Hürmästarens familj
Till pappa som alltid sa ”har jag berättat den här historien om …” Till mamma som alltid sa ”ut och res”
HÅRMÄSTARENS FAMILJ © Gunilla Tähti Wigge Utgiven av Visto förlag AB www.vistoförlag.se info@vistoförlag.se Grafisk form: Anna Persson Omslagsdesign: Lisa Bygdén Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2019
ISBN: 978-91-7885-039-6
Kära läsare Sedan Hårmästarens Familj släpptes i juni 2018 har den blivit ljudbok och e-bok. I den här andra upplagan får du ett smakprov på nästa bok i trilogin. Urmakarens Familj kommer ut hösten 2019. Hårmästarens Familj är en feelgood-skröna med vissa inslag av sanning. Miljöerna stämmer ganska bra men jag har stuvat om, flyttat runt, lagt till och dragit ifrån bland gator och torg, byggnader och butiker. Visst fanns det en glaspärlefabrik i Småland, visst står Jonas Alströmer staty på torget i Alingsås och självklart kan man sitta på en soffa uppe på Primrose Hill, men jag har tagit mig stora konstnärliga friheter när jag har återskapat vissa platser och händelser. Alla faktafel i boken är helt och hållet mina. Varje likhet med verkliga personer, levande eller döda, är en ren produkt av min egen fantasi. Tack till frisörerna Irene Lindgren och Glenn Andersson, alingsåsarna Lasse Hammar och Anna-Karin Jansson samt Vissefjärda Hembygdsförening som försåg mig med ovärderlig information. Tack till mina testläsare för konstruktiv feedback under skrivandet, och till Annika McClintock för stöd under skrivprocessen. Sist men inte minst, ett stort varmt tack till min familj, mina syskon, vänner och grannar som uppmuntrat mig att fortsätta. Tack Beatles för musiken.
9
Del I H som i Howard
K
vinnan höll fram sina överfulla händer. Hon nickade åt alla runt graven och ett regn av svarta kammar, schackpjäser och cigaretter landade på kistlocket. Prästen knep ihop läpparna och höjde blicken mot skyn där en flock småfåglar cirklade runt i solgasset. Mycket hade han varit med om men det här tog priset. ”Giv mig styrka”, mumlade han och tryckte bibeln mot bröstet, ”tiden har blivit alldeles för modern för mig.” Den lilla flickan, som stått alldeles stilla under hela ceremonin, ruskade otåligt på huvudet och drog ur hårspännena som hållit lockarna på plats i flera timmar. ”Mamma, får jag ge dom här till pappa? Han tycker dom är fina.” Hon la sig på mage, utan att bry sig om att granriset stack henne på benen, och ur hennes knubbiga hand föll hårspännena som röda droppar rakt ner i graven. ”Titta mamma, dom ser ut som ett H.” Hårspännena hade lagt sig tillrätta i det svartvita havet på kistan. Mamman satte sig på huk och smekte flickan över håret. ”Ja, det gör de. H som i Howard.”
H
an vände på öppetskylten och småsprang över gårdsplanen med hatten i handen och cigaretten i mungipan. ”Och kärlek och solsken, tralala”, gnolade Howard och ställde portföljen på passagerarsätet innan han gled in bakom ratten. ”Howard! Vart ska du?” En yppig kvinna i morgonrock och rosa papiljotter knackade på biltaket. Hon pressade läpparna mot fönstret och viskade. ”Du ska väl inte ge dig av redan?” Utan att släppa henne med blicken tryckte Howard ner låsknappen och vevade ner rutan några centimeter. Han tände cigaretten och ritade ett hjärta i imman på fönstret. ”Tack för den här tiden”, sa han mjukt, ”det är dags för mig att fara vidare. Och förresten, skomakaren kommer ju hem ikväll.” Men motorn gav inte ifrån sig ett ljud när han vred om bilnyckeln. Han drog handen genom håret, log svagt mot kvinnan och vred om nyckeln igen. Ett kort ögonblick morrade motorn till och skickade ut en stickande bensindoft innan den slocknade. För fasiken. Starta. Han bet ihop så hårt att cigaretten gick av och glöden brände ett litet hål i sätet mellan benen på honom. ”Howard! Jag kommer att sakna dig.” Han tände en ny cigarett och vred långsamt om nyckeln 10
NÄCKROSOR OCH BÅGSKYTTAR Tack vare att bilen inte orkade ta sig upp i någon större hastighet, hade Howard gott om tid till att se sig omkring. Doften av skog och morgonfuktig grusväg fyllde bilen, höga granar stod i tät givakt längs landsvägen och bakom en toppig stenbumling tyckte han sig skymta en älg. ”I skogen går en älg. Svälj.” Han skrattade gott och låtsades svepa en snaps. Efter några mil öppnade sig landskapet på båda sidor. Mossbeklädda murar hägnade in flockar av kor som fortsatte idissla utan att bry sig om bilen som puttrade förbi. Mjuka kullar 11
Del II 1950- och 1960-talet
igen. Inget hände. Kvinnan stod kvar med läpparna mot rutan och viskade löften som snurrade i huvudet på honom så han knappt kunde tänka klart. Skulle han kanske stanna kvar till imorgon och hitta någon som kunde laga bilen? Nä, det kunde bli besvärligt eftersom hennes man snart var tillbaka. ”Howard, Howard, Howard”, kved kvinnan på andra sidan rutan. Långsamt trampade han ner kopplingen och vred om nyckeln. En seg rossling hördes ur motorhuven. ”Ja, ja, ja, fortsätt, fortsätt!” Med en smäll daskade han handflatorna i instrumentbrädan, och samtidigt som morgonsolen kröp upp bakom vedboden lämnade Howard byn i ett moln av slängkyssar. Väl ute på vägen vevade han ner båda fönstren och njöt av morgonluften som fick huden på underarmarna att knottra sig. Kavajen hade han tagit av sig och nu lossade han på slipsen och knäppte upp översta skjortknappen. ”Och kärlek och solsken, tralala, pling, plong”, skrålade han och sköt hatten längre bak i nacken. Passet låg i kavajen, plånboken i bakfickan, transistorradion var med och portföljen med saxar, kammar och borstar hade han vid sin sida. Kanske kunde han sälja den om det knep, men det hade Howard Hill Petersson inte tänkt att det skulle göra.
böljade fram kilometer efter kilometer och fick ett tvärt stopp när granskogen tog vid igen. Howard knäppte ut fimpen genom fönstret och trampade gasen i botten utan att det hände särskilt mycket. Vid en liten insjö öppnade sig granskogen och han svängde in bredvid en låg stenmur för att sträcka på benen. Sjön var rund som ett kaffefat och ett par gräsänder gled runt bland näckrosorna, småfåglarna kvittrade i hasselbuskarna och Howard tände en ny cigarett och lutade sig mot karossen med blicken fäst på de flytande blommorna. Så oskyldiga ni ser ut, tänkte han, men ni kan locka en man rakt ner i fördärvet. Han svalde hårt, klumpen i halsen klängde sig envist fast hur mycket han än svalde och han lutade huvudet bakåt och blundade mot solen. Hans pappa hade drunknat i just en sådan här insjö när han simmat ut för att plocka näckrosor till sin unga fru som satt på stranden med händerna på magen. På något sätt lyckades han trassla in fötterna i de sega stjälkarna och det sista hon såg av sin stora kärlek var en hand som höll två näckrosor i ett stadigt grepp. När man så småningom fick upp kroppen, hade han fortfarande näckrosorna i näven. ”Han var en kärleksfull och glad man, din pappa”, brukade mamman säga till Howard när hon läste för honom om kvällarna. Kärleksfull och glad, det var inget dumt arv att bära. Man får vara nöjd med det lilla, tänkte han, klumpen i halsen är åtminstone borta. Snabbt tog han av sig strumpor och skor, vek upp byxbenen och traskade genom gräset ner till sjön. Vattnet var ljummet och han drog upp byxorna en bit till och vadade längre ut. En näckros hade slitit sig och flöt långsamt emot honom. ”Hallå pappa”, ropade han och viftade med näckrosen. ”Om du är någonstans där uppe, så står jag här nu med vatten till 12
