9789178851546

DIABETES TYP-1 HOS BARN OCH UNGDOMAR

Ingen katastrof!

Carina 1 Finér

DIABETES typ 1 hos BARN och UNGDOMAR – Ingen katastrof!

Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text: Carina Finér © Foton: Carina Finér Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Visto förlag

Första upplagan Tryckt i Riga, 2020

Printed matter 3041 0971

BEL

NOR DI

N SWA ECO LA

C

Carina FinĂŠr

Inledning. Är du förälder eller anhörig till ett barn som har fått typ 1-diabetes? Då befinner du dig troligtvis i ett chockartat tillstånd. Det får det också lov att vara för det är ett trauma att ens tidigare friska barn har blivit sjukt.

Många som drabbats har inte en aning om vad typ 1-diabetes innebär och beskedet kan kännas tungt. Att få en kronisk sjukdom medför inte bara en fysisk förändring utan också en psykisk omställning och det påverkar alla i familjen, både den drabbade och personer i hans eller hennes närhet.

Hälsa är ingen självklarhet. Vem som helst kan bli sjuk.

Berättelserna i min upplevelsebok beskriver hur det fungerar att leva med diabetes i vardagen och om de tankar och reaktioner som kan uppstå efter diagnosen och även senare under livet. För den som fått typ 1-diabetes börjar ett helt nytt liv och självklart finns det massor av känslor inför detta. Är hela livet förstört? Beskedet är tufft men ni kommer sakteligen att vänja er. Eftersom jag själv har varit med på den här resan vet jag vad det känslomässigt innebär, men jag kan också intyga att det blir bättre med tiden. Man får livet tillbaka även om det inte blev riktigt som man tänkt sig. Att få typ 1-diabetes är ingen katastrof! Det mesta är möjligt och det kommer du inse under tiden och efter att du läst min bok.

Denna bok är både lättläst och befriad från vetenskapliga termer. En person utan förkunskaper kommer enkelt kunna lära sig vad typ 1-diabetes innebär. Den kan både ge saklig kunskap och en förståelse för de mjuka delarna som upplevelser bidrar till, sådant som man annars tar för givet.

Det finns mycket information på internet, men ibland kan det vara värdefullt att få en sammanhängande läsning i en bok där du kan stryka under och bläddra fram och tillbaka till de sidor som intresserar dig mest.

4

I varje kapitel finns även enkla faktatexter, hämtade från olika referenser, och tanken är att du kan välja att läsa dem eller helt enkelt hoppa över dem om du redan bär på kunskapen.

För att kunna skriva den här upplevelseboken har jag intervjuat och haft hjälp av diabetesföräldrar, ungdomar med typ 1-diabetes och en diabetessköterska. Urvalet av intervjupersonerna är gjort utifrån mina personliga kontakter som jag lärde känna när min äldsta dotter fick typ 1-diabetes i sjuårsåldern. Att få läsa om andras upplevelser kan vara till hjälp och tröst vid ett sjukdomsbesked.

Mitt mål är att ge styrka och hopp till dig som är förälder till ett barn som har insjuknat i typ 1-diabetes eller om du själv har drabbats. Trots ett till synes dystert besked så blir det enklare med tiden med hjälp av de kunskaper och erfarenheter om sjukdomen du kommer att få. Så småningom kommer sjukdomen att vara en rutin som ni i familjen blivit vana vid och då blir vardagen också tryggare.

Min bok kan också vara till hjälp för de som står runt omkring, de som inte själva talar med diabetessköterskan eller får den direkta informationen av läkaren. Kanske kan den även ge svar på frågor som man inte vill fråga familjen om.

Min förhoppning är också att anhöriga, vänner, skolpersonal och alla som i sitt yrke kommer i kontakt med diabetespatienter, får en djupare förståelse för hur vardagen faktiskt ser ut för barn eller ungdomar med typ 1-diabetes och deras familjer. Jag vänder mig även till dig som är nyfiken på vad typ 1-diabetes innebär och vill veta lite mer.

