DANIEL ÅBERG
L ÄT
L
L Ä STN
I VÅ
Lix: 22 Lättlästnivå: Large
T
ARGE
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 45441 ISBN 978-91-7949-493-3 Upplaga 1:1 © Daniel Åberg och Vilja förlag 2022 Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Fäbodbröllop Författare: Daniel Åberg Boken är ursprungligen en novell skriven för Sveriges Radios serie Skymningsland. Omslag: Niklas Lindblad Omslagsbild: Shutterstock Tryckt av BESTinGraphics, Belgien 2022
DANIEL ÅBERG
Personer i boken: Rikard – bröllopsgäst från Stockholm, Stinas pojkvän Stina – bröllopsgäst från Stockholm, Rikards flickvän Gustav – brudgummen, ska gifta sig med Josefin Josefin – bruden, ska gifta sig med Gustav Den här boken utspelar sig på 1970-talet. Därför nämns i berättelsen saker och händelser som var typiska för den tiden.
1 Äntligen såg Rikard och Stina fäboden mellan träden. Där framme höll man på att duka två långbord. På ängen bredvid förbereddes för vigselakten. Kring fäboden rörde sig runt fyrtio människor, alla klädda i ljusa och lätta kläder. Rikard tryckte lätt Stinas hand och log. Hennes oro hade varit onödig. De var i tid och rätt klädda, ingen av de andra bar folkdräkt heller. 3
De hade gett sig av från Stockholm redan vid fyra i morse, och Rikard hade kört nästan utan paus för att hinna. Nu var klockan snart två på eftermiddagen, och de var framme. Fäboden låg djupt inne i Ångermanlands skogar. Där skulle Rikards vän Gustav gifta sig med sin Josefin. Gustav kom emot dem. – Äntligen är ni här! sa han. Vi tänkte nästan skicka ut någon att leta efter er. Han gav Rikard en rejäl kram, och Stina en mer artig omfamning. – Var det svårt att hitta? Trots den utförliga kartan jag ritade? 4
Stina skrattade och sa att Gustavs karta varit utmärkt. – Men vi gick lite vilse från parkeringen. Stigen delade sig och Rikard trodde att han såg någon att följa efter. Stina himlade med ögonen och fortsatte: – Men … stigen tog slut och vi fick vända och börja om. Rikard trodde att Gustav skulle skratta och skämta om den hopplösa stockholmaren. Men Gustav log inte ens. – Tyckte ni att ni såg någon? sa han. Som ni följde efter? Och kom vilse? Gustav såg orolig, nästan rädd, ut. Rikard kunde inte förstå varför. De var ju här nu. 5
– Skulle ni kunna … vända ut och in på era kläder? sa Gustav. Inte alla plagg förstås, men … för säkerhets skull? Rikard och Stina såg osäkert på varandra. Var de med i teveprogrammet Dolda kameran? Rikard tänkte just säga något, men Gustav var inte klar. – Det kan ha varit … huldran, sa han. Man vet aldrig. Stina fnissade nervöst. – Men hur menar du att … vända ut och in? Varför då? Och vad sa du? Hul… huldran? Rikard såg på Gustav. Nu måste väl ett skratt komma? Men nej, så blev det inte. 6
– Det kanske blir svårt med din klänning, Stina, men … dina trosor, kanske? De syns ju ändå inte? – Förlåt? Ska jag … vända mina trosor ut och in? För att Rikard gick vilse? Nu hade de andra börjat titta på dem, och Rikard tyckte det var jobbigt. Han och Stina var de enda på bröllopet som inte var från trakten, och han ville inte verka krånglig. Under skjortan bar han ett tunt linne, och han föreslog att han skulle vända det ut och in. Gustav nickade och såg nöjd ut. – Ja, det var ju du som såg någon i skogen, så ... Jo, det blir bra. 7
Han slog ut med händerna. – Förlåt om jag lät hård, jag är bara nervös. Herregud, jag ska gifta mig, kan ni tänka er?! Strax stod Rikard med bar över kropp inne i en av stugorna. Ute värmde sommarsolen, men stugans fönstergluggar var små och luften där inne oväntat kylig. Huttrande vände han på linnet och började klä sig igen. Fingrarna var stela när han knäppte skjortan. Det här var så konstigt. Under åren då Rikard och Gustav studerade hade de delat en lägenhet i ett gammalt hus i Vasastan, och umgåtts hela tiden. Och visst hade Gustav ibland varit skrockfull. 8
En gång blev han riktigt arg när Rikard lade sina nycklar på bordet. Men detta kändes som något annat. Och vad var ens en huldra?
9
”Om jag bara hade bundit Näcken med kniv …” Rikard och Stina är på bröllop på en fäbod, djupt inne i skogen i Ångermanland. Brudparet och de andra gästerna verkar vara väldigt vidskepliga, fast allt prat om Huldran, Näcken och Vittran är väl bara skrock och dumheter? Men snart visar det sig att Rikard och Stina borde ha tagit varningarna på allvar …