__MAIN_TEXT__

Page 1

VpĂĽilse

a y N d n e a e l Z ley m a w T e n i l Caro n o s s n a J e n fi Jose


Vilse på NyaZeeland Utgiven av Visto förlag AB www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Författare: Caroline Twamley och Josefine Jansson © Omslag: Istockphoto Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-7885-057-0


Vilse pĂĽ

Nya

d n e a e l Z Borneo, Brunei , Sydney, Nya Zeeland , Cook Islands och Los Angeles

Caroline Twamley Josefine Jansson


Dagboksägare: Jenny:

Höjdrädd storasyster med tendens till stor

kinkighet om blodsockret sjunker för lågt. Gillar fysiska utmaningar.

Sofia: Orädd lillasyster med en lite klumpig sida som ofta får henne på fall . Ogillar för stora fysiska påfrestningar.

Fordon: Allan – en vit Honda Accord , årsmodell 1987. Särskilt kännetecken: silvertejp under motorhuven .

Huvudmålet med resan är Nya Zeeland där tanken är

att vi ska tillbringa 4 månader. Men vi börjar med en

tur till Borneo följt av några dagar i Sydney innan vi åker vidare till Christchurch . På hemvägen stannar vi till

några dagar på Rarotonga, Cook Islands och i Los Angeles.


Förs t

am åna

den

Måndag 11 oktober, 2004 9 dagar kvar!

Med 9 dagar kvar till avresa börjar det kännas lite pirrigt i magen – om än väldigt overkligt – vid tanken på att vi om 1,5 vecka kommer befinna oss på betydligt varmare breddgrader. Hääärligt!! Borneo, here we come! :)

* * *

Torsdag 21 oktober, 2004 Väntan i Bangkok

Hej allihop! Nu sitter vi i Bangkok och väntar på planet till Brunei. Hittills har allt flutit på precis som planerat. Silverpilen (Sofias bil) tog oss lugnt och säkert till Landvetter och ett stort tack till Marie som tog hem bilen (hur har det gått, fick du upp låset och i backen?!)! Flygresan till Kastrup var inte vidare spännande och allt som bjöds var ett glas juice. Men sen började det roliga! Det var något slags lotteri på flygplatsen och Jenny drog en vinstlott och vann 200 DKK i Taxfree-shopen. Efter moget övervägande byttes pengarna mot en guldglittrande (ohlala!) bodylotion och ett par örhängen som hon nu stolt bär. Vilken början på vår resa! För Sofia började det inte riktigt lika roligt. Hon lyckades såga av halva fingret (om hon får säga det själv) på ett papper.

9


Efter lunch och den obligatoriska ölen på Kastrup bar det av mot Bangkok med Thai Air. Resan har flutit på bra även om en del medresenärer gör vad de kan för att tära på tålamodet. Damen bredvid oss döptes snabbt om till ”vodka-damen” då hon beställde in två rena vodka på raken. Snett till vänster hade vi ”fågelholken” som måste ha svalt alla eventuella insekter som kan ha kommit i hennes väg. Bakom oss satt ”familjen odräglig”, en pappa och hans två barn som tydligen skulle till Krabi (det undgick nog inte någon på hela planet). Fifan som Johan hade sagt. Dessutom såg Jenny Tommy Körberg, Anders Svensson samt Carolina Klüfts hittills okända storasyster på planet. Sofia är något skeptisk till det hela men Jenny är helt säker! Nu har vi 2,5 timme här på flygplatsen i Bangkok innan planet till Brunei avgår. Vi har redan hunnit med en huvudoch nackmassage här på flygplatsen så som ni förstår så går budgetresan strålande … (hrm). Som ni hör så har allt än så länge gått förvånansvärt bra och vi har gott hopp om att komma fram till Borneo som planerat.:) Klockan är här närmare halv åtta och solen strålar utanför, men för oss är den halv tre på natten så vi börjar bli lite smått fnittriga av sömnbristen. Förhoppningsvis kan vi sova en stund på planet till Brunei. Tack och hej för denna gång! Önskar er alla en alldeles underbar torsdag! Glöm inte att maila och sms:a mycket! :) Kramar

Jenny och Sofia, direkt från Bangkok .

