Larsåke W Persson
Eftertanke och försmak
Perspektiv på ett liv i tro
Eftertanke och försmak Perspektiv på ett liv i tro
LARSÅKE W PERSSON
EFTERTANKE och FÖRSMAK Perspektiv på ett liv i tro
© 2021 Larsåke W Persson Omslag: Charlotte Persson Foto: Örjan Jacobsson Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7969-963-5
Innehåll Förord
9
Vid närmare eftertanke
15
En värld i förändring
25
Vem är jag egentligen?
39
Att slitas åt båda hållen
55
Borta bra men hemma bäst?
69
Mellan «enligt» och «egentligen»
79
Eftertanke och försmak
89
Innanför eller utanför
101
Ingenmansland och allemansrätt
115
Församlingens matrikel och livets bok
131
Allas lika värde?
143
Den obekväma kyrkbänken
153
Den känsliga gudstjänsten
163
Trovärdiga skyltar
175
Helt överens?
185
Eftertankar i arkivet
205
Uppfinnare eller brevbärare?
213
Vem vet vad jag tror?
223
Test på en trovärdig tro
229
Att kunna sin läxa
235
Religiösa proffs och vanliga kristna
245
Trons värld – och våra verkligheter
255
Religiösa floskler och svåra bibelord
269
Barnatro och andlig utveckling
295
Erfarenheter från samtalsrummet
307
Att handskas med hemligheter
329
Eviga frågor och kortsiktiga mål
347
Om döden – och himlen som resmål.
357
«Det är trona som allt ska bero på!»
369
Att leva på hospice
371
Det blev som det blev
383
Beredd åt både livets och dödens håll
391
Från tanke till handling
399
Citerad och omnämnd litteratur
409
Förord
Efter femtio års yrkesverksamhet som pastor, själavårdare,
terapeut, föreläsare och författare finns det mycket att blicka tillbaka på och reflektera över, liksom på barndom och ungdomstid före yrkeslivet. En del av dessa erfarenheter har jag skildrat i mina tidigare böcker, framför allt Sanningar och gömställen (2004), Hur hel kan man bli? (2010) och Mina steg;7 dagars vandring till Santiago de Compostela och 70 år som pilgrim på jorden (2017). Jag hade nog inte tänkt att jag skulle skriva något mer efter Mina steg, men under de fyra år som gått sedan den kom ut har de tre orden «vid närmare eftertanke» malt inom mig som ett tänkbart tema för en ny bok. Inte minst de tidigare böckerna har gett mig anledning till eftertankar. Nu har jag tagit steget från tanke till handling. Från att ursprungligen bara ha varit privata dagboksanteckningar har mina reflektioner blivit en bok. Boktiteln Vid närmare eftertanke övergav jag dock när jag märkte att det inte fanns så mycket av omvärdering av tidigare erfarenheter och ståndpunkter som jag nog hade tänkt mig i det jag skrev från början – och som läsaren hade rätt att förvänta sig med en sådan boktitel. Mitt liv präglas helt enkelt inte av dramatiska omvändelser och överraskande 9
vägval. Mina erfarenheter som kristen, som förkunnare, som lärare och själavårdare har ändå gett mig anledning till många eftertankar. Medan Mina steg var en berättelse med betoning på vad jag gjort och sagt fokuserar jag i denna nya bok mer på vad jag tänkt och känt och på de många erfarenheter jag fått under ett långt yrkesliv. Resultatet har blivit en retrospektiv skildring av ett liv i tro och ett försök till positionsbestämning av var jag nu står vid sjuttiosex års ålder, men även en glimt av hur jag ser på morgondagen. Det har blivit texter med olika stil och karaktär alltifrån reflektioner över egna erfarenheter till undervisning i praktisk teologi och kristen förkunnelse. En och annan åsikt i aktuell debatt har jag väl också formulerat, som kanske skulle ha kunnat platsa som insändare i den kristna pressen, men nu nöjer jag mig med att uttrycka dem här – till den verkan det hava kan. Under många år har jag som predikant och föreläsare levt med ständig förväntan på mig att ha något att säga till uppbyggelse och vägledning för mina lyssnare, dessutom begripligt och någorlunda kortfattat. I min roll som lärare har jag förväntats att respektera kravet på vetenskaplig evidens i undervisningen. I den här boken har jag gett mig själv friare förutsättningar. Jag tar mig rätten att breda ut mig ganska fritt, utan andra krav än ärlighet mot mig själv. Samtidigt hoppas jag naturligtvis att det jag skriver ska vara begripligt och väcka igenkänning hos andra. Den läsare som i den här boken förväntar sig en översiktlig och samlad presentation av kristen tro blir antagligen besviken. Någon ambition att formulera en systematisk teologi har jag nämligen inte haft och en «uppbyggelsebok» är det inte 10
