9789177957287

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 1

2022-04-29 10:01

MI A S Ö D E R BE RG

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 3

2022-04-29 10:01

© Mia Söderberg 2022 Omslag av Islington Design Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun ISBN: 978-91-7795-728-7 Bokförlaget Polaris, Stockholm www.bokforlagetpolaris.se

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 4

2022-04-29 10:01

Till Olle och Nathalie med all min kärlek

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 5

2022-04-29 10:01

1 De svarta spetstrosorna låg mitt på köksbordet och utgjorde en brutal kontrast till det skira blommönstret på bordsduken. Erik noterade dem så fort han klev in i köket.

Han liksom studsade till och blev stående i dörren. För ett ögonblick höll Parisa på att börja skratta, hela scenen var så absurd. Men det här var inget skämt. Inte heller var det ett försök till en förförelseakt. Nej, trosorna på bordet var helt enkelt inte hennes. ”Vems är de?” Rösten var helt neutral. Hon hade bestämt sig för att inte visa sig svag. ”Och en naturlig följdfråga på det, vad gör de under vår säng?”

Det var som taget ur en dålig film. Förutom att det inte var någon film. Ett par svarta stringtrosor hade verkligen fastnat i dammsugarslangen tidigare under eftermiddagen när hon försökt få bort dammråttorna under sängen. ”Sätt dig ner!”

Eriks reaktion kändes också som klippt och skuren ur en riktig B-film när han förblev stående vid diskbänken och såg upp i taket som för att hitta svaret där. Han rev sig i håret, han harklade sig, han flyttade vikten från fot till fot men sa inget och mötte inte hennes blick. Parisa såg hur han började svettas som han alltid gjorde när han kände sig obekväm. Så väl hon kände honom. Efter fem år 7

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 7

2022-04-29 10:01

tillsammans visste hon direkt när han ljög eller försökte slingra sig undan. Som nu. Hon snudd på njöt av det mitt i chocken över det faktum att mannen som skulle bli hennes äkta make om knappt tre veckor, uppenbarligen roade sig med svarta spetstrosor på sin fritid. ”Sätt dig”, sa hon igen med aningen mer skärpa i rösten och drog ut en stol. ”Du behöver förklara det här. Nu!” Erik lomade fram och sjönk tungt ner bredvid henne vid bordet men var fortfarande tyst.

Parisa bestämde sig för att vänta ut honom. Hon försökte betrakta honom objektivt. Han var onekligen snygg, det tyckte hon fortfarande. Hans pojkaktiga drag hade ersatts av mer maskulina nu när han passerat trettio med några år och den tidigare vildvuxna kalufsen som varit en del av hans charm var numera prydligt kontrollerad i en tuktad frisyr. Kroppen var hyfsat vältränad även om ett par trivselkilon lagt sig runt midjan. Hon visste att han kämpade för att få bort dem till bröllopet. Han var betydligt mer utseendefixerad än vad hon var. Parisa brydde sig inte särskilt mycket om hur hon såg ut och hade aldrig gjort det. Det hade alltid var mer intressant med djur än med kläder och smink.

Bröllopet … Insikten slog ner i henne som en blixt från klar himmel. Det skulle inte bli något midsommarbröllop.­ Konstigt nog kände hon sig helt iskall. Som om hon känt på sig att den här askungesagan hade varit för bra för att vara sann. Erik kom från helt andra förhållanden med framgångsrika föräldrar och syskon och där pengar aldrig var något problem. Parisa däremot, hade vuxit upp som enda barnet med en ensamstående mamma som kämpat med dålig ekonomi ända sedan Parisas pappa förvunnit 8

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 8

2022-04-29 10:01

ur bilden­när hon bara var tre år. Hon hade därför aldrig riktigt känt sig bekväm i de fina salongerna och egentligen inte heller med att flytta in till Erik i hans stora trea, som han hade ärvt av en gammal faster utan egna barn. Men det hade varit praktiskt och ekonomiskt fördelaktigt eftersom hon varit mitt i veterinärstudierna och haft några år kvar till sin examen. De kunde dela på månadsavgiften och Erik hade stått för matinköpen och bilen eftersom han redan då jobbade och tjänade bra med pengar medan Parisa­drog sig fram på studielån och extrajobb i en zoo-affär. ”Jag … jag vet int…” Parisa var fortsatt tyst medan Erik försökte hitta orden. ”Ehh … det … jag vet int…” ”Nu börjar du bli tjatig. Säg som det är istället. Rakt ut.

Försök inte ljuga för det är du urusel på. Vem är hon och vad gör hennes mest intima klädesplagg i vårt sovrum?”

Det gick en minut. Så var det som om Erik bestämt sig.

Han rätade på ryggen och såg henne stint i ögonen. ”Okej, jag har tänkt säga det här en tid men det har liksom inte blivit av.” Han harklade sig och tog ny sats. ”Jag har träffat någon annan och jag vill att vi ställer in bröllopet.”

De svarta spetstrosorna i storlek XS blev plötsligt till ett stort svart hål som Parisa obevekligt sögs in i. ”Vem är hon?” ”Det är Lotta på jobbet. Det gick liksom inte att stå emot.

