Guy Öhrström tog helklassisk studentexamen, läste indologi b.l.a. på Benares Hindu University och har utövat musik. Kunskaper ledde fram till upptäckter som presenteras här. Med familjen har han också velat rikta uppmärksamhet på den fornnordiska djurornamentiken.
1
© Guy Öhrström 2020 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-216-4
2
Runraden ur alfabetet
3
4
RUNRADEN UR ALFABETET Min skrift är en rationell analys. Den handlar om bokstäver som har blivit runor som har lagts i en bestämd följd. Jag förklarar varför. Därför presenterar jag BILD 1 A som en varudeklaration.
Om mitt arbete Om runraden var en följd av bokstavslika runor vars följd inte var av större vikt så skulle den inte ha kunnat bestå. Hellre hade man presenterat runan för A-ljud först, för B-ljud därnäst och efterliknat alfabetet. Följden var av vikt och tog hänsyn till sju-talet, nio-talet, tolv-talet och nitton-talet. Runraden fick så stor betydelse att den kan mäta sig med den indiska devanagriföljden där vokaler presenteras först som de innersta ljuden följda av de inre d.v.s. bakre konsonanterna, K- och G- ljuden, sedan tandljud fram till läppens ljud, påverkade av munnens yttersta del. Om man räknar d.ä. runraden t.o.m den nittonde runan, den rad som senare har kallats för de nitton gyllentalen, och börjar om räknandet och i räknandet tar bort var nionde tecken, så uppstår likartade ljud hos var sjunde av var nionde borttagen runa. Var sjunde av var nionde borttagen runa bildar grupper, först en grupp med vokaler, därefter åter en grupp med vokaler, följd av K- och G-ljud som tredje grupp, tandljud som femte och sjätte grupp och sist läppljud som 7x9, 14x9 och 21x9. Därför fick runraden bestå. I Sigurdsagan nämns de sju rungrupperna, Nöd-runan, Tyr-runan och namn på runor. Grekernas nummertecken bestod av alfabetet och först intresserade sig nordeuropéerna för nummer. Bokstäverna användes för att bilda en följd som var viktig i förhållande till alfabetets följd. I den följden läste man senare Thor, Odin och Frej, som blev till de tre huvudgudarna i Norden. Därför fick runraden bestå. Man kan följa runradens numrering hos en klocka. Då uppstår en åttformation som 7, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 1, lik den formation som syns på runstenar. Behöver man veta detta? Kanske inte. Jag vet i alla fall att det senaste årtusendet så har ingen före mig löst problemet hur runraden kom till. Här finns svaret på hur konstruktionen ser ut. Vem, man eller kvinna, norrifrån eller söderifrån som skapade denna genialiska struktur ca 700 år före vikingatiden, det får vi nog aldrig veta. Man värdesatte runorna så högt som möjligt och liknade dem vid det himmelska och man uppskattade säkert det mysterieliknande regelverket som ligger till grund för runraden. Avsikten var att lära ut raden till dem med hög status ungefär som latin och grekiska 5
lärdes ut till det högre ståndet senare. Man skapade därmed en distans till vanligt folk och man kunde bli en lärd herul eller en lärd jarl.
INLEDNING
Jag inleder denna skrift med att betona vikten av två grundläggande regler
för att förstå hur runraden blev till. Reglerna bör ha kommit till i direkt anslutning till nordeuropéernas intresse för att lära sig läsa, men först ville de lära sig nya nummertecken. Sydeuropéernas nummertecken ville man ta till sig och romarnas nummer gick lätt att lära sig. I är ett, II är två, III är tre o.s.v.
