Draken Egon blir supersur
Isabelle Lindgren
BEL
NOR DI
N SWA ECO LA
C
Printed matter 3041 0971
Utgiven av Visto förlag, 2021 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text och bild: Isabelle Lindgren Grafisk form och sättning: Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2021 ISBN: 978-91-7885-538-4
Draken Egon blir supersur En bok av Isabelle Lindgren
Till Elias, som först hörde sagan, som inspirerade till många fler, och som alltid ville höra en till.
Draken Egon myste i sin grotta. Det riktigt pirrade i honom av förväntan. Han gnolade på en melodi som hans mamma ofta sjungit för honom när han var liten. Hans långa ögonfransar klippte i takt med de små vingarna. Han var i full färd med att samla ihop små pinnar och lägga dem i en prydlig hög i eldstaden framför sig. Det var torsdag. Egon älskade torsdagar! Då satt han på sin sittsten och grillade korv. Sedan gick han ut och tittade på solnedgången över dalen utanför. Egon var tre drakår gammal och hade just flyttat hemifrån. Hans grotta låg i Jämtlandsfjällen, inte långt ifrån skidliftarna.
Egon hade nu en fin hög med pinnar i eldstaden. Han fnös försiktigt för att tända brasan, men just den här torsdagen kom inga lågor ut ur näsborrarna. Bara de minsta små rökpuffar smet ut. Egon var inte så bra på att spruta eld, men hans lågor brukade i alla fall kunna tända brasan. Han tog i riktigt ordentligt, men fick bara fram ett fräsande ljud följt av en poff och ett litet askmoln. Egon stelnade till. Han hade blivit sur! SUPERSUR!
En gång var tredje månad eller så blir alla drakar lite småsura. Det är för att elden håller på att ta slut, och det tar då några dagar innan det kommer ny eld. Under den tiden blir deras lågor ganska fjuttiga. Då stannar de oftast hemma i sina grottor invirade i halsdukar, varmvattenflaskor och tjocksockar. De flesta drakar äter då flera påsar jättestarka lakritskarameller om dagen för att elden ska komma tillbaka fortare. De fikar också chilifrukter och svartpepparkorn till mellanmål.
Egon äter ingen chili. Han får konstiga prickar på magen och så kliar det fasligt i munnen, även av den minsta chilibit. Fast det är en hemlis. Han har inte berättat det för de andra drakarna.
Om det inte finns några prinsessor som måste räddas gör inte drakar så mycket eld och den kan då ta slut helt. Det blir lite som att kallstarta en gammal bil. De blir helt enkelt sura. Ungefär som blöta skorstenar. I Jämtland är prinsessor inte särskilt vanliga, så de jämtländska drakarna surnar lite oftare än de drakar som bor mer söderut. Egon är sur mest för jämnan. Han får inte rädda prinsessor än. Han måste först klara flygprovet på de årliga Drakmästerskapen i Bydalen och kunna spruta mycket eld för att bli godkänd drake.
Det är inte lätt att vara en liten drake i den jämtländska fjällvärlden. Speciellt inte om man får svindel av att flyga. Draken Egon är tre drakår gammal och drömmer om att kunna rädda prinsessor och spruta mycket eld precis som de stora drakarna. En torsdag när Egon ska grilla korv kommer ingen eld alls ur näsborrarna. Bara de minsta rökpuffar smiter ut. Egon har blivit Supersur! Lika sur som en blöt skorsten! Hur ska han nu få någon kvällsmat?
www.vistoforlag.se