DANIEL JOHNSSON ur kalmar läns historia
SEVEDE HÄRAD
2020
Ur Kalmar läns historia
Sevede härad
DANIEL JOHNSSON
Ur Kalmar läns historia
Sevede härad
© Daniel Johnsson 2020 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-248-5
INNEHÅLL
I.
II.
III.
IV.
FÖRORD
8
SEVEDE HÄRAD
9
Häradstingets historia Skillingarum Häradstinget hölls inne i staden De sista avrättningarna Tragiska händelser i Skillingarum Gustav III:s ting 1781 Häradsfängelse saknas
13 15 17 18 20 25 27
KALMAR SLOTT
31
Slottets fängelsehistoria
37
1603 1637 1645 1687 1790
52 53 56 59 64
Halshuggen vid Kalmar slott Ståthållarfrun som mördade Skräckväldet i slottsfängelset Stråtrövaren i Södra Möre Miserabla förhållanden i fängelset
ÄLDRE TIDERS STRAFF
69
Spö och ris Vid vatten och bröd Springa gatlopp Hängning och halshuggning Fästningsarbete Spinnhus Levande begravd Rådbråkning och stegling
71 72 73 74 75 76 77 79
I REFORMATIONENS SPÅR
81
Angermannus räfst i Sevede
82
5
V.
TROLLDOM & HÄXANKLAGELSER 1550 1611 1618 1622 1697 1699 1823
VI.
Lasses Birgitta Elin i Horsnäs Ingeborg Boggesdotter Ingeborg och Margreta Kloka ”Elin” från Koppermåhla Cicila i Uppsala knektetorp Jon Håkansson i Nytorp
87 90 91 93 96 98 102 107
FÖRBJUDEN KÄRLEK
111
1646 1659 1696 1701 1721 1723 1723 1727
115 118 120 122 124 126 132 152
Dömda till döden enligt Moses lag Landstrykarna som dömdes till döden Drängen som svek sitt löfte Fältväbeln som flydde sitt straff Med våld besov han henne Olycklig beblandelse i Solhult, Frödinge Cronoskytt och systrarna Tornerefelt Anklagade för enkelt hor
VII. ANKLAGAD FÖR STÖLD 1618 1658 1664 1685 1697 1723
171
Kyrkstölden i Rumskulla Stråtrövaren som steglades Slagen i halsjärn av husbonden Soldat Elias Pärssons tjuverier En gammal arg tjuv Profossen som stal
VIII. FOSTER LAGT Å LÖNN 1650 1665 1708 1714 1727
173 174 186 189 191 199
207
Vem mördade Elijn Jönsdotters barn? Abbeluna lade fostret å lönn i Östergötland Lisbeth Haraldsdotter, halshuggen i Skillingarum Karin Clemetsdotter, halshuggen och bränd på bål Elin Pärsdotter, besoven av länsman?
6
210 217 223 227 229
IX.
ATT VARA GIFT MED EN SOLDAT
241
1658 1660 1667 1723 1763
242 245 249 250 252
Dömda till döden för dubbelt hor Lägrad av Sevede härads fogdekarl 13 år sedan maken lämnade torpet Soldaten Knut Bollings öde Framfödde två barn som med döden avgick
X.
NÄR ELDEN HÄRJADE I SEVEDE
255
XI.
