9789179693367

Min Släkt

Marianne Westermark

Marianne Westermark

Min Släkt

© 2021 Marianne Westermark Illustration: Marianne Westermark Korrekturläsning: Marianne Westermark Layout: Ulf Westermark Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7969-336-7

Innehåll Kapitel 1 - Farfars farfar och jag..........................................................................7 Kapitel 2 - Carolina och hennes döttrar – ett stycke kvinnohistoria............15 Kapitel 3 - Ludvig Lindgren - Skådespelare....................................................43 Epilog.....................................................................................................................58

KAPITEL 1 FARFARS FARFAR OCH JAG

Det här är berättelsen om släkten Lindgren – min fars släkt.

Historien börjar med Per Olsson Lindgren – han var min farfars farfars far.

Per föddes den 15 oktober år 1769. Han var barn nr två i familjen, den äldre systern hette Anna Christina.

Vid Pers födelse bodde familjen på ett torp kallat ”Lötstugan”, beläget i Ludgo socken i Södermanland. Året därpå, 1770, flyttade de till gården ”Lindsberg”, även det i Ludgo socken. Kanske var det gårdsnamnet som fick familjen att byta efternamn och därefter kalla sig enbart Lindgren. På denna gård kom hans far och mor att bo länge – 45 år. Fadern Olof , bedrev en verksamhet – salpetersjudning, och hade anställning som ”Gewaldiger”, ett slags uppsyningsman.

Per blev vuxen och och gifte sig. Hustrun hette Stina Carlsdotter. Hon var född 1771 och kom från Björnlunda. År 1799 föddes Pers och Stinas första barn, en dotter som fick namnet Anna Stina. Familjen bodde då i torpet ”Vretstugan” i Ludgo socken.

Några år senare, år 1802, föddes en son i april månad. Han fick namnet Olof efter sin farfar. Vid sonens födelse var Per och Stina anställda på det stora godset ”Löfsund” i Runtuna socken i Södermanland. Där hade Per, nu en man på 33 år, anställning som gårdens rättare, ungefär som arbetsledare.

Familjen kom att flytta många gånger. Från Södermanland till Värmdö och gården ”Fågelbro”, sedan till ”Brevik” på Lidingö, därefter till Ekerö och gården ”Kaggeholm”. Så till ”Skarpnäck” i Brännkyrka och därefter åter

7

till Lidingö – först till ”Elfviks gård” – sedan till ”Rudboda” och slutligen tillbaka till ”Elfvik”.

Från år 1814 finns Per och hans hustru Stina anställda hos fabrikören Lars Fresk. I familjen finns nu 5 barn.

Per, 45 år gammal, får arbete som dräng på gården. Äldste sonen Olof – 12 år, får arbete i klädes-fabriken. Där lärdes han upp och blev så småningom överskärargesäll. År 1819 blev Per sjuk. Han avled – 50 år gammal – den 27 augusti samma år och begravdes på Lidingö kyrkogård. Pers änka, Stina, samt barnen – nu i tonåren, bodde kvar på Lidingö till år 1824. De kom alltså att bo och arbeta på Elfviks Gård under en 10-års period.

Lars Fresk, 1812

Lars Fresk kom första gången till Lidingö år 1796, sedan han flyttat till Stockholm från födelsestaden Hudiksvall. Den 18 juni det året undertecknade han köpekontraktet till Elfviks och Rävviks gårdar.

Kontraktet finns fortfarande bevarat i Lidingö stads arkiv

8

Lars Fresk, fabrikören, hade stora framgångar med sin verksamhet, men drabbades också av motgångar. Vid ett flertal tillfällen brann hans anläggningar ned till grunden och eldsvådorna fortsatte att förfölja honom. År 1823 i maj månad brann hans fabriksbyggnad ned till grunden.

Ett av vittnena till den förskräckliga händelsen var farfars farfar Olof Lindgren.

En majnatt år 1823 Det är kvällen den 7 maj år 1823. Aftonen på Elfvik är stilla och ljum, en aning sommarkväll. Vinden rör sig knappast. Hustegafjärden ligger spegelblank.

En välbehövlig vilodag väntar: i morgon är det Kristi himmelfärdsdag. De senaste årens kriser tycks vara överståndna; tillverkningen av både garn och kläde har nu två år i följd gått kraftigt uppåt. Åtskilliga vävare och spinnerskor har nyanställts och flyttat ut till Elfvik.

Tidigare denna afton har elden under ångmaskinen släckts med vatten.

Trotjänaren vid fabriken, Johan Hult, numera spinnmästare, har tillsammans med överskärargesällen Olof Lindgren ansvaret för att fabriksporten låses.

Källa: ”Vävarna på Elfvik” av Jan Malmstedt, s107.

Branden Redan den 21 maj blir det rättegång, som hålls på Elfvik. Avsikten är att undersöka anledningen till branden, men även att få stopp på rykten som utpekar Lars Fresk själv och sonen Pehr som de skyldiga. Fabrikören bedyrar sin oskuld och menar också att ingen av hans anställda kan klandras. De hade alla skött sina sysslor väl vid brandtillfället och borde frias helt.

Fresk fick kritik angående brandsäkerheten och medgav att brister hade funnits. Han friades dock helt till slut. Orsaken till branden blev aldrig helt

klarlagd. Misstankarna riktades mot ångmaskinen men Pehr Fresk menade att det med all säkerhet var i spinneriet som elden börjat. Ja, orsaken låg nog i att inoljad ull blivit varm och självantänts..

Arbete som överskärargesäll Olof Lindgren är nu en ung man på 21 år. Sedan år 1814 är han bosatt på Elfviks gård. Där är hans far anställd som dräng och Olof har gått i lära i fabriken och arbetar som överskärargesäll.

Överskärarsax

Efter vävningen måste kläde genomgå en omfattande bearbetning. Först valkning, då det blöta klädet roterar i valk-trumma och stampas, varvid det krymper och filtar sig. Därefter torkas klädet och ytan ruggas och överskärs, dvs ludden klipps kort. Denna behandling ger klädet dess karakteristiska, släta, matta yta utan synliga trådar. Överskärningen gjordes länge hantverksmässigt av överskärare, som hade ett fysiskt ansträngande arbete med sina meterlånga saxar.

Källa: ”Vävarna på Elfvik” av Jan Malmstedt, s41.

10

I "Min Släkt" får du följa Marianne Westermarks släkt från 1700-tal till 1900-tal.

Möt Per Olsson Lindgren och hans barns liv på klädesfabriken på Elfviks gård , Carolina Kindmark och hennes döttrar som drev krogverksamhet, och släktens skådespelare - Ludvig Lindgren.

9

789179

693367