Lena Landström
Lena Landström
Illustrationer
Olof Landström
Boken innehåller: Piggor och suggor (2009) Den mystiska bulan (2011) Mittvinter (2012) Nya tider för piggor och suggor (2017)
året runt med piggor och suggor Utgiven av Lilla Piratförlaget, Stockholm © Text: Lena Landström 2009, 2011, 2012, 2017 © Bild: Olof Landström 2009, 2011, 2012, 2017 Tidigare utgivna av Rabén & Sjögren ISBN: 978-91-7813-325-3 www.lillapiratforlaget.se
sommar
Piggor och suggor
5
höst
Den mystiska bulan
109
vinter
Mittvinter 211 vår
Nya tider
299
piggor och suggor
Piggan och suggorna
När Piggan vaknade hade solen knappt hunnit upp. Hon skuttade ur sängen och slog upp fönstret på vid gavel. En helt ny dag! Härligt! Efter några djupa inandningar gjorde Piggan sin morgongymnastik: tre armhävningar och sex knä böjningar. Sen tog hon en dusch, åt frukost, diskade, bäddade sängen och läste Nya Grobladet. Nu var det dags att gå och handla. Piggan skrev en inköpslista: 11
Ett paket nyponte Tre burkar väpplingsoppa En röd diskborste En klorofylltvål En flaska antennbalsam En påse knölrötter Undrar hur suggorna har det, tänkte Piggan när hon stängde dörren till Piggebo. Bäst att se efter. Hon pinnade bort till Suggebo med sin prickiga shoppingvagn och knackade på dörren. Ingenting hände. Hon knackade en gång till, lite hårdare. ”Hallå, hallå! Sover ni? Det är en hääärlig mor gon! Jag ska gå och handla. Vill ni ha nå’t från affären?” Hasande ljud hördes inifrån. Dörren öppnades en liten bit. Suggmamma kisade i dörrspringan. ”Vad är klockan?” frågade hon hest. ”Redan nio!” sa Piggan glatt. ”Vad vill ni ha?”
Suggmamma suckade. ”Bara nio.” ”Vill du ha nå’t från affären?” sa Piggan. Suggmamma funderade. ”Gärna några färska mossbullar. Och en lagrad gnetost. Om det inte blir för tungt.” Piggan tog fram pennan och inköpslistan: ”N-å-g-r-a f-ä-r-s-k-a m-o-s-s-b-u-l-l-a-r. E-n l-a-g-r-a-d g-n-e-t-o-s-t”, sa hon medan hon skrev. ”Inga problem!” Hon stoppade ner listan och pennan, tog shoppingvagnen i ett stadigt grepp och pinnade iväg mot affären. Suggmamma hade stängt dörren och vacklade tillbaka till sin säng. ”Vad var det som lät?” mumlade Suggpappa och öppnade ena ögat. ”Det var Piggan. Hon skulle gå och handla. Hon ska handla åt oss också”, sa Suggmamma och kröp ner i sängen. De tre småsuggorna Sam, Sum och Sim hade inte hört någonting alls. De sov djupt i sina små sängar. Jag skulle kanske ha bett om en burk inlagda kottfrön också, tänkte Suggmamma innan hon somnade om.
13
Shoppingvagnen gnisslade energiskt. Piggan gick med snabba steg. Härligt med en stärkande promenad, tänkte hon och rundade Stora Stenen. Där stod Hoppan vid sitt trasiga staket. Han höll på med att passa in en ny brädbit. I ena mungipan hade han några spikar. Piggan hejdade sig. ”Och här står du och ska försöka laga ditt staket! Det ser inte lätt ut. Ta du den stora hammaren du har där och slå i en spik här och en spik där”, hon pekade till höger och till vänster, ”så blir det nog bra, ska du få se!” Hoppan nickade och log snett. ”Vischt, vischt”, fick han fram genom den lediga mungipan. Men Piggan hörde inte. Hon hade redan hastat vidare.
