9789178435470

Page 1



DAG HAMMARSKJÖLDS BACKÅKRA Platsens magi och föremålens historia

Karin Erlandsson och Kristina Erlandsson BOKFÖRLAGET ARENA



INNEHÅLL Förord 7 Platsens magi 13 Kärleken till de öppna vidderna 19 Tankar kring en gammal gård 37 Backåkras historik 68 Med passion för naturen 71 Bygden berättar 93 Varje föremål har en berättelse 107 Tillbakablick 111 Dag Hammarskjöld – åren före FN 116 På väg 119 Skyltfönster för skandinavisk design 145 Intresset för konst och litteratur 157 Backåkra – en mötesplats för fred och harmoni 183 Museet tar form 187 Gården väcks till liv igen 203 ”The Backåkra Spirit” 209 Röster om Backåkra 216 Utställningar och inspirerande samtal 227 Epilog 240 Källförteckning 242 Tack 244


6


FÖRORD

M

ånga har frågat sig varför Dag Hammarskjöld valde just Back­ åkra som den plats där han tänkte bosätta sig efter att ha avslu­ tat sin tjänst som FN:s generalsekreterare. Svaret är den unika naturen runt Backåkra på Österlen. Det finns knappast någon plats i Sverige vars skönhet kan mäta sig med Österlens gröna böljande kullar och vita sandstränder. Det skulle i så fall vara den svenska fjällvärlden, som var ett annat av Dag Hammarskjölds favorit­ naturområden. Den som besöker Backåkra slås av den nästan andliga upplevelse det är att stå vid Meditationsplatsen. Oavsett i vilket väderstreck man vänder sig ser man bara grönska, hav och himmel. Inga hus och inga andra civilisations­ tecken syns än möjligtvis långt bort några betande kor och några gamla ­väderbitna ekstaket. Backåkras både dramatiska och stilla skönhet lär ha fångat Dag Hammarskjöld från första stund. I gården Backåkra finns idag en samling av de utsökta möbler, föremål och konstverk som Dag Hammarskjöld hade i sin våning på 73:e gatan i New York. Samlingen är i många delar unik och har alla valts av Dag Hammar­ skjöld med en osviklig känsla för konst och design. Han var inte bara en ny­ tänkare i internationella sammanhang, utan också en varm förespråkare av modern konst, modern design och litteratur. Hans intresse för modern konst rönte stor uppmärksamhet när han valde olika konstverk för FN-byggnaden i New York från bland annat MoMA, the Museum of Modern Art. Vid ­MoMA:s 25-årsjubileum 1954 höll han och den amerikanske presidenten ­Eisenhower tal. Dag Hammarskjölds mycket uppmärksammade tal ­handlade om kopplingen mellan modern konst och internationell politik och ledde till att han senare utnämndes till hedersmedlem av MoMA:s internationella konstråd.

7


some time because of its key significance for the protection of the o ­ riginal landscape on the hills. Prior to my visit to Sweden Bo had been in touch with all the authorities in Stockholm and locally, and it was ­obvious that they would not only approve of, but might even welcome, the purchase of the estate by somebody who is willing to put it under a “servitut”, pro­ viding that the land must not be used for anything but grazing, i.e. that it would not be built upon or cultivated but left as open heath. Den 12 juli 1957 undertecknas köpekontraktet, förvärvstillståndet meddelas den 22 augusti och lagfart den 28 augusti. Magnus Lindahl berättar i ­Jubileumsskriften Alf Lindahls Advokatbyrå 1918–1989 hur köpet gick till: Olsson vidgick sin namnteckning på det för honom företedda kvittot, men gjorde gällande att han antagligen icke läst igenom kvittot då han undertecknade detsamma. Jag försökte få de båda skåningarna att kom­ ma överens vid ett sammanträffande med dem på kvällen på fredagen. Det hade möjligen gått om icke deras synnerligen påstridiga fruar varit närvarande och det hade nog även underlättats om icke Brink varit påver­ kad av sitt deltagande tidigare under aftonen i en hingstpremiering. Nu blev resultatet att vi skiljdes åt utan att man kommit till någon klarhet. Olsson förtedde köpekontrakt mellan honom och en annan granne, varigenom Olsson bytt bort ca 10 tunnland av Backåkras mark intill byggnaderna på gården. Jag kom preliminärt fram till att varken arren­ deupplåtelsen eller markbytet kunde göras gällande mot Hammar­ skjöld som köpare och denna uppfattning fick jag bekräftad vid närma­ re studium efter återkomsten till Stockholm. Det gällde också att få skogsvårdsstyrelsens tillstånd till omläggning till betesmark av en av Olsson året innan gjord skogsplantering på Backåkra. Under dagen stärkte Beskow och jag oss med lunch på Borrby Hotell. Sedan servitri­ sen tagit upp vår beställning, tittade hon på oss i tur och ordning, varef­ ter hon utbrast: ”Ojdå, inte visste jag att det var hingstpremiering i Borr­ by idag.” Den 12 juli hann Beskow och jag även med att sammanträffa på Back­ åkra med ordföranden i Skånska Naturskyddsföreningen, professor H Weimarck från Lund för att med honom diskutera fridlysning av större delan av Backåkra som naturminne enligt naturskyddslagen för att till­ godose Hammarskjölds önskemål om bevarande av hedlandskapet. Vi kom då gemensamt fram till de föreskrifter som borde fastställas av länsstyrelsen, vilket hade att fatta beslut om fridlysningen.

32

Trätofflor ska man ha i Skåne. Dag Hammarskjöld provar ut ett par i en affär i Ystad 1954.


33


Senare i brevet återkommer Dag till renoveringsarbetet och avslöjar samtidigt något om hans eget skandinaviskt enkla och asketiska förhållningssätt kring renoveringen av gårdens interiörer: ”Jag tycker också att Göthe lugnt kunde riva ut alla tapeter och konsekvent vitlimma rummen. Emellertid lämnar jag allt detta åt Ert omdöme, med det enkla rådet att inte vara onödigt försiktiga.” I augusti skickar Bo skickar några bilder och skriver: Göthe hade svårt att komma igång. Han är en utpräglad boheme, och har fruktansvärt svårt att komma över tröskeln till ett stort jobb. (Hur väl jag känner igen det!) Men nu är han verkligen i gång – och det blir ett bra tak – till att börja med. En kvarleva från halmtaken är en vacker böjning i nederkanten på takstommen. Vi har behållit den. Vilket fordrar lite knepig­het vid passning av trekantslister etc. Men det ser verkligen bra ut.

52

Nedan och föregående uppslag: Sommaren år 1958 är man i full färd med att verkställa Dags och Bos drömmar om att väcka liv i den förfallna gården. Den södra bostadslängan och ladorna får nya papptak, fasader putsas om och gavlarna förses med ny träpanel. Till höger: Ladans murverk är blottlagt och byggnaden tycks bestå


av ömsom lertegel och ömsom bränt tegel – ett förfarande som inte var helt ovanligt i samband med omlokalisering av gårdar, där byggnadsmaterial vanligen återanvändes. Ladutaket har en taktäckning av så kallat stickespån, vilken senare kom att täckas med ett listtäckt papptak – den taktäckning som står sig alltjämt i dag.

Lite längre fram i brevet framkommer det som möjligen blir en början till att Göthe inte får förnyat förtroende inför kommande arbeten på gården under kommande år. Bo skriver: Det är mycket att göra – hoppas det mesta blir klart medan jag är här. Som du förstår måste jag vara både diplomat, slavdrivare och barnpiga för att hålla Göthe igång. Han behöver också mycket beröm. Det kommer ett kortfattat svar från Dag den 24 augusti 1958: Käre Bo, Som du förstår har jag inte mycket tid för brevskrivning, men däremot har jag gudskelov ännu möjligheter att läsa Dina och andra vänners brev uppmärksamt och med stor behållning. Ditt senaste brev har jag vid det

53


74


På våren blommar backsippan på Backåkras hed.

Granarna stodo nu i full blomma och gofwo ett starckt damb ifrån sig i starkaste hettan, så snart träden rördes; deras oändlig många hanblomster, som förut varit Smultron like och liffärgade, woro nu bleke och utlekte; Honblomstren woro få, högröde, lutande med tillbakas­ bögde hålige fiäll, at the liksom med skiedar måtte upptaga han miölet och thet leda til the röde lancett-like pistiller eller spiror. Därefter kommer Dags analys: I denna upplevelse sponsalia plantarum, en dammande sommardag i skogen på väg från Norrköping, ger oss Linné en nyckel till sin natur­ syns hemlighet. Människan är här icke längre världens centrum utan blott ett vittne, men ett vittne som själv äger i naturens tysta liv, genom hemliga likheter bundet till de träd vilkas bröllopsfest det tillåtas följa. Så blir skogen hos Linné ej längre en dekoration kring människans äventyr, en romantisk klangbotten för drömmar och skräck eller en ma­ teriell tillgång att bruka eller missbruka. Med sitt eget liv lyftes den av honom in i den svenska dikten, skänkes den, i hela sin rikedom, hem­ ortsrätt i denna tillsammans med ängen och dikesrenen, fjällheden och myren, havsstranden och slätten. Dag Hammarskjölds förmåga att formulera sig var väl känd under hans lev­ nad, men det var först efter hans död som den poetiska, filosofiska och reli­ giösa ådran blev tydlig fullt ut. Efter hans död i september 1961 fann man i hans bostad ett manuskript med titeln Vägmärken. Det var en samling maskinskrivna anteckningar, infogade i en lösbladspärm. Naturlyriken ­ ­dominerar inte ­volymmässigt, men här finns en hel del kraftfull och med­ ryckande naturlyrik, flertalet i diktformen haiku. Kärleken till och känslan för naturen och livet på jorden är existentiell, grundad i filosofiska grubble­ rier såväl som ö ­ gonblickliga observationer och ingivelser. Naturskildringar­ na fångar in mer än summan av alla detaljer som går att upptäcka, men detal­ jerna är ändå avgörande för upplevelsen av texten. I hans bostad fanns också ett brev ställt till kabinett­sekreteraren Leif Belfrage, med avslutningen: ”Om du finner dem förtjänta att tryckas har du rätt att göra så – som en sorts ’vit­ bok’ rörande mina förhandlingar med mig själv och Gud.” Några texter i urval från Vägmärken för att visa på Dags kärlek till naturen:

75


118


PÅ VÄG

”– snart stundar natten.” Mot det förgångna: tack, till det kommande: ja! Dags första anteckning året 1953 i sin ”dagbok” Vägmärken

D Dag kliver av planet i New York den 9 april 1953 och möts av den avgående generalsekreteraren för FN, Trygve Lie, som säger till honom att han kommer att få ta över ”the most impossible job in the world”.

en 31 mars 1953 får Dag Hammarskjöld ett oväntat telegram från FN om att efterträda Trygve Lie som FN:s generalsekrete­ rare: ”In view of the immense importance of this post, more especially at the present time, members of the Security Council express the earnest hope that you will agree to accept the appointment if, as they hope and believe, it is shortly made by the General Assembly.” I Dags svar kan man se en viss tvekan: ”With strong feeling personal insuf­ ficiency I hesitate to accept candidature ... but do not feel I could refuse to assume the task imposed on me.” Nu börjar Dags äventyr som världsdiplo­ mat och det fortsatta arbetet med att bygga upp FN som en fredsbevarande maktfaktor i en orolig och turbulent tid. När Dag kommer till New York den 9 april 1953 har han förberett ett utta­ lande till pressen, och jämför bland annat posten som FN:s generalsekretera­ re med bergsklättring. Dag säger att den säkraste klättraren ser realistiskt på utmaningarna men aldrig ifrågasätter sin förmåga att övervinna alla svårig­ heter – något som är nog så viktigt i hans kommande arbete i FN: In articles recently published it has been said that I am interested in mountaineering. That’s true. But I have never climbed any famous ­peaks. My experience is limited to Scandinavia where mountaineering calls more for endurance than for equilibristics, and where mountains are harmonious rather than dramatic, matter of fact (if you permit such a term in this context) rather than eloquent. However, that much I know

119


Ett av de många breven mellan Barbara och Dag.

162


”Hollow Form (Churinga III)”, gjord särskilt för Dag Hammarskjöld 1960 som en gåva från konstnärinnan. Träslaget är pockenholts (Lignum vitae/Guaiacum officinale), som förekommer i bland annat Västindien

och Sydamerika. Det är ett av de tyngsta och hårdaste träslag man känner till. ”Churinga” är ett aboriginskt ord som symboliserar en sten eller träbit, skulpterad för att representera sin ägares själ eller sinne.

163


174


175


192


Man lägger sig vinn om att även småsaker placeras på samma eller motsvaran­ de plats som där. I stora utställningsrummet har möbelsnickare Olle Eriksson från Ingelstorp tillverkat bord och långbänkar samt montrar, enkelt utformat i ek. Den förste föreståndaren på Backåkra heter August Thulin, och han kom­ mer att göra ett stort arbete för Backåkra. August är gammal militär och be­ kant med Bo och Greta Beskow, Sture och Gertrud Petrén samt många andra i trakten. Hans fru, Anna, är lärarinna på Hagestad Södra Skola, och familjen bor med tre söner i lärarbostaden nära Backåkra. August och hela familjen är mycket engagerade, och han innehar föreståndarrollen från 1962 till 1976. Sönerna Åke och Håkan berättar att Backåkra var Augusts skötebarn och att deras far hade väldigt hög arbetsmoral: ”Han spenderade nästan all vaken tid på Backåkra. Han kunde bakgrunden till vartenda objekt i samlingen.” Vintern 1968–1969 gjorde Kulturen i Lund en inventering av samlingen på Backåkra. Arbetet skedde med hjälp av August Thulin och ­Ystadfotografen Gunnar Harnesk. De baserade arbetet på de listor som Hannah Platz gjort efter Dags bortgång. Resultatet blev en samlingspärm som var tänkt att ges ut som utställningskatalog, något som dock aldrig skedde. De två sista åren som August var föreståndare på Backåkra arbetade ­Kenneth Ohlsson tillsammans med honom. När August drog sig tillbaka tog Kenneth över rollen som föreståndare, vilket han förblev till 1979. Kenneth säger om August: ”Han var väldigt disciplinerad och inga objekt som inte tillhört Dag Hammarskjöld fick finnas på gården.” Föreståndare på Backåkra, anställda av STF: 1962–1976 1974–1979 1979–1980 1981–1989 1990–1998 1998 1999–2006 2007-2011

August Thulin Kenneth Ohlsson Thomas Moll Ann Åkerblom Karin Erlandsson Ulrika Olsson Nils Hansell Ann-Marie Lindqvist

Intendenter anställda av stiftelsen Dag Hammarskjölds Backåkra: Den första förestånda­ ren på Backåkra, August Thulin, tillsammans med hunden Jack.

2017–2020 Karin Erlandsson 2021– Kristina Erlandsson

193


nyinvigningen. Klockan 11.00 anländer gästerna. Utöver medlemmarna i FN:s säkerhetsråd kommer delar från det svenska Regeringskansliet: Stefan Löfven, Annika Söder, Margot Wallström, Hans Dahlgren med flera. Grup­ pen guidas runt på Backåkra av Elinor Hammarskjöld, Dags brorsbarnbarn, tillika personalchef på UD. Peter Wallensten, Uppsala universitet, håller en kort föreläsning på innergården. De tjugoåtta gästerna serveras lunch i den norra längan. Regeringskansliet bjuder på den inledande lunch som stjärnkocken Daniel Müllern tillagat. Det blir piggvar – med en sås som statsminister Stefan Löfven ber om receptet på. Efter lunchen blir det presskonferens med ett hundratal journalister i träd­ gården. Två hundra nyhetskanaler från hela världen rapporterar om mötet. Klockan 14.00 till 17.30 har säkerhetsrådet möte i södra längan, vars bo­ stadsdel vid renoveringen har gjorts om till konferensdel. Blomsterdekora­ tionerna är gjorda av Karl Fredrik på Eklaholm, Hagestad. På söndagen har säkerhetsrådet möte klockan 9.00 till 12.00. Vädret är till och med bättre än på lördagen, och det är helt vindstilla. Då det inte längre finns några journalister eller andra utomstående kvar på gården kommer Backåkras stillhet och skönhet till sin fulla rätt. FN:s sändebud från Syrien, Staffan de Mistura, kommer också för att medverka i mötet. Sista punkten för dagen och mötet är en promenad och guidning av Medi­ tationsplatsen. På Meditationsplatsen berättar intendenten Karin Erlandsson

212


att en stor anledning till att Dag Hammarskjöld köpte Backåkra var den uni­ ka naturen, som han ville rädda åt eftervärlden. Hon berättar vidare om ­parallellerna mellan Meditationsrummet i FN-huset och Meditationsplatsen på Backåkra och läser orden som Dag skrev när Meditationsrummet i FN-hu­ set skulle invigas: ”This is a room devoted to peace and those who are giving their lives for peace. It is a room of quiet where only thought should speak.” I slutet av samtalet berättar Karin om den rogivande effekt som stenen mitt i Meditationsplatsen ger, och när alla står i en ring runt stenen lägger hon sin hand där och säger att hon brukar göra så för att få kraft och energi. Nicki Haley, USA:s FN-ambassadör, tycker att hela säkerhetsrådet ska göra detta och ta en bild. På fotot ser det vid första anblicken ut som vilket gäng turister som helst, men säkerhetsvakten i bakgrunden ger en ledtråd till att bilden ­visar något mer.

213


214


215


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.