Jenny och Emmas äventyr i landet
AMARIEN
Hans Wilhelmsson
Isabella Dautović
Jenny och Emmas äventyr i landet Amarien
Jenny och Emmas äventyr i landet Amarien Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.visto.se | info@vistoforlag.se © Författare: Hans Wilhelmsson & Isabella Dautović © Illustrationer: Hans Wilhelmsson Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2020 ISBN: 978-91-7885-202-4
Jenny och Emmas äventyr i landet
AMARIEN Hans Wilhelmsson Isabella Dautović
6
7
Jenny Jenny är en smart och modig flicka som är bra på att hitta på saker. Hon bor med mamma och pappa och två syskon i en liten stad. Jenny är berättelsens huvudperson.
Emma Emma är Jennys bästa kompis. Hon bor på samma gata som Jenny och de leker nästan varje dag tillsammans.
Nina Jennys kanin tycker mycket om Jenny och hjälper henne i alla lägen utan att vara rädd.
Fia Fia är Emmas kanin och Ninas bästa kompis. Tillsammans med Nina har de båda kaninerna en hel del egna äventyr.
8
Tant Gertrud Tant Gertrud är föreståndare på värdshuset i Arana. Hon är snäll och tänker på alla. Hon bakar världens bästa pannkakor med honung i smeten.
Kapten Kapten är sjörövarkapten med ett stort skepp. Han vet det mesta om haven runt Amarien.
Kungen av Amarien Kungen är snäll och beslutsam. Han tänker på alla i sitt stora land. Men när historien börjar har han stora problem.
9
Aria Aria är kungens syster och bor i slottet hos sin bror, kungen. Hon tänker mest på sig själv och på sina pengar. Hennes man är försvunnen på haven sedan flera år. Hon kan trolla och är ganska elak.
Beria och Ciria Beria och Ciria är Arias tvillingflickor. De är på väg att bli vuxna. De retar alla och även varandra. De är inte speciellt smarta. Helst av allt vill de vara vackrast i världen.
Råttan Råttan är en liten elak figur som hjälper Aria med olika saker. Han tänker bara på sig själv och det bästa han vet är när han får beröm. Han gillar inte vatten. 10
Slottskorpen Slottskorpen flyger Arias ärenden och spionerar. Han gillar inte eld. Eller kaniner.
Markarius Markarius är Aranas trollkarl. Han är chef för vetenskapstornet och gör olika experiment hela dagarna. Ibland gör han expeditioner för att studera drakar. Han har byggt en egen ovädersmaskin och kan trolla.
Evilius Evilius är känd som den svarta trollkarlen. Ingen vet riktigt vem eller vad han är för något men han är mörk och elak. Hans största önskan är att få bestämma i hela världen.
Den svarta skuggan Den hjälper Evilius och Aria med olika farliga uppdrag. Den är nästan genomskinlig och går inte gärna ut på dagen. Den är Evilius skugga. 11
Prinsessan Prinsessan är kungens dotter. Hon är en vacker ung kvinna som hjälper sin pappa kungen att sköta landet. Hon är snäll, omtänksam och rättvis. Det bästa hon vet är att hjälpa andra.
Miranda, sjöjungfrun Miranda kan allt om havens djup, om alla som bor där. Hon känner också till Amariens baksida. Det är det inte många som gör. Hon och hennes väninnor håller ofta till på sjöjungfrustranden.
Dara och Droma Dara och Droma är dromedarer och bor i dromedarbyn i Aranaöknens utkant. De är mycket kloka och vet allt om öknen med dess stigar och oaser. De gillar inte bergen. De har sett havet på avstånd men förstår inte vad det är för något blått.
12
Vips Vips är en liten glad fågel från Fågeldalen. Hon jobbar som vägvisare. Hon flyger ibland ärenden ända till Arana.
Rödbjörn Rödbjörn är vaktmästare i Fågeldalen. Han sköter allt praktiskt i den stora Fågeldalen. Han är noggrann, punktlig och lite envis. Får han inte mat vid rätt tidpunkt kan han bli lite grinig. Han kan trolla en del.
Ramfågeln Det finns alltid bara en Ramfågel. Den vaktar noga på sitt enda ägg. Ramfågeln är Fågeldalens väktare. Det är den som bestämmer. Om något behöver bestämmas vill säga. Den vet nästan allt, allt som alla tidigare ramfåglar lärt sig. Den kan också söka visdom i trädens rötter.
