9789179035631

MIA SK ÄRINGER

En kvinnlig komikers dagbok Den lagrade sorgen

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 3

2021-04-01 14:56:32

www.lindco.se info@lindco.se Copyright © Mia Skäringer, 2021 Utgiven av Bokförlaget Lind & Co AB, Stockholm, 2021 Omslag: Simon Attwater och Mini Gemoll, House of Heyman Foto: Mikael Kenta (omslagets framsida och främre flik) och Mini Gemoll (omslagets baksida och pärmens insidor) Tryck: ScandBook UAB, Litauen, 2021 ISBN 978-91-7903-563-1

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 4

2021-04-01 14:56:32

Tack till Gabriel, Alfred, Heli, Leélo Gun, Mathias Håkan, Nancy, Rune, Annie Heidi Jag älskar er.

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 5

2021-04-01 14:56:32

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 6

2021-04-01 14:56:32

Varför är hon så arg?

Hon var mycket roligare innan.

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 7

2021-04-01 14:56:32

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 8

2021-04-01 14:56:32

Jag ligger på rygg i det höga gräset. På kullen i dungen nära hemma.

Jag är sex år. Det är första sommarlovet i det nya huset och jag har hittat kompisar. Bra och dåliga. Jag ligger och kisar upp i en dunge av magra vita björkar som snirklar sina blad runt molnen i himlen.

Det är ingen skog, det är bara en dunge. Men det känns som en skog. Träd som slukar en liten barnkropp, skuggor som smeker och dränker ljuset i mina ögon. Snår, sly och svullna rötter som försöker gömma hemligheterna som ännu inte blivit mina. Ölburkar och fuktskadade porrtidningar. Lekparken är bara några meter ifrån oss.

Och mitt hus ytterligare lite längre bort. Fåglarna kvittar och i bakgrunden hör jag pappa dra den handdrivna gräsklipparen. Monotona ljud av knivar som snurrar, knivar som kapar grässtrån. Fram och tillbaka. Trygga upprepande ljud från en barndom som läckte.

Fram och tillbaka. Så nära är vi hemma. Jag har en vass kotte under ryggen och bredvid mig står mina nya rosa träskor med glassar på.

Vi hade just gjort vårt årliga familjebesök i träskofabriken. Köpt nya till hela familjen. Svarta till pappa. Klassiska bruna i skinn till mamma. Och rosa till mig.

Jag har en t-shirtklänning med fransar och indianpärlor. Han hasar upp den. Hans ansikte är fint men hans hår luktar otvättat och på halsen har han massor av gulvita finnar som ser ut att kunna spricka när som helst. Som om han inte rymmer sig själv. Han ska börja åttan efter sommaren. Hans mamma är tydligen sjuk. Och hans pappa alkoholist. Min kompis säger att det är synd om honom. Därför vill hon att vi ska vara med honom. Han vill mest vara med henne men nu har hon sagt åt honom att bry sig om mig också. Jag är glad.

9

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 9

2021-04-01 14:56:32

Han vill göra samma sak med mig som han gjort med henne.

Han låter konstigt. Och det är hårt i hans nylonshorts. Det glansiga gröna tyget har åkt åt sidan och det är hårt i innertyget. Han luktar svett och tittar inte på mitt ansikte. Han pillar mellan mina ben och frågar mig om det är skönt. Det är blå himmel. Om en månad börjar jag ettan. ”Är det skönt?” mumlar han igen och trycker lite hårdare. Nu är innertyget borta. ”Ja det är skönt”, svarar jag och känner mig konstig. Gräsklipparen har tystnat och jag vill hem. Det svider mellan benen. Han trycker ännu hårdare för att sedan ge upp. ”Äh, du är för ful”, säger han plötsligt, reser sig och går. Min kompis som stått och väntat vid gungorna lite längre bort kommer tillbaka. ”Vad gjorde han?” Jag svarar att jag inte vet. Jag reser mig upp och tar på mig mina träskor. Hon fortsätter. ”Vi säger att vi lekte kurragömma.”

Jag går hem. Och på något underligt sätt är jag inte längre glad för mina träskor.

Vart tog jag vägen? När vi lekte kurragömma. Du var bara borta en stund men mig hittade vi aldrig.

10

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 10

2021-04-01 14:56:32

Jag vet inte varför jag mår så illa när Mora Träsk uppträder i Folkets hus några år senare. Vi är där med skolan. Och mina klasskompisar gillar dem. De skrattar. Jag får ont i magen av hela deras uppenbarelse. Men jag förstår inte varför. Jag vill ut. Min kropp kliar. De sitter på varsin pall med strumpor uppdragna till knäna och högt skurna shorts. Vuxna män med håriga ben som sjunger barnsliga sånger.

Nu ska vi ut på tigerjakt, med tungan under läppen. Jag inser i vuxen ålder att det är shortsen jag hakar upp mig på. Nylon som glider åt sidan och jag skymtar innertyget med ett stort kön som trycker där inne, som om de inte heller riktigt rymmer sig själva.

11

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 11

2021-04-01 14:56:32

Om jag bara är tyst och ligger stilla så är det nog över om några minuter.

Men det trasar sönder relationer i evigheter.

Sidoskadorna är värst.

Man känner sig bestulen på något man hört ska vara det vackraste som finns.

Så går sexualiteten i värsta fall ut på att återuppleva och upprepa skadan, den man redan känner så väl.

