IREN RINMAD
Tidigare utgivna böcker av Iren Rinmad på Visto förlag: TigerLily, tidig vårblomning, 2018
40 dagar och nätter Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Iren Rinmad © Illustration: Elin Andersson © Grafisk formgivare: Nina Tahko & Alexandra Lundquist Sättning: Ulrika Slottner, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2020 ISBN: 978-91-7885-278-9
Jag korsar Samsaras* ocean. Rider genom illusionens vågor, livstid efter livstid. Där vågen blir ett med havet igen, utlovas Nirvanas strand. Upplös mig där när skeppet förliser.
* Samsara: Buddhismen betraktar existensen som ett ständigt kretslopp av återfödelse. Samsara sägs sakna början, och dess enda slut är nirvana/ upplysning.
1.
L
ånga bryggor sträcker sig ut mot havet. Båtar trängs på vardera sidan. Vinden fläktar mitt ansikte. Den för med sig doften av salt och gammal fisk. Det är sand i mina sandaler från strandbungalowen. Den är varm, klibbig och skaver vid den brutna tån. Jag böjer mig ner för att försöka komma åt min högra sandal. En inre explosion överraskar. Denna följs av en smärtgrimas och min vänstra hand som placeras på den utbuktade högra revbenssidan. Ibland verkar jag glömma bort att kroppen ännu inte läkt efter olyckan med vespan i Indien. Fem brutna revben, ett brutet nyckelben och en bruten tå på min högerfot. Huden är fläckig av ärr från alla sår. Rosa fläckar och långa streck på solbrun hud. Ytliga utanpå, men djupa inuti då kroppen minns det som sinnet försöker glömma. Efter olyckan gav jag mig utrymme till återhämtning på en stilla plats. En plats där naturens helande energi kunde bidra till min egen läkning. Det som från början hade varit en flykt från min emotionella turbulens, blev till ett intimare möte med mig själv och en resa in i kroppen som jag aldrig tidigare varit i närheten av. Min egen eskapism fångade mig till slut. 7
2.
L
ångsamma fötter snuddar vid vattnet. Olja gör lila och gröna mönster på vattenytan. Mellan burkar, hinkar, ett bildäck, delar av en gammal rostig cykel och annat skräp, som någon ansett sig berättigad att slänga i havet, skymtar en grå-geggig botten. En liten fisk syns till, annars är det dött. Det friska och klara saltvattnet på ön som jag lämnade i morse passerar sinnet. Så fullt av liv och energi. Alla helande bad i moderjords sköte. Alla nätter när det enda som gav lindring till panikslagna skrik i smärta, var hennes svala andedräkt som blåste mjukt på min söndriga kropp där den låg orörlig på verandan utanför min bungalow. I en öde glänta mitt inne i djungeln, där låg min bungalow. Från min koja hörde jag träden viska när vinden luftade deras blad. Det viskades om förtröstan. De skänkte så generöst från sina rötters visdom och från sitt livgivande syre. De gav mig mitt andetag och min tillit tillbaka. Och Duangkamol, kvinnan som ägde den lilla resorten på ön, som kom med en färsk kokosnöt och baddade mina sår med örtomslag exakt klockan fyra varje morgon. Det var vid den tiden hennes omslag gjorde som bäst verkan på mina sår, menade hon. En tupp galer. Rök från någon som eldar upp det de ej längre vill ha kvar får mig att vilja hosta, men jag kan inte. Det gör för ont.