Jag försökte men det var för starkt.” Erik såg på henne ­under lugg, som för att söka tröst och förståelse. Och nu när han väl hade börjat prata gick det inte att få stopp på honom. ”Vi har försökt göra slut, jag lovar. Hon dejtar också någon men vi kan bara inte vara ifrån v­ arandra. Hon är den rätta för mig. Jag känner det. Du och jag, vi var så unga när vi 9

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 9

2022-04-29 10:01

träffades. Då var allt bra men nu känns det som om vi inte har så mycket gemensamt längre. Känner inte du likadant?”

När Parisa svarade lät hon mest trött. Rösten var helt klanglös. ”Och när hade du tänkt berätta att du inte vill gifta dig?

För det är ju så att du och jag gör lite mer än bara ’dejtar’, vi lever tillsammans och har pratat om att skaffa barn.

Det kanske därmed kräver lite mer ansvar mot sin partner, tycker du inte det? Och … det är mindre än tre veckor kvar till vigseln.” ”Jag lovade Lotta att jag skulle säga det nu i kväll. Hon tycker också att det här är skitjobbigt. Men det var inte meningen att du skulle få veta det på det här sättet”, sa han med en omärklig nick mot spetstrosorna, alias det svarta hålet, på köksbordet.

En jobbig situation … var det allt? Ett litet problem som skulle lösas? ”Hur länge har det pågått?”

Erik skruvade på sig och såg ytterst obekväm ut. ”Tja … ett halvår, kanske lite mer …”

Parisa trodde knappt sina öron. ”Du friade på vår femårsdag för sju månader sedan. Då sa du att det hade varit de lyckligaste åren i ditt liv och att du aldrig skulle kunna leva utan mig. Och på min födelse­ dag var du idel kärlek, exklusiv champagne och dyrbara paket. Var det för att döva ditt dåliga samvete? Hur är du funtad egentligen?”

Plötsligt sköt en våg av adrenalin genom kroppen och Parisa blev så arg att hon skakade. Erik såg först ut som en skamsen hund. Sedan försökte han återta kontrollen. ”Nu är det som det är, i alla fall. Jag behöver inte för10

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 10

2022-04-29 10:01

klara mig för dig. Bröllopet är avställt och jag vill att du flyttar ut.”

Avställt … Parisa kunde inte låta bli att le mitt upp i alltihop. Språk hade aldrig varit Eriks starka sida fast han gärna svängde sig med vad han uppfattade som fina ord. ”Inställt eller avblåst, menar du. Absolut! Både och.

Varför skulle jag gifta mig med en sådan ynkrygg som du?

Som inte kan stå upp för vad du gör och behöver pappas pengar och kontakter för att ta dig fram i livet. Du borde skämmas. Men jag tror faktiskt inte att du har vett till det.

Håll dig undan tjugofyra timmar med start precis nu så är jag borta härifrån i morgon kväll klockan sex. Sedan vill jag aldrig någonsin ha kontakt med dig igen. Jag hoppas att du är nöjd med ditt beslut, jag är i alla fall det. Tack för att du visade den här sidan innan vi gifte oss. Fy fan för dig, Erik.”

Parisa var så arg så hon skakade. Världen rasade runt omkring henne och köket gungade så att hon blev illamående. Chocken sköljde runt i blodet och ut i varje vrå av kroppen. Men hon skulle inte ställa till med någon scen, det tänkte hon inte bjuda honom på där han satt mittemot henne och försökte se oberörd ut. Inget utbrott, inga förflugna ord och absolut inga tårar … Det sista hon ville nu var att han skulle tro att det här betydde något för henne känslomässigt. ”Jag hoppas att du vet vad du gör”, sa hon iskallt. ”För när du går nu gör du det för sista gången.” Hon drog av sig den opraktiska förlovningsringen med den vräkiga diamanten och la den mitt på trosorna. Stenen blänkte som ett blankt, olycksbådande öga mot det svarta sidentyget.

Parisa såg samma blänk i ögonen när Erik reste sig från 11

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 11

2022-04-29 10:01

köksstolen. Han försökte ta hennes hand men hon drog den blixtsnabbt till sig. ”Du avbokar kyrkan, restaurangen, ringarna, min klänning och dina vänner”, sa hon med återhållen vrede. ”Jag tar hand om mina. Gå nu innan du blir ännu mer patetisk än vad du redan är. Och ta med dig ringen. Linda in den i trosorna så den inte försvinner så kanske du kan återanvända den. Jag lägger nycklarna i postfacket när jag är klar.”

Erik snodde åt sig trosorna men lät ringen ligga kvar på bordet. Han rörde på läpparna till ett tyst hej då. Det sista Parisa såg av sin före detta blivande make var ryggtavlan som skakade påtagligt när han gick ut i hallen och tog på sig skorna.

12

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 12

2022-04-29 10:01

2 Parisa blev sittande vid köksbordet. Hjärnan gick på högvarv och hon märkte att hon också skakade. Hon skulle inte få sitt bröllop med Erik och inom ett dygn skulle hon inte ens bo kvar i lägenheten. Varför hade hon sagt så där? Varit så karsk att hon lovat att vara borta på tjugo­ fyra timmar? Vart skulle hon ta vägen? Dessutom hade hon jouren och skulle behöva vara på jobbet inom ett par timmar.

I samma ögonblick ringde Kitty, hennes barndoms­ kompis och trogna vapendragare genom gymnasietiden och tills alldeles nyss också blivande brudtärna. Hon brukade slå en signal vid den här tiden när hon var på väg hem från jobbet för att kolla läget inför bröllopet. Parisa tog långsamt upp telefonen och tryckte fram samtalet. ”Ciao, bella! Hur är läget med den blivande bruden?

Jag ska iväg nu och prova klänningen och så ska jag påminna dig om att ändra färgen på rosorna i brudbuketten så att din blivande svärmor blir nöjd. Det är sista dagen för det i morgon, och jag tänker att du nog har glömt bort det.” Kitty pratade alltid mycket och oftast andades hon inte förrän hon hade sagt det hon skulle. ”Ho ho, är du där? Varför säger du inget? Det är jag, Kitty, den bästa och vackraste vän du någonsin kommer att ha. I synnerhet när 13

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 13

2022-04-29 10:01

jag får på mig den där svindyra tärnklänningen som du envisas med att jag ska ha.”

Parisa fick ingen ordning på rösten. Orden ville inte komma ut. Med ens ändrades Kittys tonfall. ”Har det hänt något?” frågade hon tyst. Parisa nickade stumt och det verkade Kitty uppfatta. ”Nu blir jag orolig. Är du hemma? Jag är hos dig om en kvart.”

En halvtimme senare ringde det på dörren. Vid det laget hade Parisa samlat ihop sig så pass att hon hade hittat en resväska och börjat packa ner sina kläder. Till sin förskräckelse hade hon insett att det var i princip det enda hon ägde i lägenheten, bortsett från ett porträtt av hennes mamma som hennes pappa hade målat strax efter att de hade träffats. Den tavlan envisades Parisa med att ta med sig överallt och hade efter en del övertalning, på nåder fått hänga den halvt dold bakom en dörr i vardagsrummet.

Möbler och husgeråd var Eriks, hon hade ju flyttat in i ett färdigutrustat hem och det som hade fattats hade hans föräldrar, Viveka och Bosse, sponsrat med under åren. Då hade Parisa inte funderat så mycket på det, gåvorna var till dem båda hade hon tänkt, men nu såg verkligheten bistert annorlunda ut. Nåja, det skulle i alla fall göra det enklare att komma iväg.

Kitty stormade in utan att vänta på att Parisa skulle öppna och hittade sin vän i sovrummet. ”Men vad är det här? Varför storstädar du garderoben just nu? Har du inte annat att tänka på? Ska ni flytta mitt upp i alltihop?”

Så såg hon Parisas bleka ansikte och sammanbitna min och förstod.

14

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 14

2022-04-29 10:01

”Det blir inget bröllop, eller hur?”

Parisa skakade på huvudet. Kitty öppnade sina armar och Parisa klev in i sin väns famn och lät sig omslutas av värme, tung parfym och gränslös kärlek. De stod så, alldeles stilla, i en walk in closet to die for, i det lyxiga, sobert gråmålade sovrummet, på den mjuka heltäckningsmattan och andades tillsammans in insikten om att livet ibland tar andra vägar än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Så drog Kitty ner henne på sängen och satte sig bredvid. ”Nu ska du lyssna på mig. Jag vet inte varför ni har ställt in men på din min utgår jag från att det är Erik som har skitit i det blå skåpet på något sätt och inte du. Och det jag ska säga nu har jag velat säga i flera år men inte klarat av att göra för du har varit så uppfylld av honom. Men … på riktigt … han är verkligen inte mannen för dig. Han har gjort om dig till någon du inte är och som du inte kommer att orka vara. Du ska inte gå på cocktailtillställningar och diskutera jakt, cateringfirmor och golf. Och titta på de här kläderna!” Kitty reste sig upp och höll upp det ena plagget efter det andra. ”Du är inte en snäv kort skinnkjol, du är inte djup urringning, du är inte byxor med pressveck och du är definitivt inte den lilla svarta. Och vad är det här?

Strumpeband och höfthållare. Supersexigt, javisst, men du är mycket sexigare i dina lösa snickarbrallor eller i din vida, långa kjol som du jämt hade på dig förut. För att inte tala om din veterinärrock. Intelligens och kompetens, det är sexigt på riktigt. Har du kvar kjolen?”

Kitty började rota runt inne i garderoben medan Parisa satt och försökte landa i sin väns ord. Kitty var snart tillbaka med en urtvättad blommig volangkjol, ett linne som Parisa glömt bort att hon ägde och ett par jesussandaler 15

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 15

2022-04-29 10:01

som hon trodde att hon hade slängt för länge sedan. Kitty höll upp plaggen. ”Det här är du!” sa hon triumferande. ”Inte det som ligger på sängen. Och de där tjugo par stilettklackade skorna jag såg i ögonvrån, hur kan du ens fundera på att plåga dig med dem?” Hon tog varsamt Parisas ansikte i sina händer. ”Lyssna nu min vackra, härliga, rödrufsiga, fräkniga, grönögda, charmiga, genomärliga, djurälskande finaste, finaste vän, det här var det bästa som kunde hända dig.

Jag är så glad för att det händer nu. Och även om jag inte är dummare än att jag begriper att du mår skitdåligt och att din värld just har totalhavererat lovar jag dig att nästa midsommarafton kommer du att tacka din lyckliga stjärna för att det här hände.”

Parisa försökte le. Kitty var verkligen som ett yrväder, full av tillförsikt och positiva tankar, och vart hon än drog fram lämnade hon spår av nya insikter och framtidshopp som inte gick att undgå att ta till sig. Samtidigt gick allt i turbofart runt omkring Parisa just nu och hjärnan protesterade högljutt mot de chockartade insikterna. Plötsligt gjorde det fysiskt ont i magen, som om hon fått ett hårt knytnävsslag. Hon tappade andan, huvudet blev varmt och allt bara snurrade. I nästa sekund svimmade hon och mörkret svepte barmhärtigt undan den nya verkligheten.

16

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 16

2022-04-29 10:01

3 När Parisa kom till sans igen stod Kitty böjd över henne.

Det tog en stund innan hon kunde fixera sin väns ansikte.

Allt gungade och hon var helt genomblöt av svett. ”Vakna, Parisa!” ropade Kitty och såg alldeles förstörd ut. ”Vad är det som händer? Du skrämmer livet ur mig.

Kan du sätta dig upp, tror du, så hjälper jag dig till sängen?”

Hon tog tag i Parisa under armarna och fick upp henne från golvet och ner på överkastet. ”Ligg helt stilla nu så ska jag hämta lite vatten.”

Parisa blundade och försökte förstå vad som just hade hänt. Varför hade hon svimmat? Det tog ett tag innan hon kom ihåg. Hjärnan hade helt enkelt försökt skona henne från den brutala sanningen och stängt av när insikten om att Erik hade varit otrogen och lämnat henne äntligen trängt in på djupet. Hon drog häftigt efter andan, magen gjorde sig påmind igen och det kändes som om hon skulle kräkas. Tack och lov var Kitty strax tillbaka. ”Här kommer lite bubbelvatten”, sa hon. ”Försök att dricka det i långsamma klunkar så ska du se att det känns lite bättre sedan. Jag tog med en våt handduk också om du vill torka av ansiktet.”

Parisa lyckades med Kittys hjälp få i sig några klunkar

17

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 17

2022-04-29 10:01

av det iskalla citronvattnet. Efter en stund mådde hon lite bättre och satte sig upp. ”Jag tror aldrig att jag har svimmat förut”, sa hon med darrig röst. ”Fy vad det var otäckt.” ”Känslocentrat sitter i magen”, sa Kitty. ”Allt blod rusade väl dit när chocken slog till, så det kanske inte är så konstigt. Men hur mår du nu?” ”Allt bara gungar.” Parisa snyftade till. ”Jag kan inte fatta att han har haft en annan kvinna i flera månader. Och det samtidigt som vi gjort upp bröllopsplaner. Det gör så ont att jag mår illa när jag tänker på det.”

Kitty såg på Parisa som satt ytterst på sängkanten och försökte andas igenom smärtan. I det ögonblicket önskade hon att Erik varit kvar så att hon hade kunnat skälla ut honom, sparka till honom eller vad som helst bara han skulle komma till insikt om att han betett sig som en riktig skitstövel. Samtidigt visste hon att inget skulle bita på honom, det var bara att spilla energi i onödan. Han skulle aldrig förstå, han var den typen som inte kände av om han sårade någon annan. Allt kretsade alltid kring honom och Kitty hade aldrig förstått vad Parisa sett i den mannen. Han var bara en tom, uppblåst Ken-docka som inbillade sig att han levde jetsetliv och tyckte att det viktigaste i livet var exklusiva statusprylar. Det hade hon förstås aldrig sagt rätt ut, även om hon vid ett flertal tillfällen frågat Parisa om hon var lycklig med honom och verkligen såg en framtid tillsammans. ”Det kommer att gå över”, sa hon mjukt, ”men det är svårt att förstå när det gör så ont just nu. Du kanske ska ringa och sjukskriva dig? Inte kan du jobba som du mår nu.”

18

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 18

2022-04-29 10:01

Parisa såg förskräckt på henne. ”Vad är klockan?” ”Halv sju.”

Parisa samlade ihop de sista krafterna och reste sig snabbt från sängen. Det svajade lite men det låtsades hon inte om. ”Jag måste till jobbet”, sa hon beslutsamt. ”Det här går inte. Krascha får jag göra någon annan gång för det finns ingen annan veterinär på plats i kväll som kan ta hand om akutfallen. Och jag måste skynda mig, jag börjar om en halvtimme.”

Kitty visste när hon skulle ge upp. Arbetet var det viktigaste av allt för Parisa och att jobba var förmodligen det bästa sättet att förtränga egna privata problem. Hon reste sig också och såg sig om i lägenheten. ”Då packar vi ihop dina saker. Det går nog ganska fort”, tillade hon torrt, ”och så tar jag hem allt till mig. Jag antar att du blir sen eftersom du jobbar kväll, så jag lämnar dörren olåst ifall jag sover och portkoden har du redan.” ”Men … du har inte plats för mig”, försökte Parisa protestera. ”Ett par nätter funkar. Du är inte så stor, så det ska nog gå att klämma in dig i något hörn. Sluta nu, det är klart du får plats, vi har väl delat säng förr. Sätt fart nu, du börjar jobba om tjugofem minuter och vi ska inte låta vovvarna och kanariefåglarna vänta förgäves på sin favoritveterinär?”

Parisa gick runt i våningen och såg sig om i det som varit hennes hem de senaste fyra åren. Kittys ord hängde kvar i luften. Nej, det här var inte hon. Hon var inte sexiga skinnkjolar, en trevlig bordsdam, mjuka heltäckningsmattor eller bärare av tunga diamantringar. Hon var inte ett fluffigt vitt bröllop och resor till Mauritius. Hon vände sig beslutsamt om och gick in i sovrummet igen.

19

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 19

2022-04-29 10:01

”Lämna alla kläder. Packa inte ner något. Du har rätt.

Det här är inte jag.”

Hon tog snabbt av sina märkesjeans och sin exklusiva vita skjorta och la dem ovanpå högen av kläder på sängen.

Så tog hon på den skrynkliga kjolen, det lite noppiga linnet och klev i de uttjänta sandalerna. Hon drog ur hårnålarna i den omsorgsfullt, medvetet slarviga knuten, skakade ut håret och flätade en lös fläta som fick hänga på ena axeln.

Sedan gick hon fram till den stora spegeln som tronade på väggen mittemot sängen. ”Det här är jag”, sa hon sedan mot sin spegelbild. ”Ja”, viskade Kitty som ställt sig bakom henne. ”Det här är du. Det här är min Parisa!”

De stod så i någon minut och en märklig lättnad sköljde genom kroppen. Plötsligt kunde hon inte vänta en sekund till med att komma därifrån. ”Kom nu, så åker vi. Jag ska bara ta mitt smink och tavlan.”

Hon gick ut i badrummet och plockade snabbt ihop sina saker i en necessär. Så plockade hon ner tavlan och svepte in den i ett mjukt frottébadlakan. ”Jag ringde och avbokade klänningsprovningen” sa Kitty när Parisa kom uti hallen igen. ”De lät rätt förvånade men jag orkade inte förklara. Har du allt nu?” ”Ja, nu är jag klar.”

Och utan att se sig om lämnade Parisa det liv som hon tills för bara ett par timmar sedan trodde för alltid skulle vara hennes framtid.

20

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 20

2022-04-29 10:01

4 Mormor! Hon måste ringa mormor. Parisa satt på sin korta rast och försökte tänka praktiskt. Det kändes bra att vara på jobbet. Här rullade livet på som vanligt med kollegor som skrattade och alla dessa små djur som behövde hennes vård och omsorg. Idag hade stamkunden boxern Buster­varit där med reumatismen som akut blivit värre men han var lika glad och tillgiven som alltid, och hamstern Mirre hade en tand som vuxit genom kinden och därför slutat äta. Här mådde Parisa bra, hur hon än mådde egentligen.

Mormor Gerd hade varit och var fortsatt hennes stora stöd i livet, trots att Parisa kände sig tämligen vuxen nu med sina nyss fyllda trettiotvå år. Men mormor var så klok och visste jämt på råd. Hon måste få veta att bröllopet var inställt. Nu genast.

Parisa tryckte snabbt fram numret och väntade otåligt på att signalerna skulle nå fram, ovetande om vad klockan var. Till slut hördes en sömning röst i andra änden. ”Oj, mormor, förlåt! Sov du? Det var inte meningen att väcka dig, jag glömmer alltid vad klockan är när jag jobbar kväll. Förlåt igen, jag ringer i morgon istället. Somna om nu.” ”Ingen fara, jag hade inte somnat. Och nu gör du mig 21

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 21

2022-04-29 10:01

genast enormt nyfiken på varför du ringer mig vid den här tiden på dygnet, och från jobbet dessutom. Vad har hänt?”

Parisa drog snabbt historien och hörde själv hur hon försökte bagatellisera vissa delar. Gerd lyssnade utan att avbryta tills Parisa inte hade några ord kvar. ”Nu ska vi se om jag har förstått vad du säger; Erik har slängt ut dig, du ska sova hos Kitty ett par nätter och sedan vet du inte?” frågade hon lugnt.

Mormor var aldrig den som överreagerade och sveptes iväg av känslor utan såg mycket rationellt på allt som hände runt omkring henne så det var en brutal men väldigt korrekt sammanfattning som sakta började sjunka in. ”Ja”, svarade Parisa ynkligt. ”Kitty ska hälsa på sin pappa och har redan lovat en annan kompis att få bo i hennes lägenhet under tiden, annars hade jag kunnat bo där längre. Men det ordnar sig”, la hon tappert till och försökte tro på vad hon just sagt. ”Ja, det ordnar sig”, sa Gerd krasst. ”Du flyttar in här.

Det är inte så gott om plats och du får sova i bäddsoffan men jag accepterar inga protester, så pallra dig hit när du har vaknat i morgon så installerar vi dig.” ”Men … men … jag kan väl int…?” ”Flicka lilla, nu kommer du hit, så det så. Det ska bli riktigt kul att få någon att pyssla om. Det enda krav jag har är att du inte tar med dig den där pytonormen du hade som patient en gång.” Parisa kunde inte låta bli att le när hon kom ihåg mormors min när hon förstått att även ­ormar kunde behöva veterinärvård. ”Du är mitt allt, älskade barn, bo här så länge du behöver och vill. Jag ser fram emot att få skämma bort dig igen, som när du var liten och bodde hos oss på somrarna. Gå tillbaka till dina kelgrisar 22

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 22

2022-04-29 10:01

nu, så ska jag ta och sova min skönhetssömn. Jag behöver det, för det är en stor dag i morgon. Välkommen till Villa Vildros!”

Parisa kunde inte hålla tillbaka tårarna. ”Jag längtar så efter dig”, snyftade hon högljutt. ”Vi ses i morgon. Sov gott!”

