9789178518876

De Ursprungliga Instruktionerna Visdom från den amerikanska ursprungsbefolkningen - Kraftfull inspiration inför vår tids utmaningar

MANITONQUAT (Medicine Story

© 2020 Manitonquat (Medicine Story) 2009 utgiven i USA, ”The Original Instructions”Author House Översättning till svenska: Elisabeth Sanderson Bild på framsidan ”Remembering” av Berit Jarama Estabrook Korrekturläsning av översättningen: Berit Jarama Estabrook Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789178518876

4

Manitonquat eller Medicine Story som han oftast kallades för i Europa, växte upp bland den Nordamerikanska ursprungsbefolkningen, men tog också del av den kunskap som fanns på Universiteten i USA. Där studerade han flera ämnen, men fann inte svar på sina frågor om varför världen ser ut som den gör idag. Han reste då tillbaka till sin tidiga uppväxtmiljö för att finna svar.

Medicine Story dedikerade därefter sitt liv åt att berätta om den Nordamerikanska urbefolkningens levnadssätt. Han hävdade bestämt att den mänskliga naturen är att leva i harmoni med allt och alla omkring oss. Under sina många resor sökte han upp de äldste, de som fortfarande hade kännedom om hur man levde innan européerna kom. Deras vishet, tillsammans med Medicine Storys egna reflektioner, är vad som beskrivs i den här boken.

Medicine Story verkade inte bara som författare, utan han praktiserade också sin kunskap. Varje vecka under ca 25 år besökte han fängelser i Nordamerika. Där lärde han ut metoden att sitta i cirklar. För internerna var detta oersättligt, eftersom cirklarna förmedlade respekt, kärlek och gemenskap, sådant som de aldrig kommit i kontakt med tidigare. Under somrarna reste Medicine Story runt i Europa och höll i workshops och sommarläger för att även här lära ut innehållet i sina böcker.

I boken talar han bl a om att följa "den röda vägen", vilket jag tolkar som "den livsbejakande vägen". Andra begrepp han använder är "Turtle Island", vilket är ursprungsbefolkningens beteckning på Nordamerika. "De äldste" är, naturligtvis, den beteckning som används på de äldste – ledarna bland ursprungsbefolkningen vilka bemöttes med mycket stor respekt.

Efter ett enormt livsverk lämnade Manitonquat oss sommaren 2018.

Han finns kvar i minnet hos tusentals människor i Nordamerika och

5

Europa. Alla hyste en stor respekt och kärlek till honom.

Sommarlägren fortsätter i hans anda i många länder. Idag, när vi lever med klimathot, stora politiska kriser och människor som drivs av hat, skulle denna bok kunna vara en stark ledstjärna som för mänskligheten ut ur ett förvirrat mörker, den skulle kunna visa oss många lösningar på dagens problematik.

Undertecknad hade förmånen att under några års sommarläger träffa författaren till denna bok.

Elisabeth Sanderson Ett enormt tack till Berit Jarama Estabrook, mångårig vän till Manitonquat, illustratör till framsidan och korrekturläsare av denna översättning.

6

Ändamål och dedikation Idén och motivationen till den bok du just nu håller i, kom när jag som vanligt berättade om Skapelsens Ursprungliga Instruktioner för vår ursprungsbefolkning i våra fängelsecirklar, och för människor i min klan, Assonet Wampanoag. Allt eftersom jag blir äldre tänker jag oftare på att nästan alla de älskade äldste som undervisade mig när jag var yngre, har lämnat oss för sin stjärnfyllda resa till Själarnas Land. Även många andra i min egen ålder som berättade om visheten i det gamla sättet att leva, har lämnat oss. Jag ser hur de ler mot mig, påminner mig, "Du är vår sista levande länk till världen, till framtiden och de ofödda generationerna. Svik oss inte."

En dag talade jag om de Ursprungliga Instruktionerna i de norra delarna av vårt land, nära gränsen till Kanada. En medlem av Abenakistammen bad mig skriva ner dessa Instruktioner och lärdomar från de äldste och vad jag lärt mig under mitt liv. Han sa att han inte hade kontakt med någon annan av de äldste, vilket påminde mig om att jag håller på att bli gammal. Det var sporren jag behövde för att skriva den här boken. Många i våra fängelsecirklar har inga äldste. Och många i min egen klan ser mig som deras äldste. De har bett att jag ska skriva ner de andliga lärdomar de söker i dagens stressade och förvirrade värld.