Grekernas nummertecken t.o.m. 999 bestod av 27 tecken, där ett, två eller tre av dem användes för ett tal. A var ett, B var två, I var tio och IB var tio och två d.v.s. tolv. Av 27 räknetecken var 24 av dem också ljudtecken för olika ljud d.v.s. alfabetets bokstäver, som gick i alfabetsföljd ifrån lägst nummer till högre nummer. Eftersom nummertecknen för 90 och 900 inte var ljudtecken i alfabetet så kan vi gissa att en nordeuropé’ har frågat en grekisk köpman om det stämmer att man har 24 ljudtecken kvar ifall var nionde nummertecken tas bort ifrån lägst till högst och köpmannen har då intygat att det stämmer, vilket det gör. De 27 nummertecknen gäller i följden lågt till högt som 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 200, 300, 400, 500, 600, 700, 800 och 900. Nr.9, nr. 90 och nr. 900 togs alltså bort så att 24 tecken som också var ljudtecken återstod. Därför valde nordeuropéerna att ha ett tomrum på var nionde plats i en rad av ljud-tecken och tomrummet betraktades då som ett borttaget tecken, men inte som en runa. Man ser att runraden består av åtta runor i följd utan uppehåll varefter ett tomrum dyker upp. Därefter återkommer åtta runor på samma vis och följs av ett tomrum och sedan åtta runor. Tillsammans bildar raden 24 ljudtecken precis som alfabetets 24 ljudtecken för olika ljud gör hos grekerna. Varför har moderna människor inte upptäckt denna regel hos runraden? Man lekte ju en lek för länge sedan som gick ut på att ta bort var nionde för att förmodligen lägga dem i en följd som var nionde borttagen som 1x9, 2x9, 3x9 o.s.v. Man förkortade d.ä. runraden till 16 runor men förlängde den sedan till 19 runor för att passa runstavarna. På runstavar har man lekt leken vilket syns inristat på en runstav ifrån Lödöse i Sverige. De nitton liknas vid måncykeln, där ordet cykel betyder ring. Om man lägger d.ä. runradens runor i en ring, delad i 21 delar så kommer 19 runor bilda en ring om man räknar med två 6
borttagna var nionde, alltså på den nionde platsen och den artonde platsen, där två tomrum uppstår och den tjugonde runan får dela plats med den första och symbolisera det första eller det tjugonde året i måncykelns nittonårsperiod. Om man leker leken vidare så att runorna plockas bort som 3x9, 4x9 o.s.v. efter att tecknet hos 1x9 och 2x9 tagits bort så kan man lätt se att var sjunde av var nionde borttagen runa t.ex. 7x9, 14x9 och 21x9 är lika som t.ex. vokaler, velarer, dentaler eller som i fallet 7x9, 14x9 och 21x9 labialer. I Sigurdsagan nämns just sju sorters runor och det är naturligt att rungrupperna som där nämns består av fonetiska likheter, alltså ljudlikheter hos runor i en grupp. En av de två reglerna innebär naturligtvis borttagandet av var nionde. Nu återstården andra grundregeln. Grekernasljudtecken bestod av alfabetets 24 bokstäver för olika ljud. Två tecken hade olika utseenden men stod för ett ljud. De två gällde för S, bokstaven Sigma. Kristus skrivs än i dag på grekiska med två olika tecken för S, som båda är Sigma-bokstaven. Ett alternativ fanns till att ha två tecken för S-ljudet och det var att ha två tecken för I-ljudet, bokstaven Iota, och då räkna med I, Iota och J, feniciskt Iota. I det alternativet är också två tecken olika till utseende men ljudlika. Man bestämmer sig då för att utgå ifrån ett alfabet med två tecken för Iota, I och J, istället för att ha två tecken för Sigma. Då följer man samma tradition, nämligen att ha 25 skrivtecken i alfabetet för 24 helt olika ljud. Då uppstår fenomenet att var tolfte bokstav i alfabetet ofta låter lika varandra t.ex. tecken för I-och Y-ljud, Th- och T-ljud eller K- och Kh-ljud. När goterna skapade sitt alfabet så bestämde de sig för att ha 25 ljudtecken som också gällde som nummer- tecken i samma följd som hos grekerna där just tecken för 90 och 900 inte heller hos goterna tillhörde alfabetets ljudtecken. Nordeuropéernas intresse för att lära sig nummertecken hade fört dem söderut för att lära sig grekiska bokstäver, först som nummer, sedan som ljud, för att sedan lära sig romerska ljudtecken. Därför kopierade man grekernas bokstäver först och sedan lät man sig påverkas av romersk skrift. När de icke läskunniga nordeuropéerna stötte på kulturen söderut så visade det sig att greker och romare hade en samsyn på världen t.ex. som att himlavalvet var delat i tolv delar och de fick nog också veta att himlen styrdes av tolv olympiska gudomligheter enligt grekerna. Tolvtalet uppmärksammades som de tolv stjärnbilderna i zodiaken, djurkretsen. Att romarna hade annorlunda gudar var säkert något som nordeuropéerna fattade intresse för. Mars var romarnas namn på krigets gud. Han representerade den delande, splittrande, centrifugala och utslungande kraften och sågssom en naturkraft. Hans motsatsvar den tilldragandeVenus,som var förenande 7
och magnetisk. Nordborna gav Mars namnet Tyr, ett ord besläktat med rom. Deus, som betyder gud. Venus fick namnet Freja, den vördnadsvärda. Mars och Venus var namn på himlakroppar. Varje himlakropp som rörde sig runt himlavalvet hade en likhet med en eller två stjärnbilder. Mars liknade stjärnbilderna Väduren och Skorpionen. Tolvtalet blev viktigt och nordeuropéerna valde därför alfabetet där var tolfte bokstavsljud ibland liknade varann. Varje himmelsk tolftedel hörde alltså samman med eller liknade en av himlakropparna. Vi kallar januari för 1, februari för 2 o.s.v. I varje månad inleds en stjärnbild som tänks härska en månad framåt. I januari som är månad 1 inleds Vattumannen, latinska Aquarius. I mån. 1 och mån. 12 inleds stjärnbilder som har likheter med Saturnus, i mån. 2 och 11 stjärnbilder som har likheter med Jupiter, i mån. 3, d.v.s. mars, och mån. 10 stjärnbilder som har likheter med Mars, i mån. 4 och 9 de som liknar Venus, i mån. 5 och 8 de som liknar Merkurius och sist i mån. 6 och 7 de som liknar måne och sol. På BILD 1 A kan man därför se att två nummer hör samman t.ex. 6 och 7 eller 12 och 1 och är LIKHETER med samma himlakropp.
8
9
Om veckoföljden, där varje dag anknyts till en himlakropp t.ex. söndag till sol, måndag till måne, liknar talen 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 så bör samma veckoföljd också likna talen 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12 eftersom t.ex. 1 och 12 är lika och har Saturnus egenskaper. Därförärrunradensomvillliknaveckoföljdenochdärmedhimlakropparnas följd byggd på en liknande symbolik. Om man numrerar alfabetet,Alfa, Beta o.s.v. på ett speciellt vis så ser man att runorna, en sorts förenklade kopior på bokstäver, kommer i följden 1, 2, 3, 4, 5, 6 två gånger och följden 12, 11, 10, 9, 8, 7 två gånger om man använder d.ä. runraden med 24 runor vars första runor står för F,O, Th,A, R och K som får numren 1, 2, 3, 4, 5, 6. Se BILD 1 A. Romarna ville gärna förmedla sina kunskaper om himlen och lärde ut vad veckodagarna symboliserade. Solens dag följs av månens dag. Man kunde lära sig om himlakropparnas positioner i himlen om man i tur och ordning räknade varannan dag från och med månen, alltså måndag,onsdag, fredag,söndago.s.v. ochlärdesigvilkahimlakropparsomdagarna representerade. Då visade sig himlakropparna befinna sig längre ut från jorden varje gång som man räknade måndagens måne närmast o.s.v. Så tänkte man sig positionerna hos omloppsbanorna. Därför jämförde man varannandagsföljden med varjedagsföljden i veckan. Detta innebär nästa grundregel i kunskapen om runraden. Om veckan är 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 som sju nummer av tolv som på klockan så blir varannandagsföljden förstås1, 3, 5, 7, 2, 4 och 6 och med de övriga tolv numren så föredrog man följden 1, 8, 3, 10, 5, 12, 7, 2, 9, 4, 11, 6 och 1 där varannan efterföljande blir +2 eller -2 med 12 som noll. Bristen på läskunnighet betyder inte att man var sämre på att räkna. Sju nummer, ett t.o.m. sju, bör ha de tolv numren i just följden 1,8,3,10,5 o.s.v. för att få plats hos de tolv som 1, 3, 5, 7, 2, 4 och 6. Hanterandet av de två följderna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 1, 8, 3, 10, 5, 12, 7, 2, 9, 4, 11, 6 är det verktyg som man använder sig av. När man hade valt en av följderna för alfabetet så valde man den andra för runraden. Man använde det grekiska alfabetet med två tecken för Iota, I och J. Alfabetet numrerades för att likna himlakropparnas positioner och därför varannandagsföljden. Runraden numrerades för att likna veckan. Se BILD 1 A. Baklänges kan man läsa 1, 8, 3, 10 o.s.v., en av följderna men man valde ett O istället för grekiskt Ξ , Ksi och ett T istället för ett grek. Y. Nu ger jag exempel på att man har använt sig av följden 1, 2, 3, 4 t.o.m. 12. De grekiska bokstäverna Theta, Omega och Rho är Θ Ω ρ med numren 3, 4 och 5. De uttalas Thor. Grekiska Omikron, Delta, Iota och Ny är Ο, Δ, Ι, Ν med numren 7,7,8 och 9. De uttalas Odin. 10