Den natten sov Parisa oroligt på soffan hemma i Kittys lilla etta. Kuddarna gled isär och täcket for ner på golvet stup i ett. I hallen stod en resväska med alla hennes ägodelar. En enda väska. Mer hade hon inte. Hela hennes liv bestod av kläderna hon stod och gick i, en tandborste, en tavla och en gammal klänning hon i sista sekunden slängt ner av nostalgiska skäl.

När morgonen kom hade hon inte sovit många timmar men kaffedoften från köket fick henne ändå att piggna till och hon tassade barfota, med täcket virat omkring sig, ut i köket där Kitty satt vid det minimala köksbordet. Hon var osminkad och hade det korpsvarta håret i en handduksturban. Gitarren vilade som vanligt i knäet och det låg ett kollegieblock på bordet, intill en gigantisk mugg som det stod VACKER på. ”Good morning, sunshine! Jag hörde inte när du kom i natt. Blev det sent? Det finns kaffe i termosen och mjölk i kylen.”

Kitty nickade mot diskbänken. Parisa serverade sig och satte sig mittemot Kitty med täcket som en värmande sköld mot omvärlden. ”Ja, det blev sent. Vi fick in ett akutfall precis när jag skulle gå, en liten beaglevalp som förmodligen fått i sig råttgift. Som tur var såg husse vad som hände och kom 23

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 23

2022-04-29 10:01

snabbt in med henne. Det var lite kritiskt ett tag men nu mår hon bra och sover gott i en av våra burar, ompysslad av Sherin och Andreas.”

Kitty tog Parisas hand. ”Och hur mår du? Är du okej?” ”Jag sov rätt dåligt, det blev väl för mycket med allt, men jag ringde mormor på rasten och hon erbjöd sig att jag kunde få bo där tills jag har hittat något eget. Och det känns bra, så jag tänkte att jag åker dit nu direkt så hon inte får för sig att hon ska storstäda och ha sig. Jag vet hur hon är.” ”Vilken tur att du har henne. Jag kommer ihåg hur hon alltid pysslade om oss när vi var där. Särskilt plättfrukostarna när vi sovit över … Annars vet du att du kan bo här när jag kommer hem igen. Det är trångt men jag har andra tider än du så vi skulle nog inte nöta på varandra allt för mycket.” ”På tal om tider, hur går det för dig? Ska ni på turné? Är det klart nu?” ”Ja, faktiskt.” Kitty log stort och gjorde tummen upp. ”Det var knappt jag trodde på det men nu får jag ihop till hyran i några månader i alla fall. Vi börjar i Malmö om två veckor och sedan erövrar vi Borgholm, Kalmar, Karlstad och Uppsala. Vi är borta i en dryg vecka och det ska bli sjukt kul. Och vi får spela våra egna låtar också, inte bara covers. Vi har skrivit rätt mycket nu så det ska bli roligt att köra dem. Och hela bandet kan vara med den här gången så det blir en bra sättning.” ”Nu måste ni bara bli signade. Jag håller alla tummar jag har.”

Parisa visste hur hårt Kitty och hennes olika bandkon24

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 24

2022-04-29 10:01

stellationer slitit genom åren för att bli upptäckta och få ett skivkontrakt. Men det hade ännu inte hänt. De fick lite spelningar här och var, och arrangörerna verkade gilla henne, men det blev liksom inte mer än så. Kitty hade varit på väg att ge upp så många gånger. En gång hade hon i ren frustration slagit sönder sin gitarr och en annan gång hade hon skänkt bort en till en loppis, båda gångerna helt övertygad om att hon aldrig mer skulle hålla i ett instrument eller sjunga en enda ton till. Ändå var hon snart där igen, det var som en klåda i kroppen, en drog hon inte kunde vara utan. Och i väntan på att drömmen om att en dag kunna försörja sig på musik skulle slå in jobbade hon extra som personlig assistent åt en kille med en CP-skada.

Parisa beundrade hennes tålamod och uthållighet. ”Oj, är klockan så mycket? Jag ska med Marcus till sjukhuset och vi får inte missa den tiden.”

Kitty slängde av sig handduken och skyndade ut i hallen. ”Jag ser till att dörren går i lås när jag går och tack igen för att jag fick sova här”, ropade Parisa efter henne men hörde hur dörren slog igen mitt i meningen.

Hon reste sig, plockade upp handduken från golvet och stoppade muggarna i diskmaskinen. Frukost kunde hon äta på väg till mormor. Det fanns ett litet café som hade syndigt goda croissanter, ett par såna och en kardemumma­ krans skulle hon köpa med sig. Hon duschade på rekordtid och var snart iväg på sin röda cykel som de efter en del möda under gårdagskvällen lyckats baxa in i Kittys bil på ett förmodligen regelvidrigt sätt.

Solen sken från en klarblå himmel och de första svalorna lekte obekymrat högt upp i luften. Parisa kände värmen 25

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 25

2022-04-29 10:01

mot ansiktet och hade hon inte mått så dåligt hade detta kunnat vara ett ögonblick av lycka och stillhet. Men nu hade hon svårt att ta in försommargrönskan och trampade istället fokuserat mot caféet. Hon tvingade sig själv att inte tänka på något annat än det som låg precis framför henne nu, det vill säga att installera sig i Villa Vildros och sedan åka till jobbet framåt eftermiddagen.

Tjugo minuter senare trampade hon in på mormors gata.

Huset som Gerd bodde i kallades Villa Vildros i folkmun.

Det låg i ena änden av Vildrosgatan, vid en vändplan, och var det enda hyreshuset i området. Övriga hus var mindre villor på ena sidan gatan och radhus på andra sidan, alla med likadana, prydligt klippta ligusterhäckar. Villa Vildros hade ursprungligen byggts för att vara ett behandlingshem för psykiskt sjuka och hade placerats i vad som då varit en avskild och obebyggd del av Södervik. Arkitekten hade fått fria händer och bestämt sig för att ge patienterna en ståtlig boning. Därför hade han låtit huset likna ett litet slott med ett torn på ena gaveln och två uthus som skulle föreställa flyglar. Fasaden hade målats i en varm, gyllengul ton. Framför huset fanns en grusplan med en rabatt formad som en rundel i mitten. Bakom huset anlades en prunkande trädgård med frodiga rosenrabatter och under många år var Villa Vildros ett mycket vackert hus som Söderviksborna­var stolta över och gärna visade upp för gäster som kom på besök. Men när verksamheten lades ner på åttiotalet byggdes huset om till ett hyreshus och köptes upp av en privat hyresvärd. Sedan dess hade huset haft ett antal hyresvärdar och med åren förfallit och närapå vanskötts. Samtidigt byggdes villor och radhus på marken 26

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 26

2022-04-29 10:01

runt om och ett nytt bostadsområde växte fram. Nu var det ett av de mer fashionabla bostadsområdena i Södervik.

Villa Vildros syntes på långt håll, charmigt på sitt sätt men uppenbart förfallet. Parisa såg hur färgen bleknat och flagnat av på sina håll, fönsterluckorna hängde som ledsna öron och såväl grusplanen som rabatterna var fulla av ogräs. Parisa avundades inte den som skulle ansvara för underhållet. Hon var ruskigt opraktisk och valde en kloklippartång och en närkamp med en trilskande katt alla dagar i veckan framför hammare, spik och en brädhög.

Hon ställde ifrån sig cykeln och halvsprang trappan upp till första våningen. Dörren öppnades genast. ”Kära barn, så roligt att se dig! Jag såg i fönstret att du kom.”

Gerd slog ut med armarna och Parisa klev rätt in i den varma, trygga famnen. Så blev de stående länge, länge och bara vilade i varandras andning. ”Så min flicka”, sa mormor sedan. ”Du ska se att allt blir bra och tills dess ska jag pyssla om dig. Kom in nu och berätta allt, så sätter jag på lite te under tiden.”

27

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 27

2022-04-29 10:01

5 När Parisa satt sig i kökssoffan och kände mormors doft i lägenheten började hon skaka i hela kroppen. Gerd var snabbt där och virade en stor varm kashmirsjal runt hennes axlar och satte på tekannan. Sedan släckte hon i taket, tände några ljus i en ljusstake som stod på bordet och satte sig mittemot. Hon tog Parisas iskalla händer i sina mjuka, varma handflator och höll dem stadigt men ändå varsamt. ”Lilla gumman, berätta nu allt. Vad är det som har hänt?

Varför ska ni inte gifta er längre?”

Rösten var mjuk och så mycket mormor. Som mormor alltid lät när hon brydde sig om något eller var orolig, och som gjorde att det alltid hade varit lätt att anförtro sig till henne. Men det var blankt i Parisas huvud. Hon kom knappt ihåg vad som hade hänt, varför hon satt i mormors kök och inte i sitt eget. ”Ja … eller jag menar nej”, försökte hon, ”eller jag menar … för att … för att han inte vill. För att han har träffat någon annan. Någon som inte är jag, alltså.” ”Har han varit otrogen, är det vad du försöker säga?”

Parisa nickade men sedan tog det stopp. Rösten bar inte längre. Det gick helt enkelt inte att sätta ord på den rådumpning hon just utsatts för. Bilden av hur hon drog fram de svarta trosorna ur dammsugarslangen hade bränt 28

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 28

2022-04-29 10:01

fast på näthinnan. Och minnet av hur hon först inte ens fattade vad det var och hur insikten sedan slagit henne som en träklubba hårt i huvudet. Mannen som hon fram till bara för något dygn sedan trott varit hennes livs kärlek låg med en annan kvinna i deras gemensamma säng.

Han erkände dessutom utan omsvep att det hade pågått i flera månader. Och all denna information tre veckor innan bröllopet.

Mormors tummar smekte Parisas handryggar. Den lilla gesten var märkligt lugnande, nästan meditativ. Parisa följde rörelserna med blicken och det blev lättare att andas. Hon tog en klunk av det heta kamomillteet. Så tog hon ny sats.

Mormor var idel öra och avbröt inte en enda gång, för när väl Parisa hade börjat prata forsade orden ur henne som en uppdämd flod. Hon grät och pratade och pratade och grät.

Mormor försåg henne med mer te och fyllde på lagret med näsdukar men sa inget. Hon kände sin dotterdotter så väl att det inte tjänade något till att försöka peppa eller komma med goda råd, det var inte vad Parisa ville höra nu. Hon behövde få ur sig allt och det måste få ta sin tid.