SLAGSMÅL, OTREVLIGA PERSONER & TRAGISKA DÖDSFALL
261
1646 1647 1647 1663 1669 1672 1682 1687 1708 1709 1714 1714 1721 1722 1723
262 264 267 274 276 278 282 285 289 293 296 301 316 319 323
Ihjälstångade Per Olufsson Dräpte tysken med ett svärd Ihjälslagen efter våldsamt bråk Dödade sin son med ett klappträ Våldtagen utmed landsvägen Drängen som slog ner sin husbonde Dräpte soldaten med en örfil Den tyranniske husbonden Tragiskt självmord i Södra Vi Lemlästad vid Grönhults gästgiveri Den otrogna hustruplågaren Mördad på väg hem till Wännebjörke Slog ner hustru Karin med en yxa Slagsmål i Hönsekulla Pigan som dränkte sig i sjön
XII. HÄRADSHÖVDINGAR 1357–1820
343
ORDLISTA
347
LITTERATURFÖRTECKNING
349
7
FÖRORD
V
ad jag kan komma ihåg från skolan så handlade historielektionerna till största del om de olika tidsåldrarna (stenåldern, bronsåldern etc.), kungarna och deras krig, och några enstaka världskända svenskar så som Carl von Linné och Alfred Nobel. Merparten av våra förfäder, det ”vanliga” folket, omnämndes allt för ofta mer som en grå, namnlös folksamling – allmogen, bondeståndet. Men genom att studera Sevede härads domböcker har jag kommit till insikt att det vanliga folket var allt annat än grått och namnlöst. Domboksprotokollen är fulla av färgstarka personer, spännande händelser och tyvärr även en hel del tragiska livsöden. Men där finns de, inte anonyma, och min ambition med denna bok är att lyfta fram dessa människor, låta dig som läsare ta del av deras livsöden som utspelade sig här i trakterna för länge sedan. 1600-talets människa hade många regler och sedvänjor att rätta sig efter. Man var hårt styrd av kyrkans makt; blev man dömd för ett brott så blev man straffad både av staten och av kyrkan. Samtidigt levde tron kvar på det övernaturliga, skrock var en del av vardagen och något som påverkade människornas liv. Socknarna på landet och städerna var små förr i tiden, rykten färdades snabbt och man tvekade inte om att vittna mot sina grannar vid tinget. Livet kunde snabbt bli komplicerat och följderna fasansfulla om man gjort ett felsteg. Huvuddelen av boken (kapitel 5-11) tar upp många av de livsöden som jag hittat i Sevede härads domböcker; bråk, dråp, mord, trolldomsanklagelser, barnamord, stölder, olyckliga kärleksaffärer och mycket mer. Varje kapitel inleds med ett antal huvudberättelser, därefter följer i flera av dessa kapitel ett avsnitt kallat Livsöden från Sevede härad vilka innehåller kortare notiser från domböckerna, ofta ända tillbaka till tidigt 1600-tal. Dessa texter har jag som regel valt att näst intill helt behålla den ursprungliga stavningen på från domboken.
Min förhoppning är att du ska finna boken intressant och läsvärd, och att du som jag får en djupare insikt i de livsöden och händelser som utspelat sig i vår bygd i äldre tider. Med det önskar jag dig spännade läsning, Daniel Johnsson, Vimmerby, 20 januari 2020 8
Kapitel I
Sevede härad
Sevede härad, beläget i norra delen av Kalmar län och landskapet Småland. Från början ett av de små hövdingadömen som tillsammans bildade regionen ”De små landen”. Någon större samhörighet fanns dock inte bland dessa hövdingadömen, och det var först någon gång under tidig medeltid som det kommande landskapet fick sitt namn Småland (omnämnt år 1240 som Smalandiis). Det som var gemensamt för de små hövdingadömerna var det steniga landskapet och de djupa, milsvida skogarna. Kungarna uppe i Mälardalen såg till en början inte något större värde i Småland, utan det var mer ett skydd mot de krigiska danskarna från söder. Vid denna tid var skogarna svårgenomträngliga, endast smala ridstigar fanns att tillgå. Att förflytta en krigshär på dessa stigar var inget optimalt, speciellt då ihållande regn kunde förvandla ridstigarna till lerig gyttna. Det betydde dock inte att danskarna avstod från att helt ta sig genom skogarna, i en av Vimmerby stads avskriftssamlingar från äldre tid står det ”Anno 1192 den 4 aug. är Wimmerby 3:die gången upbränd af danskarne, och anföraren för de danske var Joakim Romuler, som skiedde uti Konung Swerker den 3:dies tid”. Danskarna var inte heller det enda hotet mot Småland, från öster kom över Östersjön sjörövare som plundrade kuststräckorna och de östra delarna av landskapet. När blev då Sevede en del av det svenska riket? Det vi vet är att de småländska hövdingadömena integrerades med Sverige successivt, där Möre med den viktiga handelsstaden Kalmar var tidigt ute, Möre omnämns redan tillhöra Svea rike under 800-talet. De inre hövdingadömena där Sevede ingår tros ha varit självständiga från kungamakten ändå in på 1200-talet. Dock vet vi att när gränsen mellan Danmark och Sverige förhandlades fram på mitten av 1000-talet så kom hela Småland att tillhöra den svenska sidan medan landskapen Halland, Skåne och Blekinge framöver tillhörde Danmark.
