9789178516865

Om träd i myter och traditioner Maja WahlstrÜm

Om träd i myter och traditioner

Om träd i myter och traditioner AV MAJA WAHLSTRÖM

© 2020 Maja Wahlström Sättning och omslagsutformning: BoD – Books on Demand Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-686-5 Omslagsfoto av Maja Wahlström, en jätteek i en grupp av uråldriga ekar vid Hundhammars järnåldersgravfält, kungsgård och borgruin vid Norsborgs gård i Bornsjöns naturreservat.

Till minne av Bo och Ulla Henning Fred Landergren

Innehåll: Inledning Världsträdet Livets träd Vårdträd och släktträd Heliga träd och offerträd Trädväsen och skogsgudar Trädmagi Trädbokstäver och trädorakel Akacia och robinia Al och häxal Alm Apel, vildapel och prydnadsapel Aprikos Ask Asp Benved Björk Bok och avenbok Bomull Brakved Buxbom Ceder Citrusträd och citrontörne Cypress Dadelpalm Druvfläder Ek En Fikon Fläder Getapel Gran

9 12 21 32 36 48 59 71 76 78 80 83 88 89 93 95 95 100 104 105 106 107 108 114 115 118 119 127 130 131 133 135

Granatäpple Gullregn Hagtorn Harris, ärttörne och ginst Hassel, trollhassel och ormhassel Hägg Häggmispel Idegran Johannesbröd Jolster Judasträd Järnek Kaprifol Kastanj och hästkastanj Kornell Kvitten Körsbär Lager Lagerhägg Liguster Lind Livsträd Lärk Lönn Mandel Mispel Mistel Mullbär Murgröna Myrten Oliv Olvon Oxel Persika och nektarin Pil

140 141 142 145 147 151 154 155 159 160 160 162 163 164 167 168 170 173 175 176 177 181 182 183 186 189 189 191 192 194 195 197 199 201 202

Platan Plommon, krikon och körsbärsplommon Poppel Päron Ros Rosenlager Rosmarin Rönn och äppelrönn Slån Sälg och vide Sävenbom Tall Tibast Try Valnöt Vejksel Vin Vingnöt Ädellövträd Bärande träd Landskapsträd Månadsträd Skogar, andra trädgrupper och solitärträd Trädgård Trädsvamp Trädens nyår, Keren Kajemet, Vi-skogen och regnskogar Trädföreningar och träddatabaser Efterord Litteraturlista.

203 204 205 207 208 212 213 214 219 220 223 223 227 228 229 235 235 238 240 243 246 247 249 257 259 261 264 267 269

Inledning

F

örr i tiden trodde människor att naturen var fylld av energier av olika slag. Ebbe Schön skriver i sin bok Älvor, troll och talande träd att «Naturen ansågs förr vara laddad med trolldom» och så var det. Naturen ansågs inte vara naturlig, utan övernaturlig. Dess företeelser tolkades som tecken, omen och järtecken. Vissa djur och växter troddes vara lyckosamma, medan andra, som räv och ekorre, var otursbringare eller rent av farliga , som vesslan och vitormen. Naturen och dess djur och växter kunde dessutom i själva verket vara övernaturliga väsen som tomtar, varulvar och manbjörnar (= bärsärkar) vilka tagit sig djurskepnad. Man fick ofta tillgripa skyddsmagi och olika ritualer för att ta sig oskadd genom vardagen.

Den vilda naturen som skogen och bergen, var farligare än kulturlandskapet och att till exempel bada eller sova utomhus kunde vara förenat med livsfara. Övernaturliga väsen som Näcken eller älvorna kunde föra bort en till sitt rike, sätta sjukdomar på en eller döda en rakt av. Kvinnor ansågs vara mer naturliga än män som antogs vara mer civiliserade. Därför kunde även kvinnor betyda otur till exempel om en man mötte en kvinna inför en fisketur.

Fåglarna sågs som speciella djur som ju kunde leva både på marken och i luften. Särskilt magiska var sjöfåglar som ju dessutom kunde leva i vattnet.

Flyttfåglar troddes övervintra på sjöbottnar.

Fåglar kunde varsla om olyckor eller lycka, spå väder och dåra (= förtrolla) människor. De kunde sätta sjukdomar på en och vara övernaturliga väsen i djurskepnad. Fåglar kunde vara döda människors själar i fågelkropp och de kunde göra sig osynliga. Gudinnan Freja kunde ta falkskepnad, storkar kunde komma med nyfödda barn och nattskäran kunde vara en nattravn, det vill säga ett spöke i form av en fågelkvinna som ropade efter älskare.

