Page 1


För kännedom Sofie Ljungman


För kännedom Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Sofie Ljungman Omslag: Rebecka Porse Schalin, Visto förlag Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2020 ISBN: 978-91-7885-276-5


FÖRSPEL En sval septemberafton lämnade svalorna Göteborg. Ett lågtryck från Nordatlanten hade fört in kalla luftmassor över västra Sverige. Den smårutiga ullrocken värmde men kastvindarna var inte nådiga, hatten var nära att flyga iväg. Under armen höll han ett paket. Tablån, sedd inifrån skyltfönstret, var som tagen ur en svartvit film från förra sekelskiftet. Det var Minnas sista timme på galleriet och därför hoppades hon att han inte skulle komma in, så att hon kunde stänga lite tidigare. Självfallet hade hon ingen aning om att den där figuren i hatt strax skulle komma att ge henne nyckelrollen i ett drama. Men efter någon kvart klev mannen i hatt in på Galleri Comics blankvita golv för att slå några lovar, utan att ens titta åt de kolorerade illustrationerna med pratbubblor. I ögonvrån såg hon hur han en kort stund blev stående framför en av tavlorna: Modesty Blaise i catsuit som spottade ur sig: We´re not the best choice for a new Adam and Eve. Han suckade ljudligt. Förmodligen var hennes ende och siste galleribesökare lika tveksam som hon. För konst, i egentlig mening, var det knappast frågan om. Konst i oegentlig mening var det däremot, med tanke på de fyra hutlöst dyra verken som stod i skyltfönstret. Bara för en liten skolpojke som med handen uppsträckt ropar Ja till ett liv! fick man punga ut trettiotre tusen kronor. Framme vid disken lyfte han på hatten och hon möttes av ett vaket men nervöst ögonpar vilka tillhörde en av hennes pappas ’gubbvänner’. Namnet kom till henne innan han hann presentera sig. Versilii, ett sådant namn glömmer man inte.

5


”Ja till ett liv, tack”, sa han och tillfogade: ”Men först vill jag be dig om en tjänst.” Framför henne på disken la han ett vadderat kuvert i A4-storlek. Nu gick det att läsa versalerna; med röd filtpenna stod det skrivet FÖR KÄNNEDOM. ”Här finns resultatet av drömmar framodlade under ett helt liv. Nej, en tredjedels liv”, rättade han sig och tog sats: ”Jag skulle bli mycket tacksam ifall du ville överlämna kuvertet till din mor.” Det lät ju vackert, det där med att leverera drömmar, men Minna tvekade. Orka agera budbärare, han kunde väl ta sig till Lindome själv? Eller varför inte bara posta det? Versilii log hastigt och försvann med ett ålderdomligt ”Tackar ödmjukast”.

6


Hej kära Ylva Himlastormande. Det finns ingen bättre benämning på natten med dig. Himlen stormade som havet själv. I skrivandets stund är det precis två dagar sedan du hittade det förbannade Kontraktet. Allt gick överstyr och jag gick förlorad. Att det gör ont är en underdrift. Men hur känner du? Är du besviken eller rent av lättad? Jag önskar att du är ledsen. Nej, jag vill inte att du ska gråta, för det har du gjort i övermåttan, men jag hoppas att du saknar mig. Självfallet vill jag att du ska må bra – men samtidigt känna att något fattas dig. Att jag fattas dig. Eländig är jag, och inlåst i min lilla lägenhet. Ledig tid är jag avskild från allt normalt, friskt och levande. Ja, jag har till och med, stundtals, varit beredd att avsluta mitt liv i förtid. Det är högst osäkert ifall jag har något att leva för. Bara flyktiga dagdrömmar lättar upp en annars vidrig tillvaro. Ibland överrumplas jag av starka bilder från vår himmelska natt eller det gudomliga ögonblicket i täppan då fjärilar omsvärmade oss. Eller så fantiserar jag om skogspromenader: hur du värmer din hand i min medan vi vandrar under skimrande trädkronor i Särö Västerskog, och sedan hur vi dricker Earl Grey med bergamott i ditt hemtrevliga furukök medan vi planerar för en ny rabatt med kärleksört, alunrot och lavendel. Nätterna är nattsvarta. I mörkrets avsaknad av ljus och bladverk är jag övertygad om att vi båda är döende, att våra kroppar är invaderade av mördarbakterier eller någon ohygglig inflammation, som straff för vad vi gjort. Kanske borde jag inte blanda in dig i mina grubblerier, kanske är det inte mer än rätt att jag tar på mig allt. Ja, det är mitt fel. Det är jag som ska straffas. 7


