9789177957416

Gellert Tamas

Den avgörande striden Tre decennier i Sverigedemokraternas värld

Polaris

TAMAS.indd 3

2022-06-28 15:01:24

Bokförlaget Polaris, Stockholm © Gellert Tamas 2022 Omslag av Lotta Kühlhorn Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos ScandBook AB, 2022 isbn 978-91-7795-741-6 www.bokforlagetpolaris.se

TAMAS.indd 4

2022-06-28 15:01:24

Sieg Heil, Judesvin 7 Alternativa sanningar i det postfaktiska samhället 20 Kvinnan med handväskan 48 En liten brandbomb bara

67

Nyheter från fronten 95 En synnerligen udda typ

140

Varför får vi inte kritisera dem som vill förgöra oss? 163 Sverige åt svenskarna 197 Trollfabriken 215 Sverige är fullt … 255 Normaliseringsprocessen 287 Den avgörande striden 355 Noter 397

5

TAMAS.indd 5

2022-06-28 15:01:25

Sieg Heil, judesvin! ”SIEG HEIL, SIEG HEIL!!!”

Vrålen ekar i den kalla novembernatten. Ett hundratal skinheads har samlats vid Slussen, precis på gränsen mellan Södermalm och Gamla stan i centrala Stockholm. Runt dem står nästan lika många poliser. Flera av de renrakade männen höjer sina högerarmar och vrålar taktfast: ”JUDESVIN, JUDESVIN!” Klockan är sju, lördagen den 30 november 1991 och vi befinner oss mitt i Sverigedemokraternas första minnesdag över Karl XII. De församlade sympatisörerna väntar på sin ledare, Anders Klarström, som enligt tidsplanen ska anlända inom kort. Då ska också demonstrationståget avgå.

Stockholmspolisen har kallat in närmare fem hundra man. Säpo har meddelat att de kommer att ha extra bevakning av de högerextrema grupperna i och omkring Sverige­ demokraterna.

Allt fler sverigedemokrater börjar anlända till Slussen.

7

TAMAS.indd 7

2022-06-28 15:01:25

Unga killar med renrakade huvuden och bärkassar fulla med öl. Äldre män klädda i rock. Tonåriga killar i jeans och bomberjackor med små, noggrant påsydda svenska flaggor.

En och annan tjej, klädd på samma sätt.

Några funktionärer från Sverigedemokraterna försöker upprätthålla någon sorts ordning, men det är svårt. Antalet demonstranter börjar närma sig tusen personer, en stor del av dem skinnhuvuden. Stämningen är hätsk. Otäck. Rå.

Adrenalinet kan nästan kännas i luften.

Jag står precis utanför polisens kravallstaket. Jag har börjat arbeta som journalist några år tidigare och det har känts naturligt att fokusera på den växande extremhögern och det tilltagande rasistiska våldet. Jag har redan skildrat Sverigedemokraterna i ett flertal texter.

Förutom reportrarna från de större medier som brukar dyka upp vid manifestationer som kvällens 30:e november är vi några få journalister som regelbundet brukar följa den svenska framväxande extremhögern, däribland Sverige­ demokraterna.

Vi är alla här ikväll.

Det är Heléne Lööw, då doktorand i historia som arbetar på sin avhandling om den svenska nazismen, det är Anna-Lena Lodenius, frilansande journalist som samlar material till den första omfattande boken om svensk extremhöger, och här finns också hennes medförfattare Stieg 8

TAMAS.indd 8

2022-06-28 15:01:25

Larsson, som ska bli världsberömd två årtionden senare med sin deckartrilogi om Lisbeth Salander.

Vi nickar tyst och försiktigt till varandra. Det är inte ofarligt. Om någon av demonstranterna skulle känna igen oss ”folkförrädare”, som kritiska journalister brukar kallas av Sverigedemokraterna, skulle det kunna sluta riktigt illa.

Heléne Lööw hyssjar avvärjande när jag försiktigt, nästan ljudlöst, hälsar på henne.

Medan vi står där avbryts vi av en skränande sång.

Nästan samtliga av de hundratalet skinsen sjunger, eller snarare brölar fram textraderna: ”Sverige åt svenskarna, tjalalalala, Sverige åt svenskarna, tjalalalala …”

Jag kan, ofrivilligt, inte låta bli att skaka på huvudet. Jag känner givetvis igen melodin till discokultbandet Boney M:s hit ”Brown Girl in the Ring”. Vi som var tonåringar i slutet av 1970-talet dansade till den, eller hörde den spelas med originaltexten: Brown girl in the ring Tra la la la la There’s a brown girl in the ring Tra la la la la la …

Nu sjungs den gamla jamaicanska barnlåten med en helt 9

TAMAS.indd 9

2022-06-28 15:01:25

annan text av de sverigedemokratiska kämparna vid Slussen. De skriker, närmast spottar fram sin egen text: ”Sverige åt svenskarna”. Efter några strofer tröttnar de dock och börjar i stället åter, med höjda högerarmar, skandera: ”SIEG HEIL, SIEG HEIL!” Strax efter klockan åtta ger sig tåget iväg, ledda av partiledaren Anders Klarström.