13
Humlan Humlan är verablommornas väktare. Hon och hennes lilla familj vaktar hela tiden de sällsynta verablommorna. Hon är alltid glad men lite blyg om det skulle komma någon okänd.
Prinsessan av Siland En vacker prinsessa från ett fjärran land. Hon gillar att dansa men gillar inte troll. Hon kan bli riktigt arg om någon är dum.
Prinsen i Bergslandet En vacker ung man som är prins i Bergslandet. Ingen vet vart hans föräldrar tagit vägen.
14
Storkocken Storkocken jobbar i det svarta slottets kök. Han lagar ingen egen mat men bestämmer om allt och har koll på alla.
Potatisapan Potatisapan gillar inte att skala potatis men det är nästan det enda han klarar av även om det inte går fort. Han är inte så snäll mot sina arbetskamrater.
Potatisflickan Potatisflickan jobbar tillsammans med Potatisapan. Tur är det för annars blev det nog inte så många potatisar skalade.
Stortrollet Stortrollet gillar fina smycken och när ingen ser på brukar han spegla sig och göra sig fin nere vid dammen. Han samlar på tänder som han har i en läderpung i bältet. 15
Jenny Jenny vaknade av att solen sken in genom sovrumsfönstret. Täcket var varmt och skönt. Något kändes bra. Det var något roligt som skulle hända i dag. Efterhand klarnade tankarna. Emma skulle komma. Emma, Jennys kompis på gatan skulle komma och leka och sedan sova över. Det var första gången en kompis skulle sova över. Jenny satte sig upp och tittade sig omkring i rummet. Det var något som inte var som det brukade. Något som saknades. Den nya anteckningsboken låg på sin plats vid sängkanten. Överallt i sängen låg mjukdjuren lite huller om buller. Kläderna låg i den vanliga högen på golvet. Sedan såg hon vad som var fel. Hon kunde inte se Nina. Konstigt, hon låg ju där på kudden när Jenny somnade i går. Nina är Jennys mjukdjurskanin. Nina har varit hos Jenny så länge hon minns och är favoriten nummer ett. Dörren öppnades och Kanonkulan rusade in. Kanonkulan är Jennys lillebror Han är ganska besvärlig ibland, tycker Jenny. När de leker gör han inte alltid som Jenny vill. Kanonkulan hoppade upp i sängen och började göra sig plats genom att putta flera mjukdjur över kanten. Ja, Kanonkulan heter faktiskt Anton. Anton är bara 3 år. 17
Familjen kallar honom för Kanonkulan för att han är så snabb och för att han var rund som en boll när han var bebis. – Mamma säger att du ska komma ner och äta frukost nu. – Har du sett Nina? Jenny började rota bland kläder och leksaker. Hon kunde inte hitta Nina. – Har du gömt henne? Hon tittade på sin lillebror som såg lurig ut, men det gjorde han ju ofta. – Kom ner och ät, vi har våfflor till frukost, hördes en röst nerifrån köket. Våfflor är det bästa Jenny och lillebror vet. Ibland gör mamma det till frukost men oftast är det gröt och macka som gäller. Jenny hoppade upp ur sängen, på med kläderna och ned för trappan. Tänderna borstade hon samtidigt. Lillebror följde med lite försiktig, han hade precis lärt sig att gå själv i trappan. Ingen kanonkula där minsann. I köket satt mamma och pappa och pratade med varandra om vad som stod i tidningen. Mamma gjorde våfflor och hade plockat fram morfars hemgjorda blåbärssylt. Både Jenny och lillebror satte sig och kastade sig över våfflorna. Kanonkulan hann inte vänta på syltburken utan tog en våffla i handen och började äta utan sylt. Det surrade i mammas mobil borta på diskbänken. 18
– Jenny, kan du se vem det är? frågade mamma som precis höll på med en ny våffla. Jenny gick och hämtade mobilen. Eva stod det på displayen. Det var Emmas mamma. Tänk om Emma inte kunde komma. Mamma pratade en lång stund med Emmas mamma. Det lät inte så bra. Våfflan i munnen växte och gick inte att svälja. Jenny förstod att det var något problem. Emma skulle ju sova över. Nu kanske det inte gick. – Det var Emmas mamma, sa mamma efteråt. – Det var ett allvarligt problem på hennes jobb och hon undrade om Emma kunde komma tidigare. Jenny sken upp. Oron blåste iväg ur hennes kropp lika plötsligt som den kommit. Våfflan var god igen. Emma och Jenny hade känt varandra länge. Nästan så länge som Jenny kunde komma ihåg. De brukade leka nästan varje dag. Bäst tyckte Jenny att det var när de var hemma hos henne fast Emma hade sagt att man inte behövde vara rädd för hennes storasystrar. Jenny tyckte i alla fall att det var bäst när bara hon och Emma lekte. Jenny hade ordnat en överraskning till Emma. En sovaöverpresent. Det var en anteckningsbok där man kunde skriva viktiga saker. Det var egentligen Jennys anteckningsbok men hon hade bestämt att de skulle ha den tillsammans. Den gick att låsa med en liten nyckel. Jennys pappa verkade väldigt intresserad av något 19
