Den längstA resAn
aL CamilL inde
n e r : M a r i a F rö h l i cH T r a ti O lI l u s
De� �än��tA ���An
av Camilla Linde Illustrationer
Maria Fröhlich
Uppvaknandet I slutet av år 2035 upptäckte några forskare på jorden en planet i ett annat solsystem, långt bort från oss. Planeten snurrade runt en sol. Precis som jorden gör. Det verkade finnas vatten där. Forskarna trodde att det kunde finnas liv. Efter många försök lyckades man bygga ett rymdskepp som skulle kunna åka hela den långa vägen till det andra solsystemet. Målet var planeten som forskarna kallade Exo 34-C. Människorna på jorden döpte den till Nova Terra, den nya jorden. Några människor på jorden valdes ut. De skulle få möjligheten att åka på en expedition till den nya jorden. Nackdelen 3
var att de aldrig skulle kunna återvända till jorden. Resan skulle ta 433 år. För att överleva så länge sövdes de frivilliga ner. Det här kommer att bli mänsklighetens längsta resa.
4
kapitel 1 Rymdskeppet Greta T flög långsamt genom rymden. Det var 200 år sedan skeppet startat från jorden. Om 233 år skulle det vara framme. Allena kröp fram genom röret som förde luften genom skeppet. Det var så trångt att hon fick hasa sig fram på armbågarna. Klockan var 09:44, jordtid. Det betydde att hon egentligen redan skulle befinna sig i maskin-rummet med de andra. Idag var det dags att städa maskinerna, precis som varje måndag. Men istället för att sopa och damma var hon här. I gångarna som snirklade sig fram genom skeppet. Ett sprakande hördes från kom-radion 5
som satt i hennes bälte. – Allena, är du där? Allena stannade och lirkade fram radion. Den var inställd på kanal sju. Hennes och pappas hemliga kanal. – Jag är här, svarade hon in i radion. – Du är ju inte här, svarade hennes pappa. Mamma undrar varför du inte är här med oss. Det är städ-dag. Allena suckade. Att städa var tråkigt. Nästan lika tråkigt som att höra pappa berätta om hur viktigt det var att de städade. Det var en av deras uppgifter ombord. De skulle se till att skeppet fungerade. Att det kom fram till den nya planeten, Nova Terra. – Jag glömde, sa hon och försökte låta som att hon menade det. Pappa suckade. 6
– Du kryper i rören igen, eller hur? – Ja. Det fanns ingen poäng med att ljuga för pappa. Han visste att de dammiga gångarna var hennes andra hem. – Kom ner till lunch i alla fall, sa han till sist. – Jag lovar, svarade Allena. Och säg ingenting till mamma. – Gör jag någonsin det? Trots den tunga sucken hördes det att pappa log. De andra föräldrarna var hårda, men inte hennes pappa. 7
Han lät henne utforska på egen hand ibland. Och nu visste Allena precis vart hon skulle. Hon stoppade tillbaka radion i bältet och fortsatte hasa sig framåt. Snart kom hon fram till en lucka. Hon satte händerna mot den och tryckte.
8
kapitel 2 Allena hoppade ut ur öppningen. Hon var framme i sov-kammaren. Omkring henne reste sig rader med stora kapslar. I varenda en av dem fanns människor. Människor som sovit ända sedan skeppet lämnade jorden. Allena gick mellan raderna av kapslar. Om 233 år skulle hennes föräldrar inte finnas. Hon skulle inte finnas. Det var orättvist att människorna i kapslarna skulle få se den nya världen, men inte hon. I slutet av raden stannade hon. Hon gnuggade handsken mot glaset på kapseln. Pojken som sov inuti den hade mörkt hår som hängde ner över de stängda ögonen. 9
Han såg ut att vara i hennes ålder, men hon visste inte vad han hette. Bredvid honom stod två större kapslar. Hans mammor, antog hon. De log, som om de somnat medan de tänkte på vilka äventyr de skulle få uppleva i den nya världen. Allena brukade hitta på historier om människorna i kapslarna. Vad de hette, vad de hade jobbat med på jorden och vad de egentligen tyckte om att sova i den djupa rymden. Pojken såg arg ut. Som om han egentligen inte ville vara här. Allena låtsades att han hellre hade velat stanna på jorden där hans vänner fanns. Själv hade hon inga vänner. Det fanns andra barn ombord på skeppet. Men ingen som tyckte om samma saker som hon. Alla var så upptagna med sina uppgifter 10
hela tiden. Att städa och mäta och se till att skeppet aldrig avvek från sin kurs. Hur kunde det vara viktigare än att fundera på vilka människorna i kapslarna var? Och varför de valt att sova i flera hundra år för att komma fram till en okänd planet?
11
Allena har levt hela sitt liv på rymdskeppet Greta T. Besättningens uppgift är att se till att skeppet kommer fram. Ombord finns nämligen även sovande människor på väg till en avlägsen planet, mänsklighetens nya hem. En dag händer något som inte får hända. En av passagerarna, Sirius, vaknar. Strax efter det stängs skeppets system ner. Kommer Allena och Sirius lyckas få igång det igen innan hela skeppet går under? Uppvaknandet är första delen i den spännande science fiction-serien Den längsta resan.
Art nr 818891 I S B N 978-91-7881-889-1
9
789178 818891
www.hegas.se