Demonstranterna går i oordnade led utefter Skeppsbron. Hundratals facklor lyser upp Stockholmsnatten.

Längs med hela tågets väg står poliser med några meters lucka. I täten för demonstrationståget rider fyra poliser, tågets bakre flank bevakas av ytterligare tre beridna poliser.

Slagorden ekar mot Stockholms natthimmel: ”SIEG HEIL! SIEG HEIL! SIEG HEIL!” Ljudet kastas mot Gamla stans byggnader, studsar ut över Stockholms ströms mörka vatten, omsveper Skeppsholmen och Blasieholmen innan det slutligen når det kungliga slottet. Vrålen hörs över hela centrala Stockholm: ”SIEG HEIL! SIEG HEIL! ”JUDESVIN … BLATTESVIN!” Anders Klarström har visserligen, före tågets avgång, påpekat att nazisthälsningar inte är tillåtna, men det verkar inte spela någon större roll. Hundratals högerarmar höjs mot skyn medan ropen taktfast ekar. Sverigedemokraternas ledare startar en egen talkör: ”UT MED PACKET! UT MED PACKET!” vrålar Anders Klarström i sin megafon 10

TAMAS.indd 10

2022-06-28 15:01:25

och snart genljuder ropen från deltagarna i tåget. Hundratals röster för partiledarens hat vidare. Längst fram i tåget, bland de blågula flaggorna, vajar också en vit flagga med en svart svastika i mitten.

Inte en enda en av de hundratalet poliserna gör en ansats att ingripa. Inget polisbefäl beordrar att de som gång på gång höjer högerarmen i nazisternas hälsning och vrålar ”Sieg Heil” och ”Judesvin” mot Stockholms befolkning ska gripas. Ingen polischef reagerar mot att närmare tusen perso­ner vandrar mitt i Sveriges huvudstad under en nazistisk fana.

Tåget får fortsätta sin långsamma marsch mot det som Strindberg en gång kallade Stockholms hjärta: Kungsträdgården.

Nationalistiska grupperingar hade visserligen högtidlighållit Karl XII:s dödsdag under flera års tid, men firandet hade mest bestått av att några äldre kostymklädda män lagt ner kransar vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården i Stockholm eller utanför domkyrkan i Lund.

Detta förändrades efter det att Sverigedemokraterna grundades 1988. Den svenska extremhögern vädrade morgonluft. Nya grupperingar, framför allt skinheads, anslöt sig. 30:e november-demonstrationerna utvecklades snabbt till den stora årliga samlingspunkten. 1988 utbröt våldsamma demonstrationer mellan högerradikala och motdemonstranter i Lund.

11

TAMAS.indd 11

2022-06-28 15:01:25

Tre år senare, 1991, tog Sverigedemokraterna över ansvaret för 30 november-demonstrationerna. Det här årets demonstrationer kom att bli de våldsammaste i historien.

De anordnades i en redan orolig tid.

Bara några månader tidigare har Ny Demokrati lyckats ta sig in i den svenska riksdagen. Det är ett på många sätt typiskt skattesänkar- och antietablissemangsparti, som samtidigt har en tydlig främlingsfientlig profil. Den tonen kommer att skruvas upp mer och mer för varje år. Även den utomparlamentariska högern är mer aktiv.

Vitt Ariskt Motstånd, VAM, förklarar – på fullt allvar – krig mot det som de kallar ”rasblandarsamhället”. De förbereder sig genom att skaffa vapen: med ett uppmärksammat inbrott på Lidingö polisstation, med att bryta sig in på mobiliseringsförråd runt om i landet.

VAM:s krigsförklaring är inget skämt.

Samtidigt har Sverige genomgått sin största ekonomiska kris sedan 1930-talet, tiotusentals har blivit arbetslösa.

Varje månad. Räntan har varit uppe på 500 procent. Ett blodigt krig har utbrutit i det forna Jugoslavien och hundratusentals män, kvinnor och barn har flytt västerut och norrut mot Europas övriga länder för att undkomma våld, mord och etnisk rensning. Flyktingströmmarna har bitvis bemötts med våld. Flyktingförläggningar har attackerats runt om i Sverige med brandbomber och molotovcocktails, kors har bränts.

12

TAMAS.indd 12

2022-06-28 15:01:25

Situationen är liknande i Tyskland.

Sensommaren och hösten 1991 har dessutom en, eller eventuellt flera, gärningsmän börjat angripa stockholmare med mörkt hår eller hudfärg. Den okände gärningsmannen döps snabbt till Lasermannen i medierna. Bara några veckor före Sverigedemokraternas marsch, den 8 november, mördas stockholmaren Jimmy Ranjbar, en student med iranskt ursprung, med ett nackskott utanför sitt hem på Körsbärsvägen.

Det är en orolig tid.

Jag följer Sverigedemokraternas demonstrationståg längs med deras rutt. Jag agerar som jag brukar. Jag går eller småspringer några meter före deltagarna; det ger överblick samtidigt som poliserna i täten försäkrar ett visst skydd.

Sverigedemokraternas demonstrationer är i princip alltid våldsamma, ett våld som oftast emanerar från dem själva, eller av de motdemonstrationer som regelbundet anordnas i samband med partiets offentliga uppträdanden.

Det gäller att agera försiktigt. Till skillnad mot poliserna har jag, och de andra journalisterna på plats, varken hjälm, väst eller någon annan form av skydd.

Risken för våld är överhängande, eller rättare sagt: frågan är inte om utan snarare när våldsamheterna ska börja.

Några timmar tidigare har tusentals motdemonstranter samlats i Kungsträdgården. En av dem som håller tal vid 13

TAMAS.indd 13

2022-06-28 15:01:25

Karl XII:s staty är den socialdemokratiske riksdagsmannen Hans Göran Franck. Han uttrycker sin avsky för Lasermannens dåd och de många attentaten riktade mot flyktingförläggningar, men han påpekar också att våldet måste sättas in i ett större sammanhang. ”Vi måste också bekämpa grogrunden för de rasistiska stämningarna: arbetslöshet och bostadsbrist.”

Två unga killar klättrar upp på Karl XII:s staty och vecklar ut en banderoll med texten: ”Krossa rasismen. Bort med skiten!”

Publiken jublar. De är fyra tusen, kanske fem tusen människor, mångdubbelt fler än sverigedemokraternas tåg som nu närmar sig.

Några minuter innan klockan slår halv tio kan de flera tusen motdemonstranter som fortfarande är kvar i Kungsträdgården höra Sverigedemokraternas vrål eka mot dem från Kungliga slottet: ”Sieg Heil, Sieg Heil!”

Jag har själv börjat eftermiddagen och kvällen med att vara på plats i Kungsträdgården, för att sedan ta mig till Slussen för att hinna bevaka Sverigedemokraternas marsch från början.

Nu går jag några meter före tåget och hör, precis som deltagarna i Sverigedemokraternas tåg, de taktfasta ropen från Kungsträdgården: ”Stoppa rasismen, stoppa rasismen.”

14

TAMAS.indd 14

2022-06-28 15:01:25

Det är nu bara några hundra meter mellan de två grupperna.

När polisen, i ett sista försök att undvika en direkt konfrontation, beslutar att stänga av broarna mellan Gamla stan och Norrmalm och dirigerar om Sverigedemokraternas tåg mot Riddarholmen, utbryter fullständigt kaos. Ett vrål stiger mot himlen när Sverigedemokraterna inser att polisen inte tänker släppa fram dem till Karl XII:s staty.

Flera hundra skinnhuvuden försöker ta sig igenom avspärrningarna. Inom några minuter liknar scenen närmast ett slagfält från karolinernas tid. Skinnhuvuden kastar stenar och facklor. En molotovcocktail flyger genom luften och krossas i eldsflammor bredvid en polishäst.

Jag hukar mig och försöker söka skydd bakom en bil, bredvid mig halvligger ytterligare någon journalist.

När jag idag, nästan på dagen trettio år senare, läser igenom mina gamla, slitna anteckningsböcker från den här kvällen känns det hela närmast surrealistiskt.

Hade någon då sagt till mig att Sverigedemokraterna, tre decennier senare, skulle vara Sverige tredje största parti och att moderater, kristdemokrater och liberaler – som då fortfarande var folkpartister – förberedde sig för att regera med stöd av, eller även i samarbete med Sverigedemokraterna, hade jag uppfattat det som ett dåligt skämt.

Hade någon då frågat mig om jag ens trodde att det skulle vara möjligt, hade jag med emfas svarat NEJ. Blotta frå15

TAMAS.indd 15

2022-06-28 15:01:25

gan skulle framstå som absurd, eller snarare skrämmande, väldigt skrämmande.

Det är bara att inse att jag hade fel. Fruktansvärt fel.

Jag har beskrivit de här scenerna – den 30 november 1991 – tidigare. Skildringen är hämtad från min bok Lasermannen – en berättelse om Sverige, som kom ut tio år senare, våren 2002.

Det är bara att erkänna. Inte ens då föll tanken mig in att detta parti en dag skulle kunna ha ett ansvar för styret av Sverige. I valet 1999, det sista före sekelskiftet, hade partiet lyckats skrapa ihop lite mer än 8 000 röster, det utgjorde inte ens en halv procent av väljarna.

Sverigedemokraterna var vid denna tid ett litet ytterlighetsparti, dominerat av våld och med en närhet till partiets nazistiska eller nynazistiska rötter.

När jag tittar i det digitala tidskriftsarkivet Retriever för 1991, det år som Sverigedemokraterna första gången anordnade en 30 november-demonstration, finns det bara 47 artiklar om partiet. Rubrikerna talar sitt tydliga språk: ”Nazistledare åtalad för grov misshandel”, ”SD hotar med vapenvåld”, ”Stockholm bas för nynazister”, ”Sverige­ demokrater möttes av äggkastare” och ”SD till val med invandrarfientlig politik”.

Och ändå händer detta.

Söndagen den 11 september 2022 kan bli en historisk dag i svensk politik. Den dagen kan Sverigedemokraterna 16

TAMAS.indd 16

2022-06-28 15:01:25

– om resultatet går deras väg – inleda förhandlingar med moderater och kristdemokrater, och kanske Liberalerna, om ett regeringssamarbete. I en eller annan form.

Hade jag vetat detta den 30 november 1991, liggande bakom en bil i skydd från de stenar och molotovcocktails som deltagare i Sverigedemokraternas demonstrationståg kastade, hade jag nog känt mer än oro.

Då hade jag blivit rädd. Riktigt, riktigt rädd.

Jag och en journalistkollega börjar springande ta oss därifrån, mot Sergels torg. Dels är det alldeles för farligt att vara kvar i Kungsträdgården, dels går det rykten om att hundratals våldsamma skinnhuvuden attackerar förbipasserande kring Sergels torg. Jag vill vara på plats för att kunna rapportera.

Vi är på Drottninggatan när vi blir vittnen till hur en grupp på fem skinnhuvuden hinner ifatt ett yngre par med en barnvagn. Paret hinner aldrig riktigt förstå vad som händer. Mannen slås ner av ett kraftigt knytnävsslag i ansiktet.

Kvinnan knuffas in i ett skyltfönster. Ett av skinnhuvudena måttar en spark mot barnvagnen. Hans svarta känga träffar baksidan av vagnen. Barnets gråt dränks av männens skrik: ”BLATTESVIN! BLATTESVIN!” Min första instinkt är att springa fram och försöka stoppa våldet, samtidigt står jag vanmäktigt kvar. Vi är två personer mot fem. Vi skulle knappast ha en chans mot de våld17

TAMAS.indd 17

2022-06-28 15:01:25

samma sverigedemokraterna som inte ens tvekar att sparka mot en barnvagn.

Jag minns att tanken hinner flyga igenom mitt huvud; kan och ska en journalist ingripa fysiskt? Vi har ju blivit tränade i att registrera och rapportera, inte att lägga oss i skeenden. Men det här är något annat. Det som utspelas framför våra ögon är ren misshandel, mot ett yngre par och ett barn.

Det är ett grovt brott.

Mer hinner jag inte tänka. Ett tiotal poliser, med skyddshjälmar och sköldar, har upptäckt vad som pågår och börjar springa mot platsen för att undsätta barnfamiljen. Ett av skinnhuvudena kastar en gatsten mot polisen, sedan tar de snabbt till flykten. Ljudet av deras kängor och skrik ekar mot Gamla stans kullerstensgränder: ”SIEG HEIL, SIEG HEIL!” Ganska exakt tre år senare, hösten 1994, ansluter sig Jimmie Åkesson till detta parti, till arrangörerna av 30 november-demonstrationerna 1991. Sverigedemokraterna är det parti som den då femtonårige Jimmie anser bäst representerar hans egna åsikter och världsbild, det är hos Sverige­ demokraternas medlemmar han anser sig höra hemma.

Han kommer att leva ett liv i detta parti.

Tre decennier senare är Jimmie Åkesson fortfarande kvar, nu som partiets oomstridde ledare. Den 10 juni 2021, 18

TAMAS.indd 18

2022-06-28 15:01:26

när Sverige så sakta förbereder sig för sommarledighet, sill och potatis, solsken och skratt, twittrar han apropå Sverigedemokraternas historia: ”Till skillnad från Magdalena Andersson och hennes socialdemokrater kommer vi varken att lämna eller överge våra rötter.”

19

TAMAS.indd 19

2022-06-28 15:01:26