som stod i tidningen. Det var en bild på stormande hav och på något som såg ut som en bergstopp insvept i moln långt ute i havet. – Pappa, vad står det där? – ”Mystisk ö hittad” står det, sa pappa. – En sjökapten har upptäckt en ny mystisk ö, långt ute i Stilla havet. – Vadå mystisk? – Det är konstigt att ingen sett den förut. Det var flera hundra år sedan de sista okända platserna på jorden blev utforskade. Jenny gick fram till pappas plats och tittade närmare på bilden. – Har ingen åkt fram till ön? Vad står det mer? Jenny pekade på texten under bilden. – Det står om de hemska stormarna i området. Man har inte kunnat komma i närheten av ön. Det är för farligt. Ett svagt muller hördes i huset. En kopp på bordet skramlade lite. Mamma såg lite ängslig ut och tittade sig oroligt omkring. Pappa tog tag i bordet. Han såg nästan rädd ut. Han som alltid var så modig. – Vad kan det vara? Det verkar vara en jordbävning. Det svaga mullret fortsatte och ökade sakta. Utanför gick solen i moln. Sedan hördes en liten smäll eller snarare en puff, fast lite på avstånd, som från på övervåningen. 20
Mamma tog tag i Anton och tittade förskräckt på pappa. – Gå upp och titta. Innan pappa hann reagera sprang Jenny upp för att kolla. Anton, mamma och pappa kom efter. I hallen ovanför trappan kändes en annorlunda svag lukt, som av salt och tång och något annat också som Jenny kände igen men ändå inte. Jenny stannade upp och försökte förstå lukten. De andra hade kommit ikapp. – Varför står du still? undrade pappa. De verkade inte ha märkt något. Lukten ledde in i hennes rum och hon gick fram till dörren. Försiktigt gläntade hon på dörren och tittade in. Hon såg direkt vad som var fel. Eller vad som var rätt. Nina låg på sin kudde bredvid sängen. Hon var säker på att Nina inte varit där tidigare. – Anton, har du rört Nina? Jenny tittade noga på sin lillebror. Han såg förvånad ut, inte alls så speciellt lurig. Pappa hade tagit med brandsläckaren och han och mamma gick runt och tittade. – Det kanske var något som välte av bullret och skakningarna. Titta om det ligger något på golvet inne i sovrummet så tittar jag i barnrummen, sa mamma. – Det kanske var tomten som kom, sa Anton, fast vintern var slut för länge sedan. 21
Jenny höll Nina i famnen och kramade mjukt. Hon kändes inte som vanligt. Hon kändes tyngre och lite varmare än normalt. Det var något som inte stämde. Hon lyfte upp kaninen och tittade på tassarna. Hon hann inte mer än att se att de var smutsiga eller blöta för där nere ringde dörrklockan. – Emma! Jenny släppte Nina och rusade ner för att öppna dörren. Så fort Emma kommit över tröskeln så drog Jenny tag i henne och viskade i hennes öra. – Kom, vi går upp till mitt rum, det är något jag måste berätta. Emmas mamma var också med och Jenny nästan hoppade där hon stod och väntade medan Emma kramade sin mamma. – Märkte ni av jordbävningen i morse? undrade mamma. – Vad då jordbävning? Vi har inte märkt något, hörde Jenny Emmas mamma säga medan de skyndade upp för trappan. Jenny stannade upp. Hon såg hur förvånad mamma blev. Var det bara i deras hus? Så fort flickorna var ensamma berättade Jenny vad som hänt. Orden bara bubblade fram. – Det är någonting konstigt med Nina. Det är precis som att hon inte var hemma under natten utan bara dök upp när vi åt frukost! 22
– Vad då? Skojar du? Emma tittade med stora ögon på Jenny. – Plötsligt bara låg hon på sin plats där hon varit igår. Jag är säker på att hon inte var där när jag vaknade. – Vad konstigt, har det hänt förut? frågade Emma med rynkad panna. – Det var en konstig lukt också. En utomhuslukt, som från havet. Jenny kunde inte förklara men hon var säker på att allt hängde ihop. Mullret, lukten och Nina. – Vi måste undersöka det här, sa Emma. – Vänta, jag har en sak, sa Jenny och gick bort till bokhyllan och tog fram den nya anteckningsboken. – Den är våran tillsammans, sa Jenny lågt. Vi ska skriva upp alla viktiga saker. – Vi börjar med en lista på alla ledtrådar. Flickorna började skriva. Havslukt, salt, jordbävning och muller. Jenny tittade på Emma som såg lite drömmande ut. Hon gjorde det ibland. – Vi kan göra en fälla eller ett larm, sa hon plötsligt. Då kan vi se om Nina försvinner igen och då kan vi följa efter.
