9789177957270

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 1

2022-05-20 14:01

MI A S Ö D E R BE RG

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 3

2022-05-20 14:01

© Mia Söderberg 2022 Omslag av Islington Design Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun ISBN: 978-91-7795-727-0 Bokförlaget Polaris, Stockholm www.bokforlagetpolaris.se

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 4

2022-05-20 14:01

Till Petter och Alice med all min kärlek

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 5

2022-05-20 14:01

Södervik

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 7

2022-05-20 14:01

1 Ett chockrosa hus! Det var svårt att vänja sig vid. Parisa­ hajade till varje gång hon cyklade in på Vildrosgatan och såg Villa Vildros lysa i solen. Hyreshuset som hon på märkliga vägar fått ärva av Sofia, den gamla damen som bott högst upp i vindsvåningen. När Sofia gick bort visade det sig nämligen att hon valt att testamentera Villa Vildros till Parisa. Dock hade det krävts en motprestation av henne. Parisa hade haft ett halvår på sig att renovera det, vilket hade medfört både möda, svett och en hel del tårar.

Och slutresultatet hade blivit just ett chockrosa hus. Men i sista stund blev det i alla fall ommålat och i och med det hade hon uppfyllt villkoren för att få behålla det. Nu gällde det bara att vänja sig. Samtidigt var det lite roligt med ett hus som stack ut. Med sina fyra våningar och ett tornrum såg det ut som en gigantisk marsipantårta. Hon kanske skulle ta och måla tornet grönt så kunde det få vara tårtgarneringen? Alltid retade det någon.

Hon log för sig själv när hon ställde ifrån sig cykeln.

Parisas bästa vän Kitty som flyttat in i början av sommaren hade messat och sagt att hon hade fixat en fikakorg och väntade på henne i trädgården klockan tre. Augusti höll på att övergå i september och de två vännerna hade inte setts på över en månad. Kitty och Felix hade varit på 9

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 9

2022-05-20 14:01

turné med sitt nybildade band och Parisa hade varit dels hos sin mormor Gerd och hennes man Håkan, dels på en liten road trip med Mattias så de hade mycket att upp­ datera varandra på.

Kitty satt i den nyrenoverade trädgårdsgruppen. På bordet stod en termos, två muggar och ett fat med nybakad­ sockerkaka. Hon vinkade ivrigt när hon såg Parisa. ”Hej älsklingskompis, vad snygg du är! Brunbränd och ditt hår måste ha vuxit flera centimeter i sommar. Det klär dig.” ”Jag känner mig helt vildvuxen”, skrattade Parisa. ”Du däremot, ser otroligt pigg och utvilad ut. Sommaren har gjort dig gott.” Hon satte sig. ”På tal om gott, sockerkakan­ doftar ljuvligt.”

Kitty hällde upp kaffet och skar upp två stora bitar. ”Berätta nu allt! Hur har du haft det? Är Mattias din drömprins?” ”Jag är kanske inte lika säker på det som du är på att Felix är din prins men jag tycker om honom väldigt mycket. Vi har haft en supermysig semester och jag är väldigt glad att vi har träffats.” ”Man ska inte underskatta Tinder”, skrattade Kitty.

Det var Kitty som under en vinkväll i våras resolut lagt upp en profil åt Parisa och fått henne att börja dejta igen.

Det första försöket hade dock tagit en ände med förskräckelse. Robin, som Parisa träffat på en middagsdejt, hade inte accepterat att hon inte ville träffas igen och bombarderat henne med meddelanden. En kväll hade han stått och väntat när hon var ute och joggade och attacke­rat henne. Som tur var hade Mattias kommit just då och avvärjt överfallet men Parisa hade polisanmält händelsen och rättegången 10

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 10

2022-05-20 14:01

var precis avslutad. Eftersom Robin hade haft flera anmälningar på sig från andra kvinnor han både förföljt och överfallit hade han fått några månaders fängelse.

Kitty slickade sig om fingrarna. ”Verkligen en god sockerkaka”, höll Parisa med och bytte samtalsämne. ”Hur gick turnén, då? Var spelade ni någonstans?” ”Vi började i Göteborg och sedan var vi i Stockholm, Karlstad, Umeå och avslutade i Luleå. Jag har aldrig varit så långt upp i Sverige förut. Vi kanske ska göra en Norrlandsturné nu i höst och agenten vill boka in oss på fler orter. Men vi får se, Felix har fått vikariat som musiklärare och då är det svårt att få ledigt när det inte är lov.”