Parisas mamma, Marianne, hade varit likadan. De var så lika, Parisa och hon, både till utseende och sätt. Parisa var bara lite mörkare i färgerna, och längre. Marcel hade varit lång, så det hade hon väl ärvt efter honom. Men det röda håret och de märkligt smaragdgröna ögonen var efter Marianne och Mariannes farmor. Sorgen vällde plötsligt över Gerd som den fortfarande så ofta gjorde. Livet blir inte alltid vad man hoppas på och det hade varit tufft emellanåt, men att Marianne inte fick leva färdigt sitt liv var svårt att förstå och acceptera. Det spelade ingen roll att det nu var tio år sedan. Den tunna hinna av överlevnadsskydd 29

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 29

2022-04-29 10:01

som Gerd försökte bygga upp brast gång på gång. Och så Gösta som gick bort bara ett halvår senare. Två begravningar på ett år, det hade varit tufft även för Parisa. Men det var bara att försöka ta en dag i taget och göra livet så bra som möjligt utifrån rådande förutsättningar. ”Antingen lägger du dig ner och dör eller så fortsätter du att leva”, hade blivit Gerds affirmation, det var det första­hon sa till sin spegelbild varje morgon och var det som drev henne framåt. Men just nu måste hon lägga sin egen sorg åt sidan och fokusera på sitt barnbarn. ”Och när jag såg alla kläder i garderoben sa Kitty att det där inte var jag, och det var så skönt att hon sa så för hon hade ju helt rätt”, snyftade Parisa. ”Jag försökte typ göra om mig för att Erik skulle älska mig. Det fattar jag först nu. Jag anpassade mig hela tiden för att han skulle vara nöjd. Men det blev alltid fel.”

Gerd sa fortfarande inget. De satt tysta en stund. Så var det som om Parisa för första gången tog in vad hon själv hade berättat. ”Det är ju inte klokt!” utbrast hon och lät nu mer arg än ledsen. ”Varför har jag inte sett det här förut? Men jag älskade honom verkligen. Han var så fin och så världsvan och vi hade ett spännande liv. Det händer alltid något när man är med honom”, tillade hon som förklaring. ”Han har många kompisar och vi gjorde alltid något kul på helgerna.

Vad ska jag ta mig till nu? Jag klarar inte att vara ensam.

Jag har aldrig varit det förut.” ”Jo, det gör du.” Gerd öppnade munnen för första gången. ”Du om någon klarar det, min starka, självständiga flicka, du har bara inte fått chansen än. Se det här som en möjlighet istället för ett straff. Du har hela livet framför 30

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 30

2022-04-29 10:01

dig, varför ska man hitta rätt första gången man väljer en partner? Jag begriper att du sörjer och är i chock, hela ditt liv har ställts på ända. Du trodde att det skulle bli på ett visst sätt och planerade utefter det och så tar det oväntat en helt annan väg. Och du ska sörja. Ett tag. Inte för länge, för det är han inte värd. Slicka dina sår en stund och gör vad du behöver men kom ihåg att du har ett härligt, spännande och roligt liv som väntar på dig, så dröj inte kvar för länge i din sorg.”

Kloka mormor. Hon förstod precis. Och Parisa visste att hon skulle komma igen men just nu kändes allt helt övermäktigt. Hur skulle hon orka avboka hyran av klänningen, blommorna och manschettknapparna som hon hade tänkt överraska Erik med? Fast det kanske var försent? Parisa hade ju bett om hans monogram. Och tårtan också … ”Jag kan hjälpa dig med det praktiska”, sa mormor som om hon läst Parisas tankar. ”Ta hand om dig själv så fixar jag resten. Orkar du jobba, tror du?” ”Ja, då. Jag tror att det är det bästa faktiskt, djuren får mig alltid att må bra så jag har världens bästa jobb på det sättet. Jag blir alltid glad när jag kommer in på kliniken, det går inte att vara ledsen eller på dåligt humör där. Precis som det inte går att vara ledsen med dig, mormor. Hur skulle jag ha klarat mig utan dig?” Parisa kramade Gerds händer. ”Du är det stadiga rodret som håller min värld på rätt köl, utan det skulle jag ha stjälpt för längesen.” ”Och du är mitt. Jag vet inte hur jag skulle ha överlevt när din mamma gick bort om du inte hade funnits.”

Gerds ögon var märkbart blanka och Parisa fick dåligt samvete. Samtalen handlade alltid om henne. Jag och jag 31

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 31

2022-04-29 10:01

och jag, så började alla meningar. Parisa kunde inte ens minnas när hon frågade något om mormors liv, som om det inte var viktigt utan bara var som det var. Mormor gick väl hemma och pysslade och åkte på PRO-utflykter. ­Eller? Parisa insåg att hon inte hade en aning om vad Gerd gjorde på dagarna eller hur hennes liv hade blivit sedan morfar dog. Det måste bli ändring på det lovade hon sig själv, nu när de skulle bli sambos. ”Du ser trött ut, min flicka. Gå och gör dig i ordning för kvällen så bäddar jag upp så länge.”

Gerd reste sig och strök bort en hårslinga ur Parisas ansikte och gick sedan ut i vardagsrummet. Den lilla gesten var så full av kärlek att Parisa inte kunde hålla tillbaka tårarna längre och hon grät och grät och grät, som om hon med det kunde skölja bort Erik och sitt gamla liv ur kroppen. Med huvudet placerat i armarna på köksbordet satt hon så tills tårarna var slut och sömnen tog ut sin rätt.

32

22-19 Polaris Vildros 1, 29 apr.indd 32

2022-04-29 10:01