R
BE
SE
T
LÖS
A
ID
R
ÄT EL T
DET SKVALLRANDE HJÄRTAT EDGAR ALLAN POE
L ÄT
L
L Ä STN
I VÅ
Lix: 20 Lättlästnivå: L
T
ARGE
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47197 ISBN 978-91-7949-712-5 Upplaga 1:1 © Vilja förlag 2024 Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Det skvallrande hjärtat Originalets titel: The Tell-Tale Heart Författare: Edgar Allan Poe Det engelska originalet utgavs första gången 1843. Boken är en bearbetad version av berättelsen ”Det skvallrande hjärtat” i boken Sällsamma historier, utgiven på Schildts förlag, 1923. Översättning: Bertel Gripenberg Omslag: Nils Olsson Omslagsbilder: Istockphoto Grafisk form: Klara Hammerth Tryckt av Dimograf, Polen 2024
DET SKVALLRANDE HJÄRTAT EDGAR ALLAN POE
Översättning: Bertel Gripenberg
1. Ja, det är sant att jag hade varit hemskt nervös. Det är jag ännu. Men varför säger ni att jag är galen? Nervositeten skärpte mina sinnen, och framför allt hörde jag väldigt bra. Jag hörde alla ljud i himlen och på jorden. Jag hörde också ljud från helvetet. Hur skulle jag då kunna vara galen? 3
Nu ska ni få se hur lugnt och tydligt jag kan berätta hela historien! Jag vet inte hur jag först fick idén, men när jag väl fått den tänkte jag på den både natt och dag. Jag hade inget motiv och kände inget hat. Jag älskade den gamle mannen. Han hade aldrig gjort mig något illa, och jag ville inte åt hans pengar. Jag tror att det handlade om hans öga. Ja, så var det! Hans ena öga såg ut som en gams öga. Det var blekt blått med en hinna över. Jag ryste varje gång mannen såg på mig. 4
Till slut kom jag fram till att jag skulle döda den gamle mannen, så att han aldrig skulle kunna se på mig igen. Ni tror att jag är galen, men galningar förstår inget. Och det gör jag! Ni skulle ha sett mig! Ni skulle ha sett hur listigt jag gick till väga. Aldrig hade jag varit vänligare mot gubben än veckan innan jag dödade honom. Men vid tolv varje natt öppnade jag försiktigt hans dörr. Sedan stack jag in en mörk, stängd lykta genom dörrspringan och därefter mitt huvud. 5
Jag stack in huvudet mycket långsamt, så att jag inte skulle väcka den gamle. Det tog mig en hel timme innan jag fått in huvudet långt nog för att kunna se honom i sin säng. Ha! Skulle en galning kunna vara så listig? När jag så hade hela mitt huvud inne i rummet, öppnade jag mycket försiktigt den lilla luckan på lyktan. Men bara så mycket att en enda ljusstråle skulle falla på mannens gamöga. 6
Detta gjorde jag sju långa nätter i rad, precis vid midnatt. Men varje natt var hans öga slutet, och då kunde jag inte slutföra mitt arbete. För det var ju inte gubben som störde mig, utan hans onda öga. Varje morgon gick jag in i hans rum och pratade med honom och frågade vänligt om han hade sovit gott. Han hade aldrig kunnat ana att jag varje natt stod och såg på honom när han sov.
7
En gammal man har ett otäckt öga. Bokens berättare står inte ut med att se ögat, och bestämmer sig därför för att döda mannen. Men trots berättarens list går inte allt enligt plan. Och vad är det egentligen som händer? Är berättaren galen eller inte? Det här är en bearbetad version av Det skvallrande hjärtat. Boken ingår i Viljas serie Tidlösa berättelser.
Art.nr 47197