Läs även: En hund till Hedda
Hedda och valpen Utgiven av Lilla Piratförlaget, Stockholm Text: © Pernilla Gesén, 2023 Bild: © Emma Göthner, 2023 Tryck: Jelgavas Tipografija, Lettland 2023 ISBN: 978-91-7813-377-2 www.lillapiratforlaget.se
Kapitel 1 Hedda står i hallen och längtar. Det är konstigt ändå att hon vet exakt hur det kommer att kännas när en liten lurvig valp snubblar upp i hennes knä. Som om hon redan hade träffat den hund som kanske ska bli hennes. Om bara uppfödarna tror att hon blir en bra matte. I så fall ska valpen heta Båtsman och Hedda kommer att älska honom så mycket att hon blir snurrig bara hon tänker på det. Mamma dyker upp från köket. – Var har jag nu lagt … mumlar hon och försvinner bort mot vardagsrummet. Hedda räknar. En hund, två hundar, tre hundar. Så gör hon alltid när hon
väntar på något, för det kan betyda att hennes önskan blir verklighet. Plötsligt blir hon fnissig. Hon behöver inte räkna hundar längre. På julafton fick Hedda veta att hon skulle få en livs levande valp och nu känns allt nytt och glittrigt, som snön utanför fönstren. Äntligen kliver mamma i stövlarna och sätter på sig kappan. De tar hissen ner och där utanför står pappa och lutar sig mot bilen. Hedda dyker in i hans famn. – Nu du Hedda, idag smäller det! skrattar han och sätter sig bakom ratten. Snart kör de bort från höghusen. Mamma och pappa där fram och Hedda där bak och ingen som ser dem fattar att de är på väg till Evening Flower, där det föds nya pudlar nästan hela tiden. Sen säljs hundarna till dem som kommer att bli bra hundägare. Som Hedda! – Tänk att en av valparna kommer att bli min! säger hon. – Kanske, säger mamma. Kom ihåg vad Claes på Evening Flower sa. Inget är bestämt förrän vi har varit där och hälsat på. Hedda stänger öronen för sånt prat. 4
Utanför bilfönstret är det vinter överallt. På marken, på träden, på hustaken. Solen sticker henne i ögonen och längs vägen är det hus, åkrar och nya hus. Det är som ett sug i kroppen, ett kittel runt hjärtat av pirrighet. När solen nästan inte syns bakom trädtopparna längre är de äntligen framme. Huset är stort och lyser av lampor. Hedda hör hundar som skäller där inne,
5
de vill nog säga hej. Snart öppnar en man med blankt tjockt hår. – Välkomna! säger han och ler så att Hedda ser hans jättevita tänder. Bakom honom står en annan man med snälla ögon. Han med fint hår heter Claes och den andra heter Andreas. Det känns som om Hedda har sprungit supersnabbt för hon är svettig och hjärtat studsar innanför revbenen som om det ville hoppa ut. Claes och Andreas andra hundar har slutat skälla och är instängda i vardagsrummet. – Det går inte annars, alla vill hälsa, säger Andreas. Och vi behöver lite lugn och ro nu när ni ska träffa valparna. – Nu är det viktigt att ni … börjar Claes, men Hedda vill berätta. – Tar det lugnt! avbryter hon. Och att vi sitter still på golvet så att valparna får komma till oss! Claes ler så att ögonen glittrar. – Och om ni lyfter valpen … fortsätter han. Hedda visar hur man ska göra och låtsas lyfta en 6
valp. Ena handen under frambenen och andra handen bakom rumpan. – Jag vet faktiskt ganska mycket, säger hon. Jag skriver en hundbok så att mamma och pappa lär sig. Claes och Andreas hummar och nickar nöjt. De går in i ett stort kök och där är valparna och de är så fina att Hedda skrattar till. I en hundhage stapplar de omkring som små gosedjur med världens sötaste nosar och ögon. Fyra pyttesmå lurviga pudlar som viftar på svansen, brottas och gäspar. Claes öppnar hagen och lyfter upp den stora hunden som heter Majgull och som är valparnas mamma.
