Prickis STEFAN GREVLE
Prickis Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text och bild: Stefan Grevle Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto Förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-7885-003-7
Prickis
STEFAN GREVLE
Inledning En liten berättelse om en liten giraff. Har du hört talas om mig, Prickis? Jag växte upp i Småland – såklart – och var som vilken giraff som helst. Jag har lång hals, är prickig och har stora, bruna, vänliga ögon. Min pappa som också är giraff brukar kommentera dem. – Jag kan inte få nog av att titta in i dina fina ögon. Du har mammas ögon, brukade han säga.
5
Mamma, som lämnade oss för två år sedan, har vi inte så mycket kontakt med. Hon bor i Stockholm nu och flyttade hastigt. Det var jobbigt, jättejobbigt. Hon blev kär i en zebra. Men det var också något med jobbet som gjorde att hon flyttade. Jag kan ändå inte riktigt förstå. Pappa är ju mycket roligare och snällare än den där zebran. Zebran tror han ser bra ut och är häftig, men det tycker inte jag. Pappa grät mycket i början men nu mår han bättre. Jag tänker inte så mycket på det längre. Jag har fått en bästis som heter Steve och så har jag min pappa som är toppen.
6
Detektivlådan I går hade de varit på restaurang, bara Prickis och pappa. Det var mysigt, tänkte Prickis nu när han satt i fönsterkarmen och tittade ut. Snön föll ner på gården. Pappa var en varm och snäll giraff. Han jobbade som bagare på ett konditori i staden och efter skolan brukade Prickis gå förbi där. Nu var det jullov och det var jättemycket att göra. Prickis satt och väntade och såg att pappa kom gående i snöyran. Han fick ta med sig överblivet bröd ibland och idag såg han ut att komma hem med en påse bröd. Säkert goda vörtlimpor. Det skulle bli en mysig kväll! Pappa hade inte jättehög lön. Det gjorde inte så mycket, för Prickis tyckte att han hade världens bästa pappa. De bodde i en mysig lägenhet med tre rum och kök. De hade en blå soffa och en liten tv i det stora rummet. Där älskade de att sitta och äta popcorn. De hade mycket tid ihop. De brukade spela spel, åka pulka, göra läxor, och bara prata. Prickis tyckte om att prata, om allt möjligt. Det var så skönt när pappa lyssnade. Ibland pratade de också om jobbiga saker och om pengar. Det var många i Prickis klass som hade jätterika föräldrar. De åkte ofta på långa resor på loven och fick ofta nya fina kläder. Och det var ju lite jobbigt såklart, inte minst nu efter jul när alla skulle tala om vad de fått i julklapp. 7
8
Kvällen innan skolan skulle börja kunde Prickis inte sova. Han tänkte på vad som skulle hända imorgon. Vad hade de andra fått för julklappar? Vilka hade varit på resor? Han tänkte vidare på att han brukade ljuga om vad han hade fått. Förra året sa han att han fått en fyrhjuling till sitt sommarställe. Det hade fungerat bra. Men nu smed han en ny plan. När alla var på plats hälsade fröken Stina alla välkomna. Hon var alltid så glad och hade ett så fint och varmt leende. Hon var lite lik mamma, brukade Prickis tänka. Hon hade ett runt fint ansikte, långt, ljust och lockigt hår. Prickis tyckte verkligen om henne. Hon var världens bästa fröken. Sen kom det till det jobbiga. Alla började berätta om sitt lov och sedan skulle de skriva själva och rita. Prickis berättade om sin nya dator med coola hörlurar. Han gjorde en jättefin teckning som han hängde upp längst fram med viss tveksamhet. Jämte honom hängde Anna upp en bild med en kokospalm och en liten flicka med en glass i munnen. Det var ifrån hennes resa till Bali. Prickis teckning visade sig var mindre bra eftersom Steve ville komma hem och spela redan samma dag. Steve och Prickis var bästa kompisar. Hans pappa var IT-tekniker och hade eget företag så Steve visste allt om datorer. Det gjorde saken ännu värre. Prickis skämdes och ville såklart inte ljuga för sin kompis men samtidigt så ville han ju inte berätta att han ”bara” fått en ny jacka, en detektivlåda och ett leksaksgevär.
9
Han fick en klump i magen när Steve föreslog efter skoldagens slut att de skulle gå hem till honom. – Mamma har köpt den och den finns i Stockholm, fick han snabbt ur sig. Jag ska snart åka dit. – Jaha, men vad fick du mer då? undrade Steve. – Jag fick en rolig detektivlåda som man kan göra massa spännande saker med, sa Prickis och försökte hålla uppe tonen. – Wow, en sån har inte jag. Den vill jag se! Jag har alltid velat vara detektiv, ropade Steve. – Vi sticker på en gång! Så kastade de sig på cyklarna och snart var de hemma. Prickis drog en djup lättnade när han visade upp den fina lådan. Där fanns material och information om hur man kunde ta fingeravtryck och hur man använder hemliga koder. Och så fanns det ett par spionglasögon en liten svart ficklampa, ett förstoringsglas och mycket mer. Steve och Prickis utforskade hela bostadsområdet med hjälp av detektivlådan. De letade efter mystiska saker och mystiska personer. De hittade inget mer än två pensionärer som gått vilse på väg till affären. De hjälpte dem att hitta vägen. – Tack, svarade farbrorn som inte hade några tänder och som var alldeles genomsvettig efter den långa promenaden. – Ge dom nu en liten slant, sa den lilla gumman med den röda hatten som också hade hittat till affären. Farbrorn räckte fram en tjuga och vips var Steve och 10
11
Prickis lever med sin pappa i en småländsk stad någonstans vid havet. Han brottas med ensamhet, grubblerier och sin längtan efter mamma i Stockholm. En julklapp leder till en oväntad vändning och blir även starten för en ny fin bekantskap. Följ med in i Prickis lilla värld och ta del av hans tankar, känslor och längtan efter äventyr ...
Författaren Stefan Grevle är verksam på ett företag som utvecklar och coachar medarbetare som har någon form av funktionsnedsättning. Han blir lätt engagerad i frågor som rör utanförskap och orättvisor. Ett sätt att gestalta det är att skriva. Ett annat sätt är att måla. Detta är hans första bok om Prickis.
www.vistoforlag.se