FrodaliaFlora och Kartstenen
Eva Hagberg
Frodalia- Flora
och
Kartstenen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Författare: Eva Hagberg © Illustratör: Emmy Hagberg Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2020 ISBN: 978-91-7885-192-8
FrodaliaFlora och Kartstenen
Eva Hagberg
Prolog Flora vrider sig i sängen. Det är omöjligt att
sova. Hon plockar upp mobilen från nattduksbordet och tittar på klockan. Det tar en stund innan hon kan fokusera blicken på den skarpa skärmen i mörkret. Klockan är 01:22, mitt i natten. Hon vänder sig om och tar ett bestämt tag om kudden samtidigt som hon pressar ihop ögonen. Sov, sov, sov, tänker hon för sig själv. Men så är minnena där igen och hon känner hur skammen sprider sig i kroppen. Vandrar längs varenda nerv ut i kroppsdelarna för att till slut stanna i huvudet. Hur ska hon kunna se sig själv i spegeln imorgon? Hur ska hon kunna se Melvin i ögonen? Melvin och Flora blev kompisar under jullovet när båda deras familjer hamnade på samma
5
skidhotell i Åre. Melvin åker precis som hon inte skidor, men hans yngre syskon kastar sig glatt ut för backarna. Melvin fick ägna sig åt egna aktiviteter på dagarna när resten av hans familj var ute och åkte. Flora som också har en skidåkande familj blev även hon kvar på hotellet och hade laddat upp med en bamsehög med böcker. Hon var inte alls ledsen att bli lämnad ensam, läsa var hennes absoluta favoritsysselsättning numera. Melvin går i Floras parallellklass. Han är en sådan där person som inte märks. På rasterna försvinner han och man stöter aldrig på honom på väg till eller från skolan. Man skulle kunna tro att han har en hemlig gång till skolan och kryper upp ur golvet i någon garderob eller nått. Flora hade inte lagt märke till Melvin tidigare men efter resan till Åre är de oskiljaktiga vänner, det vill säga efter skolan. När syskonen Jonas och Lina som går i Floras klass börjar mobba Melvin blir Flora illa till mods och vänskapen sätts på prov när hon ser vad de gör mot Melvin och hon inte vågar göra något. Flora vill
6
hjälpa Melvin men är jätterädd att hon själv ska bli syskonens nästa mål om hon ställer sig upp mot dem. Och allt blev ännu värre igår i skolan. Redan före första lektionen ryckte Jonas ifrån Melvins hans jacka när han skulle hänga in den i sitt skåp. Flora som precis kommit in i skolan genom huvudentrén såg hur Jonas knuffade Melvin så att han ramlade mot skåpdörren och slet jackan ur hans händer. Melvin föll med näsan mot skåpdörren och blodet började rinna ur hans näsa. Lina passade snabbt på att rycka till sig hans väska med skolböcker och försvinna uppför trappan mot klassrummen. Allt gick så fort att Flora inte hann reagera. Men hon hade sett allt och Jonas hade sett henne. Han gick fram till henne, fortfarande med Melvins jacka i handen och bara tittade med sin kalla isblå ögon som om hon inte betydde något. Flora såg framför sig när han förra terminen hade motat in Sara i ett tomt klassrum och hotat att slå henne om hon berättade för läraren att hon sett dem knuffa ner Melvin
7
från klätterställningen på rasten. Sara hade inte berättat något men ändå kommit ut med näsblod från skolan på eftermiddagen och Melvin fick gå två veckor på kryckor med en stukad fot efter fallet. Jonas sa inget där han stod, bara tittade på henne medan hotet lyste i hans ögon om vad han skulle göra med henne om hon berättade för någon vad hon sett. Efter första lektionen blev hon inkallad till matteläraren Sten. Han hade hittat Melvin ensam i korridoren med sin blödande näsa och lyckats lirka ur honom hela historien. Flora ville berätta vad hon hade sett men när hon öppnade munnen för att säga något såg hon de isblå ögonen framför sig och hon förblev stum. Jonas och Lina nekade såklart och eftersom ord stod mot ord kunde ingen göra något. Dessutom fick Melvin betala för böckerna som hade försvunnit och fick gå hem utan jacka. Flora snurrar ett varv till i sängen och kryper ihop som en liten mask när hon tänker på hur hon har svikit Melvin. Hon intalar sig att Melvin förstår att Flora inte också vill utsätta
8
sig för Jonas och Linas elaka påhitt, men hon såg besvikelsen i hans ögon när hon kom ut från lärarrummet och han förstod att hon inte hade berättat vad hon hade sett. Hans enda vän som inte hade stått vid hans sida när han behövde det. Det här går inte, tänker Flora. Jag kan inte svika Melvin på det här sättet. – I morgon går jag till rektorn och berättar allt. Det får gå som det går, säger hon tyst till sig själv. Flora får äntligen lite ro och kan sova några timmar innan klockan ringer.