9
Men hotet från danskarna kvarstod och under 1200-talet sökte sig stormännen i Smålands inre härader till allianser med de svenska kungarna, dels för att få skydd, men även för att kunna få delta i maktutövningen. Bland dessa stormän fanns bland annat anfäder till de kommande mäktiga släkterna Bielke och Oxenstierna. Under medeltiden delades Sverige upp i geografiska områden vars uppgift var att underhålla och förstärka försvarsborgarna, och Sevede härad kom att tillhöra Kalmar slottslän och stod därmed under Kalmar slottsfogdes makt. Det var till Kalmar slotts mörka fängelserum som de tyngre brottslingarna fördes i väntan på rannsakning vid häradstinget. Kalmar slottslän upphörde när Kalmar län bildades i och med 1634 års regeringsform. Namnet Sevede, vars tidigaste belägg är från 1311 och då stavades Sigwidhæ kommer från fornsvenskans Sigh (siga, sega sakta rinna fram, sig, seg framsipprande vatten) och vidher (skog) och tros syfta på området öster om Södra Vi vid krön som allt som oftast svämmas över på våren. Craelius lägger dock fram en annan förklaring till namnet Sevede; ”Men som detta härad, i äldsta tiders handlingar blivit kalld Sifwidi och Sigwadi, så tycker jag mig med mer skäl kunna säga, att det fått sitt namn av Sif, Sifia eller Sibilla, som hölls för Guden Thors fru, och kallades den hårfagra; samt We, vilket på gammal götiska betyder Helig och Hundari, samt således, i början blivit kallat SifweHundari, det är Den Heliga Sifs härad, vilket sedermera för tungans lätthet, blivit sammandraget till Sifwedi. Kan ock hända, att den Schandiska drotten Thors fru Sif, som levde vid pass 60 år före vår frälsares födelse haft detta härad i förläning eller hemgift.” Det medeltida Sevede var större än dagens, då det omfattade följande socknar (med första kända omnämnade i skrift i kursiv stil); Rumskulla Södra Vi Djursdala Pelarne Vimmerby Frödinge Vena
ecclesie Rumskullum (1320) datum Wy (1309) Jurssdal (1319) ecclesie Pylernum (1343) Vimarby (1354) Ffrødhunga sokn (1370) parochijs... Hwena (1337)
Tuna Kristdala Misterhult
Twne skadhe (1508) Parochie Kristdal (1353) Mistrult (1417)
På 1540-talet bröt dock Gustav Eriksson (Vasa) ut Tuna, Kristdala och Misterhult som då fick bilda Tunaläns härad. 10
Karta över Småland på 1200-talet. Sevede beläget i nordöstra delen av landskapet inkluderade då fortfarande Tuna, Kristdala och Misterhult socken.
11
Djursdala
Södra Vi
Rumskulla Frödinge Vimmerby Pelarne
Vena
Karta över Sevede härad med sina sju socknar och centralorten Vimmerby. Marken är stenbunden och täta milsvida skogar täcker häradet. I Pelarne finns en av Sveriges äldsta träkyrkor som troligen uppfördes i början på 1200-talet. I Rumskulla har den en gång så mäktiga Rumskullaeken sträckt sina grenar mot den klarblå himlen i över 1000 år. Krigiska danskar som bränt ner hus och gårdar, och inte minst pestens härjningar har flera gånger drabbat dessa trakter. Men Sevedes folk har åter stolt rest sig, brukat den karja, småländska jorden och idkat handel.
12
Att samlas till Ting för att lösa tvister och skipa rättvisa har vi gjort sedan urminnes tider. Redan på vikingatiden hölls det ting två gånger om året, en gång på våren och en gång på hösten. Tinget hölls inom varje hövdingadöme eller jarls område, och förutom att lösa konflikter och utdöma rättvisa, så var det här man betalade sin skatt. Tinget vid denna tid kunde pågå upp till en vecka. När vi kommer in i medeltiden så hölls det ting i varje härad, som regel tre gånger per år, vinter-, sommar- och höstting. Vi ser i domböckerna från 1600-talet början att det var förhållandevis få fall som togs upp vid varje ting, som därmed kunde klaras av på en dag. Domboksprotokollen är också mycket kortfattade vid denna tid. Men allt eftersom tiden gick ökade antalet fall som togs upp vid häradstinget, och vid 1600-talets slut är protokollen mycket mer detaljerade, och varje ting