7
Hedda, mamma och pappa sätter sig på golvet och är helt stilla och lugna. Snart lämnar valparna hagen och går på upptäcktsfärd i köket. Den största av dem klättar upp i pappas knä och somnar. Hedda hoppas att en av valparna ska vilja komma till henne, men de bara busar runt på golvet och verkar inte bry sig om att hon sitter här och väntar. Claes och Andreas berättar om vilken duktig mamma Majgull är och om hennes ungar. Mamma och pappa ställer frågor men Hedda kan inte lyssna. Hon vill så gärna att någon av valparna ska komma fram! Särskilt den lilla som biter i mattfransarna. Till sist händer det. När valpen försöker springa, snubblar den på framtassarna och landar rakt på Heddas ben. – Hej du, säger Hedda. Den lilla pudeln klättrar upp i hennes knä och tittar på henne. De små runda ögonen ser förvånade ut och öronen är så gulliga att det blir svidigt bakom ögonlocken. Hedda måste 8
skratta igen, men försiktigt för att inte skrämmas. – Jag heter Hedda, säger hon. Du får gärna vara här. Valpen trampar runt i hennes knä. Den väger ingenting och tassarna är mini. Hedda sträcker försiktigt fram ena handen och stryker den runt öronen. Valpen nosar på hennes fingrar. – Det där är en av hanarna, säger Claes. Majgull fick två tikar och två hanar. Dvärgpudlar allihop! Valpen gäspar stort så att man ser den rosa tungan. Sen rullar han ihop sig som en boll och somnar med huvudet i Heddas hand. Claes tittar på henne och valpen. Visst ser han väl att de hör ihop? När de lämnar huset har det blivit svart utomhus. Kvar inne i ljuset och värmen finns hundarna och valpen som stannade i Heddas knä hela tiden. Tänk om den hade fått följa med nu direkt! Men Hedda vet att det inte går, valparna är alldeles för små. De ska stanna hos Majgull i flera veckor till. – Vilka gullisar! suckar mamma lyckligt. När de kör hemåt babblar mamma och pappa i mun 9
på varandra om hur fina hundarna var men Hedda har glömt bort hur man gör när man pratar. Hon kan bara tänka på pudelns lilla mun som nafsade på hennes fingrar och på den lockiga bruna pälsen. Mamma vänder sig om. – Hur är det? Och då kommer orden. Hedda kan inte sluta! Allt måste ut. Om valparna och om Claes och Andreas och om vilken hund mamma och pappa tror kan bli hennes! Kanske den som var i hennes knä? Och såg de när valparna brottades, snubblade, viftade på sina små svansar och deras jättegulliga gap när de gäspade? Hedda slutar inte prata förrän de är utanför huset igen. Pappa vinkar hej då och kör iväg. – Glöm inte bort att det inte är klart än, säger mamma och öppnar porten. Claes och Andreas skulle fundera och höra av sig. Hedda nickar men förstår inte. Vad finns det att fundera över? Hedda skulle bli världen bästa matte, det kan vem som helst se.
10
EN NY HUND! L IL T J E H A G SÄ ner. nd du inte kän u h n e l il t m a en Gå inte fr ita s. Om hund b ch o d d rä li en Då kan den b vara f ör att d t e d n a k ig d skäller på u låta ill hälsa ska d v u d m O . g li ro på blir o . Låt den lukta ig d l il t a m m o tt hunden k tig. Tänk på a ik rs ö f r a v ch o dina händer d du säger! a v r tå rs ö f e t hunden in
11
Kapitel 2 Nu har Hedda gått i tvåan jättelänge. Det är redan slutet av januari och egentligen skulle hon kunna gå till skolan helt själv, men mamma envisas med att följa med fram till skolgården. Heddas klass går i en barack som heter Månen. Det är extra skrikigt den här morgonen för så är det på måndagar. Heddas klass kompisar är överallt och de är pigga. Hedda hänger av sig jackan och klappar lite på teckningen som hänger vid hennes plats. Det är hennes finaste hundbild. Då hör hon ett hästgnägg bakom sig. Fast Hedda inte har vänt sig om vet hon att det är Chanelle för det är bara hon som kan gnägga på ett sätt som låter argt. Chanelle gnäggar igen och då måste Hedda titta. – Snyggt va! 12
Chanelle håller ett ridspö i handen. – Det är nytt! – Fint, säger Hedda fast hon tycker att det ser vanligt ut. Det är svårt med Chanelle för förut var de bästisar men sen började Hedda säga nej när Chanelle ville bestämma. Hedda ville att de skulle hitta på lekarna tillsammans och då blev det bråkigt.
