Patrick Hassel-Zein
Drangr Om att söka efter sina rötter och hitta mer än man hoppats på
Hittills utgivna böcker i Minovar-serien: Minovar, 2017 Änglar, 2018 Sökandet, 2019 Drangr, 2020
Omslagets bakgrund: Copyright-fritt foto från www.pexels.com. Fraktal på omslagets baksida: Författarens egna digitala konst.
© Patrick Hassel-Zein 2020 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7969-747-1
~*~*~ Jag sade att det bara skulle bli en romantrilogi. Jag sade att det blir svårt att bygga vidare på en avslutad berättelse. Jag sade att jag borde ta mig tid att göra andra saker. Jag tror att jag bara ska skriva, istället för att säga en massa saker. ~*~*~ Tack till Wolfgang Zein för mer hjälp och inspiration än han tror. Tack till Stefan Reitersjö för många goda förslag och uppmuntran. Stort tack även till Anna Eriksson för oförtröttlig hjälp med knorrekturläsningen. ~*~*~
Om författaren Patrick Hassel-Zein jobbar till vardags som systemerare och mjukvaru-ingenjör, men på fritiden brinner han för språk, hantverk och matematisk konst. Han har designat mönster till stickade och virkade plagg, och har gett ut två böcker om krokning, samtidigt som han även har skapat tavlor och animeringar av fraktala motiv. På senare år har han blivit väldigt engagerad i att skriva böcker i en blandning av science-fiction och fantasy. Berättelserna handlar om framtida civilisationer, om främmande planeter och varelser, om oväntade problemsituationer och om relationer – men innehåller väldigt sällan våld eller rymdstrider. Alla hans romaner är homonormativa, och skildrar romantik mellan män. ~*~*~
Hrafn
Ro-ji 2362
Adam 2099
Anette 2378
Ti-geir 2379
Noel Mahkesis
Ow-lo-jo
Han-ti-ga 2359 + Geir Jónsson 1997 (biologiska fäder)
Ro-bi 2360
Da-ro 2017 & 2331
Da-li 2379
Hu-li
Re-tu
Adnan Khalaf 2331
Jo-su 2351
Ko-nan 2359
Justin Birch 2332
Ju-nan 2362
Da-ji 2358
Jim Birch = Ji-bi 2328
Da-bao-lo + Ma-ro (adoptivfäder)
Pilarna binder samman fäder med barn. Notera att Ko-nan och Ju-nan är halvbröder. Årtalen anger födelseår enligt jordisk tideräkning. I Da-ros fall anges både födelseår och adoptionsår.
Släktträd
Drangr 1:
Upptakt ......................................................................................1
2:
Nödanrop.................................................................................15
3:
Förberedelser ...........................................................................28
4:
Resan till Drangr .....................................................................42
5:
Känn er som hemma! ..............................................................63
6:
Att finna källan till problemen ................................................78
7:
Under ytan ...............................................................................93
8:
Neptuns tempel......................................................................110
9:
Ett fält av fumaroler ..............................................................124
10:
Dags att planera nästa drag....................................................138
11:
Även små grytor … ...............................................................151
12:
Nya kontakter ........................................................................165
13:
Oväntade besökare ................................................................180
14:
Draperier faller ......................................................................198
15:
Vaknande oro ........................................................................215
16:
Ett rendezvous planeras.........................................................229
17:
Så olika och ändå så lika .......................................................243
18:
Nya vägar ..............................................................................258
19:
Etisk filosofi ..........................................................................272
20:
En illa dold lögn ....................................................................287
21:
Minnen från framtiden...........................................................302
22:
Att se sig själv i spegeln ........................................................315
23:
En ny balans ..........................................................................331
24:
Maskerad ...............................................................................346
1: Upptakt Det bankar på den massiva trädörren. Från dess utsida hörs två otydliga mansröster samtala. Innanför det enkla trähusets enda dörr, i bostadens enda rum, är det tyst som i graven. Mitt på en av rummets kortsidor finns en sotig öppen spis, där elden sedan flera timmar falnat, och askan blivit kall. Rummets båda små fönster är dessutom igenbommade, så det är nermörkt därinne. Mitt på det kalla golvet ligger en livlös get-liknande kropp. Det till synes manliga och medelålders ansiktet har frusit i en plågad min av våldsamma smärtor. Det finns inga mattor på golvet, men däremot ligger en ljusstake, ett slocknat ljus, ett halvdussin böcker och några pergamentrullar utslängda mellan ett omkullvält bord och en grovhuggen och stabil trebent pall som ligger upp-och-ner. En tallrik och ett par muggar av keramik ligger sönderslagna och delvis blodiga runt liket. Hans framklövar är spruckna, och han har tydligen skurit sina framben på porslinsskärvorna. Revor i det hårdtrampade jordgolvet visar på att han i panik gett utlopp för sin smärta genom att lönlöst klösa det. Ur hans mun har det runnit blodblandad fradga som torkat in i den fjuniga pälsen runt hans mun. Bankandet på dörren hörs igen, och en tydligt auktoritär stämma ropar genom den på ett språk som innehåller diverse surrande sje-ljud och klickningar. Tystnaden lägger sig åter. Ingen besvarar bankningarna. Individen utanför upprepar sitt bankande och sitt rop, men då inget svar kommer, sparkar den in dörren med tre rejäla sparkar. In vandrar en varelse av samma art som liket på golvet; en sorts förvuxen get med en mankhöjd på lite drygt fyra fot. Han verkar vara relativt mogen till utseendet, och är klädd i ett svart läderharnesk som täcker den glänsande, korta, blonda pälsen på hans bringa och rygg. Varelsens universella kroppsspråk gör det tydligt att detta är en lagens
1
väktare, och den ser även ut att vara manlig. Hans yngre kollega väntar i dörröppningen. Efter att hastigt ha skapat sig en allmän bild av situationen, vänder bocken huvudet mot dörren, för att ge en instruktion till kollegan, som nickar och ger sig av i rask galopp. Sedan börjar han själv ta en närmare titt på den rådande röran. Han studerar den insparkade dörren, och kan konstatera att den varit reglad från insidan. Det är även uppenbart att fönstren och de yttre fönsterluckorna är både låsta och helt oskadda. Bocken tar fram en näsduk ur en ficka på sitt harnesks sida, för att med en framklöv öppna ett av fönstren, så att han enklare kan se och analysera situationen. Han går över till liket, och böjer sig ner för att studera sin artfrändes förfasade ansikte och revorna i golvet. Med en vemodig blick skakar han på huvudet, och täcker likets ansikte med näsduken, så att endast de två små hornen tittar fram över den. Han ser sig lite halvt intresserat runt i rummet, noterar en obäddad madrass i ett hörn, och ett par pallar som det ligger kläder utslängda på. Han plockar i ena klöven upp två på måfå valda dokument från golvet, och går på tre ben ut i den friska luften. Det är en varm och solig dag, och en lätt vind sveper runt ett berg som tornar upp sig bara några dussin meter från det lilla huset. Växtligheten framför huset är rätt torftig, sånär som på några vilda buskar och enstaka risiga träd vid vägens slut, just innan det enkla staketet runt tomten. På tomten framför huset står ett stort, skuggande träd och två lite mindre, men utöver detta finns där mest en del utspridda, torra tovor av gräs. Vid sidan av dörren står en liten, fyrhjulad kärra och två grova pallar av samma sort som fanns där inne i huset. En liten bit från huset, mot vägen till, står ett utedass. På baksidan ser det däremot frodigare ut, för där finns trädgårdsodlingar som antyder att husets innevånare odlat så mycket grönsaker att han måste ha sålt dem till andra.
