9789177991793

erfekt •

Ill

Jakten på en perfekt

Gin & Tonic ∏

H A N S - O L OV Ö B E R G

6

Kapitel 1: Gin �

DET FIN NS GIN OCH SÅ FIN NS DET GIN Enbart på Systembolaget finns ett 30-tal ”fasta” ginmärken. En normal systembutik förefaller att kunna erbjuda 15–20 sorter. Utöver dessa finns det i beställningssortimentet ungefär 200 till.

Dessutom finns internationella nätsajter som Masters of Malt, Total Wine och många fler som har tusentals varianter. Det är gissningsvis en tiondel av det sammanlagda utbud som finns idag.

De flesta nät­handlare som varit med ett tag har välutvecklade beställningssystem och levererar prickfritt till Sverige med bud och i kartonger vars kvalitet och finess får en dryckesentusiasts ögon att tåras. Den som möjligen – mot förmodan – vill avnjuta en äldre gin kan man exempelvis beställa sådant på sajten Old Spirits. En Gordon’s från 80-talet kostar där 200 pund. Det är den inte värd – annat än för samlare.

Som du kommer att märka i denna bok, finns det oändliga möjligheter att variera sin Gin & Tonic. Drinken kan göras i ett traditionellt utförande, men också sommarfrisk, höstmurrig eller vintervärmande. Det går att experimentera med olika smaksättare och presentation för till exempel studentmottagning, farsdagsdrink, fredagsmysinledning, representationsafton eller tjej­middag.

Men var börjar man? Med ginen, förstås! Och numera kommer gin i många olika varianter. Även om det i grunden är samma sprit som destillerats, i huvudsak med enbär, kommer du snart att få lära dig hur olika de kan smaka.

A L LT I NG BÖR J A DE M E D E N L J U M M E N G OR DON ’S Det stod en flaska Gordon’s, ungefär halvdrucken, i skafferiet. Märkligt. Hade inte hyresvärden tömt lägenheten på allt personligt? Kanske var den ljumma skvätten en slags inflyttningspresent, ett tack för att jag lovat hyra lägenheten under de två år det skulle ta för hans dotter att bli redo att flytta hemifrån?

Gordon’s Gin alltså. Intressant.

Jag tog upp flaskan och studerade den noga. Hur drack man egentligen gin? Rent? Blandat, och i sådana fall med vad?

Min exponering mot drinkar var fullt jämförbar med Mowglis varguppfostran eller Tarzans tid hos aporna. Den blick som mötte flaskans gyllene etikett var en grottmänniskas.

Jag skruvade av korken, tog en snabb klunk.

12

Det smakade för djävligt.

I den värld jag dittills levt drack riktiga karlar – vilka definierades av att de bar kostym, hatt och hette JR Ewing – whisky. När man drack annan sprit var den ren och kallades för ”nubbe”. Äldre vuxna, generationen före oss, blandade vermouth med fruktsoda. Några av tjejerna i gymnasieklassen blandade ”Lumumba” på festerna. Och ungefär där stod jag, med en smak av finkel och enbär i munnen, mitt i flytten.

Efter ett snabbt beslut ställde jag in ginflaskan i kylen. Den kunde åtminstone få en chans till, kall.

Men fakta kvarstår: I augusti 1984 på Tranebergsplan i Stockholm, i en etta på 43 kvadrat med grönrollade väggar, silverfiskar i badrummet och funkig doft i garderoberna började jakten på en perfekt Gin & Tonic.

HISTORIEN Hur kom det sig att jag överhuvudtaget, som nybliven vuxen, hittade en flaska gin i skafferiet?

Och hur blev just Gin en sådan världsangelägenhet?

Låt oss börja med frågan ”Vad är gin?” Det enkla svaret är att det är sprit som smaksatts med enbär och destillerats om – djupare definitioner av olika gintyper kommer senare i boken.

Ginrötterna tränger djupt ned i historien. I Bibeln (mer noga räknat Jobs bok 30:4) nämns faktiskt användningen av enbär i mat. Men bruket inleddes redan tvåtusen år innan frälsaren föddes.

Idag vet vi att redan de gamla egyptierna använde enbär som krydda. Åren gick, romarna fortsatte att bruka enbär och ju mer man nystar i historien, desto fler civilisationer som brukade enbär går det att finna. Även i vår karga nord skyddade sig stammarna mot vilda djur genom att bära enbärskvistar på sig. Kanske låg det någonting i det … Man träffar sällan på varg efter en bättre Gin & Tonicafton.

