Majken – Ett dolt livsöde
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2022 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Ditti Arvidsson Omslag och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag
Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2022
ISBN: 978-91-7885-985-6
Ceciliasitter i sin bil på väg till husvisning, radion spelar en sentimental låt. Hon byter kanal, sentimentala låtar orkar hon inte med just nu. Nej, nu vill hon höra något som hon kan sjunga med till, bara skråla rakt ut.
Huset hon ska titta på ligger ute på landet, ett litet torp. Hon behöver komma från stan och få lite lugn och ro. Mäklaren har sagt att det är flera personer som ska titta på huset så hon har inga stora förhoppningar om att hon ska få köpa det. Hon har bara sett bil der på nätet och det vet man ju hur bra de kan se ut jämfört med verkligheten. I annonsen ser huset verkligen fint ut, rött med vita knutar. Det ligger i en liten by som liknar Bullerbyn på bilderna.
Det är september månad och träden börjar skifta färg, när solen lyser på löven ser det nästan ut som att de brinner. En fantastisk höstdag perfekt för en utflykt på landet. Cecilia har aldrig bott på landet men ser verkligen fram emot detta. Hoppas bara att det inte blir budgivning som drar iväg och höjer priset, så att hon inte ska ha råd.
Hon ler när hon tänker på hur hennes vänner höjde på ögon brynen när hon berättade om husvisningen. De erbjöd sig att följa med, men hon sa att hon ville vara ensam och själv fatta ett beslut. Hon är trött på att vara andra till lags, det har hon varit tillräckligt
länge i sitt äktenskap med Henrik. Han styrde och ställde med det mesta. I början hade hon opponerat sig och ville att de skulle fatta beslut tillsammans, men det var inget som passade Henrik.
Efter ett par års äktenskap brydde hon sig inte längre om att ifrågasätta honom utan hon lät honom bestämma vart de skulle åka på semester, vem de skulle bjuda hem, vem hon skulle umgås med och hur hon skulle klä sig. Hon kände sig mer och mer instängd. På helgerna längtade hon till måndag då hon kunde gå till jobbet. Hon jobbade som sjukgymnast på en vårdcentral.
På fredagarna när arbetskamraterna pratade om vad de skulle göra under helgen ville hon bara bort därifrån. Helgerna hade blivit en riktig pina. Hon tyckte att det var underbart när Henrik sa att han skulle vara borta hela helgen och spela golf.
Helst ville han att hon skulle tillbringa helgen med hans mam ma eller hans syster, svåger och deras barn. Då hade han kontroll över henne.
Ibland fejkade hon migrän för att kunna stanna hemma. Då var hon inne hela helgen och njöt av ensamheten. Ibland var hon fres tad att gå ut och träffa någon kompis men det skulle hon aldrig våga. Ibland kunde han komma hem helt plötsligt, skulle hon inte vara hemma då visste hon inte vad han skulle ta sig till. Hon skulle aldrig våga ta reda på det heller. Han var sjukligt svartsjuk trots att han inte hade någon anledning att vara det.
Tanken på att avsluta deras äktenskap växte sig starkare och starkare. Att de inte hade några barn skulle ju underlätta en skils mässa. Henrik verkade inte vara intresserad av att skaffa barn, själv var hon också tveksam när hon märkte att han blev mer och mer kontrollerande. De levde i ett mycket destruktivt förhållande där våldet tog över.
När Cecilia sitter i bilen på väg till husvisningen kan hon inte riktigt ta in att hon är fri och singel. Men hon hade fått betala ett högt pris. Hon kör förbi en vacker sjö, vattnet ligger blankt och trä den speglar sig i vattenytan. Så vackert.
Hon känner sig förväntansfull. Nu är det bara ett par mil kvar
enligt gps:en. Hennes nya bil känns så bra att köra och lyxig med en navigator. Under hennes äktenskap med Henrik hade hon ingen bil. Henrik tyckte inte att hon behövde någon. Men nu är hon fri, ingen Henrik som bestämmer.
Hon kör genom en liten by vars namn hon läser på en vackert målad skylt Välkommen till Fridhem. Det ligger många vackra hus i byn: den obligatoriska pizzerian, en liten matbutik och en mycket vacker, vit träkyrka. Det tar inte många minuter att köra genom byn och hon når skylten Välkommen åter.
På radion spelar de en av hennes favoritlåtar, ”Ett av de sätt” med Peter LeMarc. Detta måste betyda tur, tänker hon, det är inte ofta de spelar den låten. Längre fram står skylten Ekhult 3 km. Cecilias puls ökar. Gör jag rätt? Flytta ut på landet, passar det mig? Flyr jag bara eller är det detta jag vill?
Men som mäklaren sagt, det är flera som är intresserade så hon kanske inte har någon chans att få köpa stället. Torp på landet är eftertraktade och detta ligger ju inte så långt från Göteborg.
Nu blir det grusväg och hon passerar skog som sedan öppnar upp sig till åkrar. Där står mäklarskylten, då ska hon strax vara framme. Så spännande.
Snart dyker det upp ett alldeles förtjusande hus, precis som på mäklarbilderna. Där måste det vara! Det står bara en bil parke rad utanför och det verkar vara mäklarens, enligt firmanamnet på bilen. Visserligen är hon lite tidig, men någon borde väl ha kommit. Cecilia parkerar bredvid den andra bilen. Parkeringen är väl tillta gen, där finns plats för flera bilar.
Hon letar fram ett läppstift, fäller ner solskyddet så att hon får fram en spegel, målar sina läppar med ett vackert, rosa läppstift och tar ett djupt andetag innan hon kliver ur bilen. Hon välkomnas av mäklaren som visar sig vara en kvinna i fyrtioårsåldern som pre senterar sig som Maria. Hon är klädd som en typisk mäklare, svarta byxor, vit blus och svart kavaj. Hon ser glad och trevlig ut.
Cecilia själv är klädd i blåa jeans, rosa tröja och en ljusblå jacka. Lite lagom klädd för en tur till landet, inte för uppklädd.
Hej och välkommen! Tyvärr är det så att du är den enda spe kulanten, det skulle komma en familj från Kungsbacka men de ringde återbud för ett par timmar sedan.
Cecilia tar henne i hand och hälsar och presenterar sig. Perfekt, då kan jag lägga ett bud strax under utgångspriset, tänker Cecilia.
Här har vi då huset och dess vackra trädgård, säger Maria. Ska vi titta inne i huset först? frågar hon sedan.
Det blir bra, svarar Cecilia.
Det är ett rött torp med vita knutar och vitmålade spröjsade fönster, så himla fint. En riktig dröm om det svenska idylliska huset, rött med vita knutar.
Förra ägaren målade om hela huset för cirka ett år sedan, upplyser mäklaren.
Hon låser upp dörren och de går in i en liten farstu, där finns en liten väggfast bänk målad i en Dalablå färg och vackra krokar på väggen att hänga kläder på. Det känns redan så mysigt.
Farstun är ju inte så stor men väl utnyttjad, säger Maria.
En dörr till vänster finns en toalett och dusch, ser väldigt fräscht ut. En liten tvättmaskin finns där också. Badrummet går i grågröna färger och ger ett milt och behagligt intryck.
Från farstun sett till höger kommer man in i köket, ett rik tigt bondkök fast i litet format. En vacker vedspis som säkert är kvar från husets ursprung. Fina köksskåp, ett av dem är inbyggt. Köket är målat i en blågrå kulör och en lite blåare färg på väg garna. Förutom vedspisen finns allt man behöver i ett kök. Så perfekt.
Ett avlutat slagbord med fyra stolar står vid fönstret, mitt emot vedspisen. En hemtrevlig randig trasmatta ligger på golvet, den ser hemvävd ut.
De går vidare till ett sovrum med breda gamla golvplankor, även där ligger en vacker trasmatta. Det finns två spröjsade föns ter i olika väderstreck, och där hänger vita vackra spetsgardiner.
I rummet står en otroligt vacker dubbelsäng i avlutat trä med spetsöverkast. Så romantiskt, som taget ur en inredningstidning.
Vilket vackert sovrum, utbrister Cecilia, så fint inrett i gam mal stil.
Ja, ägarna har verkligen tänkt till när det gäller val av material och färger, säger mäklaren. Nu får vi gå vidare till vardagsrummet, du måste se kakelugnen.
