K I V N R O L EI F B
Gubbjävlar
Gubbjävlar Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2019 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text: Leif Bornvik © Illustrationer: Titti Winbladh Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-7885-107-2
Gubbjävlar Om du rotar lite i dom så hittar du en människa
Av Leif Bornvik Illustrerad av Titti Winbladh
Kapitel
Gubbjävlar och skitstövlar ________________________ 6 Andersson och Ruben ___________________________ 11 ROT-avdrag och homofobi ________________________ 20 Måndagssnack hos Greken ________________________ 29 Sanningsbastu _________________________________ 36 Sorg _________________________________________ 44 In your dreams … _______________________________ 48 Avtackning ____________________________________ 52 Den svårmodige advokaten ________________________ 58 Helge är försvunnen _____________________________ 70 Kalle Haga _____________________________________ 79 Konrad på ön __________________________________ 82 Evald i skogen _________________________________ 87 Dragspel och operaarior _________________________ 91 Påfågelgolfaren ________________________________ 95 Håll ihop benen, gubbar! ________________________ 100 Vad ska vi göra med dom? ________________________ 103 Epilog ________________________________________ 113
Gubbjävlar och skitstövlar
Redan när du passerat fyrtio hamnar du i riskzonen för att bli kallad gubbjävel. Det är inte så konstigt när ungdomlighet verkar vara bland det mest eftersträvansvärda att framhäva i sin personlighet. Risken att bli klassad som gubbjävel ökar exponentiellt med stigande ålder. När du börjar röra dig gubbigt stelt och fårorna i ansiktet alltmer liknar ett floddelta är du direktkvalificerad. I dyrkandet av det ungdomliga ser de yngre i din omgivning det naturliga åldrandet som en påträngande oönskad påminnelse att de själva kommer att hamna där en gång. Om man kallas gubbjävel, är man då också med automatik en skitstövel? Nej, det är man inte, såvitt man inte uppvisar för skitstöveln typiska narcissistiska och psykopatiska personlighetsdrag. Ett lysande exempel har vi just nu i det stora landet i väster som leds av en man som kvalificerar sig som en riktig praktskitstövel. I hans fall är gubbjävel ett alldeles för svagt tillmäle.
8
9
Att i offentligheten kalla någon för gubbjävel är ofarligt. I alla fall om man är en ung, arg bloggande kvinna. Däremot om en någorlunda känd medelålders man skulle kalla någon för kärringjävel så är han illa ute. Även om den kvinna han åsyftar betett sig som en skitstövel så skulle lynchmobben i sociala media vädra blod och gå till attack. Det skulle inte bli mycket kvar av den mannens eventuella goda rykte. I gubbjävlarnas brokiga skara finner man några lätt identifierbara stereotyper.
Trafikgubbjäveln Han står bred och trygg på fel sida i T-banans rulltrappa och hindrar effektivt stressade småbarnsföräldrar från att passera. Det är sällan han gör det på ren jävelskap, möjligen kan det bero på att vi en gång hade vänstertrafik i Sverige. När han sitter bakom ratten uppehåller han sig med förkärlek i motorvägens omkörningsfil där han tror sig bidra till ökad trafiksäkerhet genom att sällan köra snabbare än åttio kilometer i timmen. Ser han i backspegeln, om han nu råkar använda den, en BMW nalkas drar han ner farten till sjuttio.
Gnällgubbjäveln Han tycker att allt var bättre förr utom möjligen att Systembolaget numera har lördagsöppet. Han upplyser omgivningen i tid och otid hur eländigt allt är nuförtiden. Att vara en gnällgubbjävel är
10
förenat med stora hälsorisker. ”Män som är sura, arga eller deprimerade lever farligt och har en markant ökad risk att drabbas av högt blodtryck och diabetes typ två”, skriver Expressen och hänvisar till en amerikansk studie.
Granngubbjäveln Kan uppträda och väcka förargelse på ett oräkneligt antal sätt. En vanlig typ är trädkramaren. Han som bestämt avvisar alla förslag om nertagning av träd, utom i de fall träden stör hans egen utsikt. Då går motorsågen varm. Att böna, smickra och försöka muta hjälper inte. Efter många års försök står björkjäveln kvar och skymmer solen för dig.
Paragrafgubbjäveln I kvarteret är han ordningsvakt utan uniform. Han brukar förlänga samfällighetens årsmöten med minst en timma. Hans mantra är: ”Inga undantag från reglerna kan tillåtas och det behövs fler regler, inte färre.” Grunden till den oreserverade tilltron till regler kan ofta spåras till hans skoltid då han aldrig blev vald till ordningsman i klassen. Hans förhållningssätt till livet i allmänhet och radhusområdet i synnerhet är väl dokumenterat i boken och filmen: En man som heter Ove.
