4*'' 9%.,#" * >*&&,',%
0; 2#"!'0 :*'(,>$'&
Boken kan beställas från: www.bod.se/bokshop
© Ursula Liljeholm 2019
Text och bilder av Ursula Liljeholm Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-633-9
POSTUMT Denna bok tillägnas Anders Franzén, som lotsade mig genom mitt liv i 27 år. Det var Anders som med sin entusiastiska läggning tände min entusiasm och fick mig att skriva ned alla tankar, känslor och funderingar som jag sammanfogat till detta resultat. TACK, ANDERS.
Ursula Liljeholm
”Pommern” på Åland.
Till mina läsare. Denna min första bok är en hommage till Anders Franzén, som under många år gjorde vår livsresa till en berikande och spännande upplevelse. Jag föddes i Ostpreussen 1934 och lever sedan 1952 i det vackra Sverige. Jag har universitetsutbildning och har arbetat inom teknik och med gymnastik, gett språklektioner och även varit verksam inom sjukvården. Måleri och fotografering hör till mina stora intressen. Resor till olika kontinenter har gett mig livsinsikt och lärt mig ödmjukhet. Resarö juni 2006
Ursula Liljeholm
5
6
Resarö, dec. 1997 Min Anders. Jag skriver till Dig i himmelen – för det är så länge sedan Du var på jorden. Flera år har gått sedan Du lämnade oss alla i en överraskande chock den 8 december 1993. Jag trodde faktiskt under 25 långa år att Du var odödlig. En naiv tanke visserligen -- men den var på samma gång blandad med rädslan att mista Dig. Innan Du gick bort bad Du mig att skriva denna bok. I flera år har jag försökt att infria mitt löfte – förmådde dock inte att göra det. Själssåret var för öppet fortfarande, hjärtesorgen för stor. Nu gör jag ett försök och hoppas innerligt att jag lyckas. Måhända bearbetar man sorgen mera effektivt genom att skriva. Du uppmuntrade mig ofta att skriva mera. Mina många brev till Dig är ju ett bevis på att jag alltid behövde skriva till Dig. Det var så förlösande. Du blev ofta så väldigt glad över mina rader, teckningar och foton, resebeskrivningar och sagor. Idag hittade jag en liten dikt Du hade fått av mig för många år sedan: Du Vad ger Du mig? Värme. En ömhet jag ej kan förklara. Jag önskar att tiden stod stilla bara. Jag skulle vilja krypa upp i Din famn och tyst, tyst viska Ditt namn (okänd författare) När vi möttes första gången, på flygplanet mellan München och Stockholm, visste jag att våra liv var ämnade för varandra. Jag vill säga tack igen, ett varmt och innerligt tack för allt Du gjort för mig. Ingen på hela jorden har utvecklat mig som Du – ingen har gett mig så omfattande kunskap som du har gjort. Ditt lugn saknar jag så, och Din alltid hjälpande hand. Fortfarande är det ofattbart att jag är utan dig. Fortfarande kan jag inte titta på filmen jag har om Dig. Men jag har kraft att lyssna på Din röst på tapen. 7
Mina tre katter ger mig kraft, styrka, sällskap och glädje. Jag är så innerligt tacksam, att Du fick träffa två av dem. De sökte sig alltid till Dig. Jag räddade deras liv.
Pussi, min tröst.
Så Du ser, mitt liv går vidare! Jag målar, skriver, läser, reser och i mina drömmar på natten är Du ibland väldigt nära mig på jorden. Avståndet är inte så omfattande – till himmelen. Din grav på Galärvarvet besöker jag ibland, och "Ditt" skepp besöker jag ofta. De har ställt dit ett litet bord där Du brukar få vackra blommor från min trädgård. Ibland stryker jag lätt över Din kind – Du hänger ju där på styrbordssidan av skeppet och ser ut över relingen. Döden är ingenting. Jag har bara gått in i rummet intill. Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra det är vi fortfarande. Nämn mig vid mitt vanliga invanda namn. 8
Tala med mig på samma sätt som Du alltid brukade. Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta skratta med mig som vi alltid brukade skratta åt vardagens små ting tillsammans. Var med mig, le med mig, tänk på mig. Bed för mig, livets mening är densamma som alltid. Ingenting har skett som förändrar detta. Livet går vidare, därför, att det måste gå vidare. Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Jag finns där, alldeles nära och jag väntar på min återförening med dig. (Inte min dikt, har glömt poetens namn)
En dag före julafton 1997: Ett lätt florsocker täcker min skärgårdsö: Resarö. Jag kommer ihåg våra båtutflykter till Din älskade ytterskärgård i alla år. Kommer Du ihåg, hur vi hittade en halv meter lång handgjord segelbåt vid en kobbe. När vi nakna upptäckte en ny ö den gången. Så lyckliga vi var ute i Guds fria natur. Nu har jag bara minnena kvar – och jag är tacksam och lycklig över dem. Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat. Jag kommer ändå alltid att innesluta Dig i mitt hjärta.
9
Jag hade en gång en båt...
10
%155# "3( -*//<.5#/ &5211/ $1#5=65- /37 /3-/#21 7*. .1537 7*-- /*) * )' 81+ %1- )#1 &5211/ /37 712 /*5 1.15 15-+/*#/-*/(# /<..5*5. -<521 7*5 1.15 15-+/*#/7#-- /(1*)# 512 #//# -#5(#1 3!, (<5//31 3!, 0+5211*5.#1 3!, -*// /*/- /#77#503.# 217 -*// 21--# 11/+/-#-+ &)('-% +$-"#!*-,
ISBN 978-91-7465-401-1