9789178518074

Händelser under ett aktivt och avancerat friluftsliv Vandring, skidåkning, bergsbestigning, långfärdsskridskor och

paddling världen runt

Bengt Rodin

1

Händelser under ett aktivt och avancerat friluftsliv Bengt Rodin Bengt Rodin (69) har genomfört många turer i naturen, sedan tolv års ålder.

Hans stora intresse har varit ett avancerat friluftsliv i alla dess former.

Det har handlat om vandring, klättring, skidåkning, långfärdsskridskor och inte minst kajakpaddling. Han har deltagit i ett flertal expeditioner, både som deltagare och ledare. Det har blivit ca 300 turer, allt i från några dagar upp till nio veckor, ca 2700 tältnätter världen runt. © 2020 Rodin, Bengt Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789178518074

2

Inledning Den första fjällupplevelsen Sprängning vid Gåsenstugan Vaktmästare i gamla Sylstationen Klätterkurs i Kebnekaise Skidtur Storulvån-Grövelsjön i februari Första gången i Sarek Insnöade i Pårtemassivet Ensamtur i Sarek Tre veckor i Sarek vintertid Glaciärtillbud i Joutenheimen Urin i ansiktet i Storådörren Klättring i Pårtemassivet vintertid Klättring i Kebnekaise som slutade med katastrof Första svenskar på en 7000 meters topp Sarektraversen Kajak från Sulitelma till Stenudden Med min son på paddeltur i Padjelanta Första svenskar på en 8000 meters topp Med familjen i Sarek Gunnbjörnsfjell – Mont Forel Med mina barn och deras farmor till Padjelanta Med kunder till Grönland Min andra bestigning av Mont Forel Grönland Miss Busby Med gummibåt i Scoresbysundsfjorden Med kajak på Helgelandskusten Milleniumskiftet i Phuketområdet Thailand Med skridskor från Örebro till Stockholm Med kajak i Nordvestfjord, världens längsta fjord Bahamas med kajak Prins William Sound Alaska Mexiko med kajak Belize 130 mil i en dubbelkajak i Patagonien På egen hand i 6 veckor i Scoresbysundsområdet Padjelanta med kajak Lofoten runt med kajak på egen hand Turer mot alla odds Besökta platser med kajak världen runt 3

4 5 5 6 7 8 9 11 12 12 14 15 17 22 25 27 §30 33 37 40 44 51 55 58 63 68 70 71 74 76 80 84 90 93 98 111 124 132 135 138

Inledning Den här boken riktar sig framförallt till aktiva friluftsmänniskor.

Genom att berätta om mina mest händelserika och mest minnesvärda turer under 57 år i vildmarker världen runt, är det min förhoppning att historierna skall inspirera andra till att uppfylla sina drömmar om att utföra avancerade turer i vildmarkerna världen runt.

Som betalning kan ni vänta er ett rikare liv. Som jag brukar säga: Pengar kam man bli av med men goda minnen varar livet ut.

Förhoppningsvis så lär ni er en del av de misstag som beskrivs i den här boken. Om jag skall välja ut den aktivitet som är viktigast för att få sina drömmar genomförda så är det framförallt att starta planeringen i god tid före genomförandet. Till de större expeditionerna rekommenderas att starta med planeringen minst ett år i förväg. De starka naturupplevelserna samt nöjet att få dela dem med goda vänner, har varit den största drivkraften för att genomföra mina turer.

Den 15/11 2017 drabbades jag av en stroke, till att börja med så trodde jag att det var kört med mitt friluftsliv, men när jag märkte att tillfrisknandet gick ganska fort, speciellt i överkroppen, bestämde jag mig för att jag skulle pröva hur det gick att paddla kajak. När jag väl kom i min ombyggda dubbelkajak så gick det bra att paddla. Det blev 4 turer med tältning första sommaren och 6 större turer sommaren därpå. med totalt 20 tältnätter. Hittills har det sammanlagt blivit 60 mil och ett 30-tal tältnätter.

