EN DUKTIG HUND TRAMPAR NY MARK
En duktig hund
trampar ny mark
ILLUSTRATIONER: DAVID SHEPHARD ÖVERSÄTTNING: ULLA ROSEEN
Text: © Meg Rosoff, 2019 Bild: © Grace Easton & David Shephard, 2019 Svensk utgåva: © Lilla Piratförlaget, 2021 Utgiven i original av Barrington Stoke Ltd Omslagsdesign: Barrington Stoke Ltd Originalets titel: McTavish On the Move Översatt av Ulla Roseen Tryckt hos Livonia Print, Lettland, 2021 isbn: 978-91-7813-276-8 www.lillapiratforlaget.se
INNEHÅLL
1. En bra dag på jobbet
7
2. Ett nytt jobb 20 3. Inget litet problem
24
4. Mörkt och dystert
31
5. Det nya huset 39 6. Flyttförberedelser 51 7. Storflyttare 56 8. Fruktan och bävan
67
9. Ny skola 79 10. Nu är du fast!
88
11. Den mest väluppfostrade hunden i världen
96
1 EN BRA DAG PÅ JOBBET
Prick klockan sex på kvällen klev pappa Peachey in genom ytterdörren sjungande på en glad liten trudelutt. ”Tralala”, sjöng han. ”Tralali-tralala, så glad jag är idag!” Ollie och Ava satt vid köksbordet och gjorde sina läxor. De tittade oroligt på varandra. Familjen Peachey var vana vid att pappa Peachey kom hem från jobbet vresig och fräsig och 7
snäsig. De var vana vid att han kom mumlande och klagande och muttrande. Men sjungande och leende? Gnolande på en glad trudelutt? ”La-di-di, la-di-da, så skönt att vara jag!” sjöng pappa Peachey. Betty stirrade bekymrat på sin pappa. ”Mår du riktigt bra, pappa?” frågade hon. ”Riktigt bra?” svarade pappa Peachey. ”Nej, jag mår mer än riktigt bra! Jag är fylld av vårens fröjder!” Avas ögon vidgades av skräck. Pappa Peachey började sjunga igen. ”Klappa händerna om du är riktigt glad”, sjöng han lyckligt. Ingen klappade. Ava och Ollie grep tag i varandra av fasa. 8
McTavish låg i sin säng under trappan och lade häpet huvudet på sned. Inte en enda gång sedan han hade flyttat in hos familjen Peachey hade pappa Peachey kommit hem från jobbet och varit på gott humör. ”Hej, älskling”, sa mamma Peachey försiktigt. ”Mår du riktigt bra?” ”Riktigt bra? Riktigt bra? Varför frågar alla hela tiden om jag mår riktigt bra? Faktum är att jag mår alldeles utmärkt. Jag känner mig sorglös och lättsinnig. Jag känner mig glad, optimistisk och rentav förtjust. Ja, jag är på ett så strålande humör att jag kanske kommer att dansa en munter liten dans!” Ava slog händerna för ansiktet. 9
”Du kanske borde sätta dig ner, pappa”, sa Betty med rynkad panna. ”Vi kanske borde ringa en läkare”, sa Ollie. ”Eller polisen.” McTavish reste sig. Han traskade fram över golvet och satte sig vid pappa Peacheys fötter. Han tittade upp på pappa Peacheys ansikte. Pappa Peachey såg förvisso ut som samma person som den som i morse hade gett sig iväg till jobbet på sitt vanliga buttra humör. Men han hade kanske blivit påkörd av en buss? Kanske hade ett slag mot huvudet förändrat hans personlighet eller fått honom att tappa minnet. Kanske hade pappa Peachey glömt att han hade rykte om sig att vara världens vresigaste man. 10
”Har du haft en bra dag på jobbet?” frågade mamma Peachey i bekymrad ton. ”Ja, det har jag faktiskt”, sa pappa Peachey och log glatt.