* * * 10


Söndag 24 oktober, 2004 Hej från Borneo!

Hej allihop! Nu har vi lyckligt kommit fram till Borneo och lever livet med boende på lyxhotell, 30–35 grader varmt, kristallklart vatten och vita stränder. :) En bra start på vår backpacker-resa. Vi har hunnit med att försova oss till klockan ett första dagen här. Vi trodde klockan var halv sju men Sofia hade vänt klockan fel så den var egentligen klockan ett … Vi vaknade av att det knackade på dörren och Sofia vinglade upp och öppnade och tackade mycket bestämt nej till att städaren som stod utanför skulle komma in och städa vårt rum. Vi undrade lätt upprörda hur de tänker när de börjar städa rummen vid denna okristliga tid och hann även tänka att de är ju inte riktigt kloka i det här landet, innan vi tog ytterligare en titt på klockan och insåg vårt misstag. Ingen frukost och ingen båt till någon bad-ö alltså … Nåja, vi tog nya friska tag nästa dag och hamnade då på ön Manukan tillsammans med två danska tjejer, ett svenskt par och fyra tyska killar. En väldigt trevlig dag med mycket bad! Idag åkte vi till Sapi Island tillsammans med en hel hög japaner. En underbar liten ö med vilda apor och jätteödlor(!) som kom fram vid lunchtid och under eftermiddagen. Den största ödlan var minst 1,5 meter, tur att den såg rätt så långsam ut … Det är som sagt varmt och skönt och vi tillbringar mycket tid i vattnet som är perfekt för snorkling. Tyvärr är en del fiskar lite närgångna vilket resulterar i att vi ibland håller på att dränka både oss själva och andra. Det lutar åt Sapi imorgon med, trots ödlorna … På onsdag åker vi vidare till Sepilok och Selingan och då är det också slut på lyxlivet. Hädanefter blir det hostels och delade sovrum, toaletter och duschar. På lördag bär det av till Brunei, på söndag till Singapore och sedan Sydney. 11


Det var allt för denna gång. Hoppas allt är bra med er alla där hemma. Uppmaningen om att vi tacksamt mottager nyheter och hälsningar hemifrån via mail och sms gäller fortfarande! ;) Många kramar

Jenny och Sofia

* * *

Måndag 25 oktober, 2004 Mer nyheter från Borneo

Hej igen! Tack för alla mail! :) Här kommer lite mer iakttagelser från Kota Kinabalu. Vart man än går så får man en oerhörd uppmärksamhet. Vi tycker att människorna här borde vara väldigt vana vid långa, ljushyade, blonda turister och därför inte borde reagera så starkt. Men det är ett evigt hälsande, tutande, fnissande och visslande. De andra européer som vi träffat här tycker också att det blir lite påfrestande i längden. Vi funderar på att ge igen med samma mynt och fnissa bakom ryggen på folk och helt ogenerat peka på förbipasserande, men vi är nog lite för försiktiga för det trots allt. De malajer vi har träffat är väldigt vänliga och hjälpsamma och vill gärna prata om både det ena och det andra. Problemet är bara att när man pratat klart så står de kvar, de kan stå kvar länge och bara titta och le, vilket naturligtvis gör att man blir lite smått nervös och då ibland börjar prata i panik, vilket sällan är bra. En kväll firade vi att vi kommit iväg på vår resa genom att köpa in en hink med 4 öl. Efter en stund kom en malaj (Ying) fram och frågade om vi ville göra honom och hans vänner sällskap. 12