I texten förekommer uppgifter om medicinering och kost hämtat från olika referenser. Fördjupad information finner du bland annat i Ragnar Hanås bok, ”Typ 1 Diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna – Hur du blir expert på din egen diabetes”. Ändra aldrig något i behandlingen av din eller ditt barns sjukdom utan att först diskutera med din läkare eller diabetessköterska.

Utvecklingen går fort framåt och det händer saker hela tiden. Mycket har hänt sedan jag skrev den här boken och fler läkemedel, hjälpmedel och appar är under ständig utveckling.

5

Kapitel 1.

Jag tänkte ni ska få lära känna mig lite mer innan ni fortsätter läsa om mina intervjuer. Därför inleder jag min upplevelsebok med att berätta om mina egna erfarenheter om hur det var när jag fick typ 1-diabetes för drygt fyrtio år sedan och hur jag lever i dag.

Symptom och sjukdomsbesked Min diabetes bröt ut efter mässlingen, när jag var elva år. Jag var väldigt törstig och ville dricka hela tiden. Speciellt minns jag hur gott c-vitamindrycken smakade, surt och svalkande. Den drack jag i ett svep men var fortfarande lika törstig. Även min syn påverkades och jag gick ner i vikt. Jag mådde sämre och sämre och min mamma började misstänka diabetes.

7

På akuten i Nässjö togs prover som visade ett skyhögt blodsocker och därefter bar det snabbt vidare in till barnakuten i Jönköping.

Min kropp hade börjat bilda syror på grund av insulinbristen och det ledde till en så kallad ketonförgiftning och därför fick jag omedelbart insulindropp.

Efter ett par dygn började jag må lite bättre. Jag visste fortfarande inte om att jag hade fått diabetes och beskedet fick jag inte direkt utan indirekt. Jag hörde att läkaren diskuterade med mina föräldrar under tiden de var på mitt rum. Eftersom min mormor hade typ 2-diabetes visste jag att det handlade om sprutor, sockerfri kost och att inte få äta goda kakor längre.

Vad är typ 1-diabetes?

Typ 1-diabetes beror på brist på hormonet insulin som leder till ett för högt blodsocker. Insulinet ersätts med dagliga injektioner för att ämnesomsättningen ska fungera.1 Typ 1-diabetes kallades tidigare för barn- och ungdomsdiabetes eller sockersjuka.

Vilka är hörnstenarna i behandlingen?

Därefter var det dags att lära mig ta mina sprutor för att tillföra insulin som min kropp inte längre producerade. Spruttekniken lärde jag mig genom att sticka i en apelsin. Nålarna var både längre och lite kraftigare än vad de är i dag. Jag blandade insulinet själv och knackade bort luftbubblorna innan jag injicerade. Men jag bävade och räknade timmarna fram till nästa gång som jag var tvungen att ta sprutan, en på morgonen och en på kvällen. Vid hemkomsten lämnade jag över denna uppgift till min mamma. Jag orkade inte vara duktig hela tiden.

Förr var långtidsverkande insulin den enda behandlingen och två injektioner om dagen skulle hålla blodsockernivån i balans i 24 timmar utan egna blodsockertester. Med bara långtidsverkande insulin var det viktigt 1. Hanås, Ragnar. Typ 1-diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna: Hur du blir expert på din egen diabetes. 7:e upplagan. Uddevalla. Betamed AB. 2018.

8

att äta på bestämda tider och man använde sig av en strikt diet med utbyteslista. Utifrån min ålder och vikt beräknades antalet kalorier som jag fick äta per dag. Tillsammans med en dietist gick vi igenom matlistan och utbyteslistan på sjukhuset. Till exempel: en mjuk smörgås = två knäckebröd = sex smörgåsrån = en potatis. Matsedeln måste följas exakt för att stämma överens med insulindosen för att förebygga låga blodsockervärden.

Oftast tvingades man äta fastän man inte var hungrig och tvärtom.

Var man hungrig fick man inte äta något extra. Särskilt i början när man fått diagnosen är hungern stor eftersom ämnesomsättningen ställer om sig. Därför lade dietisten till en knäckemacka efter lunch och efter middagen, och jag var så oändligt tacksam för det. Det är så svårt att förklara, en knäckemacka? Att inte få äta mer när man är hungrig? Numera är det andra regler som gäller. Man får äta tills man känner sig mätt och man kan kompensera det med ökad mängd insulin.