23
Övernattning Flickorna hade planerat allt. Emma och Jenny skulle sova i samma rum fast på golvet. Jenny skulle också sova på golvet så att de kunde viska till varandra och så att det blev rättvist. Emmas mjukdjurskanin Fia var också med. Jenny brukade tänka att kaninerna var kusiner. De var väldigt lika fast Fia var svart med vit nos och Nina var grå med vit nos. Emma pysslade lite med sin säng och rättade till täcket igen fast det inte behövdes. – Mina systrar sa att jag skulle bli rädd, att jag skulle börja gråta när det blev mörkt. De säger att jag är för liten för att sova över. – Fast nu är ju vi tillsammans, sa Jenny och klappade Emma lite på axeln. – Det är inte första gången Nina har varit underlig. Jag tror hon har varit borta förut. – Hur ska vi kunna göra ett larm? undrade Jenny. – Om vi sätter fast ett snöre med en liten pingla i så kan vi höra om Nina rör på sig. Emma började rita på en ny sida i anteckningsboken. De skulle behöva ett snöre, en pingla, tejp och en sax. – Vi sätter fast snöret i sängstolparna, sa Emma. – Jag tycker vi ska packa våra ryggsäckar också, sa Jenny. Ifall vi måste följa efter. 24
– Vi kommer kanske behöva extra kläder, sa Emma och tog fram en tröja. Medan mamma och pappa såg på TV, gick flickorna ned till hallen och plockade fram sina ryggsäckar. De smög ut i köket och öppnade kylskåpsdörren. De packade ner ett par korvar, några äpplen och två små paket mjölk. – Finns det chokladpulver tror du? frågade Emma. – Titta i skafferilådan. – Vi lägger det i en plastpåse, vi vill ju inte ha chokladpulver överallt. – Ska vi ta med någon kaninmat? undrade Emma. Jenny såg förvånad ut, men la i alla fall ned två morötter. En baguette hamnade överst i sista stund. – Jenny, vad gör ni i köket? hördes en röst från TV-rummet. Vi ska inte äta kvällsmat riktigt än. – Okej, svarade Jenny medan de gick tillbaka uppför trappan. Emma fnissade lite. *** Flickorna gick till sitt rum direkt efter kvällsmaten. Pappa tyckte det var tidigt och sa att Jenny aldrig gått och lagt sig så tidigt förut. Anton ville också sova över i Jennys rum men mamma sa som tur var att det inte gick. 25
När det var dags att sova så fick Nina, Fia och de andra mjukdjuren ligga i sängen. Fia fick ligga precis bredvid Nina, som om de kramades. Emma satte fast pinglan i ett snöre och började riva av en tejpbit. – Jag kan tejpa, sa Jenny och tog tejpbiten som Emma precis rivit av. Det var inte så lätt att få fast snöret och Jenny försökte en lång stund. – Om du har fler tejpbitar blir det starkare, jag ska visa dig, sa Emma otåligt. – Jag vet faktiskt själv hur man ska göra. Hon formade en liten trasslig boll av änden på snöret och tejpade fast den i sängstolpen. Nu blev det starkt. Om något rörde vid snöret skulle pinglan pingla och flickorna vakna. Ryggsäckarna låg redo bredvid sovrumsdörren. *** Flickorna låg och viskade långt in på kvällen. Det var mysigt att ligga där och känna att den andra var där. Att man bara behövde viska sina tankar så att den andra skulle förstå. Det blev mörkt. Det blev natt. Ute hördes vinden svagt. Flickorna hade somnat. Plötsligt hördes ett plingande. Jenny vaknade. Larmet! 26