Med detta sagt kan det inte nog betonas, hur viktigt det är att när man drabbas av en allvarlig sjukdom, att man har som målsättning att kunna gå tillbaka till det som var ens favoritsysselsättning före den allvarliga sjukdomen. För min egen del är det återgången till friluftslivet som har gjort tillfrisknandet möjligt. Jag är evigt tacksam för alla de upplevelser som livet har privilegierat mig med och som jag nu genom den här boken får delge andra.

Karlskoga den 30 mars 2020 Bengt Rodin

4

Den första fjällupplevelsen Jag minns än idag hur överväldigad jag blev när jag stod vid Enafors station och blickade ut över Storsnasen. Året var 1963 vid påsktiden, jag var tolv år gammal. Det var min far Ivar Rodin som hade tagit med mig hit upp. Innan det här besöket kände jag knappt min far Jag var bara ett halvt år gammal när mina föräldrar skildes åt.

Far var tillsyningsman för fjällstugorna i södra Jämtland och norra Härjedalen med tillhörande ledsystem och vindskydd. Han bodde i den då väglösa Storulvåns fjällstation. Han hade en ”Skido’’ snöskoter med imponerande 7 hk, som han var en av de första i Sverige att införskaffa 1962. Eftersom det var vissa garantifel på den skotern, så hade en ny skoter anlänt till Enafors. Han behöll båda skotrarna en vecka för att jag skulle ha en egen under den kommande veckan.

Vi åkte upp till Storulvån med varsin skoter, i den för mig imponerande hastigheten av 15 km/h. Efter ett par dagar så var det dags att åka till Anarisstugan via Vålåstugan och Vålådalen, men innan vi nådde fram till Vålådalen, så var vi tvingade att återvända till Vålåstugan på grund av dåliga snöförhållanden. Hemvägen gick via Gåsenstugan och Sylarnas fjällstation, då såg vi skymten av en järv. Jag var otroligt imponerad av Sylmassivet. Det minne som kvarstår förutom de starka fjällupplevelserna, var de stirrande skidåkarna, som inte förstod vad det var som körde förbi dem.

Sprängning vid Gåsenstugan Åren efter min introduktion i fjällvärlden tillbringade jag med min far i Jämtland och norra Härjedalen Eftersom han var fisketillsyningsman, hade han tillstånd att fiska överallt, vilket vi utnyttjade till fullo. Mitt första besök i Lunndörrspasset imponerade kraftigt på mig. Det blev besök i Anarisstugan, den gamla numera rivna Lunndörrstugan, Stensdalsstugan, (det var den enda stugan i området som hade stugvärd), Gåsenstugan och Ulvåtjärnsstugan som numera är nedklassad till vindskydd.

Det är en händelse från Gåsenstugan. som har etsat sig fast i minnet.

5

Min far Ivar Rodin

Foto Bengt Rodin

I min fars jobb ingick att tömma latrintunnorna, jorden var svårgrävd, speciellt på 1200 meters höjd. Min far var en klurig man med lösningar på det mesta. Varför inte använda dynamit, frågan var bara hur mycket? Han grävde en liten grop, bara två meter från det gråa dasset. Han tog två dynamitgubbar som han lade längst ned i den lilla gropen. Efter att ha tömt latrintunnan över dynamiten, så tände vi på och tog skydd bakom stugan. En kraftig ljudbank rullade över fjället. Den bruna kaskaden av skit, kryddat med ett par bruna långkalsonger, som flög ett tiotal meter ovanför stugan.

Kalsongerna dalade sakta ned och fastnade på taknocken. Den gråa väggen på dasset blev snabbt målad i brunt.