2
Den som tror att vår lagens väktare kan vara besläktad med jordiska getter skulle bli förvånad av dels den finmotorik han har i de fyra klövtårna på vartdera frambenet, varav två är motställda som tummar, och dels med vilken stilig pondus han går bort till den murade brunnen på den andra sidan av den torra gårdsplanen framför huset. Han sticker in de båda pergamenten i sitt harnesk, och firar ner en hink i brunnen. Efter en liten stund får han upp hinken igen. Vattnet är visserligen både rent och svalt, men i det ligger ett dött djur, så det känns inte lockande att dricka. Han fnyser så att hans fylliga underläpp fladdrar, och häller ut både vattnet och djuret på marken vid sidan av brunnen. Istället för att svalka sig med vattnet, hämtar han en av de pallar som står vid husdörren, ställer den under det stora trädets skugga, och sätter sig för att ta en titt på de upplockade dokumenten medan han väntar på att kollegan ska komma tillbaka. Pappren verkar lista någons beställningar av grönsaker, och beställaren har bett att få varorna levererade ”på den vanliga platsen vid staketets hörn”. Han rynkar lite på pannan över den lite egendomliga leveransplatsen, samtidigt som har tycker att handstilen ser ganska barnslig ut, och avsändaren har inte ens angett sitt namn. ”Om jag fick sådana brev, skulle jag tolka dem som killingars busstreck!” tänker han, och vänder fram och tillbaka på dokumenten. ”Men att de har en ‘vanlig plats’, låter som att de fått vad de beställt tidigare.” Bocken skakar lite på huvudet innan han rullar ihop dokumenten igen, och stoppar dem åter innanför harnesket. Han funderar över vad bondbocken kan ha varit med om, som fått honom att vilja avsluta sitt liv, och vilket slags vidrigt gift han kan ha använt. ~*~*~ Årets åttonde månad har kommit till Minovar1, och dess tre solar skiner inte fullt så intensivt över huvudstaden Minovar City som under de 1
Planeten Gliese 667 Cc i det trippla stjärnsystemet Gliese 667 i stjärnbilden Skorpionen. 3
tidigare sommarmånaderna. Adam sitter med sin fästman Ro-ji i sin pappa Noels trädgård, och pratar med honom och sin nye svärfar Owlo-jo om den ansträngda diplomatiska situationen med Jorden. I sin roll som talesperson för Minovars Vetenskapsråd2 har Ow-lo-jo en del färsk information om detta. Adam och Ow-lo-jo ser typiskt minovaranska ut, med leopardfläckar på sidorna av sina ansikten och halsar, och de två tummarna på vardera handen, men Noel som ursprungligen fötts av en jordisk mamma, och inte ur ett minovaranskt ägg, är helt mänsklig. Vad man inte ser på ytan, är att Adam och Noels själar är 300 år äldre än Ow-lo-jos, och att Noel bringats tillbaka från döden genom att hans kropp återskapats av en änglalik individ från en främmande planet. Som ett resultat ser hans kropp ut att vara i ungefär samma ålder som hans egen son, medan han själv anser sin mentala ålder vara minst densamma som Ow-lo-jos. Samtidigt sitter Adam och leker med sin ett minovaranskt år gamla dotter. Anette skrattar glatt när pappan håller upp henne högt i luften. Plötsligt får Adam en inre bild av att sitta där i solskenet och ge sin dotter bröstmjölk. Han sänker henne ner i sin famn och tittar lite förvånat på henne. Han öppnar upp sin skjorta en aning, och frågar om hon är hungrig. Hans lilla flicka sträcker sig ivrigt mot hans bröst, som för att svara ”Ja!” ”Konstigt”, säger Adam till ingen särskild. ”Det kändes som om jag kunde känna hennes tankar!” Noel, som satt och lyssnade koncentrerat på Ow-lo-jo, vänder sig lite förvånat om. ”Ursäkta? Vad sade du?” ”Åh, det var inget. Jag fick bara en lite lustig känsla, men det kanske bara är mina minovaranska sinnen som blommar upp.” Han syftar på att han själv inte är uppvuxen på Minovar, och inte haft vuxna mi-
2
4
Instans som koordinerar och bevakar forskningsprojekt och teknologisk utveckling.