Inne i affären stod handlaren, en äldre bugge, och travade färska nötter till en pyramid ovanpå en tunna. Han skulle just lägga den sista nöten på toppen, när dörren slogs upp. ”Go’morron, go’morron!” hojtade Piggan. ”Hur går det med affärerna?” ”Jo tack.” Handlaren böjde sig ner för att plocka upp nötterna från golvet. ”Inte så illa, faktiskt. Så här års är det åtgång på det mesta.” ”Ta du och ordna skyltfönstret lite snyggare, så blir 15
det ännu mera åtgång!” sa Piggan. Sen gick hon runt ett varv i affären och plockade ner det ena efter det andra i sin vagn och bockade av på inköpslistan: ett paket nyponte, tre burkar väpplingsoppa, en röd diskborste, en klorofylltvål, en flaska antennbalsam, en påse knölrötter. Och så några färska mossbullar och en gnetost. Samtidigt gjorde hon lite förbättringar här och där i hyllorna.
Hoppan höll på med att veckla ihop tumstocken, när Piggan kom med sin fullastade shoppingvagn. Staketet var nu lagat och fint igen. ”Där ser du!” ropade Piggan när hon passerade. ”Det gick ju riktigt bra!” ”Javisst. Tack, tack”, sa Hoppan och lade ner tumstocken och hammaren i verktygsväskan. Hemma vid grinden såg Piggan småsuggorna komma ut från Suggebo med en korg. ”Och vad ska ni hitta på för skoj?” frågade Piggan. ”Vi ska plocka kottfrön i skogen”, svarade Sam. 16
”Redan? Är inte det lite tidigt?” undrade Piggan. ”Vi ska bara se om det har kommit några”, sa Sum. ”Och jag får följa med!” sa lille Sim ivrigt. ”Spännande!” sa Piggan och stängde grinden.
Sam, Sum och Sim i skogen
I skogen måste man vara försiktig, förklarade Sam och Sum för Sim. ”Man kan känna konstiga lukter och höra ovanliga ljud”, sa Sam. ”Då kan det komma något farligt!” sa Sum. Småsuggorna var på väg in i skogen på en smal stig genom blåbärsriset. Där var det skugga och behagligt fuktigt och det luktade gott av jord och svampar. Sim snubblade då och då och blev efter. Han hade ännu inte lärt sig hålla ordning på sina ben. Men Sam och Sum hade inte bråttom. De väntade gärna. Det fanns så mycket att titta på. 18
”Murstigar”, sa Sum, när Sim hade hunnit ikapp, ”gå aldrig över en murstig utan att först titta noga åt höger och vänster.” ”Muror kan bli väldigt irriterade, om man kommer ivägen för dem”, sa Sam. Sim rynkade pannan och tittade åt alla håll. Stigen och blåbärsriset tog slut. Framför sig hade de en backe med fuktig mossa. Stora barr stack upp här och där. Småsuggorna tog sig långsamt uppåt. Ibland fastnade de i mossan och ibland fick de solstrimmor i ögonen. De hade kommit nästan ända upp, när Sim suckade och lade sig på rygg med benen lite hur som helst. ”Är vi inte framme snart?” gnällde han. ”En liten bit bara”, sa Sam. ”Ser du stora stubben där borta?” Han pekade. Sim lyfte på huvudet och nickade. ”Där är det!” sa Sam. ”Nerförsbacke hela vägen!” sa Sum. ”Och skugga!” Vid stubben brukade det finnas stora kottfrön. De blev särskilt goda om man stekte dem i smör. Sam, Sum och Sim gick runt och letade. De lyfte på blad och flyttade undan barr. Men inte ett enda kottfrö kunde de hitta. 19
”Är det här ett kottfrö?” frågade Sim och höll upp något som han hade hittat. ”Nej”, sa Sum. ”Det ska vara gult. Och lukta gott, nästan som nötter och …” Hon stelnade till och spärrade upp ögonen. ”Vad är det som låter?” viskade hon. Småsuggorna stod stilla och lyssnade spänt. De hörde ett knittrande ljud och såg något stort och mörkt som närmade sig. Sam, Sum och Sim kröp fort in under ett blad. Men det var ett dåligt blad alldeles fullt med hål. Småsuggorna höll andan.