Vaktmästare i gamla Sylstationen Det var sommaren 1965 som jag som fjortonåring fick anställning som vaktmästare på Sylarnas fjällstation. Det var en omtumlande 6

upplevelse, att den hormonstinna tonåringen fick jobba ihop med ett 20-tal tonårstjejer. Jag uppgav att jag var 17 år, det höll i 14 dagar, när den lögnen avslöjades, blev det ett herrans liv. Det hade varit trevliga 14 dagar. Jag blev tvungen att ta ledigt ett par dagar. Jag gav mig ut på min första fjälltur på egen hand. När jag efter tre dagar kom tillbaka, hade det lugnat ner sig.

En dag skulle helikoptern komma med 36 kg varor, 10 kg med tomater och 26 kg rabarber. Lådorna hamnade i Tjallingen, på grund av att helikoptern inte kunde flyga, beroende på dåligt väder. Jag blev tillfrågad av föreståndaren. om jag kunde gå ner till lapplägret Tjallingen (det var 14 km enkel väg) och hämta de 10 kg tunga tomaterna. Jag blev jätteglad och sprang iväg tidigt på morgonen nästkommande dag. Väl nere i Tjallingen visade det sig att det hade blivit ett misstag, både tomaterna och rabarberna var där, varvid jag krängde på mig de 36 kilona.

Väl framme i Sylarna möttes jag av en mycket orolig föreståndare som menade att jag skulle ha tagit bara tomaterna. Det blev inte bättre av att jag dagen därpå, vaknade med 39 graders feber, som troligtvis var förorsakad av överansträngning. En mycket orolig föreståndare kom in till mig en gång i timmen och På väg upp till Syltoppen kollade tempen som inte ville gå ned.

Då kom jag på att jag kunde knacka ned termometern till 37 grader. Jag misslyckades och den gick ned till 33 grader! Jag blev förstås avslöjad och det hela resulterade i ytterligare två dagar i påtvingat sängläge.

Klätterkurs i Kebnekaise Sommaren 1967 skulle förändra mitt liv, jag hade redan året före sökt till en klätterkurs i Kebnekaise men jag var tvungen att vänta tills jag hade fyllt sexton. Det var min första resa till Lappland.

Klätterkursen föll väl ut, på den tiden arrangerades den av Svenska 7

Fjällklubben. Det var ett växlande väder, men vi lyckades trots det bestiga 5 toppar, vilket verkligen gav stort intryck på mig.

Nackdelen var att jag trodde att jag kunde allt om klättring, viket skulle visa sig ödesdigert några år senare. Det var samma sommar som jag var med om att lägga taket på den nya Gåsenstugan.

Skidtur Storulvån – Grövelsjön I februari Jag hade lurat med mig min kompis Anders till fjälls, för att göra en tur under februarilovet. Vi startade från Storulvån i fint och kallt väder. Första natten tillbringades i Sylarnas fjällstation. Dagen därpå fortsatte vi i fint väder ner mot Sylsjön, där vi grävde en snögrotta. Det var då vi upptäckte att den sovsäck vi hade lånat av min far var indränkt med bensin, det blev en kall natt för Anders. Vi kom bara över till andra sidan sjön nästa dag på grund av dåligt väder. Vi grävde en ny snögrotta. I snögrottan tinade jag Anders fötter på min mage, (obehagligt, men effektivt). Det var en metod som jag har upprepat många gånger genom åren, med gott resultat.

Nästa dag åkte vi förbi Gröndalens lappläger, på den tiden var det bebott året om av en äldre same, han menade på att vi gott kunde åka ned till Fjällnäs, det var bara att följa telefonledningen. Trots att det började att skymma och bli sämre väder så fortsatte vi. När vi hade kommit halvvägs, så blåste det kraftigt, vi var trötta och hungriga, vi hittade en olåst jakthydda som vi tog oss in i. Vi lade dit en lapp som förklarade vår situation samt 10 kr. Följande dag åkte vi ned till Fjällnäs, där Anders hade släktingar, som hade en stuga där. Vi blev väl mottagna med god mat och ett par sängplatser.

Mätta och belåtna fortsatte vi söderut i bra väder.

