Ewa Christina Johansson
fjäderns hemlighet
Den vita fjäderns hemlighet Ewa Christina Johansson Illustrationer Åsa Carlsson
Innehåll 1. Låt bli pennan! ...................................................... 6 2. Ida? Var är du? .................................................... 12 3. Här finns en tjuv! ............................................... 21 4. Fröken Ester ....................................................... 30 5. Släpp ut mig! ..................................................... 37 6. Malte på vår sida ............................................... 45 7. Rädda fjäderpennan! ......................................... 53 8. Tvillingar hjälps alltid åt! .................................. 60 9. Vem är vem? ...................................................... 68 10. Varför tog det så lång tid? ............................... 76 11. Gårdens hjärta................................................... 82 12. Godsherren på gården ...................................... 91
1764
De är på väg nu. Jag kan höra dem. Och jag kan se deras brinnande facklor. De kommer för att ta min gård! Stallpojken har sadlat min häst och jag måste ge mig av. Det kanske hejdar dem om de inte hittar mig här. Kanske vänder de om. Lukten av rök fyller luften. Tunn grå rök. Branden har startat på en plats som jag inte skulle ha önskat med tanke på skrinet. Jag har gömt husets hjärta. De får inte komma över det! Men än är inte hela historien skriven. Och bara den vita fjädern håller svaret …
5
1. Låt bli pennan!
– Vilken tid går bussen? frågade jag. – Halv tre, sa jag ju, svarade Ida. Hon suckade och himlade med ögonen. – Lyssnar du aldrig? – Klart jag gör, sa jag och tog en tugga av ett äpple. Jag lyssnade visst, men bara på det som jag tyckte var spännande. Och idag var det ganska tråkigt. Hela klassen var på studieresa. Vi hade tittat på hällristningar, runstenar och små stugor. Allra sist tittade vi på en till hälften nedbrunnen gård som var museum nu.
6
Det var … så där. Jag åt lite mer äpple. – Var det klockan tre vi skulle åka tillbaka till skolan, sa du? – Åhhh, sa min tvillingsyster Ida och såg sig om. Vi stod i ett litet hus som bara bestod av ett rum. Och det rummet var ett arbetsrum. Det fanns ett stort skrivbord, gamla stolar med böjda ben och stoppade sitsar och hyllor med böcker. Jag vågade inte peta på dem. De såg ut att kunna trilla sönder bara man nös. Framför skrivbordet stod hela min klass och tittade ner i sina mobiler. Och bakom fanns en guide, Agata. Hon berättade om huset vi stod i och om godsherren som hade fått fly ut genom fönstret när fienden närmade sig.
7
De hade lyckats bränna ner nästan hela gården och ägaren hade försvunnit i röran. Kanske hade han lyckats fly, men ingen visste säkert. Otur för honom! Han hade hetat Dubbelstierna och var avbildad på ett stort porträtt som hängde på väggen bredvid ett öppet fönster. Han hade lång svart rock, broderad väst, knäbyxor och ganska långt hår. Och han såg lite dyster ut. Det var kanske inte så konstigt. Av hans stora fina gård fanns bara ett par mindre stugor, hönshus och en ladugård kvar. Och en stor parkliknande trädgård med stora träd. Jag gäspade och min lärare Ester såg irriterat på mig. Det var nog ont om syre här inne. Eller
8
också var jag bara jättetrött. Så trött att jag tyckte att det luktade rök, men det kunde så klart inte stämma. – Jag ska skriva upp tiden bussen åker åt dig, sa Ida retligt. Hon grävde i fickan och fick upp ett kvitto, men ingen penna. – Har du en penna? Glöm det. Jag lånar den här. Ida sträckte sig mot ett litet bord som stod bakom oss. På det låg flera fjäderpennor. Den finaste av dem var vit och en smula guldglänsande. Yvig och fluffig. En penna var svart. Och en blå och grön. Den fick mig att tänka på en påfågel. Bredvid stod ett bläckhorn fyllt med svart bläck. Ida är alltid jätteordentlig. Hon brukar inte röra sånt man inte får röra. Och jag
9
var ganska säker på att man bara skulle titta på fjäderpennorna. De var gamla. Kanske hade han som fick ge sig av skrivit med dem. Men Ida var på dåligt humör. Hon var säkert också trött. – Halv tre. Nu skriver jag upp det så behöver du inte tjata mer. Och innan jag hann stoppa henne hade hon tagit den vita fjäderpennan, doppat den i bläcket och börjat skriva på kvittot. Halv tre!!! Stoppa branden! Bläcket rann åt alla håll, men det blev ändå snyggt. Fast lite obegripligt. – Vilken brand? undrade jag. Ida såg på mig med stora blå ögon. – Jag vet inte. Så där hade jag inte tänkt skriva, sa hon och lät häpen. Jag skulle bara skriva upp busstiden. Resten skrev
10
sig … liksom av sig självt. – Av sig självt? – Ja … Hon tittade undrande på den yviga pennan. Bläcket droppade från spetsen och ner på det slitna trägolvet. Jag tog kvittot, men Ida lade inte ner pennan igen. Istället såg hon mot dörren som ledde ut. – Vad är det där? Jag tittade också. Och plötsligt såg jag. Jag hade nog inte inbillat mig lukten av rök trots allt. Under dörren sipprade det in tunn, grå, brandrök …
11
fjäderns hemlighet
E
lla och tvillingsystern Ida besöker en gammal herrgård med klassen. På ett bord ligger några gamla fjäderpennor. Ida kan inte låta bli att låna en av dem. När sedan Ida plötsligt försvinner måste Ella leta efter henne med hjälp av ledtrådar som verkar vara skrivna av den vita fjäderpennan. Steg för steg kommer Ella närmare inte bara Ida, utan även svaret på den gåta som svävat över gården under flera hundra år… Den vita fjäderns hemlighet är den tionde delen i hemlighetsserien. Det finns nio böcker till om Ella: Tavlans hemlighet, Kortets hemlighet, Spegelns hemlighet, Korpens hemlighet, Nyckelns hemlighet, Sländans hemlighet, Spindelns hemlighet, Spöktågets hemlighet och Den röda hattens hemlighet.
Art nr 817429 I S B N 978-91-7881-742-9
9
789178 817429
www.hegas.se