JOSEFINE
MALMER
CAYENNE
en het kärlekshistoria
JOSEFINE
MALMER
CAYENNE
en het kärlekshistoria
Cayenne – En het kärlekshistoria Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2021 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Författare: Josefine Malmer Form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2021 ISBN: 978-91-7885-454-7
"Do or do not. There is no try" Tack Patrik, Herbert & Helge för att ni tror på mig. Jag älskar er!
Sommaren 1970 1
H
on kände den underbara doften av kryddor i samma ögonblick hon öppnade dörren. Den slog emot henne. Vitlök och chili. Koriander och kanske lite spiskummin. Det doftade underbart. Hon tog ett litet steg framåt och satte ner foten på det gamla, mörka trägolvet. Ett behagligt knarr hördes. Hon kikade försiktigt in. På väggarna satt slitna, gulnade tapeter med stora blommor. Våderna hade lossnat lite här och där och diverse sladdar hängde och dinglade från taket. Cigarettröken låg som en tjock dimma framför henne och hon hostade till. Det var mörkt därinne. Hon sökte med blicken över rummet och fick syn på baren. Där stod en mogen kvinna. Mörk, med bruna ögon och svallande, svart hår. Hon bar stora guldsmycken med diamanter och en knallröd klänning som smet åt kring de runda höfterna. Brösten var på vippen att ramla ur den röda spetsbh:n när hon böjde sig fram över disken och ställde fram några glas Tequila. Ur högtalarna strömmade raspig gitarrmusik. Hon kunde urskilja ett par ord. Amore. Pasión. Den var sensuell och lockade till dans. Hon kände hur hennes höfter började röra sig i takt med musiken när hon gick mot baren. Plötsligt hörde hon en vissling. Och en till. Hon kikade sig
7
försiktigt omkring för att se var de kom ifrån. Det var då hon fick syn på dem. Männen. De mörka männen. Med uppknäppta skjortor, tjocka guldkedjor och massor av hår på bröstet. De stirrade på henne och flinade. Hennes blick föll på en av dem. Stor och tjock. Iklädd en alldeles för kort, vit nätbrynja. Han drog ett djupt bloss på cigarillen medan han torkade svetten ur pannan med ovansidan av den ludna vänsterhanden. Han blinkade mot henne och avfyrade ett stort tandlöst leende. Hon rodnade ända upp till hårfästet. Ville bara försvinna. Långt bort. Men efter några sekunder tog hon sig samman. Hon andades djupt och stegade bestämt mot baren. Hon drog ut en av de slitna barstolarna. Som om den yppiga kvinnan i baren kunde läsa hennes tankar, sköt hon fram ett gammalt, smutsigt papper. ”Hungry?” ”Yes.” ”Try our speciality. Enchiladas con amore. You have never tasted anything like it. I promise.” Strax därefter spred sig en underbar doft av mat i rummet. Ellen hade aldrig tidigare känt något liknande. Vad var det som hände med henne? Det pirrade i hela kroppen. Hon kände sig både nervös och förväntansfull. På samma gång. Hon vände sig nyfiket om. Sneglade mot köket. Genom det lilla fönstret i dörren kunde hon skymta ett hav av kastruller och tallrikar. Någon därinne skramlade och smällde i grytorna men det var omöjligt att se vem det var. Då öppnades plötsligt dörren och någon skred ut. Det var den vackraste mannen hon någonsin sett. En grekisk gud. En adonis. Mörk, med stora bruna ögon och blankt, kolsvart hår. Kanske inte tvättat på ett bra tag men det gjorde inget. Han hade de vackraste överarmar hon någonsin hade sett. Han tittade henne djupt in ögonen och log. Ett kritvitt,
8
bländande leende. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var men han väckte något till liv inom henne. Något hon inte trodde fanns. Och hans ögon. Om det var sant att man kunde drunkna i någons ögon, så drunknade hon i hans. Just i det ögonblicket. ”Try this.” Hon förvånade sig själv med att sakta slicka av hans finger. ”Salsa con amore.” Hon älskade honom redan då.
