Katrin Jakobsen EVA Brandsma
N A T S Ä N E M M A R F
E
I VÅ
L ÄT
L Ä STN
-L
X
Lättlästnivå: X-Large
T
A RG
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 45845 ISBN 978-91-7949-557-2 Upplaga 1:1 © Katrin Jakobsen, Eva Brandsma och Vilja förlag 2023 Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Nästan framme Författare: Katrin Jakobsen och Eva Brandsma Omslag: Katrin Jakobsen Tryckt av Adverts, Lettland 2023
Katrin Jakobsen EVA Brandsma
N A T S Ä N E M M A R F
År 2015 var många människor på flykt i världen. Människor från Mellanöstern och Afrika flydde i ostadiga båtar över Medelhavet. Många dog. En ström av människor tog sig norrut genom Europa. 163 000 flyktingar kom hela vägen till Sverige det året och sökte asyl. 35 000 av dem var ensamkommande barn. Ett av dessa var Samir. För honom och många andra blev Malmö Central det första mötet med Sverige. där börjar också berättelsen om Samir som flydde från Afghanistan. Han kom den 24 november 2015. Det är ett datum som blev viktigt, för dagen efter stängde Sverige gränsen. Den svenska regeringen var rädd att Sverige inte kunde ta hand om alla flyktingar som kom hit, därför ville de hindra fler från att komma. Nästan framme är en fiktiv berättelse om Samir och hans vän Hamid. De är båda ensamkommande barn som kom till Sverige 2015. boken bygger på berättelser från ungdomar som vi träffat och jobbat med. Den handlar om flykt, kärlek, vänskap och oro. Om att hitta en plats att packa upp sin ryggsäck på och om att skapa ett liv. Om att känna sig välkommen och älskad. Eva och Katrin ps Längst bak i boken kan du läsa mer om migration, asylprocess och ensamkommande barn. i bokens arbetsmaterial kan du fördjupa dig ännu mer i frågor som rör asyl, kulturkrockar, språkinlärning, helger, högtider och mycket mer.
3
Hej! Jag heter Samir. Det här är min berättelse. Förr bodde jag i afghanistan. Men En dag hände något fruktansvärt.
äntligen var Jag framme i Malmö. det hade varit en lång och farlig resa för mig och min bästa vän Hamid. Men Tyvärr var han inte här än. hamid hade på något sätt missat tåget vid vårt uppehåll i Hamburg.
4
från en minut till en annan var jag på flykt. Jag hann inte ens säga hej då till min familj. allt jag fick med mig var min ryggsäck. Men minnena finns kvar.
vad hade hänt? Jag hade blivit så orolig när han inte kom tillbaka. men efter ett tag fick jag ett sms: “Bästa bror, jag missade avgången, kommer med första tåg i morgon, inshallah. vi ses då. Hamid.”
5
vårt mål hade hela tiden varit att komma till Sverige för att söka asyl. Därför hade vi hållit oss borta från kontroller sedan vi kom till Europa. Men nu var jag framme! För första gången på länge kunde jag slappna av. Jag såg mig omkring. jag tyckte om Malmös centralstation. Den var visserligen ganska lik andra tågstationer som jag hade sett under flykten. Men det var något med stämningen här, den kändes snäll. och Vart ska jag nu? Bäst Överallt på stationen fanns människor som delade ut mat och kläder till att jag följer de där. De alla flyktingar som kom. jag kände mig genast välkommen. Tänk om alla verkar veta. var lika trevliga i Sverige.
Hej! Välkommen till Sverige. Jag är Malin. Är du hungrig? Vill du ha vatten?
vad fin hon är. vilket leende!
Tack. jag heter Samir. och ja, gärna. jag är faktiskt rätt hungrig.
6
Är det skinka på brödet? Jag äter inte griskött.
Alla mackor här är antingen med ost eller veganska.
så bra.Tack!
tamponger? på allvar? nej, Hon
är det något annat du behöver?
skämtar nog bara.
ha ha! jag Behöver nog mest veta var jag kan sova i natt.
Tandkräm kanske? varma vantar? tamponger? oroa dig inte. det fixar de från migrationsverket där borta.
Det är min gamla älsklingskudde. den är jätteskön att sova på.
men här har jag faktiskt något du kan behöva sedan.
En kudde ??
tack. vad snällt!
7
säg omelett!
Du Malin ...
får jag ta en snap med dig ... Och kudden?
tänk att jag hade vågat fråga en tjej om vi kunde ta en bild ihop! Aldrig hade jag stått så nära en tjej som inte var familj. Killar och tjejer i Afghanistan fick ju knappt prata med varandra om de inte var släkt. Om de där hemma fick se bilden skulle de tro att den var fejk. jag vågade till och med be om Malins telefonnummer, så att jag kunde skicka bilden till henne.
8
Efter jag hade anmält mig till migrationsverket gick jag vilse på stationen. jag skulle åka med en buss, men vilken? kanske vågade jag fråga polisen? De jag hade träffat under flykten hade inte alls varit snälla. Men den här polisen hade vänliga ögon.
välkommen. Jag antar att du precis har anlänt. Kan jag hjälpadig på något sätt?
MIGRATIONSVERKET sa att jag ska med en buss till MÄSSHALLEN. jag ska sova där i natt. Varifrån går den?
tack så mycket. Ni Alla är så vänliga här.
den står utanför utgången därborta. prata med någon som bär gul väst. här till vänster? tack så mycket.
9
”Första natten hade jag svårt att somna. Tankarna for runt i mitt huvud. I Sverige kallades sådana som Hamid och jag för ensamkommande barn. Men jag kände mig inte längre som ett barn. Bara väldigt ensam.” Från en minut till en annan krossas Samirs liv. Plötsligt är han tillsammans med sin bästa vän Hamid på flykt från Afghanistan. Efter en lång och farlig resa kommer de till Sverige. Där får de hjälp med boende och får gå i skolan. Men än är inte resan slut. Samir och Hamid vet inte om de får stanna i landet, och DERAS VÄNTAN på besked blir lång. Nästan framme skildrar kulturkrockar, hemlängtan, saknad, glädje, sorg, vänskap och kärlek. I slutet av boken kan du också läsa om Sveriges flyktingmottagande och asylprocessen.
BOKENS FÖRFATTARE Katrin Jakobsen och Eva Brandsma. Katrin är också fotograf och formgivare till boken.
Art.nr 45845