Förr var det förbjudet att äta godis eller något annat sött eftersom man inte hade möjlighet att reglera med direktverkande insulin. Jag avstod ifrån allt som innehöll socker och fuskade aldrig. Men jag minns speciellt ett tillfälle när min omtänksamme diabetesläkare sa de vänliga orden: När du är på fest Carina, då kan du unna dig en liten bit av prinsesstårtan. Dessa ord betydde så mycket för mig! Det gjorde att jag någon gång vågade släppa taget.

Efter hand vande jag mig. Sockerbehovet minskar ju mindre socker man äter eftersom kroppen anpassar sig efter det. I dag tycker jag godis och söta livsmedel smakar alltför sött men vid festliga tillfällen tar jag hellre en tårtbit och insulin än att avstå. Jag föredrar att äta något riktigt gott men i mindre mängd och inte så ofta. Än i dag har jag stor nytta av de grundkunskaper jag lärde mig när jag var elva år gammal. Jag har kvar samma tänk när jag räknar kolhydrater och doserar insulin. Jag är sällan hungrig och har lättare att hålla vikten med hjälp av den här måltidsordningen.

Förutom noggrannhet med kost och regelbundna mattider var det även viktigt att jag rörde på mig för att hålla en bättre blodsockerbalans.

Under helgerna när all verksamhet var stängd sprang jag därför i trapporna utanför avdelningen. Jag hade ständigt en inre rädsla, om mitt

9

blodsocker inte var tillräckligt bra, så fick jag inte åka hem. På den tiden fick inte föräldrarna övernatta trots att sjukhuset låg cirka sju mil hemifrån. Jag gjorde allt för att förkorta vistelsen på sjukhuset som totalt blev fyra veckor med permission vid två tillfällen.

Hur avgjordes blodsockervärdet förr?

Under tiden som jag låg inlagd på sjukhuset sparades all min urin. Det var en tröttsam procedur. Jag fick kissa i en rostfri potta som sedan ställdes in i sköljrummet, där urinsocker och den totala mängden urin noterades.

Före 80-talet avgjorde man behandlingseffekten med hjälp av urinsocker och urinmängder och symptom som törst samt enstaka fastevärden i samband med ett läkarbesök. Dosjusteringar av insulin gjordes av läkaren i samband med återbesök. Det fanns inte en chans att ställa in sitt blodsocker utan dagliga blodsockertester. Man kontrollerade oftast bara sitt urinsocker på morgonen utan att kunna göra så mycket åt det. En gång om året lämnades en plastdunk med kiss in till labbet på sjukhuset och så kontrollerade man efter det.

Hur var det att komma hem igen?

Så länge jag var på sjukhuset hoppades jag på att allt blev som vanligt igen när jag väl kom hem. Men det var definitivt inte som vanligt.

Urinsockret kollades tre till fyra gånger dagligen och vi använde oss av en kemisk lösning, som kallades Alméns lösning. Den blandades med urin och kokades i ett rör. Utifrån hur färgen förändrades kunde vi avgöra halten av glukos i urinen. Det kändes alltid lika oroande innan jag visste resultatet för helst skulle det vara noll i urinsocker.

Maten var en oerhört viktig del i behandlingen eftersom det var genom den jag styrde mitt blodsocker. Under den första tiden hemma vägde vi all mat för att det skulle stämma överens med det antal gram kolhydrater som dietisten hade räknat fram åt mig. Två lagade mål per dag och inget fuskande. Kosten skulle vara varierande och näringsrik.

Vi vågade inte ändra på någonting med risk för att jag återigen skulle behöva läggas in på sjukhuset.

10

Min mamma var så skicklig på att laga god mat och baka sockerfritt åt mig. Hon gjorde till och med sockerfri knäck av ett specialsötningsmedel. Det var mycket jobb för henne, men varje måltid var en högtidsstund för mig eftersom man blir så fokuserad på mat i början av diagnosen. Mamma har berättat för mig efteråt att det var hennes sätt att bearbeta sin sorg genom att hjälpa mig med det hon förmådde. Hennes funderingar var att hon kanske hade gjort något som orsakade min sjukdom. ”Har vi ätit för mycket socker eller för lite grönsaker?” Men det är varken det ena eller det andra. Det finns både ärftliga och miljömässiga skäl till att vissa personer får diabetes.