Men i begynnelsen var ingen sprit inblandad. Den kom senare. Allt som behövdes var några upptäckter och en skvätt ekonomiskt förnuft. Den viktigaste upptäckten var förstås destilleringen, konsten att förvandla allehanda jästa safter till starkare drycker. Denna skapelse, ”livets vatten”, gjordes i Frankrike på 1200-talet. Bruket av starkt spred sig sedan sakta över Europa och mot slutet av 1300-talet kan man nog tala om att konsten var allmänt känd. Bland läkare och apotekare var 13

nu olika former av enbärsvin och sprit vanligt, men användes – liksom enbären några tusentals år tidigare – främst för medicinska ändamål.

Att smaksätta spriten var ju både gott och önskvärt eftersom det som destillerades fram inte lär ha smakat bättre än den värsta formen av dagens hembrända, men ett problem fanns: importerade örter och kryddor var helt enkelt svindyra, och därmed endast möjliga att bekosta för det finare folket. En lösning var dock på väg.

Många menar att det var behovet av att sänka priset på kryddor som sparkade igång de stora upptäcktsresorna, men det fanns ju redan kryddor på lite närmare håll. Just det: enbären.

Legenden säger att en rik man – i det som idag är Nederländerna – år 1495 för första gången destillerade sprit tillsammans med bland annat enbär. Andra menar att bruket uppkom flera hundra år tidigare. Det vi med säkerhet vet är att det första bevarade receptet på drycken nedtecknades under denna tid. Ett av de viktigaste genombrotten för dagens Gin & Tonic var därmed ett faktum.

Men hur tusan nådde drycken hela vägen in i mitt skafferi i Traneberg?

HUR DET HEL A FORTSATTE När man som jag skriver en bok om Gin & Tonic vore det kanske klädsamt – för historiens skull – att påstå att jag i och med mitt fynd under slyngelåren i Traneberg såg ljuset och blev frälst på det som rent dryckesmässigt i efterhand blev min favorit: Gin & Tonic. Men så var det ju inte alls.

Jo, jag skaffade mig en flaska Schweppes tonic och tömde ginflaskan tillsammans med en god vän på balkongen under en sen efter-efterfestnatt. Devisen löd: ”En stor gin med en skugga tonic, tack.” Till nöds kan vi ha fått plats med det som fanns kvar av isbitarna också. Och dagen efter förmådde inte ens en välriktad kyrkklocka väcka oss. Men tog det skruv?

Mjaej.

Detta var ju åttiotalet och den förhärskande trenden på världens alla barer var helt andra, smetigare drinkar. Kläggigheter som White Russian, Black Russian, Piña Colada eller Cuba Libre (Silverrom med stormarknadscola och en skvätt citron berusade bäst per krona i denna era av ”pocent-tänkande”) var det som gällde när man skulle glida ut på dansgolven.

Allt som i efterhand går att säga om denna slappa inställning till barlivet är att vi verkligen förtjänade varje sekunds illamående och sockerchockshuvudvärk.

14

Vid sidan av det vidlyftiga paraplydrinkandet utvecklades livet som det skulle. I skolan lyckades jag trots mycket basala kunskaper i trumpetspel ta mig in i studentorkestern och väl där flögs jag på musikens vingar till ett evenemang som på fullt allvar måste ses som det verkliga startskottet för denna bok.

Ett besök på Gordon’s Gin i London.

HISTORIEN FORTSÄTTER Många upplever att gin är en i allt väsentligt brittisk dryck. Kvalitetsbeteckningen ”London dry gin” lever ju starkt i oss alla. Men hur hamnade egentligen produktionen i England?

Om urversionen av gin uppfanns 1495 skulle det ändå dröja några decennier innan tillverkningen tog fart. Det tidiga 1500-talet bjöd nämligen på missväxt i vinbranschen, och därmed blev det svårt att få ekonomi i de destillerade dryckerna. I dess ställe började man massproducera en primitiv form av öl, som i vissa fall sedan vidaredestillerades till olika former av sprit. Men krig, missväxt och hungersnöd i Mellaneuropa tvingade de styrande att förbjuda jäsning av frukt och spannmål eftersom ingredienserna kom bättre till pass som människoföda.

Spritmakarna reagerade genom att flytta norrut, bort från de politiska kraven, och kom så småningom att slå sig ned runt Rotterdam och Amsterdam där en ny industri började växa fram.

Här startade Bols sitt första destilleri 1575 och knappt hundra år senare, 1664, började man även tillverka genever.

Vid denna tid var Amsterdam Europas främsta exporthamn och genevern reste ut i världen som en handelsvara – och inte minst som betalning till sjömännen som varje dag hade rätt till några deciliter av den åtråvärda vätskan. Antalet destillerier växte stadigt och inom ett sekel fanns runt Amsterdam närmare 400 expansiva, men ack så miljöförstörande tillverkningsställen. Resan var dock ännu inte framme vid gin. Även om genever är sprit som smaksatts med enbär, härstammar den snarast rent tekniskt från samma bas – maltsprit – som whisky. Men med den blomstrande handelstrafiken, och andra samarbeten, kom olika enbärsbaserade destillat till England.

Under Trettioåriga kriget samarbetade holländare och engelsmän och de senare imponerades av de små flaskorna med ”Dutch courage” som stridskamraterna medförde. Idag säljs en gin som kallas Dutch Courage i England. Den har mycket litet med det ursprungliga kuraget att göra men är god ändå.

15

16

Klassikern Ska det tillverkas en klassisk Gin & Tonic bör den ju hållas riktigt konservativ. Just denna variant fungerar fint i en tredelad kritstrecksrandig kostym, med en snarkande bulldogg vid Churchskorna och en nystruken Financial Times på mahognyskrivbordet.

∑ 1. Tag av dig hatten.

2. Tag ett högt glas.

3. Fyll med medelstora isbitar.

4. Tillsätt 5 cl Broker’s Gin (eller annan London Dry Gin av god kvalitet).

5. Garnera med ett 4–5 cm långt citronskal.

6. Fyll glaset med Fever-Tree normal tonic.

7. Sänd en vänlig tanke till din favorit­ aktiemäklare. Skål!

17

18

Pink Plymouth Valiant Plymouth är helt enkelt gin som är tillverkad i Plymouth, i övrigt är det en traditionell gin med tydliga enbärstoner. I mina ögon är denna kanske inte den tydligaste klassikern, så varför inte skoja till det litet?

∑ 1. Tag ett stort glas på fot – tänk ölkupa.

2. Fyll med så få så stora isbitar som möjligt.

3. Tillsätt 5 cl Plymouth Gin. 4. Stänk i 4–5 droppar bitter (Angostura, Peychauds … allt duger).

5. Addera ett par centiliter limemix.

6. Fyll upp med Fentiman Tonic (just dess bitterhet är användbar i detta recept).

7. Garnera med röda vinbär.

19

Bluesman GT Ska det vara, så ska det vara. Här gör vi en tuff och smakrik Gin & Tonic och bryter mot konstens alla oskrivna regler.

∑

1. Tag en knogjärnsmugg.

2. Lägg i två stora isbitar.

3. Tillsätt 5 cl Billy Bones gin – den är tuff nog i sig själv utan att behöva några som helst tillbehör.

4. Fyll upp med Ekobryggeriets Granskotts­ tonic.

5. Garnera med svarta oliver på pinne.

6. Tag ett djupt andetag och förbered dig på en käftsmäll. Drick!

20

21

Åttiotalaren Utan att ha smakat forntiden, kan man inte uppskatta nutiden. Här är därför ­receptet på den första Gin & Tonic som kom över mina läppar. Den är billig, går snabbt att tillreda och fungerar utmärkt på exempelvis efterfesten för de som inte ­redan fått för mycket. Exakta mått är inte väsentligt, här står handlings­kraft i centrum.

∑ 1. Tag ett stort dricksglas.

2. Har du någon is kvar? Häll i åtminstone ett halvt flak.

3. Följ efter med åtminstone 6 cl Gordon’s London Dry Gin, samt en sista dutt på det.

4. Fyll resten av glaset med den billigaste Schweppes Indian Tonic du hittar på snabbköpet.

5. Finns någonting grönt eller gult i kylskåpet (som varken morrar eller rör på sig), släng i det som garnityr.

6. Drick snabbt. Dansa till, och sjung med i ”In the air tonight” av Phil Collins.

22

23

24

Nittiotalaren I Även om de föredragna drinkarna detta decennium drog mer mot Hot Shots, gick det att få sig en Gin & Tonic av hygglig kvalitet. Naturligtvis bygger den på en klassisk Tanqueray.

∑

1. Tag ett högt, smalt dricksglas.

2. Stapla litet större isbitar på varandra.

3. Sprinkla 4 cl Tanqueray över isen.

4. Lägg i ett par smala citronklyftor.

5. Fyll glaset med en god standardtonic.

6. Drick långsamt och häpnas över hur bra det ändå smakade.

25

Nittiotalaren II Bombay Sapphire var på sätt och vis den ginsort som sparkade igång dagens ginboom. När man smakar denna gin idag, förvånas man över att dess syntetiska övertoner framstod som intressanta, eller nyskapande, men med den tidens mått mätt innebar den blå flaskan och dess innehåll faktiskt en förbättring av rang. Denna drink kan måhända avnjutas med en Youtubeinspelning av USA:s dåvarande president Bill Clinton spelande ett saxsolo i något pinsamt sammanhang – det finns 592 000 olika att välja på.

∑ 1. Tag ett mellanstort öppet vinglas på stadig fot.

2. Fyll med mindre isbitar.

3. Sprinkla 5 cl Bombay Sapphire över isen.

4. Fyll glaset med en standardtonic.

5. Garnera med en tunn apelsinskiva, några istuckna färska rosmarinkvistar och en ring av granatäppelkärnor.

26

27