mig … som en människa. 11
rp_vargflickan_2.indd 11
2021-08-16 10:35
Männen hade knuffat in mig i sin lastbil och kört iväg och lämnat kvar mina hundar.
Jag undrade om männen hade något att göra med attacken mot vår stad den där gången för flera år sedan. De hörde förmodligen till en armé. Nu var mina hundar bara otydliga fläckar i vägdammet. Vinden blåste, dammet virvlade upp … och ett ögonblick senare var min flock borta. 12
rp_vargflickan_2.indd 12
2021-08-16 10:35
Jag undrade om jag någonsin skulle få se dem igen.
Jag hörde ett skrik och tittade upp mot himlen. Örnen! Hon var bara en liten prick högt där uppe, men hon följde fortfarande efter oss. Ingen lastbil i världen var snabbare än hon! 13
rp_vargflickan_2.indd 13
2021-08-16 10:35
Så slöt sig ett tak av grenar över lastbilen och jag kunde inte se himlen längre. När jag vände mig om såg jag att vi var på väg in i något som såg ut som en lång grön tunnel av träd. Jag såg mig omkring och väntade på en lucka bland trädkronorna. Vägen svängde och snirklade sig fram och jag tappade känslan för 14
rp_vargflickan_2.indd 14
2021-08-16 10:35
hur lång tid som gick. Till slut blev grenarna glesare på ett ställe, och jag sträckte på nacken för att se himlen. Det syntes inga spår av Örnen någonstans längre.
15
rp_vargflickan_2.indd 15
2021-08-16 10:35
Jag sjönk ihop i sätet. Jag visste att mina hundar var trofasta. Jag var säker på att de skulle följa efter mig. De var kanske inte lika snabba som lastbilen, men de var skickliga spårare, särskilt Nosen. Dessutom hade vi kört på samma väg hela tiden, de behövde bara följa den. Men så såg jag till min besvikelse en korsning dyka upp framför oss. Vägen delade sig i tre. Jag morrade högt.
16
rp_vargflickan_2.indd 16
2021-08-16 10:35
Föraren kastade en blick bakåt på mig, han såg lite nervös ut. ”Vi kanske borde binda henne?” Mustaschmannen fnös. ”Hon är bara en liten flicka.”
Lastbilen svängde av till höger. Hur skulle mina hundar kunna veta vilken riktning vi körde i? Jag måste göra någonting för att hjälpa dem, kanske ge dem ett spår att följa. Det enda jag kom på var att dra loss några hårstrån från huvudet och släppa ut dem genom gallret. 17
rp_vargflickan_2.indd 17
2021-08-16 10:35
Stråna fladdrade till bakom lastbilen och var försvunna på ett ögonblick. Det var inte mycket, men jag hoppades att hårstråna skulle lämna ett doftspår. Skulle det räcka för att visa hundarna vilken väg vi hade tagit? Jag försökte lita på Nosens otroliga luktsinne. Det hade överraskat mig många gånger tidigare. Medan vi körde vidare slet jag loss fler hårstrån och släppte ut dem genom gallret ett i taget. 18
rp_vargflickan_2.indd 18
2021-08-16 10:35
Plötsligt vände sig mustaschmannen om där framme. ”Vad gjorde du egentligen ute i skogen? Hur hamnade du där?” Jag blängde ilsket på honom. Jag tänkte inte berätta något. Inte ett dugg. ”Hörde du vad jag sa, flicka? Jag ställde en fråga till dig!” 19
rp_vargflickan_2.indd 19
2021-08-16 10:35
Jag stirrade på honom på samma sätt som jag hade stirrat på Brutus när han utmanade mig.
Efter en stund fnös mannen och vände sig bort igen. ”Det spelar ingen roll om du pratar eller inte. Fran kommer att ha användning för dig i alla fall.”
20
rp_vargflickan_2.indd 20
2021-08-16 10:35
Jag stack in handen innanför tröjan och grep om slungan som jag hade där. Den gav mig en känsla av hopp. De här männen trodde att jag bara var en vanlig flicka. ”Hon … hon visar tänderna åt mig!” sa föraren. ”Bry dig inte om henne”, sa mustaschmannen. ”Vi är framme.” Vi lämnade den gröna tunneln och rullade ut i solljuset.
21
rp_vargflickan_2.indd 21
2021-08-16 10:35
Kim har blivit tillfångatagen och förs bort från sin flock. Främlingarna tar henne till ett läger, och där finns andra människor! Men de är alla fångar och tvingas arbeta. Hur ska Kim komma därifrån? Och finns hennes familj i lägret? Medan Kim letar efter en utväg gör flocken allt de kan för att rädda henne.
VARGflICKAN
Jag höll mig fast i gallret längst bak i lastbilen och ylade till mina hundar medan avståndet till dem blev längre och längre. Morgonsol, Brutus, Zip, Nosen och Mini sprang så fort de kunde, men de hade förstås ingen chans att hinna med. Min flock var ju det enda jag hade kvar i hela världen.
Det här är andra delen i den spännande serien om Vargflickan Kim och hennes flock.
ISBN 978-91-7971-197-9
9 789179 711979
rp_O__Kart_Vargflickan 2_HEDVIG.indd 2-3
bokforlagethedvig.se
2021-08-16 17:22