heller fråga om. Framställningen präglas mer av frågor och funderingar omkring personliga erfarenheter än av förvärvad teologisk kunskap. Den här boken skiljer sig också från min förra bok, den självbiografiska Mina steg, som ofrånkomligen fokuserade på mitt liv och mina erfarenheter. Nu hoppas jag att det jag skrivit ska medverka till att sätta läsarens erfarenheter och reflektioner i fokus. Om boken kan fungera som ett fönster genom vilket du som läsare får en ny utsikt, eller som en spegel där du upptäcker något viktigt om ditt eget liv och din tro, skulle det kännas mycket tillfredsställande för mig. Den målgrupp som jag framför allt haft i tankarna under skrivandet är personer i min egen generation med liknande bakgrund som jag själv har i den svenska frikyrkligheten, människor som reflekterar över vad de varit med om under livet. I mitt yrkesliv har jag mött många av dessa vid församlingsbesök, själavårdskurser och vid enskilda möten, och efter att så länge ha rört mig i hela den frikyrkliga världen, även i många svenskkyrkliga och ekumeniska miljöer, har jag lärt mig att människors trosfrågor är snarlika överallt. Många av de förändringar vi varit med om delar vi dessutom med människor i allmänhet i det svenska samhället. Jag tror verkligen att det finns ett stort behov i vår generation att reflektera över våra livserfarenheter. Förhoppningsvis kan även några läsare i en yngre generation lockas att ta del av vad jag skrivit för att få veta lite mer om sin kristna uppväxtmiljö och om sina föräldrars erfarenheter. En naturlig målgrupp för mina reflektioner är också de många yngre pastorskollegor som jag haft förmånen att lära känna under deras utbildning, vid medarbetardagar och i 11
handledningsgrupper. Samtidigt som de måste ha siktet inställt på framtiden ingår det i deras pastorala uppgift att möta alla oss troende och reflekterande pensionärer som ibland känner ett främlingskap i den förändrade frikyrkokulturen. Kanske är det pretentiöst att förvänta sig att mina personliga reflektioner ska vara av tillräckligt intresse för att motivera utgivningen av en ny bok, särskilt som jag inte har som ambition att bidra till någon aktuell akademisk eller teologisk diskurs. Någon ny lärobok i praktisk teologi är det ju inte jag skrivit. Jag har helt enkelt velat dela med mig av min erfarenhet och mina reflektioner till människor som kan vara intresserade, och som kanske har lärt känna mig tidigare som pastor, lärare, författare och föreläsare. Eftersom jag under ett tjugotal år har publicerat flera böcker av självbiografisk karaktär känns det naturligt att fortsätta på samma väg. Samtidigt hoppas jag, som säkert de flesta skribenter, på att få till stånd någon sorts dialog med mina läsare. Att få sitta ostörd på sin kammare och fundera på livet, eller att få tala oemotsagd som predikant eller föreläsare, kan visserligen ibland kännas som ett privilegium, men i längden är det knappast meningsfullt med monologer. Om du som läsare därför blir stimulerad till egna eftertankar – både instämmanden och invändningar – har jag nått mitt mål, särskilt om du dessutom vill dela dem med mig och med människor i din närhet. Till slut ett stort tack till några goda vänner som redan deltagit i en dialog kring mina texter. Ni har gett mig värdefulla synpunkter som hjälpt mig både till fördjupning och begränsning av mitt manuskript. Ett särskilt tack till Eva Fryxell, Ingvar Bengtsson och Johanna Börjeson som med kunnighet och 12
noggrannhet korrekturläst min text. Sist men inte minst ett varmt tack till min kära sambo, Charlotte Persson, som gjort bokens omslag. Reträtten, Österhaninge, i augusti 2021 Larsåke W Persson larsake.w.persson@gmail.com
13
Vid närmare eftertanke
Även om den här boken inte fick titeln Vid närmare eftertanke
