9789178511082

Psykiatri + Trafficking = Sant En färdplan för svensk psykiatri

Loke Hagberg Trifa Sadighi

Psykiatri + Trafficking = Sant En färdplan för svensk psykiatri

Av: Trifa Sadighi och Loke Hagberg

2019-11-14

© 2019 Loke Hagberg & Trifa Sadighi Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-108-2

Om författarna: Trifa Sadighi är en socialarbetare, har arbetat som chef på en psykiatriavdelning i Stockholm där hon kämpat sig till att de boende ska ha hög standard.

Loke Hagberg är en student, politiker i Socialdemokraterna och författare av böcker som Enhetssamlingen.

Introduktion: Vi har skrivit denna bok därför att psykiatrin i Sverige idag är i botten jämfört med de flesta Europeiska länder.

Svensk psykvård nu på europeisk bottennivå: ”på drygt 20 år har 70 procent av vårdplatserna inom psykiatrin försvunnit i Sverige. Samtidigt blir de psykiskt sjuka bara fler och det leder till att patienter skrivs ut fast de inte är färdigbehandlade.” – Fredrik Mellgren, Publicerad 2014-1011.

Det upplevs som att svensk psykiatri idag är en laglig trafficking. När sjuka kommer in (givet platsbrist på problematiska sjuka) så ringer socialarbetare sina hallickar (eller chefer som de även kallas) och förhandlar platser med andra institutioner för pengar. Det bör vara en jämn 3

fördelning av sjuka kommuner emellan och inte på detta sätt där sjuka handlas med.

Det är dags för en riktig humanitär vård, att mänskliga rättigheter faktiskt uppfylls – sociala-, medborgerliga- eller rent utav mänskliga rättigheter går inte att tala om när det gäller Sveriges psykiatri idag.

Det är människor det gäller, det är liv, liv som kastas runt i sviterna av privatisering och misshandlas rent utav.

Denna bok ger en översikt av psykiatrins historia, om vilka problemen är idag samt vad som bör göras.

Kom ihåg, en dag är det du som är sjuk. Hur vill du behandlas då?

Denna bok är tillägnad till vår älskade Emilio, som gick bort alldeles för tidigt tack vare den bristande psykiatrin.

4

Innehållsförteckning: Emilios berättelse Sid. 6

Psykiatrins översiktliga historia Sid. 8

Om socialt arbete Sid.15

Berättelser från nutid Sid. 20

Vad som bör göras Sid. 26

5

Emilios berättelse: Emilio hade ett hopp, ett hopp om att bli frisk olikt andra. Han gick därför med på att testa alla mediciner som läkaren föreslog. Han gick runt med en väska full med mediciner (vissa orelaterade till hans diagnos), han var deras försökskanin. Han blev aldrig bättre och skickades in och ut till och från psykiatrin. Han fick inte hjälp från socialen, fick ingen boendestödjare, och blev bara sjukare. Han skrek efter hjälp om och om igen – men hördes inte. När han tackat nej till att testa massor av mediciner så blev han utesluten.

Trots hans psykiska ohälsa så la han alla andra framför sig själv, han var den ödmjukaste människa vi träffat. Han tog alltid fram den vackra sidan i alla människor han träffade. Det var ofta som han skrattade och spred sin glädje – men under leendet fanns mycket smärta. Han var vår hjälte.

Flera gånger försökte han att begå självmord. 1 Maj 2018 gick han bort på McDonalds toalett på Drottninggatan.

Obduktionen visade bara mediciner som han hade fått, han kan alltså ha dött utav att hans kropp tagit stryk från medicinerna – men utredningen lades ner då de relaterade inte ville att den skulle utföras. Det kan alltså ha varit självmord, det är svårt att säga.

6

Hur kunde det bli såhär, och hur kan vi rädda nästa offer? För detta måste vi analysera dåtidens psykiatri och hur det lett till dagens system – samt hur vi kan förbättra det och göra psykiatrin human.

7

Psykiatrins översiktliga historia: Mentalt sjuka har länge ansetts besitta magiska krafter, att spirituella krafter manifesterat sig i den sjuka, vilka schamaner försökte fördriva. I antikens Egypten utförde man trepanering, lät sjuka äta krokodilavföring och dricka ödleblod. Först på 800-talet uppkom en mer humanistisk psykiatri i de stora muslimska länderna – där den första systematiska läkarutbildningen uppkommit. Inom kristna samhällen respekterade man vissa med hallucinationer, andra inte, och de utförde också trepaneringar. Många psykiskt sjuka vårdades av sina familjer och bodde på helgeandshus, som var semireligiösa institutioner. Helgeandshus började byggas på 1200-talet. Fattiga, äldre, psykiskt och fysiskt sjuka hade alla sina avdelningar där. Senare kom psykiskt sjuka att skiljas och spärras in på dårhus med ett par gemensamma rum och en lång rad isoleringsceller där de fick vara. Enligt indonesiska myndigheter har de över 18 000 psykiskt sjuka inspärrade eller fastkedjade i sitt land idag – dessa metoder har inte försvunnit.

På 1500-talet utvecklade man olika generösa system för fattiga, men vissa menade att dessa lockade till sig fler fattiga, så systemen har växlat mellan återhållsamma och generösa.

Den sociala frågan växte sig stor i Europa på 1800-talet – och under denna tid fick Sverige sina första mentalsjukhus.

Helgeandshusen blev dårhus eller hospital (som fungerade 8

likadant). Nu blev det medicinska perspektivet dominerande, att psykisk ohälsa var sjukdomar som gick att bota. Enligt en stadga från 1823 skulle de sjuka till exempel inte längre kallas dårar utan patienter. De politiska besluten påverkades av detta, när psykisk ohälsa ansågs obotligt handlade det om förvaringsutrymmen som de skulle få leva i, men nu ansågs det också för första gången i västvärlden rimligt att satsa pengar på vård och behandling (ekonomiska motiv fanns bakom det bland annat, att institutionerna skulle få mindre kostnader med färre sjuka). På 1800-talet byggdes alltså dessa mentalsjukhus, som var värre än förvaring, där många dog. En skrivelse från en av riksdagens ständer till kungen den 14 oktober 1854 som var viktig löd: “Hurusom erfarenheten ådagalagt, det en mängd sinnessjuke kunde till helsan återställas, om de erhölle den särskilda behandling, som deras sjukdoms tillstånd påkallade, och om åtgärder vidtoges att åt så beskaffade sjuke bereda möjligheten af en egen synnerlig vård; men att ernåendet af ett sådant hospitalsinrättningarnas hufvudsyftemål, eller de sjukes botande, förhindrades derigenom, att de gamla författningarna rörande hospitalsväsendet i riket hitintills i det närmaste blifvit oförändrade, så att hospitalerna ännu, liksom i början af deras inrättande, vore att anse mera såsom försörjningsinrättningar för obotliga och fattiga än såsom läkeanstalter för sinnessjuke.”

1858 kom den första stadgan som behandlar sinnessjukvård i dess helhet som följd av kungens expertgrupps utredning.

9

Redan 1855 byggs Konradsberg, som räknas som det första riktiga mentalsjukhuset i Sverige. Läkare som tog över från exorcister experimenterade på de sjuka och det var ofta värre än ingen behandling alls. 1982 Idéhistorikern och professorn Roger Qvarsell: “Först under 1800-talets senare hälft blev psykiatrin en vetenskap. Då hade nämligen ett neuropatologiskt synsätt etablerats som grundval för psykiatrin. Ämnet blev i Sverige kring 1860 ett obligatoriskt inslag i läkarutbildningen och professurer inrättades vid universiteten och Karolinska institutet. Slutligen utarbetades ett klassificeringssystem och en terminologi som bl a möjliggjorde offentlig statistik över sjukdomarna. Detta betyder att den praktiska sinnessjukvården uppstod innan vi kan tala om en vetenskaplig psykiatri och vi kan därför inte se sinnessjukvården som i strikt mening tillämpad vetenskap.”

I Europa rådde en intensiv debatt om psykiatrin, som förmedlades till isolerade Sverige. Läkaren Georg Engström under första halvan av 1800-talet var bidragande till det som sedan kom att bli en mer humanistisk modell för vården av sinnessjuka i Sverige – han inspirerades av sjukhus i Danmark och Tyskland som lät sina sjuka leva på natursköna platser med bra luft, där de kunde sysselsättas med till exempel sköta parken eller baka… vilket gick bra ihop med institutionernas dåliga ekonomier. De svårast sjuka ville dock Engström gömma och han ansåg dem mindre värda än andra djur. Engström började med att klassificera de sjuka. Fånighet 10

”På drygt 20 år har 70 procent av vårdplatserna inom psykiatrin försvunnit i Sverige. Samtidigt blir de psykiskt sjuka bara fler och det leder till att patienter skrivs ut fast de inte är färdigbehandlade.”

-Fredrik Mellgren 2014 Det är dags för en riktig humanitär vård, att mänskliga rättigheter faktiskt uppfylls, sociala, medborgerliga eller rent utav mänskliga rättigheter går inte att tala om när det gäller Sveriges psykiatri idag.

Det är människor det gäller, det är liv, liv som kastas runt i sviterna av privatisering och misshandlas rent utav.

Denna bok ger en översikt av psykiatrins historia, om vilka problemen är idag samt vad som bör göras.

Kom ihåg, en dag är det du som är sjuk. Hur vill du behandlas då?