Ravn är en benämning besläktad med korpar som förr även kallades ramn, som i ramsvart. På engelska heter korpen raven. Örnar ansågs kunna röva bort små barn. Träden var liksom fåglarna, förbundna med både marken och himlen, men dessutom även med underjorden. Därför var träden av en 9

särskild betydelse och sammanlänkade med alla de tre världarna och med alla upptänkliga makter och krafter.

Många magiska skyddsritualer verkar märkliga, som att sticka ner en stålkniv i strandkanten innan man går ner i sjövattnet för att skydda sig från Näcken, eller att vränga sina kläder ut och in för att förvilla övernaturliga väsen när dessa orsakat att man gått vilse. Att bära stål på sig ansågs skydda mot allt möjligt övernaturligt, som troll, björnar, jättar och Skogsrået. Smederna som hanterade järn och stål och tillverkade de skyddande metallföremålen, ansågs därmed vara en yrkeskår med magisk förmåga och kontakter med Djävulen, till och med med viss makt över honom. Spelmän var en annan yrkeskår som förvärvat sin förmåga på okristlig väg, till exempel genom att göra en överenskommelse med Djävulen eller genom att ta lektioner av Näcken. Ännu i början av 1900-talet sades den amerikanske bluesgitarristen Robert Johnson ha fått sin överlägsna musikaliska förmåga genom att göra ett avtal med Djävulen.

Vissa ritualer och traditioner levde kvar ända in på 1900-talet, som att rita ett uppåtriktat pentagram som skyddssymbol på uthusdörrar och djurspiltor.

Den symbolen har haft samma funktion ända sedan filosofen Pythagoras tid, på 500-talet före vanlig tideräkning (fvt). Det nedåtriktade pentagrammet däremot, är ett tecken för de mörka underjordiska krafterna, svart magi och Djävulen. Det tänker vi inte på idag när vi tanklöst hänger upp Satans symbol i form av adventsstjärnor i våra fönster.

På senare år tycks intresset för traditioner och folksägner ha ökat. Populärvetenskapliga böcker av folklivsforskare kommer ut, om än sporadiskt.

Många intresserar sig för släktforskning och lokalhistoria. På tv och i tidningar uttalar sig kulturhistoriker och etnologer om dialekter, seder och livsmedelshistoria. På facebook svämmar grupper, om allt från lokalhistoria och vilda växters användning, över av inlägg. Jag hoppas därför att ni läsare ska finna min bok intressant och lärorik och att jag till någon liten del ska kunna bidra till att återuppväcka en spillra av vårt avsomnade kulturarv och motverka samhällets rådande kulturskymning.

10

Framför allt är dock mitt syfte med denna bok är att försöka bidra till att öka respekten och vördnaden för träd. Träd är en mångfald av liv och historia.

Vi människor är beroende av träd och vårdade oss om vårt välbefinnande genom att vårda träden omkring oss genom årtusenden. Vi måste återvända till en kultur där trädens helighet vördas och rovdriften stoppas.

Att denna bok alls kom till, var tack vare ett möte med mediet Sue Barnett vid «the Holy Thorn» uppe på Wearyall Hill i Glastonbury. Hon sade att jag hade ett uppdrag att göra något för träden. Nu har jag försökt fullfölja uppdraget som hon gav mig, när jag mötte henne vid Avalons hagtornsträd.

Materialet om träd i kulturhistorien är närmast oändligt. Jag har därför valt att begränsa mig till träd som växer vilda, förvildade eller odlade i Sverige, men även somliga träd som är mytomspunna eller traditionellt brukats här i form av importerade råvaror i exempelvis medicin och kosthållning. Dessa utländska träd är framför allt från Europa och länderna runt östra Medelhavet, vår Europeiska kulturs vagga.

Dessvärre är mina kunskaper i botanik begränsade och alla eventuella felaktigheter i växtbeskrivningar eller botaniska namn beror helt på denna brist. Jag har utgått från gamla traditioner och äldre litteratur och då växters latinska namn ändras då och då är det lätt för en trädgårdsamatör att göra misstag. Jag har inte haft möjlighet till faktagranskning från en botaniker och kan bara hoppas att ni kära läsare har överseende och kan ha glädje av boken även om så skulle vara.

11

Världsträdet

F

ör oss är ännu världsträdet Yggdrasil välbekant. Ygg var ett annat namn på asaguden Oden och Yggdrasil är ett smeknamn som betyder Yggs häst.