9
1 Morgonen
efter ringer klockan alldeles för tidigt men Flora tröstar sig med att det i alla fall är fredag. Hon masar sig upp ur sängen och går in i badrummet. Badrummet är fortfarande varmt efter mammas morgondusch och hon klär av sig och ställer sig under det heta rinnande vattnet. Hennes första lektion är svenska, sen har hon tio minuter till nästa lektion som är matte. Efter det är det lunch och det är då hon ska gå till lärarrummet och leta upp rektorn, eller Sten, eller vem som helst som hon träffar först bara. Hon klär på sig och går ner till köket där mamma sitter och dricker kaffe, djupt försjunken i en tidning. – Det finns yoghurt om du vill ha, säger hon frånvarande medan hon vänder sida i tidningen. Flora tar ut yoghurten ur kylskåpet och häller 10
upp åt sig själv. Hon skulle så gärna vilja prata med mamma, berätta hur hon har svikit Melvin och hur hon tänker reda ut allting idag. Och hur rädd hon är för vad som ska hända sen, när Jonas och Lina får reda på att hon har avslöjat dem för rektorn. Kommer de att slå henne som hon har sett dem göra med andra? Eller kommer de hitta på andra obehagliga saker? Vad kommer att hända egentligen? Flora går ut i hallen och drar på sig jackan och skorna. – Hej då, ropar hon till mamma – Hej då. Ha det så bra hos Melvin i helgen, älskar dig, svarar mamma från köket. Flora stelnar till, det hade hon helt glömt bort! Mamma och pappa ska ju resa bort över helgen och hon ska bo hemma hos Melvin till måndag. Hon måste verkligen lyckas med att ordna upp allt emellan dem idag, annars kommer det bli en riktigt jobbig helg. Flora lyckas ta sig hela vägen till skolan och in i klassrummet utan att träffa på Melvin. Det känns viktigt att ha berättat för rektorn först innan hon försöker bli vän med Melvin igen. 11
Minuterna släpar sig fram. Flora kan inte koncentrera sig på vare sig matte eller svenska som hon ändå tycker är ganska kul. Efter matte-lektionen som är precis före lunch går hela klassen till matsalen och Flora med dem. Hon ser till att hon är sist i ledet och strax före matsalen viker hon av och smiter in genom dörren till aulan utan att lärarna ser henne. Hon väntar en stund och hör hur stegen försvinner bort i korridoren och det blir tyst utanför. Försiktigt trycker hon ner handtaget och gläntar på dörren för att se om det är fritt fram. Rektorsexpeditionen ligger i motsatt riktning mot matsalen. Floras plan är att smyga ut i korridoren igen efter att alla har passerat men väl inne i den tysta och trygga aulan tvekar hon plötsligt. Tänk om de kommer efter henne sen. Tänk om lärarna inte kan tala Jonas och Lina tillrätta, eller deras föräldrar. Jag kanske bara ska gå vidare till matsalen ändå, jag kan ju gå till rektorn på måndag istället, halv-ljuger hon för sig själv. För det tror hon inte på egentligen. Om hon inte går nu kommer hon aldrig att gå. Hon ska precis kliva ut i korridoren igen och 12
tillbaka till ledet med elever på väg till matsalen när hon hör ljud från scenen bakom sig. Hon vänder sig snabbt om men det är ingen där. Men rör sig inte draperiet framför scenen lite? – Är det någon där? ropar Flora med låg röst. Inget svar. Flora smyger närmare scenen och hör hur någon viskar. Hon smyger ännu lite närmare och ser en rak rygg och ett lockigt, mörkt hår skymta fram bakom draperiet. Flora känner genast igen personen som står där, det är Floras speciallärare Dison som står och viskar mot en vägg. – Konstigt, mumlar Flora för sig själv och rynkar på pannan men ler samtidigt för Dison har alltid en massa konstiga saker för sig som hon försöker fråga om men som Dison alltid undviker att svara på. Hur mycket Flora än försöker lirka ur Dison vad hon har haft för sig så undviker hon skickligt att svara och ställer istället motfrågor eller berättar om andra saker som får Flora på andra tankar. Dison kom som speciallärare till skolan i höstas för att hjälpa Flora med läsningen. Hon 13
