Text © Martin Jern 2024
Bild © Kalle Landegren 2024
Utgiven av Lilla Piratförlaget AB
Tryckt hos Jelgavas Tipografija, Lettland 2024
isbn: 978-91-7813-551-6
www.lillapiratforlaget.se
”Nu tändas tusen juleljus, på jordens mörka rund … ”
Jag slog upp ögonen.
Det var radion. Klockan var 08.00.
Varför har jag satt larmet? tänkte jag och gäspade.
Det är ju lov …
Sen kom jag på det. Jag hade längtat i trehundra-
sextiofyra dagar …
”JULAFTON ÄR HÄR!” utbrast jag.
Jag hoppade upp ur sängen och sprang till fönstret.
Stora snöflingor föll från himlen och la sig som ett täcke över hela gatan. Himlen var mörk och i varje fönster strålade julgransljus, ljusstakar och julstjärnor.
Snön glittrade som diamanter.
Några barn som tydligen vaknade ännu tidigare än
jag skyndade över gatan med pulkor i snören efter sig.
Ett av barnen vinkade mot mig.
”God jul!” mimade jag med ett leende.
Vid dörren låg julstrumpan. En stickad röd socka fullproppad med presenter.
Till mig. Bara mig!
Jag skyndade mig att dra ut dom små paketen. En clementin, en flaska badskum, ett paket russin, en kortlek och en hoprullad Bamsetidning.
SUCK! Jag hade inte önskat mig någonting av det där! Men ingen lyssnar ju någonsin på mig.
Fast presenterna i strumpan var ju bara en bonus. Det som verkligen spelade någon roll var kvällens julklappsutdelning. Som jag längtade!
Vi åt frukost tillsammans i vardagsrummet. Hela familjen.
Mamma hade precis fått ett nytt jobb, och kom alltid hem sent. Pappa hade blivit av med sitt jobb, och var alltid hemma. Min lillebror Levin hade utan förvarning blivit bättre än jag på både pingis och brottning, plus en hel drös andra saker. Han kunde till exempel göra fyra armhävningar, medan jag bara klarade två, trots att han var nästan två år yngre än jag! Min storasyster Pella hade just fyllt tonåring och sa mest ”ew” och ”ick” om allting. Speciellt åt saker jag sa eller gjorde.
”Väx upp, Adam!” stönade hon. ”Du är så bortskämd!” Och sen himlade hon med ögonen så långt bak att jag trodde dom skulle trilla ut.
Levin, Pella och jag fick varm choklad med minimarshmallows. Pappa drack te, mamma kaffe. Vi mumsade pepparkakor och lussekatter och knäppte nötter. Brinnande vedträn sprakade på teveskärmen.
Julsånger strömmade ut från högtalarna. Mamma tände det fjärde ljuset i adventsljusstaken.
Det var julafton. Allt var precis som det skulle!
”Jag är så uttråkad”, sa Pella efter frukost och sjönk
ner i soffan. ”Kan vi inte spela ett spel?”
”Jag vill inte!” protesterade jag. För jag är verkligen
sämst på spel. Jag förlorar jämt!
”Väx upp!” stönade Pella.
Hon hämtade ett frågesportspel (vilket är den
absolut värsta sortens spel jag vet).
Jag försökte få teama med mamma, men dom andra sa att jag var ”så stor nu” och kan ”spela själv”.
Och hur sjutton skulle jag kunna veta vilken som är världens längsta flod? Eller Kanadas huvudstad?
Eller vilket land i världen som har flest öar?
Vem kan sånt?
Tydligen Pella. För hon svarade rätt på alla frågor.
Typiskt fusk.
När jag råkade påpeka det blev hon helt vansinnig, välte spelplanen och rusade in på sitt rum.
”Tack för det, Adam”, sa mamma. Som om det varit jag som just fått flipp och inte Pella.
Hur orättvist??
”Gå och packa era väskor”, sa pappa. ”Vi kör till Rumpnäs efter lunch.”
Vi skulle fira hos kusinerna, tillsammans med hela släkten. Vi är minst 43 stycken. En massa farbröder
som frågar vad man ska ”jobba med i framtiden”, mostrar som påstår att man har blivit ”såå stor” fastän
man bara växt sju millimeter på ett helt år, och störiga kusiner som tar sönder ens saker. I en hel vecka!?
Nej tack. Så när den här superdåliga idén lades fram krävde jag en omedelbar omröstning.
”Vi vet redan vad du tycker”, suckade Pella.
”Och varför lyssnar ingen på mig?” frågade jag.
”För att du är en imbecill!”
”Vad är det?” frågade jag.
”En idiot”, förklarade Levin.
”Bra, Levin!” sa pappa.
”Jag röstar i alla fall för att vi stannar hemma!” sa jag och räckte upp handen.
Men mamma, pappa och Pella röstade emot mig
och förlusten var ett faktum.
Helt ärligt: ibland önskade jag att vår familj bara
bestod av mamma, pappa och mig. Inte så att jag
ville att Pella och Levin försvann helt och hållet, bara
att dom liksom bodde långt bort, med någon annan familj.
”Jag har en viktig uppgift till dig, Adam”, sa pappa.
”Nåt bara du kan klara av.”
”Bara jag?” utbrast jag. Då måste det ju vara något
riktigt, riktigt komplicerat och tufft! Något som kräver en otrolig talang!
”Jag vill att du går till affären och hämtar ett paket.”
”Meh”, suckade jag. ”Hämta ett paket, hur svårt är det?”
”Det är mycket viktigt!” sa han och gav mig en avi.
Jag klädde på mig overall, halsduk, mössa, vantar och
gick ut. Taken, trädgårdarna och gatan var täckta av
snö och marken var blank som isglass.
Jag skulle nästan kunna åka skridskor till affären.
Jag hade bara hunnit ett par meter innan dörren
där Arga tanten bor öppnades.
Arga tanten är min granne. Hon kallas Arga tanten
för att hon är en tant som alltid är arg. Arg om en
katt springer över hennes rabatt. Arg om man råkar
sparka in en fotboll på hennes gräsmatta. Arg om
man studsar bollen för hårt när man spelar basket.
Arg om man lyssnar på musik, sjunger eller bara råkar
prata för högt. Arg för allt!
”Vad glor du på?” fräste Arga tanten.
Äntligen julafton! Adam har längtat ett helt år, men inget blir som han tänkt sig. Dåliga presenter, bråk och en snöboll i ansiktet – sämsta julafton nånsin! Nästa morgon när Adam kommer ner i köket möts han av familjen som hälsar god jul … igen?
Dagen börjar om – Adam får en ny chans!
Vad hade du gjort om det var julafton varje dag?
somMedbilderavKalle Landegren, tecknarSKURKARNASSKURK
ISBN 978-91-7813-551-6
