Utgiven av Lilla Piratförlaget ab 2020 © Text: Lin Hallberg 2020 © Bild: Karin Åström Bengtsson 2020 Omslag: Richard Schöldström & Fredrik Remnefalk Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2020 isbn: 978-91-7813-157-0 www.lillapiratforlaget.se
Utanför mitt fönster ser jag Isabells hage. Den stora granen som gömmer hennes koja, stallet och ängen där Isabell betar av gräset. När jag vaknar på morgonen öppnar jag fönstret och ropar: ”Isabell!” Då lyfter Isabell huvudet från gräset och gnäggar sitt mullrande svar. ”Hej Nisse!” Isabell är min bästa vän och jag är hennes.
6
7
8
Isabell och min storasyster, Linda, har lärt mig att rida. Varje dag efter skolan rider vi ut i världen, Isabell och jag. När vi är trötta vänder vi hem igen och vilar i mörkret under granens grenar. Isabell lyssnar så bra. Om jag är ledsen är det skönt att krypa tätt intill Isabell, att lägga kinden mot hennes mjuka päls och andas in doften av gräs och häst.
Kevin, Joakim och Lukas är klassens fotbollskillar. De spelar varje rast och ibland får jag vara med. Då springer jag lika fort som alla andra. Ibland gör jag mål, men det är ändå som om det inte gills. ”Vi kan inte ha tjejer med i laget”, skriker Lukas när jag missar bollen. ”Gå hem och träna med din bästis”, säger Joakim och killarna skrattar. Sen sitter jag på en av gungorna och väntar på att rasten ska ta slut. Tjejerna hoppar hage på asfalten. Det ser roligt ut, men jag vågar inte fråga om jag får vara med.
10
11
I klassrummet pratar fröken om att addera. Jag väntar på att klockan ska ringa slut för idag så jag får gå hem till Isabell. ”Vi ska räkna nu”, väser Kevin som sitter i bänken bredvid mig. Men jag tänker att Kevin ska börja retas igen och siffrorna blir bara fel. ”Gör såhär”, visar Kevin. När fröken kommer för att titta hur det går vet jag hur man lägger tre till sju och två till åtta och vad det blir sen. ”Vad bra att ni samarbetar”, säger fröken. Jag sneglar på Kevin. Är han min vän nu?
12
13
I korridoren börjar killarna retas igen. ”Vems är tjejstövlarna!” ropar Joakim. ”Fröken!” ropar Klara. ”Joakim har tagit Nisses stövlar!” Men fröken pratar i mobilen. Hon ser inte att Joakim kastar en av mina stövlar till Lukas och en till Kevin.
14
”Jag vill gå hem”, säger jag och sväljer tårarna. ”Jag vill gå hem”, härmas Joakim. ”Till Isabella”, säger Lukas med fånig röst och deras skratt ekar i korridoren. ”Hon heter Isabell”, säger jag, men ingen lyssnar.
15
16
Skolgårdens asfalt bränner i fotsulorna och strumporna blir våta av vattnet i pölarna. ”Stanna!” ropar Kevin. Men jag slutar inte att springa förrän jag ser Isabells hage. ”Vad snabb du är”, säger Kevin när han kommer ifatt mig. ”Tack”, säger jag och tittar ner på mina blöta, trasiga strumpor. ”Det var inte meningen”, säger Kevin. ”Nehej”, säger jag. ”Ska vi leka?” frågar Kevin. ”Kan vi väl”, säger jag trots att det känns fel i magen. ”Hemma hos dig”, bestämmer Kevin.
17