Wow, så otroligt fin, oj vilka möbler. Vet du om det är några möbler som följt med huset?
Ja, enligt ägarna så har bordet i köket, sängen och skåpet i sov rummet och möblerna i vardagsrummet följt med huset.
Cecilia tycker att hon känner sig hemma i huset. Tänk om jag får köpa det, hoppas, hoppas.
Så har vi två sovrum på vinden.
Det går en trappa upp från vardagsrummet, en tät trätrappa som är gråmålad. På vinden finns två lika stora sovrum som är i princip omöblerade. Båda rummen är tapetserade med vit- och blåmönst rade tapeter. De skulle kunna bli två underbara gästrum.
Det riktigt snurrar runt i huvudet på Cecilia och hon känner hur pulsen dunkar i huvudet på henne. Det här huset måste jag ha, tänker hon.
Ja, vad säger du? undrar mäklaren. Kan detta vara något för dig?
Ja, det tror jag nog, svarar Cecilia lite tveksamt för att inte ver ka för angelägen.
Det är så att ägaren ska flytta utomlands redan nästa månad så de vill sälja med alla inventarier, hur ser du på det?
Jag vet inte, jag har ju möbler.
Cecilia ser de få slitna möblerna utan värde som hon har hemma framför sig. Som sagt, hon vill inte låta för angelägen. Men inom sig jublar hon och har riktigt svårt för att prata, hur långt ska hon våga gå i sitt spel att verka tveksam?
Är det fler som ska på visning? säger hon istället för att riktigt svara på frågan.
Nej, de har inte tid för fler visningar, de vill sälja så snart det går.
Okej, hur lång tid har jag på mig att bestämma mig?
De vill helst ha svar i slutet på den här veckan. Jag vet att det är kort tid, jag kan hjälpa dig med en bankkontakt om du vill.
Det vore jättesnällt, vet du hur mycket de ska ha för möblerna?
Nej, men jag kan ringa ägarna direkt och fråga.
Mäklaren går ut i köket och ringer, hon kommer tillbaka efter ett par minuter.
Vi har ett förslag till dig, säger hon när hon kommer in i var dagsrummet. Om vi gör affär i slutet på veckan så ingår inventari erna.
Drömmer jag? Är detta verkligen på riktigt? Har min otur vänt till tur?
Kan en vän till mig titta på besiktningsprotokollet? Verkar det okej så köper jag huset.
Bra! Då ordnar jag med alla papper, kan vi träffas på onsdag på banken?
Det går jättebra, jag vill bara titta runt en gång till innan jag åker.
Cecilia går igenom rum för rum igen och känner en sådan lyckokänsla. Kan allt detta bli mitt? Helt ofattbart, jag känner att jag kommer att trivas här. Jag måste få veta vilka som bott här tidigare, får ta reda på det på något sätt.
Hon tackar mäklaren för visningen och går en sväng runt utsi dan av huset innan hon sätter sig i bilen för att åka hem. Trädgården är välskött, inte många rabatter att rensa. Det finns ett par äppelträd och ett plommonträd, där står också två träd som skulle passa per fekt att ha en hängmatta emellan.
hem börjar tanken slå rot om att söka ett nytt jobb lite närmare torpet. Om hon jobbar kvar på det jobb hon har nu skulle hon få cirka fyra mil att köra varje väg till jobbet.
Tanken blir mer och mer spännande, ny bostad, nytt jobb, börja om på nytt i livet. Hon är trots allt bara trettiofem år. Hon har slösat bort flera år på Henrik, men den tiden är över. Nu ska hon se framåt och kanske få nya vänner också.
Jag måste ringa Caroline och berätta om huset, tänker hon. Caroline är en av hennes bästa vänner sedan många är tillbaka.
Jag måste ringa mamma och pappa också. De bor i en lägenhet i centrala Göteborg efter att ha sålt sitt hus där de bott i cirka fyrtio år.
Hennes mamma och pappa har ett stort umgänge och det känns bra, de är inga som hon behöver ”ta hand om”. De är väldigt aktiva, spelar golf, åker utomlands både själva och med vänner. Båda har nyligen gått i pension.