En stor omställning var att komma tillbaka till skolan. Det kändes lite osäkert eftersom allt kretsade kring mat och mattider, för att slippa drabbas av en insulinkänning, och jag visste inte om det skulle fungera lika bra i skolan som på hemmaplan. Jag kommer inte ihåg ifall en dietist från sjukhuset hade gett information till skolpersonalen i förväg.

Kanske hade de skickat en mat- och utbyteslista till skolköket eller så överlämnade jag den själv.

Olika namn för lågt blodsocker

Ett annat ord för lågt blodsocker är insulinkänning, känning eller hypoglykemi.

Vad hände under smekmånadsfasen?

Jag skötte mig och allt gick på räls. Efter ett tag fick jag använda mig av urinstickor. Betydligt enklare hantering än tidigare. Jag hade alltid gul färg på urinstickan = noll urinsocker. Inte undra på det när jag varken fuskade med kosten eller mattiderna!

Till min stora glädje togs sprutorna bort efter ett tag. Det kallas för remission eller smekmånad, och som namnet antyder blev det en enklare tid, eftersom det finns en del fungerande insulinproducerande betaceller kvar. Under den här fasen sjunker sedan betacellernas produktion av insulin. Den utlösande faktorn till att blodsockret stiger igen är ofta en infektion som kräver mer insulin.

11

Det var just det som hände för mig när jag var på väg hem från ett träningspass. Jag ramlade av cykeln när jag skulle svänga in på vår gata, på grund av ishalka, och slog i knäet med blodförgiftning som följd. Detta utlöste ett större insulinbehov. Jag visste att den dagen skulle komma men jag hade ändå drömt om underverk! Remissionsfasen var definitivt över!

Jag blev inlagd på sjukhuset och fick börja med sprutorna igen. Då hade jag varit utan insulin i cirka ett halvår. Jag minns att det var känslomässigt jobbigt när mina föräldrar återigen var tvungna att lämna mig kvar på sjukhuset. Till råga på allt så inträffade detta under julhelgen.

Återbesök på sjukhuset Det var stenhård kontroll i samband med återbesöken. Jag minns att jag hade en orange dagbok som jag skrev upp alla mina resultat i. Den skulle vara ifylld till punkt och pricka, enligt den stränga, kortklippta och glasögonprydda diabetessköterskan. Vid ett tillfälle tog jag mod till mig och frågade om det räckte att notera när det endast var socker i urinen? Svaret blev nej!

Då var det återbesök fyra gånger om året, precis som i dag. Jag tycker inte jag gör något annat än går på dessa kontroller och när jag varit hos läkaren eller sköterskan dröjer det inte länge till förrän det återigen dimper ner en ny kallelse i brevlådan. Tre månader emellan går fort. Tanken är ju god – att man ska försöka upptäcka om något inte står rätt till i tid, men det stora arbetet gör jag ju själv.

En siffra som nämnts är att man gör 90 procent själv och att sjukvården står för 10 procent. Men återbesöken ger mig alltid lite mer motivation att fortsätta kämpa vidare. Är mitt HbA1c för högt, ja då blir jag peppad att kolla blodsockret lite oftare, för att få ett bättre medelvärde till nästa gång. Allt för att förebygga problem med ögon, njurar, hjärtat eller kärl på sikt!

Har diabetesen begränsat mig?

Jag anpassade mig efter min sjukdom. Det var stor noggrannhet som gällde för att inte riskera ett för högt blodsocker och på sikt följdsjukdomar. Sjukdomen har satt stopp för en del saker i mitt liv men jag har

12

aldrig låtit den få övertaget. På gymnasiet blev jag uttagen till en mattetävling på annan ort. Eftersom jag inte visste hur det skulle fungera med mattiderna, så vågade jag helt enkelt inte åka i väg. Jag kunde inte fuska eller skjuta på måltiderna på samma sätt som jag kan göra numera med hjälp av insulinpumpen. På den tiden hade jag ingen blodsockermätare och hade ingen aning om vilket värde mitt blodsockervärde låg på eftersom urinstickor bara ger en vägledning. Jag var helt styrd av regelbundna mattider för att hålla blodsockret på en jämn nivå och slippa drabbas av en insulinkänning eller allvarligt lågt blodsocker under natten.