Hon tittade efter Emma men hon var borta. I sängen låg kaninerna och kramades, precis som tidigare. Jenny blev orolig. Tänk om Emma försvunnit. Sedan hörde hon att det spolade på toaletten. Jenny andades ut. Emma kom strax tillbaka till madrassen. – Jag trodde att du var försvunnen. – Nej, jag var ju bara på toaletten, fnissade Emma. Det blev tyst ett tag. – Tror du människor kan försvinna? – Vi måste vara tillsammans i sådana fall. Flickorna fortsatte att prata en liten stund men sömnen kom snart tillbaka och natten fortsatte. Det plingade svagt, det var knappt att Jenny hörde det. Hennes ögon öppnades och hon försökte se i mörkret. Något hade puttat till snöret. Var det Emma igen? Hon vred sig mot Emma men hon låg där bredvid och snusade lugnt. Sedan såg hon något som rörde sig vid sovrumsdörren. Hon ruskade försiktigt på Emmas axel. – Vakna Emma, kaninerna, viskade Jenny. Emma satte sig yrvaket upp och hann precis se svansarna på de två kaninerna när de försvann bakom dörren. Flickorna kravlade upp från madrasserna, tog sina ryggsäckar och följde tyst efter kaninerna. I trappan på väg ner kunde de se kaninerna springa mot ytterdörren. – Vart ska de? viskade Jenny. 27
– De kommer inte kunna öppna den tunga dörren. Men det kunde kaninerna. Jenny tittade med stora ögon på hur Nina klängde upp på klädhängaren bredvid dörren. Hur hon sedan hoppade över till handtaget och med sin tyngd öppnade dörren. Flickorna skyndade efter ut i den mörka trädgården och nedför trädgårdstrappan. Det var fuktigt av dagg på marken. Jenny såg hur det blänkte i gräset och hon blev lite blöt när de fortsatte över gräsmattan. – De verkar på väg ner till bäcken, sa Jenny när hon såg kaninerna försvinna på andra sidan. Skynda dig! Flickorna gick över gräsmattan och tittade nedför den branta kanten mot bäcken där kaninerna försvunnit. De kunde höra bäcken porla svagt i mörkret. Kaninerna syntes knappt men Ninas gråvita bakdel skymtade till ibland. – Bäst att vi går hem, sa Emma lite ängsligt. De är borta. Men Jenny rotade fram en ficklampa och de fortsatte försiktigt på den lilla stigen ner mot bäcken. – Kom, vi måste klara det här. Morfar och jag har byggt en bro, här nere. Det var egentligen ingen bro utan en stor bräda som Jenny och hennes morfar fixat och målat fint. När de kom fram till bron slocknade Jennys lampa. – Tänd, sa Emma. – Det går inte. 28
29
Först blev det helt mörkt och flickorna såg inget alls men efter envanligt stund vande Allt är som hemma sig Det fanns ett hosögonen. Jenny. Nästan. Hennes svagt i luften somska bästa sken kompis Emma från över ett moln av tusensova för första gången. tals natten ljusprickar i dimman På händer något med ovanför bron. Barnen följer mjukdjuren. – Jag och tror det är eldflugor, spåret hamnar i landet sa Emma. Amarien. – Ja ellerärkanske små feer. Detta starten på en Molnet över bron där ändrade hissnande historia landet sakta färg och form. Ljuset måste räddas och prinsessans reflekteradesbrytas. i vattnet och på förtrollning blanka stenarsjöjungfrur i närheten. och Det trollkarlar. var fanHär finns tastiskt tänka gick men flickorna närmare.ett Här finnsvackert. kungarUtan ochattprinsessor framförallt Hand i hand de ut på äventyr. den smala bron. fantastiskt ochgick spännande Jenny kände att något drog i henne. När hon tittade på sina kläder såg hon att små lysande varelser med www.amarien.se vingar försökte lyfte henne. Ljuset blev starkare. Det drog mer och mer och hon lyfte sakta från bron. Hon snurrade långsamt. Hon blev mindre. Hon svävade i ljusmolnet. Det kändes som att hon virvlade runt i en galax av stjärnor. Små levande feer med gnistrande vingar. Långt borta, bakom sig, såg hon Emma som ISBN 978-91-7885-202-4 tumlade runt. Det gnistrade om Emma precis som från stjärnorna.
www.vistoforlag.se
9 789178 852024