Vi kom fram till den då nybyggda Skedbrostugan, den hade invigts bara några dagar tidigare, vi var antagligen de första gästerna. Nästa dag följde vi ett skoterspår över Rogensjön. In i skogen, efter någon mil i skogen såg vi en liten jakthydda, det verkade vara någon där.

Plötsligt prasslade det till i träden ovanför oss. Jag riktade pannlampans sken uppåt, det var ett lodjur. Mannen i hyttan kom ut och pratade med oss, han hade inte sett det nu försvunna lodjuret.

Vi fortsatte någon halvmil till i den 30-gradiga kylan. Där hittade vi 8

en torrtall som vi satte eld på. Den stora elden värmde gott hela natten. Nästkommande dag åkte vi ned till Grövelsjön.

Första gången i Sarek

Nöjd yngling Foto Tony Larsson

Jag hade läst mycket om det mytomspunna Sarek och längtat dit. Så var det äntligen dags att åka dit. Jag och min kompis Tony var mycket förväntansfulla när vi träffades i Östersund. Vi tog inlandsbanan upp till Luspebryggan utanför Porjus. Dagen därpå tog vi bussen till Stora Sjöfallet (vägen var inte klar på sträckan Stora SjöfalletRitsem). Båten tog oss till Änonjálmme, där vi startade vår tur, som var planerad att pågå i tre veckor.

Vi hade tänkt oss att göra några toppbestigningar. Vädret den här sommaren hade varit lite dåligt, men nu hade det klarnat upp och blivit riktigt varmt, det var faktiskt 30 grader varmt i Ruohtesvágge.

Vi badade i den 20 grader varma ån. Vi tänkte gå upp på Sarektjåhkkå (2085 möh), men vi hamnade på granntoppen Mikkatjåhkkå,1735möh istället. (Det här var före de nya topografiska kartornas tid). Nästa dag besteg vi Várdastjåhkkå 1865 möh. Vi gick vidare för att tälta nedanför Åhkátjåhkka (1974 möh), som vi besteg nästkommande dag. Det visade sig vara en glaciärtopp på den tiden. Vi fortsatte genom Alggvaágge västerut för att ta oss via Niejdariehgjåsj över till Sarvesvágge. Där tältade vi nedanför Ryggåsberget (1947 möh).

Nästa dag besteg vi Ryggåsberget, det var första gången som jag fick beundra den smått unika utsikten över Pårtemassivet från högplatån Luohttoláhko (1300 möh). Det var slut på toppbestigningarna.

9

Utsikt från Åhkátjåhkka

10

Foto Tony Larsson

Titeln på denna självbiografiska bok är en perfekt sammanfattning av innehållet. Bengt Rodin har genomfört imponerande många äventyr i naturen. Han är också mycket berest och har varit ute på flera expeditioner i fjärran länder. Samtidigt har han behållit sin kärlek till de svenska vildmarkerna. Jag lärde känna Bengt under vår gemensamma paddling längs kusten på östra Grönland 2014, bara vi två. Han visade mig då vilken suverän friluftsmänniska han är: erfaren, kunnig, fysiskt stark och välplanerad när det gäller utrustningen. Han har varit med om helt otroliga äventyr som här skildras naket och med glimten i ögat. Kajakpaddling, vandring, klättring, skid- och långfärdsskridskoturer har varit den röda tråden i Bengts liv och i boken sammanfattar han nu sina upplevelser efter en allvarlig stroke 2017.

Dessbättre har han med den kraftfulla målmedvetenhet som kännetecknar hans person och lyser mellan raderna i dessa kapitel, rehabiliterat sig förbluffande bra och fortsätter faktiskt att paddla kajak med samma entusiasm som tidigare. I bästa mening är denna bok en pastisch på äventyrsberättelser från förr i tiden och den kan inspirera oss, vare sig vi är lika äventyrliga eller bara roade av att läsa historierna om andras strapatser.

Det raka tonläget känns ärligt och blottlägger Bengts genuina kärlek till naturen.

Claes Grundsten