11
Pappagubbjäveln Är föremål för tonåringens raseriutbrott som betraktar honom som en mossig, oförstående och snål pappa när han säger nej till sin sextonåriga sons eller dotters krav att få åka till Alperna under sportlovet. När ytterdörren slår igen med ett brak ekar det ”GUBBJÄVEL” över hela kvarteret. Denna bok är ett försvar för alla vanliga, oftast hyggliga och i själen ensamma gubbjävlar som inte nödvändigtvis passar in i de beskrivna kategorierna. Något riksförbund som kan föra deras talan finns mig veterligen inte. Det bor en människa i dem. Tänk på det nästa gång du kallar någon för gubbjävel. För skitstövlar av båda könen finns inget försvar.
12
Andersson och Ruben Baltzar Andersson och Ruben Gustavsson satt där de alltid brukade sitta på fredagarna, på bänken intill Forex växlingskontor i Täby Centrum. Klockan närmade sig tolv. Elvakaffet var avklarat, intaget hos Greken, fika och wienerbröd, pensionärspris för trettiofem kronor fram till elva. Baltzar Andersson hade aldrig förlåtit sina föräldrar för att de döpt honom till Baltzar, andranamnet Gottfrid var inte mycket bättre. I skolan fick han öknamnet ”Ballen”. Det var ett kors han fick bära under hela sin ungdom. Därför var han Andersson för sina vänner. – Kvinnor, dom är inte som vi, sa Andersson och petade med käppen i plastmuggen som låg framför honom på golvet. – Det var väl en jävligt gammal nyhet, sa Ruben. – Inte för att jag förstod mig på morsan alla gånger men det hon sa litade jag på. Och oftast på Linnéa också, frid över hennes minne. Men inte jämt, hon kunde vara lurig, det kunde hon, sa Andersson. – Antingen litar man väl på nån, eller så gör man det inte, sa Ruben.
13
– Lita på kanske är fel uttryck. Jag förstår mig inte på dom bara. Kvinnors hjärnor fungerar inte som våra. Om du tänker dig våra hjärnor som ett rörsystem – för våra tankar alltså – vi karlar skickar ut våra tankar genom ett rör i taget. Kvinnor däremot, dom skickar ut en tanke, som sen åker ut i flera rör. – Nog för att du är gammal rörmokare, Andersson, men nu har du spårat ur totalt, rör i skallen, va fan … Andersson lyfte upp pappmuggen med käppen och förpassade den till papperskorgen intill bänken. – Nu ska du lyssna jävligt noga, Ruben. Använd din fantasi om du har nån. En kvinna skickar in en tanke genom röret. Men sen, och där har du skillnaden mot oss karlar, fördelar sig en kvinnas tanke ut i flera rör. Som en infiltrationsbädd i ett enskilt avlopp, om du vet vad det är. – Vet jag väl, det hade jag på landet. Men du kan väl inte jämföra hjärnan med ett avloppssystem. Menar du att det tänks en massa skit? sa Ruben. – Lugna dig, Ruben. Jag ska förklara så att du fattar. En enda tanke hos en kvinna fördelar sig direkt på flera rör, alltså flera tankar. Om du till exempel pratar med en kvinna om pensionsförsäkringar, då tänker du på det, inget annat. Om det är nån mening att ha nån, vilket bolag som är bäst och så vidare. Medan du har en längre utläggning om för- och nackdelar med olika alternativ, så säger hon plötsligt att Mallorca är vackrast på våren, och att hon ska köpa det där spanska vinet som fått så mycket lovord av nån vinexpert. Du fattar ingenting, och frågar henne om hon inte lyssnar på vad du säger. Då blir hon sur och säger att det gör hon visst det. Medan du är inne i ditt pensionsförsäkringsrör så har
14
15
ordet pensionsförsäkring fördelat sig på flera rör hos henne – fler tankar helt enkelt. Hon associerar, så heter det väl? – Ja, det gör det, men det gör väl vi karlar också, i alla fall jag, men jag kanske har fått en kvinnlig hjärna. – Jo, det kan väl hända att vi gör men i nio fall av tio slutför vi våra tankar i ett rör i taget. Det gör inte kvinnor. Om du skulle göra ett schema så skulle du bara se ett virrvarr av rör och tankar. – En jävla tur att ingen kvinna hör vad du säger. Nu tycker jag vi lämnar tankerören i fred och koncentrerar oss på det vi har satt oss här för att göra, sa Ruben och tog fram ett anteckningsblock ur fickan. Idag är det min tur att välja först. Ruben svepte med blicken över den väntande lilla skara människor som skulle växla pengar på Forex. – Jag tar henne där borta, hon med leopardbrallorna och knallrött hår. Bergsäkert ska hon till Kanarieöarna. Leopardbrallorna, Kanarieöarna, noterade Ruben i anteckningsblocket. – Nu är det din tur. Andersson svepte med blicken över de som stod och väntade på sin tur. – Mörka killen i skinnjackan som pratar för sig själv. Han ska till London. – Han pratar inte för sig själv, han snackar i mobilen. Ser du inte öronsnäckan? sa Ruben och noterade Skinnjackan, London i Anderssons kolumn. Båda lutade sig framåt i bänken i en koncentrerad observerande beredskap inför nästa steg. Skinnjackan masade sig fram till disken. Andersson tog sig upp med hjälp av käppen och intog en strategisk position mitt i gången. Efter några minuter stoppade