Två stora bruna sneglor kom glidande med vajande känselspröt. När de var alldeles nära, blängde den ena sneglan argt på småsuggorna. Sen gled de långsamt vidare. Sam, Sum och Sim låg kvar under bladet en lång stund, innan de vågade krypa fram. Nu ville de hem. ”Jag vet en annan väg”, sa Sam. ”Där finns inga sneglor.” Sam gick först. Sum och Sim följde efter. De tog sig runt grästuvor och genom ormbunkssnår och under nerfallna kvistar. ”Vi borde vara framme nu”, sa Sam och såg sig omkring med en rynka mellan ögonen. ”Jag känner inte igen mig”, sa Sum. ”Har vi gått vilse?” viskade Sim. Han tittade på Sam. Sen tittade han på Sum. ”Vi är nog snart hemma igen”, sa Sum. De fortsatte runt en stor svamp. Plötsligt backade Sam och var nära att välta omkull de andra. ”Åh nej”, viskade han. ”Är det sneglor?” viskade Sum. ”Bara en”, viskade Sam, ”men stor. Vi väntar tills den har försvunnit.” De väntade tätt ihop. Sneglan rörde sig inte. ”Den kanske sover!” ropade Sim glatt. 21
”Tsss!” Sam och Sum tittade strängt på Sim. ”Den har skorsten”, pep Sim hest. Den här gången kom han ihåg att han skulle viska. Sum och Sam tittade på varandra och började skratta. ”Det är ju vårt hus! Det är Suggebo!” Dörren öppnades och Suggmamma kom ut med soppåsen i handen. ”Mamma!” ropade Sim och rusade mot henne så fort han kunde på sina små ben. ”Bra att ni är tillbaka”, sa Suggmamma. ”Suggegubben har kommit! Gå in och hälsa på honom.”
22
Gladlössen
”Piggan har skaffat gladlöss! Tretton stycken!” sa Sam när alla satt runt frukostbordet i Suggebo. ”De är jättegulliga!” sa Sum. ”Vi får hjälpa till och mata dem!” sa Sim. Suggmamma hällde upp nyponte i sex muggar. ”Ni kan väl visa dem för Suggegubben när ni har ätit!” ”Ibland får vi ta ut dem ur buren och leka med dem”, sa Sam. ”Men bara när Piggan är med”, sa Sum. ”Piggan säger att de kan rymma”, sa Sim. ”Jojjo”, sa Suggegubben, ”de är kvicka rackare de där!” Småsuggorna var på väg till Piggans lusbur med Suggegubben. Han hade två käppar som stöd och gick ganska långsamt. Småsuggorna gick lite hit och dit 23
och plockade blad. De valde de minsta och ljusaste bladen. Buren låg nedanför Piggans hus i backen mot sjön. Det var en avlång nätbur. I ena ändan fanns en lucka och i den andra ett tak så att gladlössen kunde vara i skuggan om det var för soligt, eller slippa bli våta när det regnade. När suggorna var framme vid buren, kom gladlössen ivrigt hoppande. ”Är de inte fina!” sa Sum och stack in ett blad genom nätet. Några gladlöss började genast gnaga och mumsa på bladkanten. Andra trängde på bakifrån. Men sen fick de syn på bladen som Sam och Sim stack in och hoppade dit istället. ”Jojjo men!” sa Suggegubben. Han lutade sig fram och tittade noga på gladlössen. ”Fina och välmatade! Dem kan Piggan vara stolt över!” När gladlössen ätit färdigt blev de lugna. Några kurade ihop sig och somnade. Andra gick omkring och nosade. ”Ibland får de små blåa korn”, sa Sim. ”De är bra för aptiten”, sa Sum. ”Det får dem att växa fort har Piggan sagt”, sa Sam. ”Jasså minsann”, sa Suggegubben och rätade på ryggen. ”Nu tror jag att jag ska gå in och hälsa på Piggan.” 24
Suggegubben tog sina käppar och började gå mot Piggans hus.