Saknaden har nog alltid plågat mig. Längtan efter att förenas med en annan människa. Nog är det var mans mål att bli sedd, och sedan älskad – men att förenas med någon är inte samma sak som att bli älskad. Det vet jag nu när jag blivit halv. Du gjorde mig halv. Så för att göra det möjligt att bli hel igen, skriver jag till dig. Min ambition är att allt ska komma i dagen, men jag har hört att ärlighet kan straffa sig. Att vända ut och in på sig själv, som jag har för avsikt att göra, är det verkligen nödvändigt? Svaret är att jag inte vet. För att kunna lägga fram incitamenten bakom Kontraktet måste i alla fall en hel del annat fram i ljuset, det vet jag i alla fall. Jag ska försöka fatta mig kort. Allt jag skriver är helt sant, så sant det kan bli när ett subjekt talar. Aldrig någonsin tidigare har jag berättat om mig själv på det här viset. Jag har varken vågat eller haft anledning att blotta mig. Egentligen vågar jag inte nu heller, men jag kan inte fortsätta hålla mig implicit och outgrundlig. Det känns inte bekvämt längre att skarva och glida undan. Nu när sanningen ska fram är jag så rädd att du ska döma mig som hopplös, svag, rubbad, inskränkt, ointressant – ja vad som helst ur den typen av nedvärderande katalog man bläddrar i då man inte finner ord för hur bottenlöst man föraktar den föraktliga. Men för all del, låt inte min ömklighet eller min sviktande livsvilja påverka hur du dömer i frågan om min persona. Var precis så krass och omdömesgill som bara du är. Låt din sanning drabba min sanning. Lova mig bara att inte patronisera. Klappa mig inte på huvudet. Var så hård som ditt omdöme kräver och så varm som ditt hjärta tillåter. Det går förstås också bra att förlåta mig. Om du nu alls kan förstå dig på mig det allra minsta. Min historia i korthet. När jag återvände till Sverige efter tio år i London, var jag 30 år och i princip oskuld. Min svendom var självvald, eftersom jag funnit det mesta runt kärleksakten behäftat med kladd, sjukdomar och obehagliga dofter. Den allra främsta orsaken 8


till min avhållsamhet var dock att jag fann mina studier och vetenskapliga syssla alltför behagliga. Precis som Cicero menade jag att forskning är enda medlet för att upptäcka tingens oändlighet, naturens mysterier, och allt som värt att veta om himlar, jordar och hav. Det är vetenskapen som lär oss måtta och storsinthet. Vetenskapen rycker våra själar ur mörkret för att visa dem alla höga ting. Helt enkelt så ger empirisk forskning oss medlet att leva väl och vägleder oss att leva våra liv utan förvirring och lidande. Men så en dag överväldigades jag av en väldig längtan efter äkta kärlek. Det var där allt började. Slutet har vi inte sett än. Först lite om Språkvård: Min hantering av det svenska språket bör inte på något vis tas som ett uttryck för snobberi. Varför jag påpekar detta är för att jag ofta pikas för syntax och ordval (mest av Leif). Därför vill jag på förhand be om ursäkt för eventuell formuleringsakrobatik. Icke desto mindre vet jag att du kan tillägna sig mer avancerat språkbruk än det i media så förekommande ”snacket” som också blivit legio på nätets chattar. Ursäkta mig också för det överdrivna bruket av numeriska siffror och anglicismer. Mitt flitiga användande av ordet emellertid fick emellertid vara kvar som markör för min karaktäristika. Jag har dock i sista stund tagit bort tre längre utläggningar om biokemiska processer samt censurerat i de dagboksanteckningar vilka handlat om två begravningar och därtill de mer värdsliga problemen med irriterade slemhinnor och trassel med lubrikation. Måhända uppfattas jag långrandig, och i så fall kan det ha att göra med att jag överallt ser samband. Allt tycks hänga ihop på något finurligt vis. Så min förhoppning är att du tar dig igenom även de mer tröga passagerna. Det tål att upprepas att oumbärliga nycklar kan döljas bland skrotet. Gnejset kan glittra. Finner du sak- eller skrivfel, står orsaken att finna i den snäva tidsramen. Brevet skrevs under nio rasande dygn. Kanske en överflödig anmärkning, men korrekturfel retar mig själv något fruktansvärt. 9


