Han talar för första gången med Neva, och får veta mer om Krom och den magiska hjälmen. Hjälmen som verkar styra dem mot Blodskeppet. Skölden är den andra boken i Berättelsen om Hjälmen.
NIKLAS KROG SKÖLDEN
Traz följer karavanens spår i öknen. Han möter varelser som vill döda honom och han tvingas klara sig ensam i en sandstorm. Men inget får stoppa honom. Allt han vill är att hämnas på Krom.
– en möjlighet för alla
Nypon förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Skölden Författare: Niklas Krog Omslag: Niklas Lindblad © 2019 Niklas Krog och Nypon förlag AB Första upplagan 2019 Lix: 20 Lättlästnivå: Från 13 år. ISBN 978-91-7825-113-1 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Nypon fรถrlag
T U N Gruva
Gruva
Naga
Avar
Ă–ken
Oas
Oas Ku su
Solens ocean
r
Kuststaden Um
D R A
Angbar
Birg Undur Skölden Balk
Öknens hjärta
I Berätttelsen om Hjälmen finns: Karavanen Skölden
I den här boken möter du förutom Traz själv: Dram, som var en god vän till Traz. Traz klan, en grupp människor som var som hans familj. Ormond, som var klanens ålderman. Neva, en ung kvinna i röda kläder som är fånge hos Krom. Krom, en man i svarta kläder med en mystisk svart hjälm.
Detta hände i bok 1, Karavanen Traz bodde med sin klan vid en källa med vatten långt ute i öknen. Oasen låg i skuggan av ett ensamt berg som kallades Balk. En stor karavan kom till oasen och Traz gick upp på berget för att titta på den. Det var den största karavan han sett. Karavanens ledare var en stor man i svarta kläder. Han red på en svart kamel och hade en spetsig svart hjälm. Mannen hette Krom. 3
Krom såg Traz och skickade sina krigare efter honom. Traz flydde upp på berget och gömde sig. Krigarna hittade Traz klan och dödade alla, sedan fortsatte de att leta efter Traz. Traz hoppade över en djup klyfta i berget och föll. Krigarna trodde han var död och karavanen lämnade oasen. Men Traz var inte död. Han begravde sin klan och sedan följde han efter karavanen, för att döda Krom.
4
Vandring Traz följde efter karavanen genom öknen. Hans fötter sjönk ner i den varma sanden och han fick kämpa för att komma framåt. Han kunde inte se karavanen, men det fanns spår i sanden efter kameler och människor. Det såg ut som en stig. Han hade levt i öknen vid berget Balk i hela sitt liv, men han hade aldrig gått över sanden på det här sättet. Det var tungt att lyfta fötterna, men vreden fick honom att gå vidare. 5
Han hatade Krom, mannen som dödat hans klan. Hatet var så starkt att det kändes som om han brann. Han var ensam kvar och det fanns en enda sak han ville göra, en enda. Han skulle hämnas. Han skulle gå ifatt karavanen, sedan skulle han döda Krom. Kanske skulle han själv dö, men det brydde han sig inte om. Han kände ingen trötthet, trots solen som stekte från himlen. Han fortsatte att gå, steg efter steg. Karavanen hade slavar. Traz hade sett män och kvinnor som var kedjade. 6
En av slavarna var en ung kvinna i röd dräkt. Hon var lång och rak och stolt. Traz undrade var hon kom ifrån och varför hon var fången. Han hade hört krigare prata om att de var på väg till ett förtrollat skepp. Ett skepp av sten, som väntade på att bli väckt. Blodskeppet hade de kallat det. Blodskeppet kunde segla till ett grönt rike som var fullt av liv. Inte torrt och varmt som öknen. Traz undrade om det fanns en sådan plats. Inte för att det spelade någon roll. Han skulle döda Krom och ingen av dem skulle komma till det gröna riket. 7
Något rörde sig på himlen långt framför honom. Stora vingar slog i luften. Det kunde vara en fågel, men det såg ut att vara större. Varelsen på himlen kom närmare. Det var ingen fågel, vingarna var för stora. Det måste vara en grond, en stor ödla med vingar. Kanske var det samma grond som bott på klanens berg. Den hade tagit ett litet barn och klanen hade jagat bort den. Det var många år sedan. I öknen fanns det djur som Traz måste akta sig för. Ormar, skorpioner, gronder och slukare. Slukare var stora ormar som grävde sig fram under sanden. 8
De kunde dyka upp var som helst. Klanens ålderman Ormond hade berättat om slukare som var så stora att de kunde svälja en hel kamel. Sanden hade öppnat sig under kamelen och det stora djuret hade försvunnit i slukarens gap. De största slukarna fanns mitt i öknen, vid Öknens hjärta. Där såg man bara sand åt alla håll. Traz rös och tittade omkring sig. I öknen fanns ingenstans att gömma sig. Han hoppades att han skulle höra om en slukare var nära. Men han visste inte säkert. 9
Traz fortsatte att gå. Han vände sig om och såg berget där han vuxit upp. Men det såg mycket mindre ut nu, litet och ensamt. Inte alls som han var van vid att se det. Han undrade om han skulle komma dit igen. Hans klan var död och det fanns inget att gå tillbaka till. Plötsligt såg han en skugga på ökensanden. Skuggan närmade sig snabbt. Han kastade sig åt sidan, utan att tänka.
10