kunde nu åter ta flera dagar för att klaras av. När det uppstod brådskande fall så som mord, där man ville genomföra rannsakningar och undersökningar så snabbt som möjligt kunde man inte alla gånger vänta till ett ordinarie ting, utan då sammankallade man ett extrainsatt ting, ett så kallat urtima ting. Det var då inte säkert att alla nämndemän var närvarande, då de kunde vara bortresta. I början på 1600-talet inrättades hovrätterna (efter tyskt föredöme) av rikskansler Axel Oxenstierna (1583-1654) för att avlasta kungens domsmakt. Den första och äldsta är Svea hovrätt, inrättad 1614. Göta hovrätt inrättades den 5 november 1634 under drottning Kristinas förmyndarregering. Göta hovrätt ansvarade urspungligen för Götaland och Värmland (och därmed Sevede), men efter freden i Brömsebro 1645 och freden i Roskilde 1658 kom även Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän att lyda under Göta hovrätt. De första åren höll Göta hovrätt till i Jönköpings slott, men detta ansågs inte vara säkert, då slottet var gränsfästning mot danskarna. Ett regeringsbeslut togs 1636 att uppföra den nuvarande domstolsbyggnaden. Det skulle visa sig vara ett långvarigt byggprojekt, den 27 september 1650 hölls den första sessionen i byggnaden, men den skulle ändå inte vara helt färdigbyggd förrän år 1665. De brott av grövre karaktär som dömdes i underrätterna så som Sevede häradsting, skulle innan verkställande av straff bedömas av hovrätten. Som regel mildrades straffet i hovrätten, de som dömts till döden fick istället betala böter eller plikta med kroppen. Det var i och för sig inget nytt, innan hovrätternas tid hade grova brotts domar bedömts av kungen. Kungen i sin tur såg hellre att man kunde få in böter och 13
tillskott i statskassan istället för att döma någon till galgbacken i onödan, även om så också kunde ske i avskräckande syfte vid riktigt grova brott. Tidiga exempel1 på det är en hustru som brukat mordbrand mot en annan hustru och dömts från halsen (halshuggas) i Sevede 1557, men som istället benådades till 20 lod silver. 1558 dömdes Olof Nilsson från halsen för hor, men även han benådades och dömdes betala 3 lod silver och en oxe till kungen. I Sevede härads äldsta (renoverade) dombok från år 1613 och sommartinget2 nämns en Knut från Skillingarum som kom inför rätten, anklagad för att ha lägrat sin moders legopiga och rått henne med barn. Båda bekände och Knut fick böta 40 mark. Detta brott (förbjuden sexuell relation) skulle sedan under de kommande 200 åren återkomma många gånger i Sevede härads domböcker. Kungen ville även ha en god inblick i häradsrätternas arbete. Det fanns alltid misstanke om mutor, bedrägerier och häradshövdingar och nämndemän som behöll inbetalade bötesbelopp för sig själva3, vilket säkert förekom i vissa fall. Därför skulle häradsrätterna från 1600-talets början göra en kopia av domboken och skicka in den till hovrätten för genomgång och arkivering. Ytterligare en annan orsak var att se till att de olika häradsrätterna dömde samma brott till samma straff. Vid denna tid var det även viktigt att den anklagade erkände sitt brott för att häradsrätten skulle kunna fälla sin dom. Man märker i protokollen att den anklagade kunde få samma frågor gång på gång, där de allvarligen uppmanades att säga sanningen och erkänna sitt brott. Det förekom även fall där man utövade påtryckningar av mer fysisk karaktär (tortyr) för att få den anklagade att erkänna, inte minst vid häxprocesserna. Det var också vanligt att skickas till flera ting för att förhöras med samma frågor tills man erkände, gjorde man inte det skickades man tillbaka till det hemska livet i slottshäktet ytterligare några månader. Det var inte alls ovanligt att fången rymde under transporten fram och tillbaka till tinget och slottshäktet, att erkänna ett allvarligt brott kunde innebära att bli hängd vid galgbacken eller få huvudet avhugget av bödelsyxan...
