Alice magiska sommar Helene Robbs
Alice magiska sommar
HELENE ROBBS
Alice magiska sommar
© 2020 Helene Robbs Sättning och omslagsutformning: BoD – Books on Demand Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7969-442-5
Till alla mina barnbarn. Denna är till er
1.
A
lice stod på toaletten, den största av dem alla och gömde sig. Där hade hon varit flera gånger det sista året när hon känt sig lite hängig. Den bästa toaletten att sitta på och drömma sig bort, på den fanns en spegel och ett fönster. Där var klottrat med namn och telefonnummer, vem som de inte gillade och vem som älskade vem. Än så länge hade hon inte sett sitt namn där och det var hon glad för. Hon ville inte att någon skulle se tårarna som rann, så hon hade smitit in på toaletten. Alla som varit där hade hört vad killarna sagt om henne. Plugghäst, mes och värst av allt, ful. Hon tycker ju om att läsa läxorna och lära sig något nytt. Men var man en plugghäst då, som de kallade det? Rädd för att säga något fel eller dumt och inte passa in. Nä, då var hon hellre tyst, men det betydde väl inte att någon var mesig? Men att de kallade henne ful, det gjorde henne ännu mer ledsen, för man kan ju inte hjälpa hur man ser ut. Hon ställde sig framför spegeln och tittade på sina tårstrimmiga, rödprickiga kinder och röda svullna ögon. Alice har långt ljusbrunt hår, med lite rött i som glänser i solen och gröna ögon med lite stänk av guld. Mamma säger att de där ögonen, har du fått efter mormor. Men nu ser de inte riktigt ut som mormors, tänkte hon. Så skönt, bara två dagar kvar i skolan, sen är det sommarlov. Att vara fri från skolkamraterna, i 10 veckor. Alice hörde att någon började skrika, där utanför toaletten. Hon tittade försiktigt ut genom fönstret som satt ganska 7
högt upp. Någon hade öppnat det lite, så hon hörde tydligt att det var någon där ute. Alice var inte så lång. Så hon fick ställa sig på toalettstolen, för att kunna se ut. Först var där bara träd och buskar i vägen, så hon fick ställa sig på tå och titta neråt. Där var någon, alldeles intill väggen. Hon såg en kille som hon inte sett förut. Han verkade lite äldre, så hon trodde inte att han gick i skolan. Den andra killen låg på rygg på marken, hon kände igen honom. Han är 14 år och går på skolan. Han blödde näsblod och höll sig för ögat. Den äldre killen höjde rösten och böjde sig över honom. – Du håller tyst om detta. För jag vet att det är du som skvallrat. Om jag hör att någon pratar om det. Alice flämtade till och killen tittade sig omkring. Oj, hjälp hörde han mig? Hon blev rädd att han hörde henne. Hon satte sig snabbt ner på toalettstolen, för att inte synas och höll för munnen. Tänk om han såg henne. Tänk om killen som låg ner, hade sett henne, där hon stod och tittade. Hon rusade ut från toaletten, för att hämta sin väska i skåpet Hon vågade inte stanna kvar där, på toaletten, om de nu hade sett henne i fönstret. När hon sprang och skulle ta sin väska i skåpet, såg hon killen som blivit slagen komma gående och han höll sig för ansiktet. Han tittade på henne och hon kunde se att han var rädd och ledsen. Hon skyndade sig, allt vad hon kunde och sprang hem. De andra hade lektion och hon undrade om de saknade henne i klassrummet. Men hon trodde inte att det skulle märkas, att hon inte var där. Det var ju inte så många som pratade med henne och med tanke på vad de sagt om henne, så kunde det väl kvitta. Alice hade aldrig skolkat förut, men det kan8
ske inte räknades som skolk. För om hon säger till någon lärare att hon inte mår bra och måste gå hem, då ser de på henne att hon är ledsen. Då skulle de börja ställa en massa frågor och Alice vill inte berätta. De vill säkert att hon ska gå till skolsköterskan då, så hon vågade inte. De skulle bara vilja prata och ringa efter hennes föräldrar, så att de skulle behöva komma till skolan. När hon kom hem, gick hon in på sitt rum. För att tänka på vad hon har sett. – Tänk om de har sett mig stå där och titta på dem. Hon darrade till av rädsla. Hon såg killarna framför sig igen, hur de hade sett ut och vilka kläder de hade på sig. Den äldre killen hade ljust halvlångt hår, nästan ner till axlarna och en piercing i ögonbrynet. Han hade på sig jeans och jeansjacka, lite slitna och smutsiga som om det var olja på dem eller inte hade blivit tvättade på länge. Hans ögon var smala och elaka eller var det bara som han kisade när han var arg eller hade han solen i ögonen? Killen som gick på skolan, kom hon på att han nog hette Erik. Han hade också jeans på sig, de var också smutsiga, nu när han hade legat på marken. Han hade kort mörkt hår och blå ögon. Han hade snälla ögon, men han var också rädd, det hade hon sett på hans blick. Han hade tittat sig omkring, som om han ville springa sin väg. Han hade också velat försvinna. Precis som Alice, hade han inte velat vara där längre. Han hade också velat komma bort. Han ville vara osynlig just då, ville inte synas. Hon gick in på skolans hemsida och tittade på skolfoton. Hon kunde inte hitta den äldre killen någonstans, så han 9
gick nog inte alls på hennes skola, eller så hade han inte varit där när skolfotona blev tagna. Längst nere på sidan stod det att där var en Oscar, en Villiam och en Sebastian av killarna, som inte varit där den dagen och det gällde hela högstadiet. Så han kunde ju vara en av dem. Men hon hade rätt om att den andra killen hette Erik. Hon undrade vad som hade hänt och varför han hade blivit slagen. Hon såg hans ansikte framför sig, blodig näsa och svullet öga som hade börjat bli blått. Hon gick och tog något att äta, för hon kom på att hon inte ätit något på lunchen. För hon hade varit på väg till matsalen, när hon hade hört klasskamraterna prata om henne. Hon ringde sin mamma och sa att hon inte mådde så bra och att hon gått hem från skolan. Nu visste mamma att Alice var hemma om de ringde henne från skolan. Det var så skönt, att hon fick vara ensam hemma, innan hennes föräldrar kom hem från sina arbeten. Hon behövde vara själv en stund. Hon gick in på sitt rum, satte på lite musik och funderade på hur hon skulle göra. Skulle hon låtsas som ingenting i skolan? Hur skulle hon bete sig? Hon kände att hennes föräldrar måste få veta vad det är som hänt, även det hon hört klasskamraterna säga om henne. Annars skulle de bara fråga varför jag var på toaletten Hur ont det än gjorde att prata om det. Hon tittade sig i spegeln igen för att stå och titta hur hon ser ut. Ögonen var inte lika röda längre och ansiktet hade fått tillbaka sin normala färg. Men vem har rätt att säga att någon annan är ful? Hon stod och tittade en lång stund på hur hennes ansikte såg ut. Hon stod och tänkte på hur hennes mamma Thea och hennes pappa Liam såg ut. 10
Alice
tittar rakt in i ett pyttelitet ansikte, som ser både stolt och en smula rädd ut. Hon hade små spetsiga öron – och vingar. Hon hade vingar! 11-åriga Alice gillar att läsa, men blir kallad för mes och plugghäst. Hon är blyg och har svårt att skaffa vänner. Och ovanpå allt råkar hon se något hon inte borde se. Plötsligt blir allt så himla mycket värre.
Som tur är får hon åka ut till sin mormor tidigare än vanligt i år, men sommaren – den blir i alla fall allt annat än vanlig. Det finns ju en värld bortom allt det där jobbiga. En värld fylld av magi och lek! En värld som hon bara kunde föreställa sig i sagornas äventyr, men som hon nu är med om på riktigt...