låg hopplöst efter de andra i klassen och orden som skulle bilda meningar ville inte alls ställa sig i rätt ordning utan hoppade fram och tillbaka på pappret när hon försökte få ordning på dem. Det hjälpte inte heller att lektionerna mer likande sjöslag än undervisning och svenskaläraren Knut hade fullt upp med att lugna ner de andra eleverna som ständigt verkade ha något otalt med varandra. Flora har alltid haft svårt för att läsa. Hon läser orden och förstår dem men får inte ihop dem till meningar. Även fast hon följer raden med fingret och läser alla orden i rätt ordning är det som att de möbleras om i huvudet innan hon hinner förstå historien de berättar. Men med Dison har hon fått lämna klassrummet och i lugn och ro lära sig att se och sortera orden och bokstäverna i rätt ordning så att de istället bildar ord och meningar som hon kan förstå. Nu börjar Flora äntligen förstå det hon läser och vilka världar som böckerna erbjuder henne och hon läser bok efter bok. Det är som att hon måste ta igen alla år då hon inte haft tillgång till de här berättelserna. Först fick hon börja med 14
enkla böcker för barn yngre än henne men nu lånar hon och läser samma böcker på biblioteket som hennes klasskompisar. Nu är det sex veckor kvar till terminsavslutningen och Flora ser fram emot sitt sommarlov och hoppades att hennes betyg i läsning åtminstone kommer att vara godkänt. Men Flora har märkt att det är något som inte stämmer med Dison, det kommer dagar då hon kommer till skolan med andan i halsen och trasiga kläder. Hon undviker i vanlig ordning Floras frågor men Flora kan se att hon döljer något. Hon har länge undrat vad Dison gör när hon inte är i skolan och hennes mystiska privatliv har Flora och Melvin lagt ner många timmar på att diskutera. Tillsammans har de då och då legat och spanat mot Disons lägenhet på kvällarna men allt har varit lugnt. Lampor släcks och tänds när de ska och Tv:n verkar stängas av prick klockan tio varje kväll. Nu smyger Flora fram till scenen och står gömd på andra sidan draperiet precis bakom Dison, med ryggen och händerna tryckta mot väggen. Hon ska skoja med Dison och skrämma 15
henne lite tänker hon. Dison är fullt upptagen med att prata med väggen och har inte märkt att Flora står precis bakom henne. Plötsligt hörs ett långsamt knakande ljud och Flora känner hur materialet under hennes fingertoppar börjar röra på sig och ändrar konsistens från hård sträv yta till mjuk geléliknande. Som i ett nafs är väggen borta och en stark vind suger tag i Flora och drar henne bakåt. Flora flämtar till och Dison snor runt vid ljudet och drar undan draperiet. Hon får syn på Flora som förskräckt tittar tillbaka från sin plats vid väggen där det tunga draperiet fladdrar vilt i den starka vinden. – Flora, nej! hinner Dison utropa innan Flora försvinner genom väggen. Disons utsträckta hand famlar i den tomma luften där Flora för bara en sekund sen har stått. Men det är för sent. Flora far baklänges genom öppningen och in i en tunnel med mjuka väggar där hon kastas fram och tillbaka medan viskande vindar hela tiden ringer i hennes öron och virvlande ljusstrålar når hennes ögon. Flora förstår inte orden men tror att det är någon slags besvärjelse som uttalas. Plötsligt öppnar sig tunneln 16
och Flora ramlar klumpigt ner på den gräsbevuxna marken i en glänta. En flock med små silverfärgade fåglar utan fjädrar lyfter förskräckt från träden runtomkring och flyger skränande där ifrån med sina långa spetsliknande svansar hängandes efter. Flygande Rockor? hinner hon förvånat tänka innan hon mörbultad sätter sig upp och ser sig omkring. På marken där hon sitter växer det grönaste gräs hon sett uppblandat med svajande röda och vita blommor på höga stänglar. Här och var sticker små tjocka blad upp ur marken med två små ögon högst upp på bladspetsen. Ögonen spejar fram och tillbaka och när de får syn på Flora hoppar hela plantan upp ur marken och springer på små korta ben några meter bort där den åter slår sig ner i jorden och spejar tillbaka mot Flora. På andra sidan gläntan lyser björkarnas stammar vita och de nyss utslagna bladen prasslar sövande i den tunna brisen. Här och var tittar små öron upp som liknar kaninöron. Fler plantor med ben? tänker Flora. Men öronen försvinner ner i det höga gräset innan hon hinner 17