novaraner vid sin sida under sin uppväxt. Han känner sig lite handikappad över att inte ha förstått att han hade fler sinnen än sin pappa och andra människor, och att dessa kan tränas upp till att bli starkare. Så vitt han vet, kan det han nyss upplevt vara något alldeles vardagligt för minovaraner. Efter en liten stund slutar Anette dricka, och Adam får en inre vision av flickan krypandes i gräset. Adam ignorerar denna känsla, och knäpper bara sin skjorta och vyssar flickan i sin famn. Då börjar hon gråta. Adam försöker lugna henne, men inga av hans vanliga trick fungerar, och hon verkar inte heller vilja dricka mer. Då får han i sitt inre se samma bild av Anette på gräsmattan en gång till. Han provar att sätta ner flickan på marken, och hon slutar genast att gråta. Adam stirrar förbryllat på sin dotter. Han skakar oförstående på huvudet. ”Jag hade inte förväntat mig detta, men jag tror att Anette just lärt sig att kommunicera telepatiskt!” Noel blir ryckt ur sitt samtal en andra gång, och förstår att hans son har upplevt något som han känner är viktigt. ”Vad är det du sitter och pratar om?” frågar han Adam, och verkar nästan lite störd. ”Jo, det känns som att jag har något slags telepatisk kontakt med henne.” ”Men är det inte bara naturligt för en minovaran?” ”Visserligen, pappa, men jag tror inte det. Jag har försökt träna mina minovaranska sinnen, men detta är något annat. Jag såg bilder!” Noel tittar lite fundersamt på sitt barnbarn. ”Men du bar ju på hennes ägg. Även om hon är till större delen mänsklig, är det inte möjligt att ni fått någon sorts biologisk koppling? Eller vad säger du, Ow-lojo? Brukar minovaraner ha en mental koppling till sina söner?” ”Inte vad jag känner till”, svarar hans fästman. ”Jag tror inte att minovaranska fäder kan läsa av sina söners känslor vare sig bättre eller sämre än de kan läsa av vem som helst annan.” Ro-ji nickar för att visa medhåll. ”Du kanske bara känner vad du vill känna?” 5
Adam själv känner en blandning av förvåning och förvirring, men försöker att skaka av sig känslan. ~*~*~ På den transkontinentala hyperloopen på väg till Minovar City sitter ett ungt och tydligt annorlunda par på ömse sidor av ett litet bord. Den ene mannen är rätt liten och skäggig, och ser helt mänsklig ut. Den andre ser snarare ut som en reslig korsning mellan en minovaran och en satyr; han har två motställda tummar på vardera handen, istället för fötter har han klövar, och han har begynnelsen till två små horn i pannan. Han har minovaranernas typiska ögonbryn som når över båda ögonen, men däremot inte deras tydliga fläckar på varken halsen eller axlarna. ”Tack för en underbar semester, Lukas!” säger den mindre mannen. ”Det var verkligen på tiden att jag fick se fler orter på den här planeten. Det har bara varit skrivbordsarbete för min del ända sedan jag kom hit för ett drygt år sedan.” Han stannar upp, och lägger hastigt till: ”Men vi hade visserligen några spännande veckor på Da-ros tidsskepp i somras.” Den andre nickar instämmande. ”Vad mig beträffar har det bara varit medicinstudier under de senaste åren, ska du veta, Matthew!” Han ger Matthew en riktigt intimt djup blick när han lägger till: ”Äventyren tillsammans med dig har varit … fantastiska.” På den andra sidan av mittgången sitter en medelålders man och ser uppenbarligen ut att njuta av den varma sensommarsolen. Han är rätt smal och solbränd. Nedanför mannens uppkavlade skjortärmar syns ett nätverk av tydligt uppstående vener på hans handryggar och de relativt ludna underarmarna. Matthew tycker att mannen ser ganska attraktiv ut, och betraktar smått beundrande hans karaktäristiska armar. Mannen trummar med sina fingrar i luften, som om han behövde mjuka upp lederna. Den lilla övningen får senorna under huden att röra sig, så att alla de slingrande venerna rullar en aning. Matthew kan inte 6