8
Kroppen rycker till när någon lägger sin hand på min axel. Vad som känns som knivhugg i min högra sida får mitt ansikte att förvridas och min vänstra hand att instinktivt placeras där igen. – Men här sitter du ju och dinglar med benen på bryggan medan vi andra väntar uppe i restaurangen. Han skrattar ansträngt. – Janek, är det du? Jag försöker vända mig om, men det är för smärtsamt när jag sitter så jag tar mig långsamt upp på benen. Han undrar om jag behöver hjälp. En tveksamhet i hans röst väcker oron inom mig. Jag tackar men avböjer och säger att det går bra. Han grimaserar när han ser mina ärr och min högra sida. – Den där minen gör mig oroad, säger jag och kramar honom försiktigt. Han kramar lite för hårt tillbaka och jag inser att han inte förstår att mina benbrott ännu inte är helt läkta. – Orolig? Nej, det finns ingen anledning för mig att vara oroad. Valentina betyder ju styrka eller hur? Och Janek ”Guds nåd”. En perfekt kombo för denna resa! Han skrattar forcerat igen och torkar bort svetten från pannan med underarmen. Mitt ansikte speglas i hans solglasögon. Det ser inte ut som om hans ord skänkt det förtroende jag hoppats på. Han har förändrats sedan vi sågs sist på Bali, för två år sedan. Jag hade varit där med mina föräldrar över jul och fascinerades av denna modiga äventyrare och seglare från Polen. Han hade sagt upp sig från jobbet och sålt sin bostad för att kunna flytta till Australien. Där köpte han sig en båt att bo i och segla med ”dit vindarna bar honom”, som han uttryckte det. Han försörjde sig genom att ta med andra äventyrslystna båtlivsälskare. Och han föreslog redan då att jag skulle stanna kvar i Indonesien och följa med honom på hans båt. Men den julen på Bali längtade jag mest tillbaka till England och min pojkvän som jag just träffat där.
9
En relation som varade i två år. En relation som jag var helt övertygad om att den skulle vara för evigt. Jag var helt förkrossad när han hastigt och oväntat gjorde slut. Jag hade tillräcklig kontakt med mig själv för att fatta det kloka beslutet att göra en resa på egen hand till Indien, som jag länge velat. I stället för att låta den mentala historien om hur det borde ha blivit ta över mig helt i mitt emotionellt försvagade tillstånd. Jag och Janek hade haft sporadisk mejlkontakt sedan vi möttes på Bali. Jag var fortfarande omåttligt imponerad av hans mod och inspirerades av hans fria liv. När jag berättade att jag var i Indien ställde han frågan igen om jag ville följa med på en seglats. Han menade att det skulle göra mig gott och att det inte spelade någon roll alls att jag inte kunde något om segling överhuvudtaget, och att min enda erfarenhet om båtliv var några kortare turer med mina morföräldrars motorbåt i Kroatien när jag var barn. Jag tackade ja utan att tveka. Och vi bestämde att jag skulle komma till Thailand och möta upp honom och de två andra som också skulle åka med på seglatsen. Men det här var innan olyckan. Innan allt det som kom efter. Innan kroppen trasats sönder och känslan av att varje ben som höll den samman gått av. Innan guds skyddsnät brast och jag trillade igenom. Innan tilliten till livet försvann.
10
3.
K
roppen värker och försöker avlasta min högra sida. Tyngden läggs på högerbenet när vi går bort mot restaurangen för att möta de andra två medresenärerna. Min oro producerar tankar som uttrycks i ord: – Men ärligt Janek, är det verkligen en bra idé att jag åker med på den här seglatsen. Jag menar, att korsa Indiska oceanen med en segelbåt där jag förväntas vara behjälplig ombord, vilket jag kanske inte kommer att klara av i mitt halvt invalida tillstånd … och tar det verkligen bara sju till tio dagar? – Men sluta oroa dig nu, avbryter han och tar min väska. Det kommer inte bli några som helst problem och du kommer kunna ta det hur lugnt som helst, fiska, läsa böcker, bada … ja, vad mer kan man önska sig när man behöver vila upp sig efter en olycka. Och dessutom är det för sent att dra sig ur nu då jag är beroende av att du betalar för din plats på båten. Hans ord skänker fortfarande inte den tillit och förtröstan som jag önskar. Mina tankar om att betala resan utan att åka med avbryts när Janek visslar högt. En smal siluett med blonda dreadlockar stapplar ur en tuktuk-taxi och börjar lasta av väskor, tygkassar och vad som ser ut som en gitarr inlindad i en lila batiksjal. Janek suckar och visslar igen. – Är det någon jag känner oro för att ta med så är det honom,
