Chiara Valentina Segré Paolo Domeniconi
Chiara Valentina Segré
Lola och jag är bästa vänner. När vi träffades första gången var Lola sjuk. Men jag hjälpte henne att må bättre. Nu gör vi många roliga utflykter till parken, torget, fjällen och till havet. Det är underbart att ha en vän som Lola.
Lola och jag
Paolo Domeniconi Lola och jag
ISBN: 978-91-7825-284-8
– en möjlighet för alla
Nypon förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Lola och jag Originalets titel: Lola e io Text: Chiara Valentina Segré Illustrationer: Paolo Domeniconi © Camelozampa, Italy, 2012 Översättning: Ida Andersen, 2019 Första upplagan 2019 Lix: 20 Lättlästnivå: ISBN 978-91-7825-284-8 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Chiara Valentina Segré Paolo Domeniconi
Lola och jag Översättning: Ida Andersen
Nypon förlag
Lola är min bästa vän. Vi bor ihop i ett fint hus vid parken. Vardagsrummet har en balkong. Utanför står ett stort kastanjeträd. Trädets krona är nära balkongen. På hösten när kastanjerna är mogna måste man akta sig. Annars kan man få en kastanj i huvudet. 5
När jag lärde känna Lola bodde jag på landet med mina föräldrar och mina syskon. Jag gick i skolan och var duktig. Jag var lycklig. Jag älskade Lola så fort jag såg henne. Hon var ensam och sjuk. Jag bestämde genast att jag skulle ta hand om henne. Därför flyttade vi in till stan. I början var det inte alls lätt, för Lola var alltid ensam. Hela dagarna låg hon på soffan och bara tittade. Jag försökte med allt, för att få henne att leka. Men hon struntade i mig. Ibland ville hon inte ens gå ut. Jag försökte på alla sätt övertala henne. När jag till sist lyckades så gick hon nära husväggen. Varje ljud fick henne att hoppa till. Det kunde vara en polisbil, ringklockan på en cykel som lät eller ett barn som skrattade. Hon var rädd för bilarna också. När de tutade eller däcken tjöt kröp Lola ihop och darrade. Då lade jag mig bredvid henne tills hon var lugn igen, och sedan gick vi hem.
6
Varje dag gick vi lite längre fram på gatan. Den första dagen gick vi till hörnet på huset. Nästa morgon gick vi till parken på andra sidan gatan. Dagen efter gick vi ända till bageriet längst ner på gatan. Ett litet steg i taget kom Lola över sin rädsla. Nu när vi är ute och går är Lola inte rädd längre. Hon går så fort att jag har svårt att hinna med. Vi har till och med köpt ett busskort. När vi får lust åker vi runt och lyssnar på stadens alla ljud. 8
Lola och jag tycker mycket om varandra. Men vi kommer inte alltid överens. Det är inte lätt att bo ihop, och som i alla familjer bråkar vi ibland.
10
Till exempel så älskar jag klassisk musik, medan Lola gillar rock. Eftersom Lola är så envis blir det alltid som hon vill. Då går jag ut på balkongen. Där kan jag i lugn och ro lyssna på fåglarna som sjunger. En dag fick jag en kastanj rakt i pannan. Det blev en stor bula. Men jag stod inte ut inne i lägenheten med det där oljudet på radion.