Det syftar på att Oden fick sin stora vishet genom att hänga upp sig som ett offer i trädet, som i en slags initiationsrit. Det finns flera heliga träd i asarnas gudaberättelse. Odens heliga träd i hans egna hall heter Laeradr. Hoddmimer var det träd där de två sista överlevande männi-skorna sökte skydd under fimbulsvintern. Människoparet hette Liv och Livstraser och deras ättlingar överlevde i Hoddmimer i underjordens lund tills efter sista striden och världens under-gång Ragnarök, då de reste sig ur jorden och befolkade världen på nytt.

Världsträdet Yggdrasil var evigt grönt och bar hela världen i sig. Trädet anses ha varit en ask eller en idegran. Längst ner i världsträdet fanns tre rötter som drog sitt vatten ur tre källor. Den norra källan var Hvergelmer, den bottenlösa brunnen i de dödas rike Nifelheim. Ur Hvergelmer rann alla älvar upp, och här bodde ormen Nidhögg som åt de döda liken och gnagde på världsträdets rot. Den andra roten drog sitt vatten ur Mimers brunn, vishetens källa. Här offrade Oden sitt ena öga för att få tillåtelse att dricka av brunnens vatten.

Mimer var den visaste asaguden och Odens morbror. Han lämnades som gisslan i kriget mellan asar och vaner, men vanerna halshögg Mimer och sände det avhuggna huvudet tillbaka till asarna. Oden sänkte då Mimers huvud i vishetens källa för att bevara dess visdomar. Den som är värdig får dricka av Mimersbrunnens vatten med hjälp av Gjallarhornet. Brunnen kallades också Odrörer och Mimers huvud kallades även Heiddröpner (= Öldryparen) och kunde tala. Det var Mimers skalle som gav världen runorna, det fornnordiska alfabetet. Mimer lärde också Oden galdrarna, de magiska sångerna, men det var gudinnan Freja som lärde Oden sejden, det vill säga att på shamanskt vis byta skepnad (=hamnskifte) och extatiskt färdas mellan världar och tidsåldrar.

Talande avhuggna huvuden förekommer även i den fornkeltiska mytologin samt i helgonlegenden om Sankt Sigfrid.

Yggdrasils tredje rot drog sitt vatten ur Urdbrunnen där de tre ödesgudinnorna, nornorna bodde. Nornan Urd var det som varit (som i urtid), 12

Verdandi nutiden (varandet) och Skuld var framtiden, det som skulle bli.

De spann, mätte ut och klippte av alla människors livstrådar. Blev tråden slät, fin och lång, eller kort och ojämn, så gav det människan olika livsöden. De grekiska motsvarigheterna till nornorna kallades Moirerna och i den romerska mytologin kallas de Parcerna. Eftersom även spindlar spinner trådar så har dessa djur en anknytning till ödets gudinnor. De tre nornorna har ytterligare en syster som heter Nere och jag tror att hon kan ha varit Moder Jord, den gudinna som på latin kallas Nerthus. Nornorna skötte om Yggdrasil och vattnade dagligen världsträdets rot. Vid Urdbrunnen hade asarna sin tingsplats.

Runt världsträdets stam slingrade sig sex ormar och av trädkronan åt fyra hjortar samt hjorten Eiktyrne (= Ektornar) och geten Heidrun som stod på taket till Valhall (de döda kämparnas hall). I trädkronans topp fanns örnen Hräsvälg (= Likslukaren) med höken Väderfölne mellan sina ögon. Uppåt och nedåt för trädets stam, kilade ekorren Ratatosk med bud mellan världarna. Ekorren är ett av de djur som motsvarar kommunikationens planet Merkurius i korrespondensläran, så det var en utmärkt budbärare. Vid den sista striden Ragnarök, går solen och månen under, alla de äldre asarna och vanerna förutom Freja dör och Yggdrasil skälver, men står ändå kvar. I trädet Hoddmimer bevaras människosläktet för den nya tidsåldern, ledd av de nya asagudarna på Idavallen. De är Balder, Häner, Forsete, Vidar, Våle, Höder och Odens söner Mode och Magne. Och så gudinnan Freja får vi anta.

Kolonner, pelare, resta pålar och himmelsstöttor är olika typer av symboliska världsträd. Världspelare och himmelsstöttor finns i många kulturer och i skilda delar av världen. Ofta är de förknippade med shamanism, men inte alltid. I stjärnhimmelns norra centrum på natthimlen, finns jord-himmelsaxelns toppunkt och Polstjärnan är den stjärna som hela stjärnhimlen ses rotera runt ur jordperspektiv. Världsträdet och dess symbol världspelaren, är motsvarande punkt på jorden. Den tänkta förlängningen av jordaxeln ut i rymden kallas världsaxeln och heter på latin Axis mundi. Axis mundi kan stå för världsaxeln, världspelaren, världsträdet och dess motsvarande punkt på jordytan, världens mitt eller jordens navel. Även heliga berg, så kallade världsberg, förknippas med Axis mundi.