Men utvecklingen gick framåt. Den första insulinpennan kom 1981 och några år senare började flerdosbehandling användas i Sverige. Det innebar att jag fick börja använda snabbverkande insulin tre gånger dagligen till måltiderna och ett långverkande insulin till natten. Sprutorna byttes ut mot insulinpennor och injektionsnålarna blev allt tunnare och i början av 90-talet kunde jag köpa mig en egen blodsockermätare. Det blev en klar förbättring för mig och säkert inte bara för mig utan för alla andra diabetiker också.

I dag skulle det varit helt annorlunda eftersom jag själv kan kontrollera mitt blodsocker med hjälp av kontinuerlig glukosmätning (Freestyle Libre2) och justerar insulindosen efter mitt blodsockervärde. Det har även stor betydelse att jag nu använder mig av en insulinpump och kan skjuta på mattiderna. Allt är nu i stället möjligt och jag upplever inte att det finns något som begränsar mig på grund av min diabetes!

Allvarligt lågt blodsocker

Om man inte hinner behandla lågt blodsocker i tid fungerar hjärnan allt sämre och då kan man ha svårt att tänka klart. Går blodsockret ner ännu mer kan personen få kramper och bli medvetslös.3

2. Mer information om kontinuerlig glukosmätning och insulinpump följer längre fram i boken.

3. Hanås, Ragnar. Typ 1 diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna: Hur du blir expert på din egen diabetes. 7:e upplagan. Uddevalla. Betamed AB. 2018.

13

Flyttade hemifrån Jag förflyttar mig några år framåt i berättelsen.

Vid tjugo års ålder flyttade jag hemifrån. Jag jobbade och bodde i Jönköping men bestämde mig sedan för att läsa till farmaceut i Uppsala och under den tiden träffade jag min blivande man och några år senare inträffade följande ...

Hur fungerar det att vara gravid med typ 1-diabetes?

Hjälp jag är gravid, var min första tanke när min mens uteblev! Jag hade läst och hört så mycket om hur ”pressat” man måste ligga med bra blodsockervärden under graviditeten och hur krävande det är. Hur skulle jag fixa detta? Det är viktigt att ha bra och stabila blodsockervärden, både före och under hela graviditeten, för att minimera riskerna för komplikationer hos barnet. Det kan vara svårt för andra att förstå vilken påfrestning man lever under när man är gravid som insulinbehandlad diabetiker och vilken energi man lägger ner på kost och blodsockerkontroller.

Efter att ha fått beskedet att mitt HbA1c låg inom normalintervallet kändes det lugnare. Nu skulle jag göra allt för att mitt barn inte skulle ta skada utav alltför höga värden. Jag blev också peppad av min väninna som har diabetes och hade varit gravid. Hennes bra värden motiverade mig att kämpa på. Typ 1-diabetes är inget hinder för att få barn! Nuförtiden har man dessutom stor hjälp av både insulinpump och kontinuerlig blodsockermätning för att hålla bra blodsockervärden.

Jag var under uppsikt av specialistmödravården, där jag kollades med ultraljud, flödesundersökning och tillväxtkontroller oftare än ”vanliga” föräldrar. Jag gick också regelbundet på ögonbottenfotografering och i takt med att fostret växte ökade jag mina insulindoser.

Under hela graviditeten hade jag normal tillväxt och bra blodsockerkontroll. Men jag fick verkligen ”slita” och kontrollerade mitt blodsocker var och varannan timme under dygnet. Det var en ständig balansgång och det fanns alltid en inre oro att mitt HbA1c inte var tillräckligt bra.

Det var en krävande tid. Jag frossade inte i mat, och gick upp cirka tio kilo i vikt.

