ett steg i taget‌
1
Layout: Erina Falk och Rinda Öhrström © Rinda Öhrström och Gull-britt Allansdotter 2020
Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN:978-91-7851-171-6
2
ett steg i taget… skriven av Gull-britt Allansdotter och Rinda Öhrström
3
4
Samtal mellan mor och dotter, mellan två resegenerationer.
Jag kallades för mistluren när jag skrek, skrek efter mat så att mamma och farmor fick hjälpas åt att mata mig. Var jag så hungrig… Var det bara mat jag skrek efter… Eller…? Var tomhetskänslan inom mig en längtan som var för svår för min (en) mamma att tillfredsställa? Kan man vara född med omåttlighet? Reslust för kropp och själ, svårighet att stå ut med enahanda dagar och nätter. Behov av omväxling, nyfiken på allt, energi från det nya, det outforskade och oprövade. Varför är gränslandet med sina osäkra hängbroar så lockande? Kanske äventyrslusta? Kanske dödslängtan? Jag tror stundtals att en människa lever och dör och föds igen under sitt liv, liksom våra celler… Så förnuftigt vetenskapligt ändock så obegripligt.
5
6
Inledning Jag var tjugoett år och tillsammans med flera andra unga radikaler bodde jag i ett rivningshus på Majorsgatan. Arbete fanns det gott om och man kunde pröva på alla möjliga olika yrken men bostäder rådde det brist på. Jag hade tidigare prövat på att bo som inneboende, en gång i Hökarängen och en gång i Stureby. I Hökarängen råkade jag ut för en hyresvärdinna som hade mycket åsikter om vad unga kvinnor borde göra och inte borde göra. Ena dagen propsade hon på att jag skulle samla porslin, lakan, handdukar och örngott till min brudkista. Nästa dag kunde hon komma inraglandes i sällskap med ett par män, alltid olika män, och sluddra om religiösa seanser med pastor Imsen. Pastor Imsen var en på denna tid karismatisk ledare inom Maranatarörelsen. Privatlivet blev minst sagt lidande… I Stureby bodde jag kort hos en ensam frånskild man som totalt tappat förnuft och förstånd. Så efter dessa erfarenheter syntes rivningskontrakt och tomma hus som ett bättre alternativ. Eftersom Stockholm var på väg att saneras på flera håll så stod många hus tomma så vi var ett antal bostadslösa som flyttade in i lämpliga och lediga hus. Nackdelen var att man när som kunde komma hem och finna att man var utkastad och det var inte alltid det fanns sådan lyx såsom vatten, spis och lyse. Men jämfört med att bo inneboende så var det ändå mycket bättre och friare. Blev man utkastad så fanns det alltid något annat tomt hus att flytta in i. På Majorsgatan bodde vi i varsin lägenhet och där fanns både vatten, el och gas. Lås ordande var och en och det var mestadels hänglås. Då vi inte var skyddade av samhället försökte vi hjälpas åt att skydda varandra från tjuvar och dårar. Så att bo i en kappsäck fastän på hemmaplan gjorde mig van vid uppbrott. Att resa fanns redan i mitt blod och 7
jag hade tidigare liftat till Tyskland och vidare genom Europa till Istanbul. En kväll i Kungsträdgården 1967 visade en kille mig bilder av vackra tempel i Indien och jag trodde knappt att det var sant att sådana platser fanns. Jag kände mig frusen och förstenad i både kropp och själ efter en lång vinter och det fanns inget som band mig hemma så det krävdes ingen större eftertanke innan jag packade och gav mig av. Vid Kungens Kurva fick jag lift med en lastbil och där började det som skulle bli en tre år lång resa.
8
Turkiet
9
10
En sann reseberättelse om en ung kvinna som under åren 1967-70 färdas längs med vad som sedan kom att kallas "the hippie trail". Under resans gång hamnar hon i slavhandlares klor, arbetar som modell och designer samt smugglar hemliga dokument som skildrar förödelsen i Laos under Vietnamkriget. Följ med på en inre och yttre resa genom den tidens anda, ideal och drömmar.