9789179699123 by Smakprov Media AB

”Om det någon gång känns svårt, tänk på humlan, humlan kan egentligen inte flyga, den är för tung, men det vet inte humlan om så den flyger ändå.” - Humlan flyger igen -

Wherever life plants you, bloom with grace

Karin Malmstrรถm

Karin Malmström

En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter

Du vet inte vem jag är .......................................................................7 Förord..................................................................................................8 Inledning...........................................................................................12 Jag började skriva ............................................................................15 Före olyckan .....................................................................................22 Olyckan .............................................................................................23 På akuten ..........................................................................................25 Avdelning 22 ....................................................................................26 Många kom på besök ......................................................................33 Finns det änglar?!.............................................................................39 Magiska små ögonblick ..................................................................41 Gäst i verkligheten...........................................................................42 Hemma igen .....................................................................................44 Onsdag på en fredag .......................................................................54 Hej, doktorn!.....................................................................................57 När jag åkte till Kristinehamn och vände ....................................59 Små skorpsmulor av omtanke .......................................................62 Intervju på CCC, Karlstad ..............................................................66 Jag äger min historia .......................................................................73 I gränslandet mellan två liv............................................................74 Förlåtelsebrev till alla i bokklubben..............................................79 Tatiana: Första gången jag träffade Karin ....................................83

Finaste semestern.............................................................................87 Till Josefin .........................................................................................89 Josefin: Mammas olycka .................................................................91 Johan: Till mamma ..........................................................................99 Hej, kära bokklubbskamrater! .....................................................101 Midsommarafton 2014 ..................................................................104 Vi skickar sms till varandra, min dotter och jag .......................107 God kväll, boknördar!...................................................................110 Ett nytt liv efter olyckan ...............................................................113 Det är så mycket jag vill................................................................118 I botten på en gammal låda..........................................................119 Tiden................................................................................................120 Mina svårigheter idag ...................................................................121 Att tänka på som medmänniska..................................................128 Min långa kamp.............................................................................132 Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna! ..............................................137 Suddiga minnen.............................................................................139 Om sorg...........................................................................................141 Ett gammalt och ett nytt liv..........................................................142 Jag har ljugit mig blå .....................................................................147 Slutord.............................................................................................149 Tack..................................................................................................151

Du vet inte vem jag är Du vet inte vem jag är, men du kan se mig nästan överallt. Du kan ana att det är något som inte stämmer, då du ser mig gråta inne på damrummet. Eller då du märker att jag ofta måste fråga hur jag ska bära mig åt med saker och ting. I kön på Ica, när jag glömt koden då jag ska betala varorna. När jag krånglar då jag ska betala bussbiljetten. När jag ramlar i rulltrappan. När jag råkar cykla omkull. När jag glömmer pengarna i bankomaten. Om du möter mig på gatan någon dag och frågar hur jag mår, så svarar jag förmodligen med ett litet leende att allt bara är bra, men sanningen är den att jag har fullt sjå att klara av vardagen. Varje människa bär på en hemlighet. Något vi gömmer undan, inte vill tala om. Just därför får det så stor makt över våra liv, långt efter att vi glömt vad som egentligen hände. Skammen möter mig dagligen. Följer mig hack i häl. Mumlande, viskande, sneglande.

Förord Den här boken är skriven till dig som drabbats av någon form av traumatisk hjärnskada eller som har någon i din närhet som drabbats. Men även till dig som privat eller i din yrkesroll vill lära dig att bättre förstå människor med hjärnskador. Jag vill berätta för dig om min olycka hösten 2004 då jag ramlade ner från min balkong. Jag vill ta dig med på en vindlande berättelse där du får ta del av de många jobbiga år och stundtals småtokiga situationer som följde. Jag vågade egentligen inte berätta, men bestämde mig ändå för att göra det. Ibland måste man göra saker man inte vågar. Jag vill berätta för dig som har så bråttom i livet och kanske inte riktigt förstår hur snabbt en vanlig grå vardag kan förvandlas till en fullständig katastrof. En av de första dagarna efter hemkomsten från sjukhuset, då mitt hjärta var så tungt och fyllt av så många tårar att de fullkomligt rann över, satte jag mig ned vid köksbordet och försökte skriva. Ibland är jag väldigt fokuserad och välformulerad, men ibland är jag alldeles vimmelkantig av omtumlande känslor och tankar. Det är inte alls säkert att allt jag skrivit stämmer med verkligheten, men det var så jag upplevde det i min värld. Ingenting speglar hela verkligheten, det är bara små glimtar som du får ta del av och utestänger allt det andra om olyckan. 8