11
han nickar bort mot taxin. Hej Bo, kul att du hittade hit och jag ser att du tagit halva bohaget med dig. Janek pekar med hela handen ner mot alla väskor och tygpåsar som ligger i en hög på marken. – Ja, ironiskt nog så har jag samlat på mig en del under åren jag varit på resande fot, trots att syftet med denna resa var att göra mig fri från så mycket ”onödigt bagage” som möjligt. Han skrattar och tar en klunk vatten från sin flaska. – Jag hoppas att jag har med mig allt som stod på listan du skickade, fortsätter han och kliar sig mellan dreadsen. – Vilken lista? Vad är det vi ska ha med? Min röst avbryts av Janek. – Vi bör gå upp till restaurangen nu innan Nora undrar vart vi tagit vägen. Han nickar bort mot hamnen och en uteservering som omringas av grön bambu. Nora … under en period för några år sedan blev jag intresserad av namns betydelse och hur människan verkar identifiera sig så starkt med sitt namn, eller sina namn. Då vi av någon anledning helst ska ha mer än ett namn, minst två tre stycken i alla fall. Jag kommer ihåg att Nora är ett arabiskt namn och betyder ljus. En hund stryker rastlöst runt oss, stannar upp och nosar på min brutna tå, men tappar snabbt intresset och haltar vidare. Thailändsk pop hörs inifrån restaurangen som verkar städas av personalen. Uteserveringen är tom, förutom en mörkhårig kortklippt person, iförd jeans och en blåvit-randig tröja, som vilar i en hängmatta. Hen reser sig och går fram och presenterar sig för mig och Bo. Det visar sig vara Nora, vars hand och varma bruna ögon får mig att slappna av för första gången sedan jag lämnade ön och Duangkamol i morse.
12
Den bekanta molande smärtan distanserar sig för ett ögonblick. Ljusgröna bambublad prasslar av en vindpust. Den når mitt ansikte. Jag tar av kepsen och låter vinden lufta mitt huvud och hår. Den väcker något slumrande inuti. Den väcker tilliten till livet. För tillit seglar mig genom oceanerna där logiken misslyckats.
13
Att mitt hjärtas röst ropade från ett ställe där jag inte kunde ignorera det, eller att dess ton ofta spelade en helt annan melodi än många andras, förstod jag tidigt. Om detta var min karmiska återbetalning eller min välsignelse, det visste jag ännu inte. Inte heller visste jag att min resa från person till medveten närvaro redan börjat för längesedan. Jag visste inte heller vad jag gav mig in på. Det enda jag visste med säkerhet var att, trots mitt protesterande sinne, så var mina haltande steg på väg mot en segelbåt som var ämnad att korsa Indiska Oceanen.
En bok där ni får följa med på en utmanande tid i någons liv, då djupa reflektioner över mänsklighetens existens och syfte uppstår. En bok fylld av visdom, insikter och spänning. En bok som är skriven för att upplevas inte bara med sinnet, utan även med själen/hjärtat. Några recensioner från Irens uppmärksammade debutroman TigerLily, tidig vårblomning BOKBLOGGARE - BIBLIOFILIAN
BOKBLOGGARE - EBBAS BOKHYLLA
✶ ✶ ✶✶ ✶
✶ ✶ ✶✶ ✶
”Otroligt vacker bok” Jag läste ut denna bok på en enda kväll. Otroligt vacker skriven med många fina reflektioner över livet. En bok med mycket närvaro och energi. Jag rekommenderar verkligen denna bok till alla som vill läsa en lite annorlunda roman med både fart och fläkt samt djupare tankar.
”En av mina favoritböcker 2018” En bok som av författaren själv beskrivs som spirituell skönlitteratur. Det är en underbar historia om TigerLily som lever ett hektiskt liv i New York men som börjar känna att det är något som fattas. Är det verkligen det här som är det viktiga i livet?
BOKBLOGGARE - I MIN BOKHYLLA
✶ ✶ ✶✶ ✶
”Välskrivet och spännande” En väldigt fin bok som beskriver det vackra i det lilla och får en att stanna upp och fundera. Fint gestaltade karaktärer i en berättelse som både innehåller visdom och insikt men även humor.
www.vistoforlag.se