Han var i 50-årsåldern, hans manliga vänner i ungefär samma ålder och vi var rätt så trötta så vi tackade artigt men bestämt nej. Då satte han sig helt enkelt ner vid vårt bord och frågade om han fick ta vår sista öl. Vi tittade häpet på honom och på varandra och undrade om vi hört rätt. Vi sa nej och då erbjöd han sig att köpa in en ny hink som vi kunde dela på när han druckit upp vår sista. Vi sa återigen nej tack. Han började då berätta om olikheter mellan malaysiska dialekter, vi fattade inte ens hälften och började bli rätt så trötta på honom. Han frågade några gånger till om vi inte ville flytta över till hans vänner och lämnade till slut sitt telefonnummer och frågade efter våra mailadresser. Till slut fick vi nog och skyllde på jetlag och gick hem till hotellet igen. Halv tolv på natten ringer telefonen på rummet. Sofia svarar smått yrvaket och det visar sig vara Yin (icke att blanda ihop med Ying …) som vi träffat vid poolen samma dag som undrar om maten på den restaurang han rekommenderat varit bra. Sofia lyckas få fram att vi inte hunnit gå dit än och att vi lider av jetlag (vår räddare i nöden!). Jenny har även fört ett smått galet samtal med en annan malaj som frågade hur gammal hon var. Jenny svarade 27 varpå malajen såg smått chockad ut. ”Jag är 25!” ropade han och fortsatte sedan, ”och du är så lång!!!” Hmm … ja? Vi fattade ingenting och i nästa andetag berättade han att han bodde i ”Water village”. Det så kallade samtalet fortsatte ytterligare en stund och vi har fortfarande inte fått ihop sammanhanget. Återkommer en annan dag med fler rapporter!

* * *

13


Torsdag 28 oktober, 2004 Sköldpaddor och orangutanger

Hej alla glada! Nu har vi varit ute på en tvådagarstur och här kommer en rapport om hur detta var: Igår steg vi upp 04:00 och 04:15 kom frukosten med rumsservice. Inte illa! Klockan 05:05 kom personalen från Wildlife expedition och hämtade upp oss vid hotellet för att köra oss till flygplatsen där vi tog ett plan till Sandakan för att sedan kunna fortsätta till Selingan (Turtle Island). Framme i Sandakan mötte vår guide Nordin och våra egna ”livvakter” Sonny och Albert upp oss på flygplatsen och tog oss till Sabah hotell där det skulle stiga på 10 personer till. Vi trodde ju att det skulle bli 10 st till med samma guide, men de tio britter som steg på hade en egen guide. Så i två dagar har vi haft en guide och ”Bill och Bull” helt för oss själva. Båtturen ut till Selingan var helt klart en upplevelse. Det var värsta, bästa motorbåten som tog oss genom Mangroveträsken ut till havet. Ute på havet gasade chaffisen på och det hoppade och skvätte och var helt underbart. På eftermiddagen på Selingan hade vi fri tid, så vi solade, badade och snorklade. Jag (Sofia) kände mig ovanligt lugn med cyklopet på, där var inte så mycket fisk, och Jenny hann till och med tänka att det verkar ju gå riktigt bra, ända tills det kom en gepardliknande fisk som säkert hade tänkt gå till anfall om det inte hade varit för min oerhörda snabbhet i vattnet. Att sprattla med både armar och ben åt alla håll gör att det går väldigt fort framåt … :) Denna händelse fick oss att tänka tillbaka på vår snorkeltur på Langkawi för ett par år sedan. Efter moget övervägande hade vi bestämt oss för att åka med på en båttur till en plats där det skulle vara bra snorkling. Denna plats visade sig vara ett inhägnat område med knädjupt vatten som så smått liknade ett överfullt akvarium, där det dessutom gick omkring en massa japaner med flytvästar på. Det får väl erkännas att jag är lite 14