Så går sexualiteten i bästa fall ut på att återerövra och laga.

Hängivelsen får vänta till nästa liv, om det finns något.

Det är summan av vad du tog.

12

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 12

2021-04-01 14:56:32

Granskogen tätnar och solen flimrar mellan topparna som en gammal film utan ljud. Vi har kört fel och har en timma att ta igen. Vi har kört vilse i det landskap vi föddes i och vår mormor är på väg att dö. Nancy Johansson håller på att lossna från jorden. Skärva för skärva. Flisa för flisa. Det skulle aldrig vara möjligt. Att pilla loss någon så levande från livet. Mormor. Det är så mycket jag vill säga.

Men döden skiter fullständigt i andra människors skuldkänslor, döden har inte samma tålamod som i filmerna där de anhöriga kan få sitta och formulera sig i dagar. Nu är det bara en fråga om tid.

Den sista. Och vi står på gasen. Utan manus. De gröna nyanserna äter upp oss. Slingrar sig som ormar, bläckfiskarmar runt våra kroppar och drar oss ner i dyn. I djupet av det som varit. Av det som vi så länge försökt fly ifrån. Försökt glömma. Jag både älskar och hatar detta land. Ack, Värmeland du sköna. Här vill jag leva och här har jag dött så många gånger. Korsfästs i förnedring på förnedring.

Uppstått i förälskelse efter förälskelse. Ack, Värmeland, vet du hur mycket du är skyldig mig? Hur många förlåt du borde säga? Vet du vad du tog? Jag ropade på din kärlek men fick kuk i nedsänkt Volvo.

13

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 13

2021-04-01 14:56:32

Det är första gången min bror och jag sitter tillsammans i en bil på många år. Kanske första gången sedan pappa dog och vi tvingades möta varandra i sorgens rum. Jag ser att han är stressad. Han håller på att flytta samtidigt som mormor ska dö. Packar ner ett liv i kartonger. Ett liv som inte längre fungerar. Han ska flytta från Kristinehamn och ingen hjälper honom. För alla i vår familj är någon annanstans i sig själva. Mamma med mormor som ska dö och jag dränkt i arbete. Jag är den mest självupptagna av oss alla. Och pappa som var den starkaste, som skulle kunnat hjälpa honom att bära kartonger, är redan död. Min bror är ensam, puttad längst fram i ledet, utan någon fadersgestalt att gömma sig bakom. Att luta sig mot. Att låna pengar av. Att byta däck ihop med. Han måste göra allt ensam nu. Ganska nyligen blev han misshandlad av någon jävla idiot som tyckte att han hade en otrevlig ton i kön till ett sunkigt ölställe i Kristinehamn. Idioten åkte ikapp honom i en bil när han skulle gå hem på natten, hoppade ut tillsammans med några vänner och sparkade på hans huvud tills näsbenet flisade sig uppe i pannan.

Han var tvungen att få flera påsar blod. Vi satt i soffan i hans lägenhet. Näsan var sned och fullproppad med tamponader. Ögonen tomma. Vi enades om att det var dags att flytta, rädda sig själv innan drömmarna får syrebrist. Innan de stryps under en kudde som någon annan håller i. Trycker ner den hårt över ditt ansikte, långsamt och länge tills du bara mumlar i kudden, tills du tystnar. Det är väl det som är småstadens problem. Att alla till slut måste flytta. Innan de förgås i sörjan av någon annans uppgivenhet. Innan de blir ihjälslagna i någon annans delirium. Det är det som är hela småstadens 14

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 14

2021-04-01 14:56:32

dåliga premiss. Att allt börjar som en saga och slutar med att någon hugger med kniv genom den vackra oljemålningen av Värmland i gryningen. Vitsippor. Mossa. Älgar med kalvar som tuggar. Vänernvatten och skogsbryn. När du minst anar det kommer knivbladet genom duken. Och revan går aldrig att reparera. Allt som varit vackert förlorar sitt värde. Och lukten av skog förknippas för evigt med förnedring.

15

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 15

2021-04-01 14:56:32

Jag har fört anteckningar i min telefon. Små korta brottstycken ur mitt inre. Så många att telefonminnet gett upp, att de nu hänger löst i Icloud-molnet. Inte nödvändigtvis sanningen eller den yttre verkligheten. Inte hur jag känner nu, men hur jag kände då. Känslorna är bara mina. Vissa saker kan vara rena påhitt eller överdrivna i transformationen från ett barns känslor till den vuxna kvinnans minnen.

Vissa saker kan vara mycket värre. Rent av underdrivna och för svåra att formulera. Vissa människor har fått behålla sina riktiga namn, andra inte. Man skulle kunna säga att de här anteckningarna är förordet till No More Fucks To Give. Som den ännu längre varianten av Fanny och Alexander, där även Bergmans sämsta sidor får vara med.

Igenom bakomkameran, den han aldrig såg. Detta är anledningen till att jag till sist gjorde den där föreställningen. Allt mellan raderna i manuset. Allt som inte fick plats. Mitt liv. Mina erfarenheter. Allt innan. Det sorgliga. Sakerna som kanske inte borde hänt. Men som format mig. Det som puttade ut mig på den där spetsiga scenen.

Vändpunkten.

16

En kvinnlig komiker Inlaga SP.indd 16

2021-04-01 14:56:32