13

Varken världsaxeln, eller jordaxeln har någon koppling till solens bana eller astrologin. I horoskop kallas den högsta punkten i Solens bana för Medium coeli (= himmelsmitten), förkortat Mc, och för oss här i Norden hamnar den punkten rakt söderut och inte rakt över oss. Över oss har vi i stället Polstjärnan och stjärnhimmelns center, det vill säga Axis mundi. Stjärnhimmelns center med Polstjärnan rör sig inte från vårt perspektiv, utan alla stjärnor tycks cirkla kring den punkten. Står man en natt på Nordpolen ser man Polstjärnan rakt över sig. På dagen kan vi inte se den. Om man i stället befinner sig vid jordens ekvator så befinner sig solen i zenit när den är i sitt högsta höjdläge och då sammanfaller MC och zenit, det vill säga solen står rakt över platsen. Varför man ansåg att världens mitt och låg i Delphi och inte vid ekvatorn kan man fråga sig.

I Snorre Sturlassons Grottesången om Grottekvarnen ses världen som ett stort kvarnhjul som snurrar runt sin kvarnaxeln, alltså världsaxeln, och mal fram allt salt som ger haven sin sälta. Peter Nilsson skrev i sin bok Himlavalvets sällsamheter om hur myten om den enorma världskvarnen återfinns i olika kulturer. I den finska Kalevala kallas kvarnen Sampo och den bestod av tre delar som malde mjöl, salt respektive mynt i de olika delarna. Smeden Ilmarinen som smitt kvarnen stjäl den, varvid den skadas och större delen sjunker i havet där den mal fram havets rikedomar.

Grottekvarnen å sin sida, ägdes av kung Frode och drevs av hans svenska trälkvinnor som malde fram guld, lycka och fred, den så kallade frodefreden. När kvinnorna tröttnade och förbannade kungen så blev han dödad av sjökungen Mysingr som stal kvarnen och kvinnorna. Då de fick lov att arbeta för honom i stället så valde de att bara mala salt i så stor mängd att Mysingrs skepp sjönk av tyngden.

Så hamnade Grottekvarnen på havets botten där den mal på ännu. Där den står finns en väldig vattenvirvel som kallas Malströmmen, umbilicus maris (= havets navel). Nilsson drar en parallell mellan Grottekvarnen och de kvarnar som ägdes av Amlodis (= Hamlet), Odysseus, titanen Mylinos (= mjölnaren) och guden Zeus. Den dåvarande polstjärnan kallades på 1000-talet fvt för kvarntappen och i Grekland kallades stjärnbilderna Lilla och Stora Björn för Rheas händer. Som om gudinnan Rhea var den som 14

malde och vred hela världen runt sin världsaxel. Även asaguden Heimdall kopplas till världskvarnen då han hade nio mödrar, Eyludrs (= Ömalarens) nio jungfrur som vred klippkvarnen. Heimdall kallades även Hallinskidi (= den som lutar) just som jordaxeln och världsaxeln ju gör.

I det antika Grekland fanns den berömda stenen Omfalos (=navel), som ansågs vara jordens navel och världens mittpunkt. Templet i Delphi med dess orakelgrottta med Omfalos och den siande prästinnan Pythia, var ursprungligen helgade åt moder jord gudinnan Gaia, vilket är logiskt. Senare övergick templet till dyrkan av rättvisans och naturlagarnas gudinna Themis och slutligen solguden Apollon.

Omfalos finns nu bevarad på museum i Delphi. Omphalosstenar fanns också på andra platser i länderna runt Medelhavet under antiken. Jerusalems omphalossten sägs ha varit jordens mittpunkt, samtidigt som den var fundamentet till förbundsarken i Salomos tempel. Den omphalosstenen finns nu i den heliga gravens kyrka i Jerusalem och den är bägarformad, kanske en förebild till den heliga graalen. Ytterligare en omphalos ska ha funnits under templets brännofferaltare och den stenen hette Schetija (= grunden) och ska ha hindrat allt underjordiskt vattnen från att välla fram och täcka jordytan och därmed orsaka en ny syndaflod. Schetija var alltså den ursprungliga grundstenen.