1 2 3
Norén, sida 21 Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIAAAE:1 (1613-1618) Bild 160 (AID: v207489.b160) Bägerfeldt, Sida 11-12
14
Centrum för Sevede härad var Vimmerby stad och den lilla byn Skillingarum som ligger belägen på en ås 2 km väster om Vimmerby kyrka. Skillingarum tillhörde förr Vimmerby landsförsamling, och det var här som knutpunkten var för kungsvägen mellan Kalmar och Stockholm och där vägarna från städerna Västervik och Eksjö möttes. I byn fanns ett gästgiveri sedan tidigt 1600-tal fram till 1866, och även en ölkrog i en trevåningsbyggnad belägen bredvid gästgiveriet. Skjutsrutt fanns till Skärstad 1 1/8 och Hulingsryd 2 mil samt till Pelarne. Underhöll på 1770-talet enligt Craelius 6 egna hästar och hade ett sjutslag bestående av 53 hästar. Kända namn som sägs ha passerat gästgiveriet är bland annat Carl von Linné och Nils Dacke. Att gästgiveriet låg här och inte i staden var naturligtvis något som inte borgarna var glada över4; ”Anno 1718, den 13 januari... Hwad giästgifwerijet wedkommer; så beswära Borgerskapet sig deröfwer att giästgifwerijet är ifrån staden till Skillingarum transporterat; hwarföre Herr Rådman (Niclas) Linck nu som förr påtager sig att accommodera de resande med herberge och hwad mehra kan reqvireras...” Det var i Skillingarum som truppsamlingar och mönstringar skedde från 1500-talet och framåt. Som Norén skrev; ”staden [Vimmerby] var endast ett rastställe, till vilket man sökte sig ned, när behovet av förplägnad eller nattkvarter så krävde.” I Skillingarum har det funnits tingsplats ända sedan 1300-talet fram till 1800-talet. Det var här som Sevede härads galgbacke låg i sluttningen5 väster om byn. Vägen från arresten i Vimmerby tingshus till Skillingarums galgbacke kallades för suckarnas väg6, men har även av andra omnämnts som avrättaregatan7. Ytterligare en avrättningsplats låg ute vid åbron, ungefär vid adressen Åbrovägen 5. Väldigt lite är känt om denna galgbacke, Norén nämner den i förbigående, att ”galgbacken låg invid Åbro, varom beteckningen Galgbacksåkern invid den s.k. Hundkullen ännu vittnar. Så sent som på 1890-talet fann man där vid schaktning multnade skelett och berester, vilket tyder på, att de avrättade där begravts.” Denna galgbacke är tydligt utmärkt på den geografiska kartan från 1709:
4 5 6 7
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6532 (1713-1720) Bild 3770 (AID: v280119.b3770) GPS Koordinater: 6393240, 1500556 / N 57° 39.846 E 015° 48.871 Carlsson, sida 40 Kjellström, sida 216
15
I centrum av bilden Skillingarum gästgiveri, och följer man vägen åt höger över åbron, så visas Vimmerby avrättningsplats. Norén beskriver rättsväsendet vid tiden då Gustav Vasas tillträde som förfallet. De många krigen och inre stridigheterna hade skapat stor oordning i statens förvaltning. Ute i landet på landsbygden regerade adelsherrar och fogdar enligt eget tycke, och likaså ska det ha varit även i Sevede härad. Ting hölls, men mer sporadiskt, och det kunde gå flera år mellan varje tillfälle. Detta tog dock Gustav Vasa tag i, och snart kom det att hållas höst- och vårting i Sevede varje år. Enligt fogderäkenskaperna för år 1538 utdömdes följande böter vid tinget: Johansson i Vena 6 danska mark för olydnad vid tinget, Hemming 12 lod silver som beskylt en man för att vara oärlig utan att kunna bevisa det, olovlig rådjursjakt 8 lod silver eller två oxar, slagsmål 10 danska mark, mökränkning 12 lod silver, blånad (blåmärke, blodutgjutelse) 3 mark, för oljud på tinget en oxe, för förbjudet brukande av jord en oxe och slutligen för brott mot utlyst kungsfrid mellan två tvistande fem oxar och sex lod silver.
16
Vem var det som mördade bonden Jon Jönsson i Vennebjörke 1714? På väg hem från Vimmerby slog någon ner honom och krossade huvudskålen med ett kraftfullt slag. Kroppen hittades först långt senare liggandes i vattnet vid åbron... Detta är bara ett av många fall från Sevede härad under 1600- och 1700-talen som tas upp i boken. Sevede härads domböcker döljer många spännande och stundtals mycket tragiska livsöden. Vi kommer tätt inpå de vanliga människorna som sällan beskrivs mer än som ”allmogen” i historieböckerna. Boken ger en god inblick i vilka livsvillkor som våra förfäder hade förr i tiden, hur stark kyrkans makt var, hur lätt grannarna hade att vittna mot varandra vid tinget, tron på det övernaturliga som var skrämmande verklighet och lagarna som förbjöd något så naturligt som sex mellan icke gifta personer. Läs om våld, dråp, mord, barnamord och stölder, brott som kunde leda till en dödsdom och avrättning vid Skillingarums galgbacke. Boken tar även upp flera fall av trolldom, när personer stått anklagade för att ha utövat magi eller varit i tjänst hos både skogsrået och självaste satan. Läs även om tyranniska husbönder, tragiska självmord och stråtrövare som levde fredlösa i skogarna. Blev du häktad kunde du bli förd till Kalmar slottsfängelse i väntan på nästa häradsting. Boken tar upp slottets fängelsehistoria och ger insikt i hur fasansfullt livet kunde vara inspärrad i det fuktdrypande, mörka och iskalla fängelset. Med halvgalna medfångar, själviska fångvaktare, undermålig mat, ohyra och smittsamma sjukdomar var det inte säkert man överlevde...