13
Ira travar fram och gnäggar imponerat. – Åh, vilket fint! Chanelle svingar ridspöet i luften så att både Ira och Hedda hoppar till. – Det ska jag ha på ridlektionen. – Och vi ska trava! säger Ira. Chanelle tittar lite på Heddas hundbild. – Synd att du inte rider med oss, säger hon. – Fast jag ska ju få en hund snart och vi tittade på valpar i helgen och en kröp upp i mitt knä och den var så söt att det inte går att förklara och den ska bli min! Hedda stänger munnen. Nu har hon sagt många ord utan att tänka. Chanelles ögon blir smala. – Vet du det helt säkert? Sa de att du skulle få den hunden? Hedda vill säga ja, men hon vet ju inte helt säkert förrän Claes eller Andreas ringer och det kan ta flera dagar. Chanelle viftar med spöet framför hennes ansikte. – Hallå, vet du? tjatar hon. – Kom, vi ska gå in, gnäggar Ira och travar mot klassrummet. 14
Hedda vill verkligen också gå men fötterna lyssnar inte. Chanelle petar på henne med ridspöet. – Min mamma tror inte att du kan få en hund bara så där. Hon säger att det är jättemånga som vill köpa hund nu. Plötsligt gör det lika ont i Hedda som om hon skulle ramla och landa med magen mot det hårda golvet. – Jo, men uppfödarna verkar tycka att jag skulle bli en jättebra matte. Hon vill säga det så där piggt, men orden blir mummel. Tänk om Claes och Andreas inte alls tyckte det! Deras lärare Karolina tittar ut från klassrummet och vill att de skyndar sig. – Men om du får en hund då kan väl jag få hälsa på? ber Chanelle. Om? Hedda har tänkt när hon får en hund och när Hedda får en hund vill hon ha den för sig själv. Chanelle kommer säkert bara hitta en massa fel med valpen och börja bestämma saker som inte blir bra. – Snälla! Du har ju träffat mina marsvin jätte mycket! tjatar Chanelle. 15
Hedda skulle vilja säga att det inte är samma sak, men det är svårt när Chanelle tittar på henne som om hon var en hund som tiggde godis. – Okej. Chanelle slår till med ridspöet i luften och ler stort. – Kom, vi går in! Hedda går långsamt efter. Plötsligt tycker hon att Claes och Andreas är dumma. Varför sa de inte att Hedda fick köpa valpen med en gång? Nu är det som om hennes fötter har blivit supertunga. Hedda och Melvin står bredvid varandra i matkön. Förut var Melvin bara en klasskompis, men innan jullovet blev de allra bästa vänner och när de leker har Hedda alltid roligt. Det är mycket prat och skrammel i matsalen, men 16
Hedda är van. Melvin lägger upp många gurkskivor på sin tallrik, snart får det inte plats något annat. – Jag älskar gurka! säger han. – Du är lite knäpp, skrattar Hedda och sträcker sig efter de rivna morötterna. Melvin tittar på henne med pigga ögon. – Du skrattar! Du har sett ut helt så här idag, säger han och surar med munnen. Hedda lägger upp köttbullar och makaroner och balanserar tallriken till sin plats. Melvin sätter sig mitt emot och spetsar ett par gurkskivor på sin gaffel. – Jag trodde du var glad, du ska ju få en hund nu! – Fast det är inte säkert. Först måste de på Evening Flower bestämma sig för om jag blir en bra matte. – Det vet de redan, säger Melvin så att gurksaften sprutar ut över bordet. Man ser sånt. Hedda tuggar på en köttbulle. Hon hoppas att det stämmer. Nu känner hon sig lite gladare igen. – Tänk på att de är experter! fortsätter Melvin och tuggar i sig ännu mer gurka. Hedda ser Chanelle som sitter vid bordet bakom 17
Melvin. Hon pratar med Ira och har sitt bestämdaste ansikte. – Fast Chanelle säger att det är jättemånga som vill köpa hund nu, säger Hedda med låg röst. – Man ska inte ska lyssna på folk som bara gör en ledsen, säger Melvin. Hedda tar en ny köttbulle. Plötsligt tycker hon att det faktiskt är ovanligt goda köttbullar idag. Melvin dricker upp mjölken och rapar. – När vi har ätit kan vi leka att vi har massor med hundar som vi ska ta hand om, föreslår Hedda. – Ja! Och det kommer bli jättesvårt för de är helt vilda och springer bort hela tiden, säger Melvin. – Ja! Och så kan vi jaga efter mat åt hundarna och lära dem gå i koppel. Hedda längtar ut till skolgården. Hennes fötter vill studsa omkring nu. De har varit alldeles för trötta den här dagen.
18
PISAR! HUNDENS KOM ka med många le t t a r a k ls ä r En del hunda räcker med t e d t t a r e ck y ra t kompisar. And leka luktar de l il v e d r ä N . is en hundkomp örjar springa b e d e sk n a k n på varandra, se ar de glada h å d ch o a k a fram och tillb benen vill n a ll e m r ä n se an svan sar. Om sv ka . hunden inte le d. Då är den räd
19