Allteftersom jag blivit äldre har jag börjat förstå den stora sorg som de äldste bar inom sig eftersom så många av den yngre generationen varken lyssnade eller brydde sig om dem. Alldeles för många av de unga är arga och riktar sin ilska, givetvis på god grund, mot dem som inte tillhör ursprungsbefolkningen. Men alla de äldste från många nationer över hela "Turtle Island" instruerade mig om att vi inte ska använda våld utan istället berätta vår historia. Jag lovade högtidligt att följa deras Instruktioner och har hållit löftet, även om några få tycker att jag borde ha en mer kritisk hållning. Men jag följer Slow Turtle´s råd och fortsätter hålla i fängelsecirklar som är

7

öppna för alla som kommer dit med ett allvarligt syfte att lära hur man går den goda, heliga, röda vägen.

Jag dedikerar den här boken till alla mina lärare som har vandrat vidare, speciellt min kära Yetsi Blue, Janet McCloud, Tulalip, och alldeles särskilt mina käraste och närmaste partners, vänner och medicinmän, Chickatoonapa, Slow Turtle, John Peters, alla fortsätter de att hålla ett vakande öga på mig från den Andliga Världen och ger mig ett meddelande när det behövs.

Att berätta den sanning de äldste gav mig Gav också mig en värk i hjärtat Och på djupet känner jag nu deras värk Att inte ha kunnat rädda sitt eget folk Deras band till mig handlade om att bevara sanningen Och visa den endast för dem som söker den Det finns en praktisk vishet med det, ett hopp Och en gåva som kan rädda världen. Kanske.

För jag känner mig otillräcklig, men om jag bara Kunde förmedla all den kraft jag fick Från dem till världen så den ser det som jag Har sett – skulle den då räddas?

Jag vet inte om mina äldste visste hur noga jag lyssnade Eller om andra verkligen lyssnade. Nu har de gett sig iväg Jag kan bara fortsätta dela den här sanningen Hoppas att någon lyssnar – kan det vara du?

8

Innehåll BERÄTTELSEN OM CHEEPII

11

PROLOG

13

1

RESPEKT

37

2

CIRKELN: RELATIONER

51

3

TACKSÄGELSE

67

4

MEDVETENHET

89

5

HUMOR: LEKFULLHET

101

6

ÄRLIGHET

121

7

ÖDMJUKHET

137

8

GENEROSITET: ATT GE

147

9

GÄSTFRIHET

163

10

VISHET

181

11

MOD: KRIGARENS KOD

205

12

SKÖNHET

219

EPILOG

235

9

Berättelsen om Cheepii Hos vårt folk finns en berättelse om en liten okynnig person som brukade hitta på dumheter. Min farfar berättade om varför han blev sådan. En av Skapelsens medhjälpare, Hobbomokko, pratade med Cheepii och sa att Skaparen gjorde många misstag, och därför fanns mörka, onda krafter som gjorde världen till en farlig plats. Cheepii hade inte hört om det förut. Men han tänkte som så: Om Skapelsen är en god plats och Skaparen inte hade gjort några misstag, varför hade han då skapat någon som Hobbomokko, som tror att världen är farlig och full av onda krafter? Han frågade vad han kunde göra, och Hobbomokko sa åt honom att han skulle samla ihop alla magiska, kraftfulla saker han kunde hitta och använda ceremonier för att skydda sig själv.

Från den dagen tog Cheepii inte längre hand om sin familj, sitt hus, sin kanot och sin trädgård, utan spenderade all tid åt att söka efter kraftfulla föremål – växter, stenar, ben, fjädrar – och göra ritualer för att skydda sig. Först trodde omgivningen att han hade blivit tokig, men snart började de oroa sig för att det kanske fanns någon sanning i hans berättelser så de började också negligera sina familjer, hus, kanoter och trädgårdar för att samla kraftfulla föremål och göra ceremonier för att skydda sig. Snart blev alla sjuka, som människor blir när de oroar sig för mycket. De gick till vår högste andlige lärare, Maushop, för att söka hjälp. När Maushop såg vad som hände, samlade han människorna i byn.

"Någon har sagt att Skaparen har gjort några misstag och skapat dåliga krafter", sa han. "Det är inte sant. Allt fungerar precis som det ska. Växter och djur följer sina Instruktioner och lever i balans. Men några människor följer inte sina Instruktioner och därför skapas problem. Skaparen tillåter att man tänker fritt, men om ni följer Hobbomokkos sätt att tänka störs balansen och harmonin och därmed skapar ni problem för er själva."