(eller ganska mycket egentligen) rädd för att bli biten av fiskar, men jag tog några djupa andetag, stålsatte mig och klev ner i fiskgrytan. Det började lugnt och fint tills jag helt plötsligt fick syn på en hajliknande varelse, drabbades av panik och försökte springa upp ur vattnet. Ni kanske kan föreställa er denna syn när ”Clumsy” lite graciöst ska ta sig upp ur vattnet så fort som möjligt med simfötter på. Jenny, som är ganska van vid dessa plötsliga panikattacker, blev mest orolig att jag skulle springa ner någon stackars japan på min flyktväg, tur att de hade flytväst i alla fall. Tillbaka till Selingan där vi hade en mycket behaglig eftermiddag på denna vackra ö. På kvällen var det middag och sedan väntan. Väntan på att en sköldpaddsmamma skulle komma upp på land och lägga ägg. Till en början var det en spänd förväntan bland alla turisterna som satt samlade runt borden men efter hand började en del bli trötta. Särskilt engelskorna vid bordet bredvid. En efter en lade de ned huvudet på bordet och somnade. Lite innan elva kom vår guide och sa att det hade kommit upp en sköldpadda från havet, men hon hade inte funnit något lämpligt ställe ännu, så medan hon letade skulle vi få vara med och släppa ut sköldpaddsungar i havet. Hela gruppen samlades ute och fick titta på och hålla i de minismå ungarna, 82 stycken var där! Det var en nästintill overklig upplevelse att stå och hålla i en sådan liten krabat. Sen gick vi ner till stranden för att släppa ut dem i vattnet. De var så söta där de kravlade omkring i sanden på sin väg ut i havet. Amazing! Efter det gick vi upp igen för att vänta på att mamma sköldpadda skulle känna sig redo och det gjorde hon snart. Vi hann nästan bara upp innan det var dags att ge sig ner igen. Perfekt timing! Tack vare att det var fullmåne och att hon hade valt ett ställe där det var öppet så var det lätt för alla att få se henne. 95 stycken ägg klämde hon fram! Hon var 90,5 cm lång och 81,6 cm bred. Ett helt otroligt djur. Även om det var mycket väntan under kvällen och de få 15


timmarnas sömn från natten innan kändes så var det en helt fantastisk kväll med oförglömliga upplevelser! Idag hoppade (hm, nästan …) vi upp tio över sex! Målet idag var Sepilok Rehabiliteringscenter för orangutanger. Dit kom vi vid kvart över nio. Vi började med en liten promenad i regnskogen för att komma till den plattform där de matar orangutangerna. Redan när vi kom dit hängde det en orangutang i ett rep. Jag har då aldrig sett någon eller något hänga på det viset. Snacka om viga djur! Den underhöll oss en stund innan nästa kom uppklättrandes i ett träd. Sen kom det bara fler och fler och när det var dags för mat hade fem stycken kommit fram, varav en var riktigt stor, en hane på 16–17 år. Sen kom det ännu fler och till sist var där 11 stycken. Det var mycket underhållande att se dessa fascinerande djur på så nära håll. Det visade sig även att de är riktigt tjuvaktiga då de snodde mat av varandra så fort de hade chansen. Jag hoppas att jag har kunnat återge detta så att man kan få

16


ett hum om hur det har varit, men det går inte att förklara utan måste upplevas! Ha det riktigt bra därhemma allihop!

* * *

Lördag 30 oktober, 2004 Bye bye Brunei och Singapore

Skål alla glada! Nu är vi på väg till Sydney efter ett dygn i Brunei och en halvdag i Singapore. Vi möttes av ett till synes sovandes Brunei igår förmiddag men det visade sig vara bönestund så vi fick börja med att vänta på flygplatsen tills bönestunden var slut för att kunna växla pengar och sedan försöka ta oss in mot staden. Det senare visade sig vara lättare sagt än gjort. Det verkade inte finnas varken bussar eller taxi men till slut hittade vi en taxibil med en sovandes taxichaufför i. Efter viss tvekan knackade vi på och väckte taxichauffören som snabbt kom på benen och tog med oss till Grand City Hotel i Gadong. Efter en snabb promenad genom Gadong insåg vi rätt så snart att där inte fanns så värst mycket att göra så vi kom på den briljanta idén att åka till ett gym i närheten. Väl framme valde jag (Jenny) gymmet och Sofia poolen. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det hela men det gamla nergångna gymmet hemma är verkligen tiptop och supermodernt i jämförelse. Efter diverse svårigheter och många ”el error” fick jag till slut igång ett löpband så att jag fick sträcka lite på benen i alla fall. Sofia hamnade mitt i en simskola som bland annat övade fjärilssim så det var också en upplevelse … Vi anlände till Singapore vid tvåtiden idag. Efter en efterlängtad kopp kaffe på Starbucks (kaffet vi fick i oss i Brunei var knappt drickbart) tog vi MRT:n in till Cityhall där vi hoppade på en SIA hop-on-bus på en rundtur runt stan som bland annat 17


gick till Chinatown, Little India och Botanical garden. Efter avslutad färd gick vi in på Long Bar och drack Singapore Sling. Det är väl ett måste när man är i Singapore? Nu är vi tillbaka på flygplatsen där vi ska tillbringa några timmar innan planet till Sydney går kl. 01.05. Hoppas allt är bra med er alla där hemma och att ni har en bra helg! Kramar