En del kommer jag ihåg och en del har jag fått berättat för mig. Jag har läst i mina journaler tills det svartnat för ögonen. Jag har med blossande kinder bläddrat bland kaotiska handskrivna lappar. Jag har pratat med berörda människor för att minnas dagarna. Jag har skrivit ut flera kollegieblock, färgen i pennorna har tagit slut och gjort många ord oläsliga.

Jag har tagit huvudvärkstabletter och druckit starkt kaffe tills jag fått ont i magen. Jag har googlat mig och min hjärna schackmatt på allt och ingenting. Jag har skickat sms-natti-hälsningar till barnen, även om de ibland bara svarat i min fantasi.

Det är i de stunderna som jag skriver, även om jag inte är i närheten av något tangentbord, det är en process som pågår långt härinne. Jag vet att det låter som om jag hittar på ibland, men jag har inte hittat på ett enda ord av det jag skrivit. Även om du har familj och anhöriga, kan de ha svårt att förstå vidden av en skada som inte syns. Jag vill ge en röst åt dig som kanske inte själv kan göra dig hörd, och dela med mig lite av den där världen. Jag har varit där och står på din sida. Min tanke är att du med en sådan här skada ska läsa och känna igen dig och kanske kan jag ge dig lite tröst. Jag hoppas också att boken ska väcka intresse och tankar och sätta fokus på hjärnskador som det fortfarande är lite skambelagt att prata om. Det här är mitt bidrag för att det ska bli bättre för dig som kommer hem från sjukhuset i det tillstånd som jag befann mig i. Jag hoppas att andra ska förstå vad som händer med en människa när hela hennes värld går i tusen bitar, och kan lära något av den här berättelsen. Du tänker kanske att det här inte skulle kunna hända dig, men jag är säker på att det lika gärna kunde ha varit du. Många vet hur jobbig min resa har varit, men inte många har gjort något för att hjälpa till. Många valde tystnad i stället för ord. Långt senare kom jag på det. Jag måste berätta om det här. 10

Karin Malmström var 46 år då hennes liv förvandlades för alltid. När hon snubblade och föll från sin balkong 2004, fick hon hjärnskador som hon sedan dess har levt med. Skador som ingen kan se, men som varje dag påverkar hennes liv. Det här är Karins egen, djupt personliga berättelse om livet efter olyckan och om den hjälp och den förståelse hon så förtvivlat och i så många år sökte, men inte fick. Med sin bok önskar Karin att alla berörda, i vården och i umgängeskretsen, ska lära sig något, så att människor med hjärnskador ska slippa den ångest och den förvirring som hon själv tvingats leva med. När jag börjat läsa boken kunde jag inte sluta. Gripande, levande, poetiskt, målande, rakt ur ditt hjärta och mycket skickligt skrivet. Jag tycker det du skriver inger hopp i en förtvivlan, något som inte många kan, förmår, vill eller ens vågar berätta om i din situation. Så moget mänskligt och så nära, ger det så mycket. Boken kan hjälpa andra hjärnskadade och alla andra att förstå. Birgitta Renström Linde, neuropsykolog och medlem av Värml. författarsällskapet

Min förhoppning är att Karins bok inte bara blir en mycket intressant och känslosam läsning om en människas grymma öde, utan också att hennes oerhörda slit och kämparanda och till viss del bittra erfarenheter ska leda till att sjukvården, kommunen och andra instanser ändrar vissa av sina rutiner. Ulla Rung, specialpedagog