tHomas halling illustratรถr johanna arpiainen
Thomas Halling Illustrationer Johanna Arpiainen
– Pappa, pappa, titta! säger Isa och pekar. På marken sitter en liten duva. Det är en unge. – Lever den? frågar Isa. – Ja, säger pappa. Men den är skadad. Ena vingen hänger. Huvudet saknar fjädrar. Ögonen ser trötta ut. – Den har nog trillat ur sitt bo, säger pappa. I de höga träden runt kyrkan finns fullt av fåglar. Isa ser flera fågelbon. Kanske har den lilla duvan bott i något av dem?
2
3
– Vad ska vi göra? säger Isa. Pappa står först tyst. – Jag vet inte, säger han sedan. – Kan vi ta hem den? säger Isa. Pappa skakar på huvudet. – Nej, säger han. Det kan vi inte. Man får inte ta hem vilda djur. – Men då kanske den dör, viskar Isa. Duvan sitter tyst och stilla. Den ser rädd ut. Rädd och ledsen. – Får jag klappa den? säger Isa.
4
– Nej, säger pappa. Man ska inte klappa fåglar. – Varför inte det? – Den är smutsig och den kan vara sjuk, säger pappa. Isa tittar på pappa. Hon suckar. Sedan sätter hon sig nära duvan och börjar prata med den. – Såja, lilla duva. Allt ska bli bra! viskar Isa. Duvan sitter alldeles stilla. Isa vill så gärna klappa den och ta den i sin famn.
5
– Kom nu, säger pappa. Vi måste gå hem. Isa vänder sig mot pappa. – Jag stannar här! Isa tänker inte lämna den lilla duvan. Aldrig, aldrig! Pappa suckar. – Du kan ju inte stanna här i natt. – Det kan jag visst, säger Isa, Då tar pappa upp sin mobil. – Jag ringer till djursjukhuset. De kan nog tala om vad vi kan göra.
6
Pappa letar upp rätt nummer och ringer. Isa stür tyst bredvid.
7
Samtalet är kort. Det tar bara ett par minuter. Pappa pratar ibland och lyssnar ibland. Till slut säger han tack. Han vänder sig mot Isa. – Vad sa de? säger Isa. – Att vi ska låta den vara. Om vi har tur så kommer duvans mamma och pappa för att mata den när vi har gått. Isa står tyst. – Och om vi inte har tur? säger Isa.
8
Pappa svarar inte. Det behöver han inte heller. Isa förstår att fågelungen nog kommer att dö då. Så många faror lurar. Många djur skulle gärna äta en liten fågelunge som inte kan flyga iväg. Runt om i parken sitter stora, svarta råkor och en bit bort smyger en katt förbi.
9
– Kom, säger pappa. Vi går hem. – Då måste vi gå hit imorgon, säger Isa. Pappa nickar. – Jag lovar, säger han. – Tidigt? säger Isa. Pappa nickar igen. Isa böjer sig ner och viskar till duvan. – Vi kommer imorgon.
10
Sedan vinkar hon och följer efter pappa. Hon håller honom hårt i handen hela vägen hem. Båda går tysta. Båda är ledsna. Båda vet att duvan är i fara.
11
Isa och pappa hittar en skadad duvunge när de är ute på promenad. Vad har hänt med fågeln? Och vad ska de göra nu? Pappa säger att man inte ska peta på vilda fåglar. Han tycker det är bäst om de låter den ligga kvar. Men Isa vill inte lämna den lilla duvan där den ligger. Kommer Isa och pappa att kunna rädda duvungen?
Art nr 817863 I S B N 978-91-7881-786-3
9
789178 817863
www.hegas.se