”Jag tycker bäst om den lilla ljusgröna med två svarta fläckar på sidan”, sa Sum. ”Den verkar så blyg och kommer alltid sist. Jag skulle vilja trösta den lite.” ”Jag tycker den där verkar rolig”, sa Sim och pekade på en som gjorde flera höga hopp. Sum tittade på Sam. ”Det kan väl inte göra så mycket om vi tar ut var sin, om vi är jätteförsiktiga?” Sam höll med. ”Jag tar den där”, sa han och pekade på en som hade en kort och en lång antenn. Sim ville ha den skojiga, som hoppade mycket. Sum öppnade luckan till buren lite grand och försökte få tag på hopplusen, men den ville inte alls bli infångad och få komma ut. 25
”Det är bättre att du tar någon som är lite lugnare”, sa Sum till Sim. Hon fick grepp om en gladlus med ränder på ryggen. ”Den här var väl fin!” sa hon och räckte lusen till Sim. Sim såg lite tveksam ut. Lusen tittade på Sim och v iftade ivrigt med benen. Då tog Sim den i famnen och såg nöjd ut. Sen tog Sum ut lusen med olika långa antenner och gav den till Sam. När hon tagit ut den lilla blyga också, stängde hon luckan till buren. Småsuggorna tog med sig gladlössen till bersån, där de kunde leka med dem ifred. Först verkade gladlössen upplivade. De sprang av och an och hoppade och nosade på varandra. Men sen lade sig den, som hade olika långa antenner ner och somnade. De andra två kom och lade sig tätt intill och somnade de också. Sim petade på sin lus. Då ställde den sig upp och såg irriterad ut. Sen lade den sig ner igen och somnade om. ”Det verkar inte vara någon idé”, sa Sam. ”Vi går tillbaka med dem.” Småsuggorna bar de sovande gladlössen tillbaka till lusburen. Sam öppnade luckan och lade in sin 26
lus. Sen lade Sum in sin. När Sim skulle lägga in sin randiga lus, vaknade den, tog ett långt skutt åt sidan och försvann bakom en tuva. ”Oj!” sa Sam. ”Vilket hopp!”
Sum stängde snabbt luckan. ”Vi måste få tag på den! Fort!” Alla skyndade mot tuvan. Vart tog den vägen? Ingenstans såg de gladlusen. 27
”Vad gör vi nu?” sa Sam. Dörren gnisslade uppe vid Piggebo. ”Piggan kommer!” sa Sim. Piggan kom skuttande med en kakburk i famnen. ”Nu har ni varit duktiga och hjälpt mig att mata gladlössen!” ropade hon. ”De ser verkligen mätta och nöjda ut!” Piggan öppnade locket på kakburken. ”Här, var så goda! Ta var sin naverkaka!” Sam, Sum och Sim tog varsin kaka. Sim sneglade på sina syskon. ”Nu måste jag fort tillbaka till köket!” sa Piggan. ”Jag har en plåt till i ugnen!” Hon skuttade iväg uppför backen igen. Kakorna var varma och luktade gott. Sum bet en bit av sin. Piggans kakor var alltid goda. De stod och åt under tystnad. Sim tappade en kakbit. ”Där!” ropade Sam. ”Fort! Ta den!” Gladlusen, som de letade efter, hade hoppat fram och stod och mumsade på Sims tappade kakbit. Sam fick grepp om den. Sum öppnade burluckan. Och sen var lusen tillbaka i buren igen. Nu var de där, alla tretton gladlössen. För säkerhets skull räknade Sam och Sum dem två gånger. 28
”Åh, vad skönt!” suckade Sum. ”Vi går in till Piggan”, sa Sam, ”och säger att det var goda naverkakor.”
29
Sommar, höst, vinter och vår. Piggan är full av energi och vill göra allt genast. Till exempel inreda ett rum på vinden. Ska det vara nödvändigt? undrar suggorna. Och just nu? De sitter hellre kvar vid frukostbordet och pratar – till exempel om rymden. Men ibland är det bra att vara olika. Som när Piggan bryter benet och hennes sommarfest nästan inte blir av. Då är det bra med suggorna som kan tänka i nya banor. Lena Landströms samlingsvolym Året runt med piggor och suggor är en humoristisk och tänkvärd högläsningsbok, illustrerad av Olof Landström.
ISBN 978-91-7813-325-3
9 789178
133253