låta bli att uppskatta det lilla skådespelet. Ett diskret leende breder ut sig över hans läppar, och utan att tänka sig för vinkar han på ett sätt som kan tolkas som flirtigt med sina ögonbryn. Då vänder den främmande mannen oväntat huvudet rakt mot Matthew och ler varmt tillbaka. Lu-ka-zs har med sina minovaranska sinnen känt av Matthews sinnesläge, och förstår precis vad som hänt; den otränade jordlingen Matthew har inte försökt hålla sina uppskattande tankar för sig själv, och minovaranen vid sidan av dem hade inget emot att suga i sig den energi som det faktiskt kan ge minovaraner att känna sig uppskattade. Lu-kazs fnissar lite åt sin pojkvän. ”Jag kanske borde hjälpa dig att träna dig på att dölja dina flyktiga tankar?” Matthew sitter tyst och funderar lite, och frågar sedan: ”Får jag i så fall totalt byta ämne, och fråga dig som medicinare en sak?” Lu-ka-zs blir en aning överraskad. ”Menar du en anatomisk fråga?” ”Ja, på sätt och vis. Jag har funderat hur dina fäder kunde blanda in drangriska3 gener i ditt ägg.” ”Jag utgår från att du vet hur minovaransk fortplantning går till, eller?” ”Kanske inte in i varje detalj. Jag har till exempel länge undrat just hur människor kom att blanda sina gener med minovaranska primater, och sedan med en drangrisk get-man.” ”Det är faktiskt förvånansvärt enkelt.” ”Säger du att det är storken eller påskharen som kommer med äggen, så tror jag dig inte!” ”Storken? Jag känner igen namnet från sagor. Det är väl någon sorts jordisk fågel?” undrar Lu-ka-zs fundersamt. ”Mhm!” instämmer Matthew. ”Nej, vi har inga sådana här på Minovar. Men svaret är mycket enklare än så. Om en minovaran, eller en minovaransk primat för den delen, har ett moget äggämne i sin äggblåsa, så räcker det med att en 3
Drangrier är de intelligenta get-liknande varelserna från planeten Drangr. 7
annan man lämnar lite av sin säd på blåsan. Sedan behöver han bara överösa den andre med sin kärlek, för att motivera minokondrierna till att börja sitt arbete med att röra runt i den genetiska blandningen.” ”Men dina fäder hade väl ingen drangrisk säd att droppa på din pappas äggblåsa?” ”Nej, men som de forskare de är, ville de experimentera lite. De hade hårsäckar som de hittat i en drangriers hårborste, och experimenterade med att helt enkelt blanda in dem i min andre pappis4 säd.” ”Ja, just det, nu minns jag att du nämnt det en gång. Och det fungerade så där utan vidare?” ”Ja, som du kan se. Jag har jordiska, minovaranska och drangriska gener i min arvsmassa. Det verkar helt enkelt som att minovaranska äggceller har den unika egenskapen att kunna integrera arvsmassa från alla de raser som forskare senare experimenterat med. De är rent magiska, och man behöver inte ens göra processen in vitro. Men i mitt fall har de nog gjort det, för jag har en så hög andel drangriska gener i mig.” ”Menar du att du skulle kunna få ägg med nästan vilken varelse som helst?” utbrister Matthew med hög och nästan förfärad röst. Lu-ka-zs lyckas med konststycket att hyscha Matthew och samtidigt skratta glatt. ”Nå, kanske inte med vem som helst, men om han älskar mig, och ger mig de amorösa vibbar som jag behöver, så är det så vitt jag fått lära mig rätt sannolikt.” ”Även med en Minovar-primat eller andra djur?” ”Japps.” ”Du skämtar?” säger Matthew i en mer dämpad men fortfarande oroad röst. ”Nej, faktiskt inte. Fast de flesta brukar föredra humana raser. Men det finns ingen annan än du i mitt liv!” Han klappar sin pojkvän på kinden. ”Bara den finaste engelsman jag någonsin träffat.”
4
8
Minovaraner kallar den fader som burit på ägget för ”pappa”, medan den eller de som hjälpt till att befrukta eller ta hand om ägget kallas för ”pappi”.
Romanserien Minovar hade sin början på en planet i stjärnbilden Skorpionen, där människor blandat sin arvsmassa med lokala primaters, och en ny och nästan mänsklig ras av minovaraner uppstått. I denna fjärde och fristående del av serien har en grupp av minovaranska antropologer begett sig till en främmande planet med en spirande kultur, för att studera de fyrfota innevånarnas samhälle. En dag upptäcker forskarna ett oväntat problem som i det långa loppet kan vara till risk för det lokala folkets fortlevnad. Samtidigt har den första flickan som någonsin fötts av en minovaransk man börjat uppvisa oväntade färdigheter.