ÄPPLEN I PARADISET O C H S E X A N D R A N OV E L L E R
ANNIKA MCCLINTOCK
ÄPPLEN I PARADISET O C H S E X A N D R A N OV E L L E R
ANNIKA MCCLINTOCK
Till Anna, Fatima och alla andra starka kvinnor
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Annika McClintock © Omslagsfoto: Per Holmqvist Grafisk form och sättning: Malin Hansson, Hansson Produktion ”I koltrastens skugga” har tidigare varit publicerad i Älska noveller – 30 nyanser av saknad, Ordberoende förlag, 2016 Första upplagan Tryckt i Szczecin, 2020 ISBN: 978-91-7885-229-1
Innehåll Rose
9
I koltrastens skugga
13
Bengta
25
Chérie
29
Mor
39
Längtan
47
Äpplen i paradiset
51
Rose Rose öppnar badrumsskåpet och sticker in handen bakom de urtvättade frottéhanddukarna. Hon känner läppstiftets blanka hylsa mot sina nariga fingrar och en känsla av lyx sprider sig genom armen ut i hela kroppen. Hon drar igen badrumsdörren bakom sig med en bestämd knyck. Ljuset i korridoren är dunkelt och gör det svårt att se i den förgyllda hallspegeln. Läppstiftet flyter utanför läpparna, men den ceriseröda färgen känns uppiggande och hon trutar ovant med läpparna. Hugh har aldrig tyckt om smink, det är att slösa bort pengar på något onödigt. Rose gnider läpparna mot varandra och sträcker sig efter den gamla poplinrocken. Det pirrar i kroppen när hon stänger ekdörren till lägenheten och på väg ner i hissen skrattar hon mot sin egen spegelbild. Perfektionismen åker ut med vinddraget när porten mot den vältrafikerade gatan går upp. Att hörseln försämrats gör henne ingenting utan medför mindre störningar i denna intensiva stad som aldrig sover. För att undvika folkmyllret och kunna gå i sin egen 9
takt håller hon sig längst in på trottoaren. I sakta mak strosar hon nerför gatan och stannar framför det stora skyltfönstret på hörnet, där hon stått så många gånger med trånande blick. Hugh har aldrig velat spendera pengar på kläder till henne, men i dag går hon in och ber att få prova den röda kappan som lyser upp hela fönstret. När Rose tar av sin poplinrock i det lilla provrummet lägger hon märke till hur slitna ärmarna är och låter den falla ner på golvet. Den mjuka, röda ullkappan omsluter hennes kropp och hon möter sina tindrande ögon i spegeln med ett leende. Hon kommer överens med expediten att hämta kappan om en vecka och fingrarna darrar när hon knäpper upp de glänsande knapparna. Rose fortsätter gatan fram mot Femte avenyn och rycker till när hon ser en löpsedel med texten Döden som befriare. Hon ökar takten och med hjälp av käppen hinner hon över gatan innan ljusen slår om och de gula taxibilarna forsar fram. Platsen framför The Public Library badar i solljus och är belamrad med lunchlediga män och kvinnor, som äter ur sina medhavda matlådor under det klarblå himlavalvet. Rose kisar med ögonen när hon letar efter en tom sittplats i folkhavet. Efter en stund reser sig en ung, kostymklädd man och erbjuder henne sin stol. Som tack skänker hon honom ett brett leende med de knallröda läpparna när hon sätter sig till rätta. Axlarna sjunker ner i sällskap med ett djupt andetag. Rose vänder ansiktet mot höstsolens strålar och njuter av att ha lämnat den mörka lägenheten. Nu kan hon sitta här hur länge som helst. Äntligen är hon fri! Fri på riktigt. Hon kan komma och gå som 10
hon vill, prata och umgås med vem hon vill, se vilket tvprogram hon vill. Rose tittar ner på sina brunfläckiga men starka händer. Det var jobbigt, men nu är det avklarat. Snart ska hon gå hem och njuta av en kopp nybryggt kaffe. Aldrig mer ska någon bestämma över henne och vad hon ska göra, äta eller dricka. Hon sträcker sig efter käppen och reser sig sakta upp och går över gatan. Rose längtar efter kaffet och skyndar på sina korta steg. När hon har druckit upp det ska hon gå in i badrummet för att gå på toaletten. Hugh kommer att ligga där och vänta på henne. Men aldrig mer kan han klaga och gnälla över henne. Hon känner friheten spritta i kroppen och stegen blir snabbare. Efter kaffet är det väl dags att ringa ambulansen. När de hämtat hans kropp från badkaret och åkt iväg till bårhuset ska hon öppna champagneflaskan som legat i kylen i femton år. Sedan ska hon sätta sig vid fönstret och titta ut över det sjudande livet och skåla för just det.
11
”Kvinnornas styrka ligger i a man inte kan förklara den.” Oscar Wilde
Som fågeln Fenix reser sig kvinnor ur askan e er bekymmer, sorger och motgångar. De axlar livets mångface erade mantel och går o ast vidare som starkare och modigare varelser. I denna novellsamling möter du sju olika kvinnor, i olika åldrar och från olika tidsepoker, till exempel Rose i New York, Bengta i Ystad, Kerstin i Paris och Jaleh i Lund. Kan Bengta i 1920-talets Sverige ha något gemensamt med Rose i dagens USA?
www.vistoforlag.se