Page 1


Nypon fรถrlag


Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Den som vaktar gården Författare: Kerstin Lundberg Hahn Omslag: Niklas Lindblad © 2019 Kerstin Lundberg Hahn och Nypon förlag AB Första upplagan 2019 Lix: 17 Lättlästnivå: ISBN 978-91-7825-362-3 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.


Prolog För länge sedan trodde folk i Norden att varje gård hade en tomte som vaktade gården och djuren. Han kallades ibland gårdstomte eller gårdsvätte. Tomten var liten men mycket stark. Han hade gråa kläder, och visade sig sällan för människorna. Man trodde att han bodde i stallet, på vinden eller under huset. Det var viktigt att inte göra tomten arg. Han ville ha gröt med smör i. Han ville att du skulle ta hand om din gård. Då var han din vän. Om inte ... kunde han hämnas. 5


1 Vi åkte till farmors hus en fredag i oktober. Det var dimma när vi kom dit. Gräset var täckt av bruna löv. Skogen var tyst. När vi körde in på gården tänkte jag att allt såg ut som vanligt. Att farmors hus var en plats där tiden stod stilla. Huset var rött med en liten trappa av sten. Till höger låg stallet med skogen som en mörk vägg bakom. Mitt på gården växte en stor björk. 7


Farmor hade varit död i fyra månader. Det var henne jag tänkte på när jag klev ur bilen. Jag tänkte på alla somrar sedan jag var liten. Jag tänkte på att farmor brukade sitta på en stol under björken och läsa en bok. Hon tyckte om att sitta i skuggan. Det är mitt träd, sa hon alltid. Mitt och tomtens. Farmor pratade ofta om tomten. Han var den förste bonden på gården, sa hon. Han levde kvar trots att han var död, och han vaktade gården. Farmor brukade ställa ut en tallrik gröt till tomten. 8


Alltid med smör i. Det vill tomten ha, sa hon. Annars blir han arg. Du och dina gamla sagor, brukade pappa säga då. Men nu var farmor borta, och huset var vårt. Pappa och hans bror Erik hade ärvt det. – Erik och Jenny har visst redan kommit, sa pappa. Han pekade på den vita Volvon som stod vid stallet. – Hoppas de har satt på kaffe, sa mamma. Kan du ta in kassen med lakan, Linn? – Javisst, sa jag. Mamma och pappa gick in i huset. 9


Jag stannade kvar ute en stund och lyssnade till tystnaden. Jag tänkte på farmor och andades in doften av löv och mossa. Mitt i den söta doften av höst kände jag plötsligt en annan lukt. Det luktade ... djur? Päls? Eller smutsigt hår? Jag såg mig om. Det var fotspår i det våta gräset. Spåren gick från Eriks och Jennys bil till huset. Och från vår bil till huset. Men en rad spår gick för sig själv. Från det gamla stallet till baksidan av huset. Vem hade gått där? undrade jag. 10


Sedan tänkte jag att det müste vara min lilla kusin, Noa. Han hade väl sprungit runt och lekt. Jag tog kassen med lakan och gick in.

11


2 Jag ställde ner kassen med lakan i hallen. Faster Jenny kom och kramade mig. – Hej, Linn! Och grattis i efterskott. Tänk att du har fyllt femton! – Grattis, grattis, ropade farbror Erik och vinkade från köket. Noa satt i soffan och spelade på mobilen. När jag kom in hoppade han upp och gav mig en stor kram. 12


Han såg upp på mig med sina blåa ögon och log. Fina Noa som nyss hade börjat ettan. Det luktade fukt. Huset var ju gammalt, och hade stått tomt i flera månader. Men det luktade kaffe också. Erik och Jenny fixade fika. Jag ställde min väska i det lilla rummet bredvid köket. Husets minsta rum. Det fanns bara plats för en säng, inget mer. Jag tyckte om det rummet. Jag fick vara i fred där. På övervåningen fanns det två stora sovrum. Ett till mamma och pappa, och ett till Erik, Jenny och Noa. 13


– Kom så fikar vi, sa Erik. Medan vi fikade skrev de vuxna en lista på allt vi skulle göra under helgen: Röja i trädgården Köra bort skräp Laga taket på stallet? De var inte eniga om det där sista. – Det lönar sig inte att laga taket, sa pappa. – Men om vi inte gör det så blir stallet förstört, sa mamma. – Då river vi det, sa Erik. – River stallet? sa mamma. – Ja, varför inte? sa Jenny. Jag undrade vad farmor skulle ha sagt. Hon tyckte om att se svalorna bygga sina bon i stallet. 14


– Ska vi gå ut? sa Noa och drog mig i armen. Jag såg ut genom fönstret. Dimman var borta, solen sken. – Okej, sa jag. – Bra idé, sa Erik. Noa har bara suttit och spelat sedan vi kom hit.

15


3 Jag och Noa tog på oss jackor och stövlar och gick ut. Noa hoppade ner från trappan och tog upp en pinne som han började slå i gräset med. Jag såg på spåren i gräset igen, de ensamma spåren som gick från stallet till baksidan av huset. – Har du varit ute sedan ni kom hit? sa jag. – Nej, sa Noa. 16


Men på trappan och på stubben låg det tjockt med snö. Mamma och pappa började lasta ur kassarna med mat och julklappar. Jag gick fram mot stubben. Jag saknade trädet. Med ena handen började jag borsta bort snön från stubben. Då märkte jag att det låg något där. Det var som en liten boll. Jag tog bort mer snö. Då såg jag plötsligt en rad vassa tänder och ett par tomma ögon. Det var räven. Rävens huvud! Jag skrek och föll bakåt i snön. Huvudet ramlade ner från stubben och rullade mot mina fötter. 47

Profile for Smakprov Media AB

9789178253623  

9789178253623  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded