ÅN S JO H AN M EVA & ADAM I 19 90 -TAL SVE RSIO N
Eva & Adam är tillbaka! Eva & Adam föddes i början av 1990-talet. De dök upp första gången i en tecknad serie i KP, och fick sen vara med i böcker, teveserier och en långfilm.
Några decennier senare tycker vi fortfarande mycket om berättelserna om Eva & Adam. Men otroligt mycket är annorlunda nu jämfört med då. Så vi bestämde oss för att Eva och Adam skulle återfödas, och leva här och nu. Och berättelsen om dem blev en helt annan – nämligen den här … Hoppas att du gillar den! Hälsar Johan och Måns
: att vara eller inte vara kompis Text: © Måns Gahrton och Johan Unenge 2021 Illustrationer: © Johan Unenge 2021 Formgivning: Caroline Linhult/Lotta Berglin Typsnitt: Indigo Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2021 Tryckt av ScandBook, Falun 2021 Isbn 978-91-7803-325-6 www.bonniercarlsen.se
R ATT VARA ELLE INTE VARA k o m pi s !
Måns Gahrton
&
Johan Unenge
Första kapitlet
D
ET GÅR VATTKOPPOR i skolan. Flera
i klassen är sjuka. Leyla, Jonte och Ali. Och Alexander – och Annika. Det här ändrar allt. Om Alexander inte hade varit sjuk så hade han och Adam satt sig bredvid varandra och ätit. Och Eva hade satt sig bredvid Annika. Men nu är ju varken Alexander eller Annika i skolan. Eva tar som alltid av vegoalternativet och går och sätter sig där hon brukar sitta. Adam tittar på kött9
bullarna och det vattnas i munnen på honom. Han är hungrig. Han tycker verkligen om köttbullar. Men det han lägger upp på tallriken bredvid högen av potatismos är falafelbollar. Så drar han ett djupt andetag. Och går och sätter sig mitt emot Eva. – Hej kompis, säjer Eva. – Hej kompis, säjer Adam. Hon ler. Han ler tillbaka. Adam blir alldeles varm i hela kroppen och känner hur det pirrar till i magen. Kompis är bra. Kompis är bättre än inget. Och det blir aldrig något mer än kompis. Så kompis är fantastiskt. – Trist med vattkoppor, säjer Eva. – Verkligen, superjobbigt. Adam rycker på axlarna. Han hade vattkoppor när han var liten. Han minns hur det kliade, hur otroligt jobbigt han tyckte att det var, hur svårt det var att sova när det kliade så – och hur han tänkte att ingen i världen borde behöva ha det så jobbigt som han hade det just då. Ändå kan Adam inte låta bli att vara glad över att Annika och Alexander har vattkoppor. Adam sitter mitt emot Eva. Bara ungefär 40 centimeter ifrån henne sitter han, om han sträckte ut armen skulle han kunna peta på henne. Om han hade haft 10
vattkoppor hade han smittat henne direkt. Så nära. Och om de båda skulle böja sig fram över bordet samtidigt så skulle de kunna pussa varandra på munnen. Alltså, det skulle de förstås aldrig göra. De har pussats en gång. Eller egentligen två gånger, vid samma tillfälle. En kort puss och en lite längre. När de lekte Ryska posten. Det var lite läskigt att pussas. Och på något sätt helt underbart. Men det kommer aldrig att hända igen. För Eva och Adam är kompisar. Och det är väldigt bra, för det finns faktiskt ingen i hela världen som Adam hellre är kompis med än Eva. Inte Alexander. Inte någon annan i skolan. Och inte Molly. Alltså, visst,
Adam vill gärna vara kompis med dem, han vill vara populär och ha många kompisar. Men allra viktigast är det att han är kompis med Eva. – Tog du vego idag? säjer Eva. – Ja, säjer Adam. Det var gott. – Bra, säjer Eva. Hon ler. Adam ler tillbaka. Det var väldigt bra att han inte tog köttbullar just idag. – Har du gjort matteläxan till i morgon? frågar Eva. Adam nickar. – Jag tyckte att ett av talen var svårt. Skulle du kunna hjälpa mej? Adam ler. Klart han kan. Det finns ingen han hellre hjälper med matteläxan än Eva. Eva och Adam träffas på skolgården efter skolan. Adam ser sig om. Han sneglar på Eva, och ser att hon också ser sig om. Det är som om de gör något förbjudet. Alltså, Adam vill inte att någon retas för att han går hem från skolan med Eva. Och det är väl likadant med Eva. Men de är ju kompisar. Det borde ju egentligen inte vara hemligt att de träffas för att göra läxor? Fast då kommer hans mamma och pappa att ställa pinsamma frågor efteråt. Så han hoppas på att de går 12
hem och pluggar hos Eva. Att det bara blir så. – Jag har världens jobbigaste brorsor, säjer Eva. Pinsamma föräldrar också. Men alltså Tobbe, min storebror. Han är helt störd. – Vi kan väl gå på ett fik, säjer Adam hastigt. Jag bjuder. Han har aldrig sagt så förut. Det är ju sånt där som vuxna gör, eller åtminstone såna som är mycket äldre. Han ler. Eva ler ännu större. Och det pirrar galet mycket i Adams mage. Så mycket att det borde eka över hela skolgården. Att Eva och Adam är kompisar vet väl egentligen de flesta i klassen om. De har inget hemligt ihop. Det är Adam som har en egen hemlighet. Den är så stor att den egentligen inte ryms i hans huvud. Så stor att det ibland känns som om huvudet ska sprängas. Adam har ljugit. Blåljugit. För Eva. Alltså, han ville inte ljuga. Absolut inte. Men det var hans enda chans. Eva och Annika har en pakt. En anti-killpakt. En pakt som gör att hon inte skulle få träffa Adam även om hon ville. Bara för de dumma regler som hon och Annika har bestämt. De får nämligen bara träffa killar 14
som de typ har en anledning att träffa. Som Sebbe, som Eva sjunger med. Honom får hon träffa, de får sjunga och spela ihop. Men att träffa killar utan någon anledning, då är det förbjudet – för då kan det handla om kärlek. Eva och Annika har nämligen lovat varandra att inte bli ihop med någon. De har bestämt att de inte ens får vara kompis med killar som de skulle kunna bli kära i. De enda de får vara kompis med och träffa utan någon viktig anledning är killar som redan är upptagna. Som redan har en tjej. Det är därför som Adam plötsligt har en tjej. Han är ihop med någon Eva aldrig har träffat, någon som gick i Adams klass innan han flyttade till en ny skola i en ny 15
stad. Adam är ihop med Molly. Eller, det är vad Adam har sagt. Problemet är att det inte är sant. Adam valde mellan att ljuga och att inte få träffa Eva. Han valde lögnen. – Vad vill du ha? säjer Adam. Ta vad du vill. – Tänk om jag vill ha alla dom där bakelserna då, säjer Eva och pekar. Då kommer du bli fattigast i klassen. – Det är okej, säjer Adam. Om du bjuder tillbaka när du blir fotbollsproffs. – Gärna, säjer Eva. Fast tjejproffs tjänar inte så bra. Killarna tjänar hundra gånger mer. Jag får nog bara råd med en sån. Eva pekar på den minsta kakan av allihop. En liten torr med ett rött bär på. Adam ler. – Den ser ju supergod ut. Han tycker om tanken på att de fortfarande känner varandra när de är vuxna, och att Eva ska bjuda honom på café då. Eva beställer en kopp varm choklad, och pekar på en annan kaka. – Och så vill jag ha en sån där, säjer hon. – En kärleksmums, säjer expediten. – Mm, säjer Eva och rodnar. 16
Kärleksmums. Adam vill också ha en sån. Men han känner att han kommer att rodna ännu värre än Eva om han tar en sån. Han väljer en chokladboll i stället. Sen sitter de och pratar om vattkoppor, fotboll, föräldrar, jobbiga brorsor och vegomat. Adam visar ett ärr han fick av en vattkoppa han inte kunde låta bli att klia sönder. Eva petar på ärret med pekfingret. – Oj, det måste gjort fruktansvärt ont, säjer hon och flinar. – Verkligen, men jag måste kämpa vidare. De tittar på varandra och ler. I över en timme pratar de. Tills Eva tittar på klockan. – Oj, jag måste gå snart, säjer hon. – Har du inte glömt nåt? säjer Adam. – Vadå? – Matteläxan. De tittar på varandra igen. Sen börjar Eva fnittra. Och Adam är lycklig. Han får vara med Eva. Han är glad för varje minut. Men långt bak i huvudet ligger lögnen och skaver.
18
Andra kapitlet
F
YRA DAGAR HAR gått sen Eva och Adam
fikade ihop. Och till slut också räknade det där mattetalet. Det var egentligen inte så svårt. Eva hade nog kunnat klara det på egen hand. Men det var roligare att göra det med Adam. – Vad har hänt medan jag var borta då? Annika ser med en blick på Eva, som om hon vill ha någon sorts rapport. – Typ ingenting.