Jag har valt typsnittet Bodoni. För din skull. Allt vackert för dig. Giambattista Bodoni var en bokstävernas Mozart och 1700-talets PR-chef för kungar. Med sina egendesignade bokstäver förhärligade han furstarna i hyllningsbrev. Vilken skönhet finns inte i de kraftiga kontrasterna på o:ets vertikala växellinje i toppen och botten. Och titta sedan på det fulländade y:et. Din bokstav, Ylva. Först lite om Leif: Tråkigt nog kommer Leif att förekomma flitigt i denna min redogörelse. Hans resa mot ett mer fullödigt liv löpte nämligen parallellt med min. Alltså är jag nödsakad att exponera även hans tillkortakommanden. Kanhända ställer jag honom i överdrivet dålig dager, men betänk att min sanning är bara min och att minnen, allas minnesbilder, är som suddiga och överexponerade kopior av förfluten tid. Hur jag tolkade en situation för en vecka eller ett halvår sedan överensstämmer sannolikt inte med hur jag skulle se på saken just idag. Dessutom, mitt sanningsfilter är som för alla andra, nedlusat av fibrer och partiklar vilka virvlar omkring inne i universums torktumlare. Våra sinnen filtrerar intrycken, och därför kan ingen av oss se helt klart. Vi alla är subjekt vilka blott stundtals skymtar något som skulle kunna kallas för objektiv sanning. Kanske det förklarar varför så många väljer att stanna i destruktiva relationer. Man varseblir så olika men kräver samtidigt att den andre ska se exakt samma sak som en själv. Större, ja viktigare än Sanningen, är förmodligen den inre kompassen. Det vill säga hur man förhåller sig till det vi kallar sanning. Minns du den där stora europeiska undersökningen du visade mig? Den som bland annat visade att trots Finlands djupt rotade manskultur, så var finskorna mycket nöjda med sina män. Finnkvinnorna visade sig till och med vara de allra mest belåtna i hela Europa. Jag undrade om du möjligtvis använde denna statistik som en ursäkt för att låta din äkta hälft fortsätta vara en dålig make. Både du och jag har säkert hört Jarmos devis, vilken Leif citerade roat fler än

10


en gång: ”Man gör sin sak. Det blir bra. Vill du fiska – fiska! Vill du supa – sup! Vill du knulla – knulla! Då kommer kvinnan som vill fiska, supa, knulla” Lika bra att få det sagt: en man som uttrycker sig så saknar inte bara rätt attityd utan också välvilja. Jag väljer att citera Schopenhauer: Det manliga intellektet förmörkas av könsdriften.

11


Hur kan en fenomenal person som hon vara ihop med en sådan blodsugare? undrar Versilii utan att tänka på att just den där parasiten blivit hans största inspirationskälla. Efter tio års studier vid Cambridge återvänder Versilii till Sverige och tar motvilligt anställning som laboratorie­ assistent. En dag, nyss fyllda trettiotre, slår det honom att han råkat laborera bort det mest essentiella i tillvaron: kärleken. För att alls våga ge sig i kast med experimentet kärlek skriver han ett kontrakt med sig själv. Det blir ett kontrakt som såväl öppnar som stänger dörrar. Allt som verkat logiskt förvandlas till en kaotisk drömvärld när han blir bottenlöst förälskad i den mest förbjudna kvinnan av dem alla. Under nio rasande dygn försöker han reda ut vad som drev honom att skriva det förbannade kontraktet.

ISBN 978-91-7885-276-5

9 789178 852765

Profile for Smakprov Media AB

9789178852765  

9789178852765  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded