9789177957294

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 1

2022-06-16 13:38

3

M IA S Ö D E RB E RG

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 3

2022-06-16 13:38

© Mia Söderberg 2022 Omslag av Islington Design Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun ISBN: 978-91-7795-729-4 Bokförlaget Polaris, Stockholm www.bokforlagetpolaris.se

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 4

2022-06-16 13:38

Till mina vänner med all min kärlek

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 5

2022-06-16 13:38

1 Vilken sommar det hade varit. En sån där man skulle komma att prata om i decennier. Solen hade strålat över Södervik i princip oavbrutet se­dan midsommar fram till denna dag då almanackan vi­­sade att det redan var en bra bit in i augusti. Många sa faktiskt äntligen när regnet den här morgonen strilade i strida strömmar mot fönsterrutor­na.

Parisa vaknade med en annorlunda känsla i kroppen. Först förstod hon inte vad det var och låg alldeles stilla och försökte begripa vad som var annorlunda. Så kom hon på det, hon mådde inte illa! Hon hade varit konstant illamående sedan midsommar och knappt tagit sig ur sängen vissa dagar när det varit som värst. Men i dag var det helt borta.

Puts väck. Hon satte sig på sängkanten och kände efter ordentligt. Nej, hon mådde inte bara bra, hon var dessutom hungrig som en varg. Bacon och ägg, yoghurt, rostat bröd med marmelad … Parisa riktigt förnam dofterna.

Hon måste genast äta något! Michel var redan uppe. Han skulle hjälpa Zoran med utegrillen så han var säkert ute i trädgården. Det hade han lovat i ett svagt ögonblick efter några öl för någon vecka sedan och nu var det dags att infria det löftet.

Parisa gick ut i köket och där stod en tallrik med äggröra och bacon tillsammans med en termos och en post it-lapp.

7

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 7

2022-06-16 13:38

God morgon, älskling. Grattis till att du äntligen har semester. Hoppas aptiten är bättre i dag. Är i trädgården med Zoran. Kom förbi när det är dags.

Puss!

Semester … vilket härligt ord. Parisa kände hur väl hon behövde få ett par veckors avkoppling nu. Hon hade jobbat hela sommaren och fått hantera såväl illamående som värme och en konstant överfull väntelista med patienter.

Det rådde veterinärbrist i landet och många kliniker hade begränsad kapacitet, eller i värsta fall till och med stängt, under de mest intensiva semesterveckorna så de hade fått ta hand om sjuka djur från alla möjliga håll. Det skedde också fler akutfall på sommaren, upplevde Parisa. Det var gott om orm i år och det avspeglades tydligt i besöks­ statistiken. Även brännskador orsakade av omkullvälta grillar låg bland topp tio-olyckor. Hundar som fått värme­ slag kom in nästan varje dag och urinvägsinfektionerna rakade i höjden. Faktum var att antalet husdjur hade ökat rejält de senaste åren medan utexamineringen av nya veterinärer släpade efter. Därför hade Farzad frågat vilka som kunde tänka sig att dels ta extrapass, dels skjuta på semestern till augusti för att kunna möta behovet av vård. Parisa hade genast anmält sig som frivillig. Hon hade något slags dåligt samvete för att hon ”råkat gå och bli gravid”, trots att hon visste bättre än att tänka så. Farzad hade endast uppvisat idel glädje när hon berättat för honom hur det låg till, så hon borde verkligen förtränga den typen av tankar. Men hon hade nyss varit tjänstledig i över ett halvår och nu skulle hon hyfsat snart gå på föräldraledighet så hon kände att hon ville ställa upp så mycket hon kunde.

8

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 8

2022-06-16 13:38

Först och främst för alla små raringar som kom till dem och behövde vård men också för Farzads skull som alltid ställt upp på henne. Samtidigt hade det kostat på och nu skulle det bli skönt att släppa taget och istället fokusera på allt annat som hände i hennes liv just nu.

Parisa hällde upp kaffet i en stor mugg. Kakaduan Whitney kom genast flygande när hon hörde att det vankades frukost och slog sig ner på Parisas axel. ”God morgon, Whitney. Har du sovit gott?” frågade hon. ”God morgon, god morgon. Whitney vill ha mat!” ”Okej. Det ska bli. Men låt bli min mat. Du ska få egen.” ”Tjat, tjat, tjat.”

Parisa reste sig och satte ner fågeln på bordet. ”Var snäll nu, annars kanske du blir utan i dag”, sa hon låtsassträngt. ”Aj låv jo”, kom det genast från bordet. ”Det lät mycket bättre. Du kan ju. Blir det bra med en grönsaksbit till?” Whitney vaggade med huvudet. ”Så där, varsågod. Ditt favoritfoder och en knaprig bit röd paprika. Hoppas det smakar.”

Parisa ställde fram skålen och såg sedan roat på när frön och korn sprätte åt alla håll i Whitneys ivriga försök att äta så mycket som möjligt samtidigt. Så värmde hon sin tallrik i mikron, satte sig vid bordet och högg in på baconet med glupande aptit. Hon kunde inte ens dra sig till minnes när mat smakat så gott senast. Kaffet doftade också som det skulle. Så skönt om hon äntligen var på väg att få tillbaka sin matlust, hon var innerligt less på att vara konstant illamående.

Hon kände en skräckblandad eufori vid tanken på 9

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 9

2022-06-16 13:38

­ a­­gens­utflykt och tittade på klockan. De skulle vara där d klockan elva och nu var hon nio. Gott om tid, alltså. Då skulle hon hinna packa Whitneys saker. Mormors man, Håkan, skulle komma under eftermiddagen och hämta henne. Han hade låtit så ivrig på rösten när de talats vid under gårdagen att Parisa blivit alldeles rörd. Håkan och Whitney var mycket förtjusta i varandra och fågeln ville aldrig åka hem när hon varit där. Håkan hade byggt en voljär till henne under våren som Whitney älskade att flyga omkring i och hon fullkomligt dyrkade honom, vilket han var både generad och stolt över. Där han var, var också hon. Nu skulle hon få vara där i två veckor medan Parisa och Michel åkte ner till Bergerac och tittade till huset.

Parisa visste inte hur hon skulle ha klarat av ansvaret med att äga en sån egensinnig fågel om inte mormor och Håkan ställt upp så fort hon behövde hjälp. Whitney­var en del av arvet från Sofia och hon ångrade inte ett ögonblick att hon tackat ja till att ärva henne … och Villa Vildros … och ett hus i Bergerac. Tänk att Sofia trots allt förändrat hennes liv så radikalt de senaste två åren. Från nydumpad och bostadslös tjej som just förlorat fotfästet i tillvaron, till detta. Det hade blivit ett helt nytt kapitel i hennes liv.

Nu stod kassarna och transportburen i hallen och Whitney flaxade nyfiket runt och studerade noga sin matmors förehavanden. ”Whitney vill åka Audi”, sa hon och verkade förstå vad som var på gång. ”Ja, du ska få åka Audi med Håkan. Han kommer och hämtar dig i eftermiddag, så då måste du sköta dig och vara en lydig fågel. Lova det!” ”Tjat, tjat, tjat.”

10

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 10

2022-06-16 13:38

”Ja, men du kan vara lite busig så jag måste påminna dig ibland. Men nu får du vara ensam en stund så jag sätter dig i buren tills vi kommer hem igen. Annars äter du bara upp blommorna.”

Whitney bevärdigade inte Parisa med en blick utan flög upp och satte sig på en gardinstång där hon var omöjlig att nå. ”Okej, du slipper buren”, suckade Parisa. ”Men inga dumheter medan jag är borta.” ”Aj låv jo”, kom det bakom gardinen. ”Jag älskar dig också, knäppa fågel. Kommer snart.”

Parisa satte på sig sandalerna, låste dörren och sprang nerför trapporna och ut i trädgården. Där möttes hon av skrattsalvor varvade med högljutt gnabbande. Det var Michel och Zoran som tydligen hade problem med konstruktionen av grillen. De två hade funnit varandra redan första gången de hade träffats på Kittys och Felix bröllop för några veckor sedan. Då hade de bara småpratat men Michel hade sagt till Parisa senare på kvällen att det kändes som om han och Zoran kunde bli riktigt goda vänner. Och så hade det blivit. Parisa var så glad för det, då hade Michel sällskap de kvällar hon jobbade på smådjurs­kliniken och Zoran behövde inte heller vara ensam när han inte hade hand om sina trillingsöner. Nu hade de alltså startat projekt utekök tillsammans, vilket uppenbarligen inte var det lättaste uppdraget även om Zoran var hantverkare med egen firma. ”Sorry killar, att jag måste avbryta ert hårda arbete men det är dags att åka nu, Michel.”

Som alltid när hon tittade på Michel blev hon varm i kroppen. Så här hade det aldrig tidigare känts. Inte ens 11

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 11

2022-06-16 13:38

med Erik som hon varit tillsammans med i fem år och varit förlovad med, och inte heller med Mattias som hon hade en kort historia med förra året. ”Okej. Jag kommer, ska bara borsta bort värsta dammet.”

Michel skyndade fram och gav henne en så lång kyss att Parisa blev alldeles generad över att Zoran såg det. Men han bara log och gjorde tummen upp. ”En dag ska jag kyssa Jasminka så där”, sa han tappert. ”Jag hoppas att ni snart har hittat hela vägen tillbaka”, sa Parisa och klappade honom på armen. ”Ni har haft det tufft men ni är som gjorda för varandra och jag tror inte att det dröjer så länge förrän ni bor ihop som en familj igen.”

Så höjde hon handen till vinkning och tog fram en nyckelknippa. ”Jag har fått löfte av Florian att låna hans bil så vi slipper ta bussen.”

När de kom ut på gatan skyndade Michel fram till bilen och öppnade chevalereskt dörren. Just som Parisa skulle sätta sig tog han hennes händer. ”Det är fortfarande svårt att ta in vad vi ska göra i dag”, sa han med en röst som nästan brast, ”men jag vet att det kommer att bli det mest spännande jag hittills har gjort i hela mitt liv. Jag kan knappt bärga mig. Kom, så skyndar vi oss, älskling!”

12

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 12

2022-06-16 13:38

2 ”Jaha, välkomna då! Varsågoda och kliv in och du kan ta plats där, Parisa, och du, Michel, kan sätta dig på stolen bredvid.”

Sköterskan visade med handen mot en stol var han skul­le sätta sig när hon såg att han inte förstod och övergick ­automatiskt till att börja prata engelska. ”Tack”, sa han och log. ”Jag har bara varit i Sverige en dryg månad så min svenska är inte så bra.” ”Självklart”, svarade hon. ”Jag heter Yvonne Bergman och är barnmorska här på kliniken. I dag är det alltså dags för ultraljud. Du har en stor och fin mage, log hon mot Parisa som kravlat sig upp i gynstolen. Det står i journalen att graviditeten fastställdes först i vecka arton. Var det så att du inte förstod att du var gravid förrän man konstaterade att det var på det sättet?”

Parisa kunde bara nicka, munnen var helt torr. Michel tog hennes hand och hjälpte till. ”Barnet blev till i februari, det är vi säkra på eftersom vi var åtskilda en tid efter det, men Parisa förstod inte att de symptom hon kände kunde ha att göra med att hon var gravid. Inte förrän jag såg henne i profil när hon försökte få igen sina byxor förstod jag hur det låg till.”

Han såg på Parisa som försökte le åt minnet av sitt livs 13

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 13

2022-06-16 13:38

största överraskning, men det blev mest en grimas. Hon hade aldrig varit så nervös i hela sitt liv. De senaste två veckorna hade hela hennes värld vänts upp och ner. Hon hade inte alls förstått vad som pågick i hennes kropp och tolkat alla symptom, bristen på aptit, illamåendet och den enorma tröttheten som sorg och saknad efter Michel. Det var knappt att hon hunnit landa i att han nu var i Sverige hos henne, även fast det kändes helt rätt. Hon hade aldrig varit lyckligare i hela sitt liv än när han plötsligt stått där i bersån på Kittys och Felix bröllop och sagt att han älskade henne. Men därifrån till att bli föräldrar på rekordtid var ett gigantiskt steg och Parisa hade försökt förtränga vad det innebar så gott hon kunnat. Till nu, när hon låg här med benen i högläge och strax skulle få se sitt, deras, barn för första gången. Plötsligt for tankarna till hennes mamma. Åh, vad jag önskar att du funnits med mig nu. Du vet precis vad jag går igenom, som också blev gravid efter bara ett par månader med ditt livs kärlek. Men du var bara arton, jag är i alla fall över trettio.

Barnmorskan log lugnande. ”Det är många blivande mammor som inte förstår någonting förrän de är långt in i graviditeten och det brukar gå bra ändå. Och nu är ni inskrivna och de första proverna är tagna ser jag, så jag tror att ni har blivit väl omhändertagna. I dag ska vi ta reda på hur barnet mår, kön om ni vill det, och planerat förlossningsdatum. Då börjar vi, ni kan följa allt jag gör på skärmen.”

Parisa kramade Michels hand hårt och följde spänt med blicken de vågiga rörelserna som framträdde efter hand.

Michel lutade sig fram för att se bättre. Han svettades ymnigt för solen sken rakt in i hans ansikte. Hon såg fram14

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 14

2022-06-16 13:38

för sig hur han hade reagerat när hon med darrande hand och panik i blicken visat honom graviditetsstickan med de tydliga blå strecken. Han hade stirrat på den, blinkat som om han inte trott sina ögon, tittat igen och så hade hans ansikte spruckit upp i ett sådant leende att all oro rann av Parisa. Sedan hade han täckt hennes ansikte med kyssar och därefter dansat runt med henne i våningen som om de varit tokiga. Efter det hade han flera gånger om dagen pratat med magen och sjungit franska chansoner. Parisa hade aldrig sett en lyckligare person, vilket gjorde att hon älskade honom om möjligt ännu mer. ”Titta, här ser jag ett huvud!” Yvonne pekade med en markör. ”Och här är ryggraden.” Det var svårt att se men Parisa kanske anade konturerna av ett litet pyre. ”Nu vinkar hon eller han också. Ser ni det?” Markören ringade in en pytteliten hand som sakta rörde sig i allt det böljande.”

Barnmorskan gjorde några anteckningar och fortsatte studera skärmen. ”Nu ska vi lyssna på hjärtat och sedan får ni avgöra om ni vill veta könet eller inte.”

Hon satte på högtalaren och snart hördes små regelbundna hjärtslag i rummet. Först förstod varken Parisa eller Michel vad det var de lyssnade till men när det gick upp för dem fick båda tårar i ögonen. ”Det är helt otroligt”, viskade Parisa och kunde inte slita ögonen från det som pågick framför henne. ”Är det verkligen vårt barns hjärta vi lyssnar till?”

Yvonne nickade. ”Det blir som ett eko, hör du det?” sa Michel. ”Vad coolt. Är det maskinen som gör att det blir så?”

Barnmorskan såg plötsligt fundersam ut och stängde av ljudet.

15

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 15

2022-06-16 13:38

”Jag vill bara kolla upp en sak”, sa hon och lät instrumentet glida över magen igen. ”Är det något som är fel?” frågade Parisa oroligt. ”Ett ögonblick, bara.”

Michel och Parisa såg ömsom på varandra, ömsom på barnmorskan. Tänk om allt inte var som det skulle? Hade barnmorskan uppfattat något fel på hjärtat? Omedvetet la Parisa handen på magen som för att skydda det pyttelilla knytet där innanför. ”Det var mig allt en liten rackare”, mumlade barn­ morskan för sig själv. ”Det här missade jag faktiskt.” ”Missade vad?”

Michels röst var en hes viskning.

Yvonne tog blicken från skärmen och torkade av Parisas mage med en bit papper. Så såg hon på dem. ”Jag får gratulera”, sa hon och log brett. ”Det ligger inte bara ett barn därinne utan två. Ni ska bli föräldrar till tvillingar!”

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 16

2022-06-16 13:38

Paris 1989 Marcel

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 17

2022-06-16 13:38

3 Marcel letade fram telefonnumret i katalogen. Det var många år sedan han hade ringt Nicolas på hans hemadress.

Det gick fram flera signaler innan en bekant kvinnoröst svarade. ”Hej Sofia. Hör du vem det är?” ”Det gör jag allt. Din sammetslena stämma går inte att ta miste på. Hej Marcel, det var längesedan!”

Sofia blev genuint glad när hon hörde sin sons bäste vän i andra änden. Den otroligt charmige men totalt ansvarslöse unge man som varit Nicolas bästa vän sedan de slagits om en spade i sandlådan vid tre års ålder. Efter att Gina och Sofia rett ut den konflikten blev sönerna oskiljaktiga. De hade hängt som ler och långhalm när de varit små, vilket gjort att mödrarna också börjat umgås och blivit riktigt goda vänner men nu var det flera år sedan hon hade pratat med honom. ”Hur står det till?” ”Det är bra. Lite varmt, bara. Den här värmeböljan kan ta kål på vem som helst. Hur mår dina föräldrar?” ”Tack fint. Pappa har ont i ryggen som vanligt men mamma tror inte på honom längre utan tvingar ut honom på deras vanliga långpromenader och det gör honom säkert bara gott. Jag tror att han helt enkelt börjar bli lat 19

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 19

2022-06-16 13:38

och hellre sitter på en bar och dricker pastis än rör på fötterna.”

Sofia log. Hon kände igen det han beskrev. Gina beklagade sig nästan dagligen över att Francesco hade tappat stinget. Han ville inte göra någonting längre och Gina som var en både aktiv och passionerad kvinna började bli helt uppgiven över att ha en karlslok som hon inte hade någon som helst glädje av. ”Jag förstår. Du får väl hjälpa till att sätta lite fart på honom. Brukade ni inte åka på fiskeresor tillsammans?” ”Jo, men det var längesedan nu. Han har nog gett upp hoppet om mig. Du vet hur han kan låta. ’Ska du inte utbilda dig? Du kan väl åtminstone skaffa dig ett vettigt jobb. Sånt där målarkludderi kan man inte hålla på med seriöst. Bla, bla, bla.’ Han begriper inte att jag verkligen vill bli konstnär så vi har svårt att nå varandra just nu. Men du har rätt, jag borde försöka igen för mammas skull. Men jag ska inte uppehålla dig, har du Nicolas där?” ”Nicolas? Nej, du. Sist jag hörde ifrån honom ringde han från en telefonkiosk någonstans i Karibien. Men det var säkert ett år sedan, du har förmodligen mer kontakt med honom än vad jag har.”

Marcel hörde stråket av sorg i Sofias röst. Han visste att Nicolas och hon inte hade haft så bra relation sedan han blev tonåring men att han inte bodde hos henne nu när han var tillbaka i Paris lät märkligt. Hon verkade inte ens veta om att sonen var tillbaka. Han skyndade sig att avsluta samtalet. ”Jag måste ha misstagit mig då, jag ska inte störa dig längre.”

20

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 20

2022-06-16 13:38

”Det var trevligt att prata med dig, Marcel. Hälsa dina föräldrar så gott. Au revoir!”

Marcel skyndade sig att lägga på luren. Sofia hade alltså inte vetat om att Nicolas befann sig i Paris. Och det i snart en månad. Han hade inte berättat var han bodde så Marcel utgick förstås från att det var hemma hos mamma, något annat boende i Paris hade han inte så vitt Marcel visste. Han hade tänkt fråga om vännen hade lust att hänga med på en fest på kvällen men de skulle säkert stöta på varandra på det vanliga stället lite senare så då kunde han passa på då.

Vanliga stället var en av de otaliga barerna runt Sacre Coeur. Där samlades blivande konstnärer och artister kväll efter kväll för att först dränka sina senaste krossade drömmar och sedan skåla för nytt hopp och nya möjligheter nästa dag. Nicolas hade inte varit där på några kvällar så det var på tiden att han skulle dyka upp. Marcel bestämde sig för att ta en siesta och sedan försöka få tag på Nicolas och prata med honom. Han la sig på sängen i det lilla inackorderingsrummet han hyrde av en barsk äldre kvinna som tog varje tillfälle hon kom åt till att skälla på honom för att han var en sån slarver. Helst hade hon nog velat slänga ut honom men hon behövde pengarna och det visste Marcel. Han försökte ändå dämpa sig och tog inte längre hem kvinnor som störde nattetid. Som så många gånger det senaste året funderade han på sin framtid. Fram tills han var tjugofem hade han varit övertygad om att han skulle kunna försörja sig som konstnär, förmodligen en erkänd sådan för han visste att han hade talang. Alla sa det och han hade också för några år sedan blivit erbjuden stipendium för att gå en exklusiv skola men det hade han 21

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 21

2022-06-16 13:38

sjabblat bort genom att festa för mycket och ta sig själv på för lite allvar.

Nu närmade han sig trettio och han stod helt och hållet på noll. De få franc han drog in tjänade han på att porträt�tera turister utanför Eiffeltornet och de räckte med nöd och näppe till hyra och mat. Knappt mat heller, förresten.

Han åt ofta middag hos sina föräldrar och försökte få det till att han gillade att träffa dem, men sanningen var att det oftast var det enda vettiga mål mat han åt den veckan och därför stod han ut med alla gliringar om hur misslyckad han var. Gina och Francesco hade gett upp hoppet­om honom, det märktes. Hans storasyster Lucille som var två år äldre hade studerat vidare och hade nu både ett framgångsrikt jobb som advokat och familj med man och två barn. Pikarna om att han inte hade träffat någon kom allt oftare och Gina suckade alltid djupt och teatraliskt när hon på­­talade att hon aldrig skulle få bli farmor. Och vad skulle han säga? Det hade aldrig funnits en kvinna i Marcels liv som hade berört honom på djupet. Alla hans relationer hade varit korta och flyktiga. Han fick alltid panik efter ett par månader när tjejerna började prata om att ’fördjupa relationen’ eller ville träffa hans föräldrar. Han var inte menad att bli familjefar med rutiner, krav och ansvar. Det var annat som lockade betydligt mer. Drömmen om att bli erkänd som konstnär fanns kvar, eller rättare sagt det var det enda som fanns. Marcel kunde inte se sitt liv utan målarpensel och staffli, på ständig jakt efter det perfekta motivet.

Han bytte sovställning men sängkläderna klibbade mot kroppen och han svettades i det kvava lilla rummet. Det rådde värmebölja i landet och det var omöjligt att somna.

22

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 22

2022-06-16 13:38

Efter en halvtimme gav han upp och tog istället en kall dusch. Att duscha kallt höll nere hyreskostnaden och i dag var det riktigt skönt med de iskalla strålarna som studsade mot huden.

Deodorant under armarna och lite rakvatten på kinderna gjorde att Marcel tillfälligt kände sig fräschare och han drog på sig ett par vida linnebyxor och en rödvitrandig­ tröja. Han borde kanske raka sig också, skäggstubben kliade i värmen men han orkade inte och tjejerna brukade gilla när han var lite lagom orakad. Den smala mustaschen borde också ansas men den fick duga. Den hörde liksom till hans identitet numera.

Marcel blev plötsligt på gott humör och log mot alla han mötte. När han närmade sig baren såg han att det redan samlats mycket folk trots att det bara var tidig kväll. Han hörde skratten och sorlet på långt håll. Det här var hans liv. Här kunde man stöta på viktiga människor man kunde ha nytta av. Flera gånger den senaste tiden hade han pratat med konsthandlare som var på jakt efter nya talanger. Hittills hade inget konkret hänt men nu fick han en bra känsla i magen. Som om något skulle hända i kväll. Något stort och omvälvande.

22-28 Polaris Vildros 3, 16 juni.indd 23

2022-06-16 13:38