14

Första graviditeten förlöpte väl förutom den sista veckan. Det började med att jag mådde illa och kräktes. Vi åkte omedelbart in till förlossningen. Blodtrycket var skyhögt och jag fick blodtryckssänkande medicin. Jag hade fått havandeskapsförgiftning, vilket inte är ovanligt vid första graviditeten med typ 1-diabetes. Efter några dagar blev jag igångsatt och i slutet av september föddes Emelie. Efter förlossningen återgick insulindoserna till de normala.

Några år senare blev jag återigen gravid. Andra gången blev det en dotter och tredje gången en son, båda födda med normal förlossning.

Jag hade klarat av att bli trebarnsmamma, trots typ 1-diabetes! Varenda stick i fingret, dosjusteringar, nattkontroller och insulinkänningar under graviditeten var mödan värt!

Autoimmuna sjukdomar och graviditet Kroppen är dålig på jämnställdhet och detta gäller i högsta grad autoimmuna sjukdomar.

Det är sedan länge känt att det finns könsskillnader i autoimmuna sjukdomar, kopplade till kvinnors immunsystem som utsätts för stora förändringar under menstruation, graviditet och förlossning. Bland annat är det en högre risk för ledgångsreumatism (RA) efter en förlossning4 och det drabbades jag av året efter min sista graviditet.

Typ 1-diabetes och graviditet

Det är viktigt att hålla blodsockervärdet på en så bra nivå som möjligt om du planerar att bli gravid, både vid befruktningen och under graviditeten. Det minskar risken att fostret påverkas av sjukdomen.

Ta kosttillskott med folsyra om du har diabetes och vill bli gravid. Börja gärna äta extra folsyra redan när du planerar att bli gravid. Folsyra är ett B-vitamin som behövs för celldelningen i kroppen.

Kontakta din diabetesmottagning för att se över din behandling om du planerar en graviditet eller har blivit gravid. Anledningen är att behovet av

4. Kåss Anita, När kroppen angriper sig själv. Stockholm. Cappelen Damm AS och Norstedts.

2019.

15

insulin ökar under graviditeten, i takt med att fostret växer. Du bör också ha täta återbesök för att kunna få det stöd du behöver för att uppnå ett stabilt blodsockervärde5.

För dig som har typ 1-diabetes är det viktigt att veta att för de allra flesta mammor fungerar graviditeten helt normalt och barnet är helt friskt när det föds. Om mamman har typ 1-diabetes är blodsockerbalansen extra viktig under hela graviditeten för att barnet ska må bra. En tumregel kan vara att sträva efter HbA1c runt 45 mmol/mol. Med ett bra HbA1c före och under graviditeten har ditt barn inte större risker än om du varit helt frisk utan diabetes.

Under graviditeten får man stöd av flera personer inom diabetesvården och mödravården. Man arbetar tillsammans för att uppnå ett så bra blodsocker som möjligt under hela graviditeten.6

Graviditetsdiabetes

Graviditetsdiabetes räknas som en variant av diabetes eftersom insulinproduktionen inte räcker till. Mellan 2 och 3 % av alla gravida får graviditetsdiabetes. I regel går det snabbt över efter förlossningen men kvinnan har en ökad risk att senare i livet insjukna i typ 2-diabetes.

Viktigt med bra blodsockerbalans under hela graviditeten

Man brukar säga att det är ett heltidsarbete att vara gravid om man har diabetes. Med detta menar man att det fodras en hel del arbete för att hålla blodsockret så normalt som möjligt under graviditeten. Man vill att HbA1c ska vara högst inom normalområdet för personer utan diabetes redan när man påbörjar graviditeten.

De första tre månaderna är särskilt känsliga för fostret. Behandling med insulinpump kan vara ett effektivt sätt att uppnå detta. För att underlätta behandlingen under graviditeten så vill man gärna att alla typ 1-diabetiker som är gravida skall använda kontinuerlig glukosmätning oavsett om man är pennbehandlad eller har insulinpump. Målet är att ligga så bra som möjligt i sina glukosvärden med så lite hypoglykemier som möjligt för att minska variabiliteten. Oftast behöver man ladda ner sina glukosvärden varje vecka och dela med vårdteamet men det beror förstås på hur mycket man måste förändra i behandlingen.