16
offret ner kuvertet med pengarna i innerfickan och lämnade kassadisken. Då klev Andersson fram emot honom, gjorde en artighetshonnör med handen mot sin panna och frågade: – Ursäkta, min unge man, jag förstår att du ska resa till London. – Nej, jag har växlat pengar åt min mamma. Hon har fått för sig att hon ska resa till Paris med en väninna. Varför frågar du det? – Jag behöver skicka en grej till en bekant som bor i London. Så jag tänkte be om ett medskick. Litar inte på Postnord. Men du får väl hälsa morsan din och önska henne en trevlig resa, sa Andersson. Skinnjackan svarade att det skulle han visst göra. Det snabba, tveksamma leendet han gav Andersson var ett sådant där som kommer instinktivt när man blir utsatt för en annan människas konstiga uppträdande. Sedan försvann han snabbt ut i gallerigatan. Andersson såg att han skakade på huvudet. – Vare London han skulle till? frågade Ruben när Andersson slog sig ner på bänken. – Nitlott, växlade pengar åt sin morsa, sa Andersson och pulade in en portionssnus under överläppen. Rödluvan med leopardbrallorna är på väg fram till disken nu, gör dig beredd, Ruben. Ruben reste sig snabbt från bänken och positionerade sig strategiskt en bit utanför gången som ledde in till kassadisken. Han såg att hans tilltänkta offer var inbegripen i en livlig diskussion med kassörskan. Kvinnans armar rörde sig upp och ned i en flaxande rörelse. Han försökte uppfatta vad hon sa, men avståndet var för långt. Av röstläget att döma så förstod han i alla fall att hon var mycket upprörd. Det gjorde honom osäker, skulle han våga gå fram till henne och fråga om hon skulle resa till Kanarieöarna?
17
Redan när du passerat fyrtio hamnar du i riskzonen för att bliValutaköpet kallad GUBBJÄVEL verkade nu vara. avslutat för hon ställde sig åt Risken ökar äldre med du blir. När du börjar sidan. När honexponentiellt skulle stoppa nerju kuvertet pengarna i handröraväskan dig gubbigt stelt fårorna ansiktet påminner tappade hon det och på golvet. Rubeni såg sin chans och rusade om till henne, böjde sig ner för att ta upp kuvertet. Att hjälpa ett fram floddelta är du direktkvalificerad. henne som en riktig gentleman skulle naturligtvis det hela gör Träffsäkert, humoristiskt och med allvargöra i botten lättare – tänkte han. Hanihade just greppat kuvertet då hankärleken kände författaren ett nedslag gubbars tankar om livet, kraftigt och rapp över underarmen. handväskan ochettdöden deras trevandeSlaget ochmed ofta valhäntagjorde försök den öppnade sig och innehållet till att närhet. De som växte upp spred i en sig tidpådåstengolvet. pojkar Ruben inte fick hann förvånas över hur mycket som ryms i en kvinnas handväska gråta. innan han släppte kuvertet. Samtidigt hörde han till sin förskräck-
else hur kvinnan skrek: ”Reijo hade ett uttryck för det som sker med oss därinne – Hjälp, hjälp, han tar mina pengar! i värmen. Han kallade det sanningsbastu. trycktes ner på golvet. Bara När viRuben satt kände där ihur vårhan nakenhet, svettiga och några centimeter från hans mun såg han ett guldfärgat möra i kroppen, så löste värmen upp knutar läppstiftshölje. En sötaktig doft letade sig in genom näsi våra själsliv, sa han, och att vi borde få in borrarna. Han kände att han lyftes upp och nu var han i våra arma skallar att basta var en livsstil, av flera personer. Mannen som lyft upp honom ett omgiven sätt att överleva. Sanningsbastu krävde från golvet höll fast honom. absolut ärlighet. Kroppen var blottad, själen du från vettet, gubbjävel? Hur fan hade du tänkt följde– Är efter. Så sa han och jag trodde honom.” att du skulle klara av ett rån här?
– Jag, jag skulle bara hjälpa henne, hon tappade ju pengarna på golvet. Han kände hur greppet om armen lossade. Hjälten som ingripit mot det förmodade rånförsöket såg sig villrådigt omkring ISBN 978-91-7885-107-2 som om han sökte
hjälp. I brist på stöd – de flesta hade börjat
gå därifrån, några vände bara bort blicken – började han hjälpa www.vistoforlag.se
9 789178 851072