11

"Det finns", sa han, "tre sätt att lära om Instruktionerna som gör att människor kan leva i balans, leva på ett bra sätt, i skönhet och i lycka. Det första sättet är att notera och lära hur Skapelsen fungerar genom att observera naturen. Det andra sättet är att vi söker inom oss själva, för Skaparen existerar där också. Det tredje sättet innebär att vi kombinerar de två första och att vi möts och lär av varandra, och av alla de som levt före oss, allt som har upptäckts genom observation och meditation. Detta handlar våra ceremonier om. Med hjälp av våra berättelser, våra sånger och vår gemenskap delar vi våra insikter och därmed ökar vi den kunskap som vi förmedlar till kommande generationer."

De återvände med en ny förståelse för hur de kunde observera, meditera och använda ceremonier, och blev starka igen. Alla utan stackars Cheepii, som hade investerat så mycket av sig själv i berättelsen om mörkret och ondskan att han inte kunde släppa den.

Han kände sig sviken av de andra. Därför började han luras och bära sig illa åt, för att bevisa att det verkligen fanns ondska i världen.

Men människorna bara skrattade och sa: "Ja, det där är bara gamla Cheepii" och de brydde sig inte om hans påhitt. Till slut packade han ihop sina saker och flyttade, ingen vet vart han tog vägen.

Men några av oss funderar på om han inte hittade andra som trodde på hans berättelser om ondskan. För ungefär fyra hundra år senare började det komma båtar fulla med människor från andra delar av världen. De var alla klädda i svart och pratade om Synd, Fördömelse och Djävulen!

12

PROLOG Att upptäcka den sanna människan Kom in, kom in. Sätt dig varsomhelst – ta vilken stol som helst – jag tar din jacka. Det finns te, kaffe och kakor på bordet. Slå dig ner, se dig omkring och känn dig som hemma. En sådan vacker vintermorgon vi har här i New Hampshire´s skogar! Solstrålarna är bländande vackra mot snön, himlen är vackert blå ovanför björkarnas lekfulla toppar. Talgoxen, nötväckan och mesarna tävlar om våra solrosfrön med en röd och två grå ekorrar.

Innan vi börjar, låt oss tänka över var vi befinner oss just nu, i det här ögonblicket. Var befinner du dig, på din resa genom livet? Vad har hänt i ditt liv som har fört dig till den här platsen och till det här ögonblicket? Vad i ditt sinne och ditt hjärta har skapat den person du är nu?

Och låt oss så öppna våra hjärtan och våra sinnen mer, utöka vår cirkel för att inkludera inte bara det vi ser här, utan öppna det till allt som pågår på den här lilla bollen vi kallar Jorden. Se det så i ditt sinne nu, precis som austronaterna gör, som en liten blå prick. Vad är dess historia, hur har den påverkat oss och tagit oss till nuet? Vad händer just i det här ögonblicket runt om i världen? Med människorna på den här kontinenten och med människorna på alla andra kontinenter, med våra vänner inom djur- och växtriket som delar den här världen med oss? Just nu vet vi inte vad som kommer att hända i berättelsen om den här världen. Men det är tydligt att dess framtid ligger väldigt mycket i våra händer. Det är människor som har utsatt den för fara och bara vi människor kan rädda den.

Bara människor. Bara jag. Bara du. Vi behöver ta en närmare titt på detta, och lära oss allt vi kan om vårt ansvar här.

Jag är så glad för att du kom. Därför att det finns en del jag förväntas berätta för dig, informera dig om – informera alla som vill lyssna.

13

För länge sedan började de äldste berätta allt detta för mig, många av de äldste i många av de första Nationerna här på Turtle Island – Nordamerika. På samma sätt som de delgav andra de Instruktioner de fick från sina äldste när de var unga, sa de till oss att även vi måste dela dem med andra. Jag förväntas därför förmedla ett väldigt viktigt budskap till er.

Viktigt? Ja, det här budskapet var mycket viktigt för de äldste som berättade det för mig, och nu är det viktigt för mig att berätta. Och jag tror det är oerhört viktigt för dig också, för att alla arter på jorden ska överleva och för att utvecklingen ska kunna fortsätta. Så det är mer än viktigt: det är en tvingande nödvändighet. Och brådskande.

Låt mig förklara hur jag hamnade i den här positionen. Jag är inte ensam när det gäller det här, och det är inte min idé. Det finns många budbärare som just nu engagerar sig i att förmedla de urgamla lärdomarna från de äldste bland urfolken till världen. Jag är inte unik på något sätt, förutom på det sättet jag kommer att berätta det hela, eftersom jag måste utgå från mig som individ och min historia. Av den anledningen skulle jag vilja berätta allt lite ytligt först, så att du förstår varför och hur det kom sig att jag skrev den här boken.