5. 1177 Vårdguiden. Sjukdomar och besvär. Diabetes. Diabetes typ 1. 2019-11-27. www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/diabetes/diabetes-typ-1 (Hämtad 2020-04-05).

6. Landstinget i Östergötland. Leva med diabetes. Graviditet och ärftlighet. 2017-12-11. www.diabit.se (Hämtad 2018-04-20).

16

I en engelsk undersökning lyckades hälften av kvinnorna uppnå ett HbA1c inom nivån för personer utan diabetes under någon del av graviditeten.

Däremot hade de flesta inom ett år ökat sitt HbA1c igen till samma nivå som innan graviditeten. Förmodligen beror detta på att man inte hinner med sin diabetes när man samtidigt har ett litet spädbarn hemma. Kvinnor som födde sitt 2:a eller 3:e barn hade högre HbA1c under graviditeten vilket också visar att arbetsbelastningen hemma påverkar möjligheterna att hinna ta hand om sin diabetes.7

Hur balanserar jag mitt blodsocker?

Behandlingen av typ 1-diabetes är inte så enkel som man skulle kunna önska. Det är en tidskrävande sjukdom och hela ens vardagsliv påverkas. Jag tänker nästan alltid på mitt blodsocker för att försöka hålla det på en bra nivå. Det påverkas av i stort sett allt jag gör och därför tar jag aldrig ett blodsockervärde för givet eftersom det finns för många faktorer som spelar in. Om jag vilar eller motionerar, promenerar eller cyklar till jobbet, om jag stressar eller slappar, om jag äter eller dricker. Varje moment ger olika konsekvenser för mitt blodsocker.

Kroppen har en fantastisk förmåga att tala om vad den vill. Om blodsockret är lågt så är det svårt att somna in för mig, och i regel vaknar jag av ett lågt blodsocker, men de som inte gör det kan leva med en oerhörd stress. Hjärnan är helt inställd på att få glukos så den tillåter inte att jag somnar om förrän jag har åtgärdat det.

Jag kämpar varje dag med mina värden men trots att jag anser att jag har full kontroll på blodsockervärdena och planerar dagens aktiviteter och doserar insulin därefter så blir inte resultatet alltid så bra. Det finns inga garantier. Därför kräver jag inte av mig själv att mina värden alltid ska ligga inom normalintervallet 4–8 mmol/l, men utan blodsockerkontrollerna är det näst intill omöjligt att leva ett bra liv med diabetes. Likaväl som det snabbt kan svänga till högt så kan det i stället bli lågt och det är de låga värdena som hämmar mig mest och som jag helst skulle vilja slippa drabbas av.

7. Hanås, Ragnar. Typ 1-diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna: Hur du blir expert på din egen diabetes. 7:e upplagan. Uddevalla. Betamed AB. 2018.

17

Den här boken är skriven för att det finns ett stort behov av en upplevelsebok när man själv eller som familj har drabbats av diabetes. Hur känns det att få typ 1-diabetes och hur är det att vara förälder till ett barn som har insjuknat i en sjukdom som man kommer ha hela livet? Går det att leva ett normalt liv efter beskedet och hur kommer man över sorgen för att återigen känna glädje?

Jag kan intyga att det går att leva ett normalt liv igen. Det kommer du inse under tiden och framför allt efter att du har läst min bok. Genom intervjuer av ”diabetesfamiljer” har jag fått fram olika berättelser om hur det är att leva med diabetes i vardagen och vilka reaktioner som kan uppstå efter diagnosen. I anslutning till det som skildras följer även tips och råd till andra i samma situation och enkla faktatexter.

Jag har själv gjort den här resan, både som förälder och när jag själv fick diabetes som barn. Visst kommer det att vara kämpigt ett tag och varje dag påminns man om sjukdomen men ju mer du lär dig om typ 1-diabetes desto tryggare kommer du att känna dig.

Min upplevelsebok vänder sig även till dig som är nyfiken på vad typ 1-diabetes innebär och vill veta lite mer. Min förhoppning är också att anhöriga, vänner och skolpersonal får en djupare förståelse för hur vardagen med diabetes faktiskt ser ut.

ISBN 978-91-7885-154-6

www.vistoforlag.se

9 789178 851546