Barnen Peachey blev stela av fasa. De stirrade misstroget på varandra. ”Du har haft en bra dag på jobbet?” frågade Ollie med gapande mun. ”Är du säker på det?” ”Är det sant?” sa Ava. ”Du har alltså haft en bra dag” – hon uttalade orden omsorgsfullt – ”på jobbet?” ”Ja, det har jag verkligen”, sa pappa Peachey med ett brett leende. Barnen Peachey rös. McTavish spetsade öronen, vaksam mot denna märkliga händelseutveckling. Länge satt alla utan att säga ett ord. Tystnaden var så tyst att man kunde höra en knappnål stå stilla. 12
Efter några minuter blev pappa Peachey otålig. ”Är det ingen som vill veta varför jag har haft en bra dag på jobbet?” Barnen Peachey ville inte veta. Pappa Peachey hade aldrig haft en bra dag på jobbet. Aldrig någonsin. Pappa Peachey hatade jobbet nästan lika mycket som han hatade helger och semestrar. Han var sur på måndagar och retlig på tisdagar. På onsdagar var han trumpen. På torsdagar och fredagar var han helt enkelt arg. Pappa Peachey klagade över vackra sommardagar. Han gnällde på julen. Han hatade bröllop och födelsedagar. Pappa Peachey var kort sagt inte känd för sin glättighet. 13
Barnen Peachey hade ingenting emot pappa Peacheys personlighet. De hade vant sig vid den. Något som de däremot inte gillade var oväntade förändringar. ”Om du helt plötsligt tänker vara glad”, sa Ollie, ”så vore det bra om du kunde ge oss tid så vi hinner förbereda oss.” ”Om du planerar att vara munter”, sa Ava, ”vore jag tacksam för minst en veckas förvarning.” ”Håller du på att få feber, pappa?” frågade Betty oroligt. ”Vart är världen på väg”, stönade pappa Peachey, ”när en man med ett nytt jobb inte får lov att vara glad i sitt eget hem?” 14
”Ett nytt jobb!” utbrast Betty. ”Berätta”, sa mamma Peachey. ”Jo”, sa pappa Peachey, ”om ni nu så gärna vill veta ...” ”Det vill vi!” ropade hela familjen Peachey på en gång. ”Jag har blivit erbjuden ett nytt jobb.” ”Ett nytt jobb!” Betty for upp och kramade om sin far. ”Det är ju underbara nyheter!” Mamma Peachey rynkade pannan. ”Vadå för slags nytt jobb?” Familjen Peachey tystnade än en gång. De lade sina huvuden på sned. De kisade. De koncentrerade sig hårt. Faktum var att ingen av dem begrep vad pappa 15
Peachey gjorde på jobbet, trots att han genom åren gjort många försök att förklara det. ”Det har att göra med …”, började pappa Peachey. Familjen Peachey lutade sig fram i full uppmärksamhet. Pappa Peachey såg upp i taket. ”Det är mera som …” Alla i familjen Peachey rynkade koncentrerat sina pannor. Pappa Peachey tittade ner i golvet. ”Det handlar väldigt mycket om …” Ingen vågade ens blinka. Pappa Peachey satt länge med slutna ögon. Till slut öppnade han dem och suckade. 16
”Strunt samma”, sa han. ”Det nya jobbet är ganska likt det gamla – fast ännu mer.” Hela familjen Peachey nickade insiktsfullt. Pappa Peachey tvekade ett ögonblick och fortsatte sedan. ”Jag kanske också borde nämna – inte för att det alls är viktigt, betydelsefullt eller avgörande på minsta sätt, inte för att nån av er ens skulle vara så särskilt intresserad …” ”Ja?” sa Betty och hennes ögon smalnade lite. ”Att det nya jobbet kommer att vara …” ”Ja?” sa Ava med en begynnande rynka i pannan. ”Det nya jobbet kommer att vara?” sa Ollie och blängde misstänksamt. 17
”Det nya jobbet kommer att vara”, sa pappa Peachey, ”på en annan plats.” ”En annan plats?” flämtade Ollie. ”Vad betyder det egentligen? Paris? Albanien? Idaho? Shanghai?” Ava rynkade pannan. ”När du säger ’en annan plats’, vilken sorts annan plats menar du då?” Betty såg förbryllad ut. ”Betyder ’en annan plats’ ’en plats som är annorlunda’?” McTavish lyssnade uppmärksamt. Som den räddningshund han var visste han att det var hans edsvurna plikt att skydda familjen Peachey från fara och skada. Han hade skyddat dem många gånger förut. Det svåra, hade han upptäckt, var att hålla dem skyddade, för familjen Peachey 18
hade den dåliga vanan att återgå till kaos i samma ögonblick som han vände ryggen till. McTavish kunde inte minnas att han hade vänt ryggen till på sistone, men han hade ändå en känsla av att kaos kunde ligga på lur alldeles runt hörnet.
19