Howard gick tillbaka till bilen och ryckte loss en lagom stor, ganska platt sten ur muren. Han tog bort papperet från korvsmörgåsen som han brett kvällen innan och packade försiktigt in näckrosen i smörpapperet. ”Och kärlek och solsken och sång”, nynnade han och rullade i sakta mak ut på vägen. 13
Del II 1950- och 1960-talet
knäna och dy mellan tårna.” Han drog händerna genom håret och fortsatte ”och jag vill bara meddela att din son har det bra.” Det var tack vare sin pappa som Howard fått sitt något udda namn och tack vare sin mamma som efternamnet blivit mer än det vanliga. Pappa August ägde en enda bok, Robin Hood av författaren Howard Pyle. Den sönderlästa boken låg på pigtittaren i sovrummet och varje kväll läste August några rader. ”Om vi får en son”, hade han sagt den där olycksaliga sommardagen, ”då ska han heta Howard.” Den blivande mamman nickade och påminde honom om att hon också var ganska beläst och hade hört att en stilig skådespelare från Amerika, han som var så duktig på att skjuta pilbåge, han hette också Howard. ”Fast han heter ju Hill i efternamn förstås. Inte bara Petersson som vi.” August såg henne djupt in i ögonen. ”Vår son kommer att bli speciell eftersom han är vår son och han ska få ett namn som ingen annan. Det lovar jag dig”. Han kysste henne mitt på munnen och hon drog honom så nära intill sig som hennes stora mage tillät. August bugade sig teatraliskt. ”Kom, käraste, det är en sådan vacker dag”, och sedan yttrade han de ödesdigra orden: ”Vi går och badar.” Dopet gick av stapeln några månader senare och prästen, som både konfirmerat, vigt och dessutom begravt August, blev mycket förvånad när han läste lappen som den unga änkan gav honom. Howard Hill Petersson. ”Vad är det för ett namn på en vanlig smålandsunge?” muttrade han. Men så fick det bli.
”Nu har de varandra för evigt, tänkte Howard och vandrade vidare över bron.”
14
I handskfacket låg näckrosen i tryggt förvar under en bit av Smålands murar.
Bilverkstan låg i en röd tegelbyggnad i utkanten av det lilla samhället. Gårdsplanen var mer eller mindre täckt av däck och skrot, men Howard lyckades manövrera in bilen framför de höga plåtdörrarna till garaget där en kutryggig man brottades med ett hänglås. ”Hallå där, kan ni laga en sådan här fin bil?” 15
Del II 1950- och 1960-talet
LIVETS HÅRDA SKOLA Howard svepte undan en hårlock som fallit ner i pannan och trampade gasen i botten. Den gamla Volvon puttrade värdigt vidare längs landsvägen och han lutade sig tillbaka, lät armen hänga ut genom fönstret. ”Tralala, han sjunger framför ugnen … det ökar varans värde och köparen blir nöjd, tralala, och liknar till det yttre en ung och kraftig tjuuuuur.” Howard tystnade. En frän gummidoft hade spridit sig i kupén och bilen hackade till så kraftigt att han slog hakan i ratten. ”Aj som attan.” Han frikopplade och utan att stänga av motorn klev han ur mitt i en t-korsning och drog händerna genom håret. Till vänster slingrade sig en smal grusväg fram mellan träden och försvann bakom några hus där en hög skorsten stack upp som ett näsvist riktmärke, till höger ledde stora vägen bort från skogen, ut i världen. Längtansfullt fastnade blicken på den jämna, breda körbanan. Trots sina begränsade kunskaper om motorer, insåg han att bilen inte skulle komma så långt om inte felet, vad det nu var, åtgärdades. ”Jahaja, så får det bli.” Howard gnuggade försiktigt sin ömma haka och fimpade cigaretten. Med en knyck drog han blinkersspaken nedåt, svängde vänster istället för höger och långsamt rullade Volvon in på den knaggliga vägen medan röksignalerna puffade upp ur motorhuven.
Howard Hill har ett gott hjärta och ett lika gott sinne för kvinnor. När han sätter sig på båten till England, kan ingen ana vad hans äventyrliga och lite naiva inställning till livet ska få för konsekvenser. I den här feelgoodskrönan följer vi tre generationer genom kärlek, vänskap och drömmar. Howard är hela tiden närvarande även om han själv vänt näsan i vädret för länge sen. Ny upplaga av Hårmästarens Familj! Den innehåller även ett smakprov på Urmakarens Familj som är nästa bok i trilogin.
www.vistoforlag.se