9
2
D
et var så de träffades, Antonio och Ellen. Ellen var konstnär. Egentligen var hon jurist men valde att byta bana ganska snart efter sin examen. Till sina föräldrars stora förtret. För dem var det knappast ett
riktigt yrke. Strax efter hon fyllde tjugo träffade hon en kille som hette Bengt. På en nyårsmiddag på Stadshotellet. Det låter kanske väldigt romantiskt, nästan som en askungesaga, men riktigt så var det inte. Kvällen flöt på och de hade trevligt. Vid tolvslaget skålade de med varandra och Bengt vågade sig på en hastig kyss på kinden. Någon kärlek vid första ögonkastet kan man knappast säga att det var. Länge umgicks de bara som vänner. Men efter några månader, tog Bengt mod till sig och friade. Ellen svarade ja. Där och då fanns inga tankar på något annat. Att träffa en bra man, gifta sig och skaffa barn var vad livet gick ut på. Men när dagen för bröllopet kom och hon stod där, i sin mammas brudklänning med spetsar, sin mormors äkta pärlor runt halsen och en enorm bukett röda rosor i handen, började hon tveka. Var detta verkligen rätt? ”Du är så vacker, min lilla flicka”, sa hennes pappa stolt. ”Och Bengt är en bra man. Trygg och stabil.” Då, plötsligt, förstod hon varför hon hade tvekat. Hon älskade
10
inte Bengt. Inte på det sättet. Hon ville inte bara ha trygghet. Hon ville ha himlastormande kärlek. Passionerad kärlek. Hon slängde en blick på sin stolta pappa, en på sin gråtande mor och en på Bengt och bestämde sig. Med tårarna rinnande nedför kinderna viskade hon, knappt hörbart: ”Jag är ledsen men jag kan inte. Jag hoppas att du kan förlåta mig en dag.” Skamset småsprang hon ut ur kyrkan. Med blicken ner i golvet. Hon vågade inte se någon i ögonen. Den mörkgröna Jaguaren utanför fick henne att bestämma sig. Hon lyfte upp den långa kjolen och hoppade in. Vred om nyckeln. Med vinden i håret och slöjan fladdrande som ett segel efter sig försvann hon bort. I en bil full av röda ballonger och med en skylt i bakrutan. ”Nygifta”. Trots att hon var livrädd visste hon att det var nu eller aldrig. Hade hon inte gett sig iväg hade hon blivit kvar för alltid. Nu väntade en ny framtid. Oviss men spännande. När hon fick syn på skylten mot flygplatsen bestämde hon sig. Alla omkring henne stirrade när hon klev in i avresehallen. Hon var tvungen att hitta något annat att ta på sig. ”Jag skulle behöva en ny klänning.” Expediten tittade lite konstigt på henne och fnissade. ”Jag ser det.” Hon plockade fram en kort klänning med små blommor. ”Vad sägs om den här?” ”Perfekt”, sa Ellen, slet åt sig klänningen och smet in i provrummet. Hon slängde ner brudklänningen i en plastpåse, tackade expediten för hjälpen och gick sedan till biljettdisken. ”Har ni några biljetter?” ”Vart vill fröken åka?” frågade den välsminkade damen på flygbolaget. ”Vart som helst.”
11
Ellen slog sig ner i sätet och spände fast bältet. Hon hade aldrig flugit tidigare. ”Och vad ska fröken göra? Åka på semester?” Frågan kom från den äldre damen bredvid henne. ”Nej, inte direkt. Man kan säga att jag lämnat något utan att riktigt veta vart jag ska.” ”Vad härligt”, skrattade hon förvånat. ”Men det är väl så det ska vara när man är ung.” Ellen slöt ögonen och log. Det tog inte lång tid innan hon slumrade till. Hon drömde om mat. Vitlök och chili. Koriander och kanske lite spiskummin. Och om en mörk man. Med stora bruna ögon och vackra överarmar. När hon öppnade sin ögon var de nästan framme. ”Du verkar ha sovit gott. Vackra drömmar?” Ellen log lite generat. ”Ja, det kan man säga.” ”Lycka till.” Hon tog sin väska och gick ut. Där väntade en helt ny stad. Ett helt nytt land. Där ingen såg ut som henne och där man talade ett helt annat språk. Det kändes lite skrämmande men samtidigt spännande. Hon viftade på en taxi. Vart hon skulle? ”To a nice little hotel”, sa hon och hoppade in.