se vad öronen sitter på. Långt borta hörs porlet från vatten. Det måste finnas en bäck i närheten, tänker hon och känner sig genast törstig. Hela gläntan ser ut som hämtad ur en saga och Flora känner ett lugn sprida sig i kroppen. Hon suckar djupt och försöker samla tankarna när Dison smidigt landar bredvid henne. Det här har hon gjort förut, hinner Flora tänka innan Dison börjar prata. – Flora är du ok? Du bara försvann, jag hann inte stoppa dig. – Dison vad var det som hände? Var är jag någonstans? utropar Flora tillbaka. Nu lite uppjagad av Disons oro. – Det här ska inte kunna hända, portarna ska inte släppa igenom någon från din värld. Ändå har du har passerat genom en av dem till Frodalia, säger Dison mer till sig själv än Flora. Så tittar hon på Flora och fortsätter: – Var inte rädd. Vi ska få dig tillbaka till din värld. Vi ska bara leta upp Gnomerna så kommer de att hjälpa oss. – Vad menar du? Var är vi? undrar Flora oroligt men kan inte hjälpa att samtidigt känna 18
sig nyfiken på den plats hon har hamnat i med den vackra skogen och de lustiga små djuren, eller vad det nu var. Flora förstår ganska snabbt att det är här Dison har varit när hon inte är i skolan. – Porten är en av flera mellan den nya och den gamla världen. Din värld som vi kallar Nyland, och den här världen som heter Frodalia. – En port mellan två världar, säger Flora fascinerat. Jag har aldrig tidigare hört namnet Frodalia. Eller hört talas om någon annan värld än min egen heller för den delen. Och det finns fler portar? – Ja, men de andra portarna är stängda och sedan länge försvunna. Det är bara den här som vi med hjälp av Gnomerna kan hitta och använda. Få i din värld känner ens till Frodalia eller portarna och även om man känner till dem så är det ännu färre som har förmågan att hitta dem. Och om du ändå hittar en port kan den själv bestämma om du ska få passera eller inte. Portarna är nyckfulla och släpper inte igenom vem som helst. Flora tänker på hur Dison stod vänd mot väggen i aulan och 19
mumlade något. Försökte hon får porten att öppna sig då? – När du passerar en port ser den in i din själ och ditt hjärta och bestämmer utifrån vad den ser om du ska få passera oskadd eller inte, fortsätter Dison. – Jag hörde viskningar och så var där ett starkt ljus som liksom virvlade och verkade leta sig in i mig, säger Flora. – Det är porten som berättar för dig om din framtid. Det virvlande ljuset ser in i din själ och ditt hjärta. Man kan inte stänga det ute även om man blundar. Kommer du ihåg några av orden? frågar Dison. – Nej inte en susning. Jag blev så överrumplad av att väggen försvann att jag inte kunde tänka på något annat, säger Flora. Men jag har aldrig hört något liknande språk tidigare, det lät väldigt gammalt och uråldrigt. – Den som kan tyda viskningarna kan se in i sin framtid, säger Dison. Flora vill höra mer, särskilt om sin framtid. Men Dison fortsätter:
20
– Jag förstår inte varför porten lät dig passera men vi måste få dig hem igen. Tyvärr kan vi kan inte passera tillbaka genom porten från den här platsen för som du ser är den borta och vart den är nu behöver vi Gnomerna för att ta reda på. Flora tittar mot platsen där hon kommit ifrån och hoppar till av förvåning när där bara ser ut som vanlig skog och inte alls som ett magiskt hål med en massa susande virvlar och ljus. Dison fortsätter: – Den brukar flytta på sig ganska snabbt efter att någon har passerat, jag hade tur som hann igenom till samma plats som du. Dison tittar fundersamt mot skogen och fortsätter: – Följ mig. Det är långt till Gnomernas by men om vi går nu kanske vi hinner fram till kvällen.
21
Flora är en tillbakadragen skoltjej som kämpar med att vara en god vän även när hon inte vågar stå upp mot de tuffare eleverna på skolan. Av en slump hamnar Flora i en annan värld där hon möter varelser som hon aldrig har sett tidigare och som lever av magin som finns där. Flora blir snabbt indragen i jakten på en speciell sten som kan används för att resa mellan världarna. Hon måste skydda stenen så att den onda magikern Assar inte får tag i den samtidigt som hon måste rädda sina nya vänner.
www.vistoforlag.se