vill jag inleda den med ett kapitel med just den rubriken. I flera år har jag ju levt med de orden och reflekterat över vilken roll eftertankar spelar i våra liv. Helt klart är att de kan vara på både gott och ont. Å ena sidan finns risk för att fastna i det förflutna, och att det som varit får alltför stor makt över nuet och framtiden. Att å andra sidan glömma det förflutna kan få som konsekvens att vi blir dömda att upprepa det. Att grubbla alltför mycket på framtiden har också sina risker, inte minst funderingar på vad som finns bortom döden. Det är detta William Shakespeares välkända ord om «eftertankens kranka blekhet» varnar för. Den svåra balansgången går ut på att vara närvarande i nuet och ha ett gott förhållande både till minnen och framtidsplaner. Någonstans måste vi placera vårt förflutna. Inte utan vidare kastar vi bort gamla fotografier och brev. Frågan är inte om vi ska spara eller slänga, snarare vad som ska kastas bort och vad som ska sparas. Ju mer det finns kvar av oordnade papper och foton desto större plats tar de både rent fysiskt i hemmet – och i våra tankar som en väntande nödvändig sysselsättning. Omständigheter och förutsättningar varierar naturligtvis. Hos 15
en änka eller änkeman får ett bröllopsfoto antagligen stå kvar på sin plats, men vad gör den man eller kvinna som lever i ny relation med bröllopsfotot från ett tidigare äktenskap? Mycket annat från en svunnen livsperiod kan inte heller ha samma plats som tidigare, men att kasta allt i soporna känns inte som ett möjligt alternativ. På liknande sätt som ett museum har en given plats även i en modern stadsbild, gäller det för oss som enskilda människor att hitta en rätt och rimlig plats för vårt förflutna i det liv vi nu lever. Återblickar kan vara ren nostalgi men också en nödvändig bearbetning av tidigare erfarenheter. Antagligen känner de flesta av oss tacksamhet inför en del vi varit med om och obehag för annat. Vissa handlingar och livsval ångrar vi, och en del uppfattningar har vi lämnat bakom oss. Kanske undrar vi hur vi då kunde tänka som vi gjorde. När vi sätter ord på sådana återblickar kan våra resonemang inledas med ord som «om jag ska vara ärlig…», «uppriktigt sagt» eller «vid närmare eftertanke…». Andra tillbakablickar kan resultera i nya insikter som vi inte hade tillgång till i ett tidigare skede av livet. Säkert kan det bli både för mycket och för litet av tänkande i en människas liv. Jag har själv tänkt mycket, och jag har antagligen varit mer av en tänkare än en handlingsmänniska. Tankegångar på temat «å ena sidan och å andra sidan» har alltid legat nära till hands för mig. Ständigt har jag varit beredd att se saker ur olika perspektiv. Med viss motvilja erkänner jag den tendensen hos mig själv, och säkert har det hänt att jag ibland i en önskan att framstå som helhjärtad och hängiven visat mig mer övertygad än jag inombords haft täckning för. 16
Troende och tänkande pensionärer – det är den målgrupp jag framför allt har haft i tankarna när jag skrivit den här boken. I denna stora och viktiga grupp finns många som, liksom jag själv, reflekterar över sin kristna tro och sina erfarenheter i den svenska kristenheten under de senaste femtio åren. Yngre pastorskollegor är en annan målgrupp. En viktig uppgift för dem är ju att vara andliga ledare också för äldre församlingsmedlemmar som ibland har svårt att känna igen sig i alla förändringar. En del yngre läsare tror jag också kan vara intresserade, både av föräldragenerationens erfarenheter och av att själva få reflektera över sin egen kristna uppväxtmiljö. Även utanför den frikyrkliga världen tror jag det finns många som får anledning att känna igen sig och sina egna reflektioner i det jag skriver. De existentiella och ”andliga” frågorna blir förr eller senare aktuella för oss alla, oavsett om vi bekänner oss som troende eller ej.
Larsåke W Persson – pastor i Equmeniakyrkan och S:t Lukasterapeut – har i över femtio år varit verksam som förkunnare, författare, lärare och själavårdare. Han har varit pastor i flera församlingar, lärare i praktisk teologi vid Örebro Missionsskola och Teologiska Högskolan, Stockholm, samt kursledare vid S:t Lukas själavårdsutbildningar. Genom sina besök i församlingar över hela landet har han blivit känd för många som predikant och föreläsare. Parallellt med sina offentliga uppdrag har han varit verksam som själavårdare och terapeut. Som författare har Larsåke W Persson gett ut ett tiotal böcker, varav de mest uppmärksammade är Sinnesrobönen (1998), Sanningar och gömställen (2004) och Hur hel kan man bli? (2010).