12
3
D
e första dagarna njöt hon bara av lugnet. Målade, åt mat hon inte provat tidigare, gick långa promenader, läste böcker och drack gott vin. Hon försökte konversera med människorna i den lilla byn så gott hon kunde. Det var få som kunde engelska men teckenspråk fungerade ofta utmärkt. Det var slumpen som ledde henne till den där lilla baren den dagen. Baren där hon mötte sitt livs kärlek. Den mörka mannen hon hade sett in sin dröm. Antonio. Tillsammans var de en spännande blandning. En mix av olika kulturer och personligheter. De älskade och bråkade med samma passion. Livet med Antonio var en berg och dalbana. Och hon älskade det. Antonio var byns egen Casanova. Ja, inte bara byns egentligen. Han hade rest mer än någon annan och besökt platser som ingen annan hade hört tals om. Han hade haft åtskilliga kvinnor. Blonda kvinnor, mörka kvinnor, unga kvinnor, äldre kvinnor, smala kvinnor och kurviga kvinnor. Men han hade ännu inte hittat henne med stort H. Han ville ha en kvinna att dela resten av sitt liv med. En kvinna att prata med. En kvinna att älska med. En kvinna som kunde bli hans bästa vän. Och han tänkte inte ge sig förrän han hittade henne. Utöver sin passion för kvinnor hade Antonio, under sina resor,
13
blivit intresserad av matlagning. Han hämtade intryck från hela världen och tog, till sin mors stora förvåning, hela köket i besittning. Där tillagade han de allra märkligaste och mest oemotståndliga rätter. Han blandade kryddor som ingen förr hade blandat och han vågade kombinera råvaror som ingen i byn förr hade gjort. Ryktet spred sig snabbt och Antonio bestämde sig för att öppna en liten restaurang. Sagt och gjort. Han hittade en gammal handelsbod som han rustade upp. Han jobbade dag och natt och det tog inte lång tid innan han slog upp portarna till sin egen restaurang. Blommiga dukar, rustika trästolar, stora stearinljus på borden och kantstött porslin i olika färger. Folket i denna by gillade nämligen inte lyxiga ställen med vita dukar, kandelabrar och snofsiga hovmästare. De älskade gamla möbler med patina och starka färger som egentligen inte passade ihop. Guide Michelinrestauranger hade inget att hämta här. Människor strömmade dit från hela landet och snart var Antonio en av de mest betydelsefulla männen i området. ”Antonio & Amore” blev restaurangen dit alla ville gå. Deras ”Salsa con amore” var ”to die for”. Det var också tack vare den som Antonio till slut lyckades fånga sin drömkvinna. Antonio och Ellen var som gjorda för varann och det tog inte lång tid innan det var dags för bröllop. Antonios mor var så stolt när Ellen uppenbarade sig i altargången. Det fick henne att minnas sin egen bröllopsdag. Hon sneglade på sin man som satt bredvid. Håret var numera helt vitt och rynkorna trängdes i hans ansikte. Han var kortare än förr och en dålig höft gjorde att han haltade lätt när han gick. Men de där underbara bruna ögonen fanns fortfarande där. Och gnistan i dem. Hon blickade längre bort och såg sin son träda fram. Med huvudet högt och med det blanka svarta håret stramt
14
bakåtstruket i en liten tofs i nacken. Han var så vacker. Stor, stark och trygg. ”Tager du Ellen denne Antonio, till din äkta make, att älska i nöd och lust?” ”Ja” ”Och tager du Antonio denna Ellen, till din äkta maka, att älska i nöd och lust?” ”Absolut!” ropade Antonio högt. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
15
Cayenne, döpt efter en krydda, är en smart och rolig ”snart trettiofemåring” vars impulsivitet ofta får henne att göra lite ogenomtänkta, ibland på gränsen till korkade, saker. Cayenne och hennes två systrar, den jobbigt präktiga Cinnamon och den irriterande snygga och rika Saffron, har båda fått sina namn av sin biologiska pappa: den grekiska kvinnotjusaren Georgios. Historien cirklar kring dem, deras mamma, den konstnärliga juristen Ellen, och deras bonuspappa, den lite småtråkige men omtänksamme Bengt … och såklart, männen i Cayennes liv. En dag tar Cayenne ett beslut som förändrar hennes liv över en natt, på samma sätt som hennes mamma gjorde för över trettio år sedan.
CAYENNE en het kärlekshistoria är en må-bra-bok. Det
är en bok som värmer hjärtat, samtidigt som den får dig att småflina och ibland även skratta högt. Men även en berättelse om vanliga och ovanliga problem. Om familjen, om kärleken – och om hur livet inte alltid blir som man tänkt sig.
www.vistoforlag.se