På berget Moria, platsen där Schetija, försundsarken och templet en gång fanns ligger sedan år 691 den åttakantiga Klippmoskén, Qubbat al-Sakhrah med stenen som anses vara profeten Mohammeds avfärdsplats när han fick flyga upp till de sju himlarna. Platsen anses också vara den där Gud samlade ihop jorden för att skapa människan och stenen anses vara samma sten som Abraham nästan offrade sin son Isak på. Abraham är stamfadern till alla judar och muslimer. Denna sten kallas också för grundstenen, men även för «den genomborrade stenen» eftersom den har ett litet hål ner till det underliggande utrymmet, «Själarnas brunn», som är den underjordiska grottan i berget Moria. Grottan anses av judarna vara templets «Allra heligaste». Porten till det första templet i Jerusalem flankerades av två bronspelare kallade Jachin (= skapande) och Boaz (= styr-ka). Jachin stod till höger och Boaz till 15

vänster när man gick in i templet. Dessa två pelare motsvarade det kabbalistiska livets träds bägge sidopelare på vardera sidor om den centrala vägen, som alltså motsvarades av själva portöppningen i templet.

Andra symboliska stenar är stenen Scone som var den Skotska kröningsstenen och Mora sten i Uppland, som var där de nya konungarna valdes när Sverige ännu var en valmonarki. Det finns även flera platser i Sverige med namnet Mora vilket kan ha koppling till gudinnedyrkan. Titeln mora är synonym med fri kvinna som i bondmora och bergsmora, motsvarande männens bonde respektive bergsman, till skillnad från trälinnor och tjänarinnor. Mor betyder ju även moder som i Moder Jord.

Hos germanerna i Sachsen var den viktigaste kultplatsen en hög upprest trädstam eller träpelare som hette Irminsul. Den ska ha funnits i närheten av nuvarande Obermarsberg och den förstördes på order av Karl den Store när han vann sitt trettioåriga krig mot sachsarna 804. Sachsarna tvångskonverterades till katolicismen, men Irminsul föll ändå inte i glömska. Irmin betydde hög eller stor och antas ha varit ett noanamn på guden Wotan (= Oden) och namnet har överlevt i personnamnen Irmintrud, Irmgard, Ermengard, Irma, Irmelin mfl kvinnonamn och kanske även i Erhard och Erland, även om namn med Er- också kan syfta på Örn som namn med Ar- anses göra. Karl den Store hade själv en abbot som hette Irmino och som bevittnade hans testamente. På fornnordiska motsvaras namnet Irmin av Jörmund vilket också är ett annat namn på Oden. Den siste germanske storkungen hette Ermanarik och på fornnordiska Jörmunrek, Jarmenicus på latin. Midgårdsormen själv hette Jörmungand och gand betyder trolltyg (= magiskt föremål eller varelse). Namnleden Jör- finns i flera namn som Jörgen, Jörel, Jördis och Jörn.

På fornisländska betydde hjör svärd och det ingår i många mansnamn som Hjörleif och Hjörulf. Irminsul å andra sidan har blivit en gudinna i operan Norma av Vicenzo Bellini. Här är Norma en druidisk prästinna i den galliska gudinnan Irminsuls tempel på Julius Caesars tid.

På romerska bosättningar i Germanien restes så kallade jupiterkolonner.

Det var skulpterade kolonner med en skulptur av Jupiter till häst och/eller krossande en orm eller jätte högst upp. Hela kolonnen var skulpterad med 16

Foto: Marianne Lagercrantz

”Om träd i myter och traditioner” är en bok om träd i vår kulturhistoria. Den handlar om mytologiska träd som världsträdetYggdrasil, om folktro kring träd som läkande träd och vårdträd, om häxornas lövjeri och annan trolldom, om trädens traditionella användning och om träd i nutiden. Träd har använts som alfabet och i spådomskonst och träd har trotts vara boplatser för tomten och lindormen. Skogarna sågs som befolkade av nymfer, skogsrået, älvdrottningen Mab och gudinnan Diana. Den här boken handlar om allt detta och mycket mer.

Maja Wahlström är kulturhistoriker, tidigare verksam bland annat på Stockholms Stadsbyggnadskontor, Riksantikvarieämbetet och Stockholms Läns Museum. Hon har varit ordförande i föreningen Stockholmsastrologerna och är publicerad i Quintessans och Alfa Omega med flera tidskrifter. Detta är Maja Wahlströms tredje bok. De två tidigare ”Astrologi, Myter och Traditioner” samt ”Anteckningar om Myter, Astrologi och Folklore” finns att beställa från www.bokus.com samt från förlagen www. vulcanmedia.se respektive grissla.se på deras hemsidor.

www.bod.se

ISBN: 9789178516865