För ungefär femtio år sedan arbetade jag som författare, jag försökte komma fram till vad som var fel med mänskligheten och hur vi skulle kunna hjälpa oss själva. Men ju mer jag studerade filosofi, psykologi, historia, sociologi och religion, desto mer insåg jag att det jag sökte inte gick att finna i böcker. Men ändå visste jag att kunskap måste existera någonstans. Jag önskade att min Wampanoag farfar, Wuninam, som hade lärt mig så mycket när jag var liten pojke, fortfarande skulle vara vid liv. Jag började också prata med andra av de äldste hos vårt folk, visa och bra människor, men när jag frågade varför människor var så galna, våldsamma och destruktiva, visste de inte mer än jag.

14

På 1950- och 60-talen hade jag ett spännande liv som pjäsförfattare och ledare för en egen liten teatergrupp med en samling hängivna och briljanta skådespelare och artister i New York. Det var mycket givande, det upptog all min kreativitet och jag hade frihet att utforska allt jag kunde hitta på. Men på sextiotalet genomgick jag något jag bara kan beskriva som en andlig kris. Regeringen ökade sin närvaro i Vietnam av kommersiella och politiska orsaker, och startade ett krig. Kriminalitet, våld och droger flödade och kom in i vårt närområde. Man kvävde och undertryckte de som protesterade mot kriget, som ville försvara mänskliga rättigheter och berätta om farorna med kärnvapen. På ett och ett halvt år begick fyra av mina kollegor självmord. Jag tänkte – vad är det som händer?

Jag visste att jag inte kunde förmedla något viktigt när det gällde dessa problem via min konst, eftersom jag inte förstod de underliggande orsakerna. Jag studerade sociala och politiska tänkare, psykologiska och religiösa tänkare, filosofi och historia, både antik och modern, från väster och öster.

Jag lärde mig en hel del under den perioden, men ingenting som kunde förklara varför mänskligheten hade hamnat så fel. Ingenting gav mig hopp om att vi skulle kunna förändra en destruktiv, förgiftad civilisation till ett stabilt, fredligt och hälsosamt samhälle. Men någonstans hade jag på känn att det kan finnas en kunskap som innehöll den nödvändiga vishet som mänskligheten behövde.

Jag lämnade min älskade teatergrupp. Jag lämnade den världen jag kände till och gav mig iväg för att söka och lära, fråga och lyssna.

Många gav mig viktig information inför resan. Men inte det svar jag sökte: hur kom det sig att mänskligheten, som en gång verkande så lovande, hamnade i den här katastrofala situationen vi lever i idag och hur hamnade vi i en värld som är på väg att förstöra sig själv? Så jag lämnade min hemtrakt och reste västerut för att se vad jag kunde lära mig. Jag blev involverad i liberala politiska aktiviteter, i transcendentala, mystiska aktiviteter, äventyr på medvetandeplanet,

15

och jag deltog i upptäckandet av humanistisk psykologi och holistisk hälsa. Men jag fann bara delvisa botemedel för några begränsade symptom.

Det var inte förrän jag reste för att finna de äldste, de andliga ledarna bland stammar i De Första Nationerna som jag fann svar och en helhetsbild som jag förstod. Jag började söka efter de äldste som hade flyttat från den dominerande kulturen, de som fortfarande stod i kontakt med uråldrig kunskap som passerat från mun till mun via ceremonier, sånger och berättelser. De flesta av dessa äldste hade inte gått i den dominerande kulturens skolor mer än fem år. Vissa av dem kunde varken läsa eller skriva. Vissa talade mycket lite, eller ingen engelska, utan behövde översättas. Men det var hos dem som jag fick förståelse för vad det är som händer, och insikten om hur vi skulle kunna hitta en väg ut ur mänsklighetens dilemma.

Mänskligheten har glömt sina Instruktioner Jag reste över hela Nordamerika för att lyssna på dessa äldste. Var och en av dem hade olika bilder, berättelser och profetsior, men budskapet var detsamma överallt. När jag frågade dem varför människor gör så hemska saker gentemot Jorden och gentemot varandra, sa de att mänskligheten har glömt sina Instruktioner. Det där var något jag inte hade hört förut, och jag lyssnade noga.

Allt inom Skapelsen, sa de, har en ande som har instruerats av Källan till allt Varande, Skapelsens Ande. Därför är allt jämlikt, och allt är heligt. Det betyder, sa de, att Skapelsen är god och perfekt på alla sätt. Den fungerar både väl och pålitligt, och den är vacker på alla sätt.

Via Skapelsens Ande är allt andligt släkt med vartannat. Allt fungerar och förverkligar sig självt genom att följa naturens lagar, vilket är känt för ursprungsbefolkningar som de Ursprungliga Instruktionerna. Det är dessa Instruktioner som gör att gräset är gräs

16