Läs också:
AYSA I SIMHALLEN
© Text: Therese Alshammar 2019 © Bild: Jonas Burman 2019 © Författarporträtt Therese Alshammar: Magnus Ragnvid © Författarporträtt Jonas Burman: Stefan Tell Formgivning: Anna Paladino Redaktör: Sara Hedenberg Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt av Livonia Print, Lettland 2020 ISBN 978-91-7803-314-0
www.bonniercarlsen.se
– Idag ska vi till simhallen, säger mamma vid frukosten. Aysa springer och hämtar badmössan direkt. – JAAA! – Och glöm inte dina simglasögon, säger pappa, så du kan titta under vattnet igen. – Jag vill basta också! säger Aysa. – Hmmm, det låter skönt, säger mamma och tittar ut genom fönstret där vinden viner och träden svajar.
Framme i simhallen är det varmt och fuktigt. – Som i djungeln, säger mamma. – Vem är snabbast på att byta om? ropar Aysa. Pappa går till killarnas och byter om bland apor och giraffer, medan mamma och Aysa klär av sig i gräset bland nyckelpigor och ormar.
När kläderna ligger i skåpet går Aysa till duschen och låter vattnet rinna från huvudet ända ner till tårna. Fast hon är fyra år och kan klä på sig helt själv, så krånglar baddräkten när den är blöt. Den klibbar sig fast runt låren likt en slingrig orm. Aysa kämpar och drar.
När de kommer ut vill Aysa skynda sig, för det blir lite kallt i luften. Men hon vet att man inte får springa i en simhall så hon går bara fort bredvid mamma till den mellanstora bassängen.
Den är lagom varm och lagom djup, tycker Aysa. Hon bottnar ganska långt ut där, men efter tolv steg måste hon simma eller hoppa fram på botten. Eller hänga på mammas rygg som en krokodil på span efter ett byte.
När pappa kommer har han med sig simglasögonen till Aysa, så hon kan doppa huvudet och se bättre. Men än så länge vill hon hänga kvar på mammas rygg.
Pappa går till stora bassängen för att simma längder och öva på olika simsätt. Han tränar för att kunna simma från bryggan på landet, ut till den lilla ön i mitten av Grodhavet i sommar. Det är över 2000 meter.
Aysa önskar att hon kunde simma i den stora bassängen. Hon drömmer om att hoppa i från kanten och simma till stegen, det är ungefär fem meter. För när hon kan det, kommer hon att få bada från bryggan på landet ihop med mamma och pappa.
Aysa kan två simsätt. Ehhh, eller simsätt och simsätt. Ett är att simma som två ettor. ”Elvan” kallar mamma det, men Aysa säger ”Ettan”. Men Ettan går bara så länge hon kan hålla andan. Sen måste Aysa sätta ner fötterna för att kunna lyfta huvudet och få luft. Och så kan hon ”Grävlingen och Regnbågen”. Då gräver hon under ytan med ena armen samtidigt som hon ritar regnbågen med den andra ovanför. Men Aysa tappar ofta tålamodet när hon inte kommer framåt av grävandet.
Aysa doppar huvudet och lyssnar. Woooossssssssh! Sluuuuuurp! Krrrrrruuuussscccchhh! Ljuden under vattnet påminner om diskmaskinens ljud hemma i köket. Ilsket fräsande, men samtidigt lite mysigt. Längre bort ser Aysa en kille som följer med sin pappa till stora bassängen. Kan han simma på det djupa?
Det ser mörkt och läskigt ut i stora bassängen ibland, tycker Aysa. Nu jagar hon mamma istället i mellanbassängen. – Arrgh, jag är en mammaätande flodhäst! Mamma simmar det snabbaste hon kan för att gömma sig.
– Jag hinner aldrig i fatt dig mamma, du simmar för fort! – ”Elvan”, hejar mamma på, sparka som Elvan i vattnet! – Det heter Ettan! säger Aysa och lägger sig på mage. Då kommer hon lite framåt, men när hon försöker hålla upp huvudet ovanför ytan sjunker benen tills de nuddar botten. Och då är det ju inte simning utan bara vanlig gång i vattnet. – Ååååh, jag kommer aldrig lära mig att simma!
Just som mamma och Aysa ska ta en fruktpaus kommer killen som simmat i stora bassängen gående. Han heter Fred och är sex år, berättar Aysas pappa.
Fred har tappat sina simglasögon på botten i stora bassängen. – Såg du glasögonen? frågar Aysa. – Nej, det blev så suddigt utan. Pappa har lovat att dyka ner efter dem innan vi går hem. – Tror du att det finns sjöodjur på den djupa delen av bassängen? Kanske de har tagit dina glasögon? säger Aysa.
– Kom! Det finns en undervattensvärld här också, säger Aysa.
– Arrrghh! Jag är en pirat, morrar Fred och glider fram som en haj genom vattnet. – Iiiiii, säger Aysa och låtsas vara rädd för honom. Jag är också en pirat, men en som håller till på land.
– Pirater tillhör havet, säger Fred och visar Aysa att hon ska lägga sig på rygg och hålla ut armarna och benen som en sjöstjärna. – Nu ska jag bogsera dig till vårt skepp … Skepp och hoj, huvudet bak, magen upp! hojtar Fred. Aysa flyter faktiskt! Nästan utan hjälp!
Vid skeppet lägger sig Aysa på magen och tittar under vattnet. Hon ser fiskar, koraller, snäckor och musslor. En liten mussla gläntar på sig och visar något som glittrar. – En skatt i sikte! ropar Aysa. – Var då? Ta mig till skatten, piraten! ber Fred.