Jenny och Sofia

* * *

Söndag 31 oktober, 2004 Bokslut Asien

Här kommer en liten sammanfattning av vår resa så här långt. Förutom att ligga i vattnet och plaska och snorkla, sola och titta på sköldpaddor och orangutanger så har vi även hunnit med en del andra nyttigheter. Vi har våra alldeles egna speciella träningsprogram för att hålla oss i form. Vi började optimistiskt med att stiga upp och simma innan frukost andra dagen i Kota Kinabalu (första dagen sov vi ju till kl. 13.00). Detta slutade dock med förskräckelse då det tog så hårt på Sofia att hon svimmade rakt i in i ett bord i frukostmatsalen. Jenny fångade upp henne och fick i henne lite juice och baxade sedan in henne på en toalett för att hon skulle få återhämta sig i lugn och ro. Ja, i alla fall lugn och ro för Jenny, som var hungrig och behövde få i sig sin frukost innan hon kunde vara till mer hjälp. Sofia, som har en smått dramatisk ådra, var säker på att resan var slut. Liggandes på toalettgolvet gick tankarna ungefär så här: ”Kan undra om jag fått diabetes, det vore ju typiskt i så fall, så här tidigt på resan. Då kanske vi måste åka 18


hem. Eller nä, förresten, nu dör jag nog. Jag har aldrig mått så här dåligt. Det vore ju ännu mer typiskt.” Efter kaffe och lite annat smått och gott kom Jenny till Sofias räddning undan en städare som hade bestämt sig för att städa toaletten där Sofia vilade och vägrade ge upp. Jenny fick i Sofia lite frukost och snart var hon tillbaka i matchen och dödsfall och diabetes kändes plötsligt långt borta. Men ingen mer simning för Sofia innan frukost i alla fall. ;) Efter floppen med simträningen bestämde sig Sofia för att ge sig på nästa utmaning, att lära sig spreta på tårna. Det är mycket intressant att följa hennes minspel när hon på alla sätt och vis försöker få tårna att dela på sig. Förutom detta övar hon ju dessutom flitigt på sitt konstsim. Tack för tipset Einar! Det hade dock funkat ännu bättre om det varit vatten i poolen … Jenny i sin tur klarade simningen galant men söker även andra utmaningar och har nu gett sig i kast med dressyr på hög nivå, dock utan häst. Hon är en klippa på galoppombyten och hon övar flitigt på passage och piruetter, helst naken … Naken– Johanna is back! Jenny behöver även öva en del på svenska språket då hon rör ihop en del ord och uttryck. Heltäckningsmatta blir manchestermatta, champinjoner blir bananer och ryggsäck blir necessär … Over and out!

* * *

19


en rolig och

Zeeland” ärrolig och l��läst ”Vilse på Nya and” är en där läsaren Zeel se på Nya ”Vil i dagboksform l��läst bok följa får läsarenSofi rm där i dagboksfo bok a på Jenny och arna får följa systr t�r som s även Sofia på dera y och arna Jenn systr på bland ers som backpack t�r deras ävenpå bland annat Nya Zeeland . backpackers annat Nya Zeeland .

alla de medalla systrarn skildrarsystrarna Bokenskildrar livlivmed s as Boken är av lser och up�leve gar de utmanin en del är som ser som up�level gar och utmanin �efinner man närsig av vardage en del när sidan på andra man �efinnner vardagen et. sig pået.andra sidan jor�kl� jor�kl�

po.” högt tem k med olig bo ”R tempo.” d högt bok me ”Rolig Th erese Loreskär ”I love it!” Therese Loreskär

Victoria Nord

www.vistoforlag.se

Profile for Smakprov Media AB

9789178850570  

9789178850570  

Profile for smakprov