Just nu hyr Cecilia en liten lägenhet i andra hand av en kompis kompis, så det ska inte vara några problem med att flytta snabbt.
Huset är ju så fint att det bara är att flytta in och det känns så skönt. När föräldrarna sålde sitt hus fick Cecilia en summa pengar som Henrik inte visste om. De kommer väl till pass nu när hon ska
flytta. Hennes föräldrar har förvaltat pengarna åt henne, de litade inte på Henrik och det är Cecilia glad för nu.
Jag åker direkt hem till dem och berättar om husköpet, bestäm de hon sig snabbt för. Cecilia är enda barnet och de blir alltid lika glada när hon kommer på besök.
En timma senare parkerar hon utanför huset där föräldrarna bor. De bor på fjärde våningen men hon tar trapporna i ett språng, hon är så glad. Som tur är visar det sig att båda föräldrarna är hem ma.
Men hej, kommer du, så trevligt, utbrister hennes mamma och ropar till pappan. Lasse, Cecilia är här!
Mamman kramar om Cecilia.
Det har väl inte hänt något?
Jo, det har det verkligen, svarar Cecilia. Men jag vill att pappa kommer så ska jag berätta.
Hej, älsklingsdotter! säger pappa och ger henne en kram.
Klart att jag är din älsklingsdotter, du har ju bara en, skrattar Cecilia. Sätt er ner i soffan så ska jag berätta en rolig nyhet.
Föräldrarna sätter sig lite oroligt i soffan.
Jag har köpt ett hus, ett torp! Eller åtminstone nästan köpt, ska skriva på pappren på onsdag.
Ett hus! säger föräldrarna i mun på varandra.
Ja, ett hus, och det är så fint, säger hon lyckligt. Här ska ni få se kort som jag tagit i dag. Jag hade sådan tur, det var bara jag på visningen. Ägarna ska flytta utomlands så jag få ta över inventari erna också. Så fina möbler, gamla, som följt med huset. Har ni lust att följa med till banken på onsdag? Allt riktigt bubblade ur henne.
Ja, det gör vi gärna, säger hennes mamma. Lasse, det kan vi väl?
Ja, naturligtvis, så spännande. Ska bli roligt att se huset, så bra gjort av dig att ta tag i detta själv, säger han och kramar Cecilia. Jättebra gjort, säger hennes mamma också. Skönt att du fått tillbaka ditt självförtroende efter den hemska tiden med Henrik. Var ligger huset?
Det ligger i ett samhälle som heter Fridhem och själva huset ligger i en by som heter Ekhult, cirka fyra mil från Göteborg.
Det finns väl andra hus i närheten så att du kommer att ha grannar? frågar mamma oroligt.
Ja, det finns säkert mellan femton och tjugo hus lite utspridda i byn, en del permanentboende och några sommarhus, så grannar kommer jag att ha.
Ska vi beställa pizza och fira köpet? undrar hennes pappa.
Ja, det skulle vara jättegott, har faktiskt bara ätit frukost i dag. Jag var så nervös inför visningen. Tänk att det bara var jag som kom och tittade på huset, det är ju inte klokt sådan tur!
Tur är verkligen något som du behöver och förtjänar, säger hennes pappa och ler mot henne.
Det blir en väldigt trevlig eftermiddag, hon visar alla bilder hon har tagit på visningen. Båda föräldrarna blir lika förtjusta i huset som hon.
Men hur tänker du med jobbet? undrar hennes mamma.
Jag funderar faktiskt på att försöka hitta ett jobb närmare tor pet, det finns två vårdcentraler bara cirka en mil därifrån. Jag tror att jag behöver en ”omstart”. Nytt jobb och ny bostad, kanske några nya vänner också, vem vet?
Mamman tittar leende på sin dotter och tänker att det är så underbart att se henne glad igen. Det har varit en svår tid för henne och även för dem. Det här känns så bra, de har varit så oroliga för henne.
Det som hände för längesedan tystades ner. Ingen anade då att historien skulle väckas till liv många, många år senare.
Majken är en roman som utspelar sig från ca 1920-talet och närmare 100 år framåt i tiden.
Romanen innehåller förbjuden kärlek, våld i nära relation men även ny vänskap.