Parisa såg sig om i trädgården. Rosorna stod fortfarande i full blom och doften låg tung i luften. Trädgårdslandet växte så det knakade och det nyinköpta växthuset var re­­ dan fullt med sticklingar av alla de slag. På scenen, som Kitty och Felix hade byggt i midsomras när de skulle fira att Parisa fick behålla Villa Vildros, stod en stor lerkruka med röda pelargoner, lobelia och margueriter och en liten sandlåda full med leksaker syntes bakom bersån. Skulle hon verkligen lämna allt detta?

Som om Kitty hade kunnat läsa hennes tankar frågade hon: ”När åker du? Har du bestämt datum än?” ”Jag åker fjortonde september men det mesta är ordnat redan, pass, flygbiljetter och tjänstledigt.” ”Vad gör du av Whitney, då? Hon är inte så lättplacerad kan jag tänka mig. Jag vet att du pratade om att Calle och Jonas var intresserade av att ta hand om henne.”

Whitney var Parisas egensinniga kakadua som hon ock­ så hade ärvt av Sofia.

11

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 11

2022-05-20 14:01

”Jag vet, men jag tror inte riktigt på det om jag ska vara ärlig. De bor ganska trångt och jag vill inte lägga det ansvaret på Jonas. Nej, mormor och Håkan har lovat att ta hand om henne. Whitney är väldigt förtjust i Håkan och håller sig tätt bredvid honom när vi är där.” ”Men de reser väl en hel del, hur går det då?” ”Håkan ska operera ett knä under hösten så de kan i alla fall inte spela sin älskade golf. De har bestämt sig för att renovera ett uthus och göra om i trädgården istället så de kommer att hålla sig på hemmaplan. Perfekt tajming, skulle man kunna säga.” Parisa gjorde tummen upp. ”Men det kommer att kännas konstigt att lämna bort Whitney.

Jag har vant mig vid att hon alltid är med mig, till och med på jobbet. Då sitter hon i en bur och blir ompysslad av alla. Jag skulle förstås helst vilja att hon fick flyga fritt där också, som hemma, men eftersom många av våra patienter är hundar med jaktinstinkt skulle hon bli ett lätt byte.”

Hon rös till vid minnet av när Husky, Florians hund, i ett obevakat ögonblick hade bitit Whitney över ryggen så hon brutit vingen. ”Men har du någon plan för hur du ska ta dig an allt när du kommer fram? Vad hette stan nu igen, som du ska till?” ”Huset ligger i Bergerac, som i sin tur ligger i en region som heter Dordogne i sydvästra Frankrike. Bergerac är en medeltida stad som jag har hört ska vara fin, du vet, en sådan med gamla korsvirkeshus och en flod som rinner genom stan. Men jag har ingen direkt plan, jag börjar med att hitta dit och så tar jag det därifrån. Mattias har tagit en extra semestervecka och följer med och vi tar in på hotell för jag vet inte alls i vilket skick huset är. Advokaten sa att det skulle vara beboeligt men det är en definitionsfråga, 12

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 12

2022-05-20 14:01

tänker jag. Jag är inte helt övertygad om att han och jag har samma referensramar.” ”Jag tycker att du är modig”, sa Kitty med beundran i rösten. ”Du kan inte franska, har tummen mitt i handen och har aldrig varit intresserad av renovering och sånt pyssel.­Nu tar du tjänstledigt från dina älskade djur för att åka till ett potentiellt fallfärdigt hus i ett främmande land.

Du har ingen aning om vad som väntar dig.” ”Nej, det har jag inte, men det är en del av det hela. Jag vill utmana mig själv och pröva något helt nytt. Hur svårt kan det vara att renovera ett hus, må vara i Frankrike och med bristande språkkunskaper? Jag får väl köra Google translate eller någon annan liknande app. Det ska bli sjukt kul att se huset och så spännande att försöka ta reda på mer om Sofias liv. Har jag tur kanske jag kan träffa någon som kände henne på den tiden.” ”Jag och Felix kanske kan komma och hälsa på? Det vore kul!” ”Det är taget. Och du kan franska också, till skillnad från mig, så då sparar jag alla svåra översättningar tills du kommer. Vi planerar in det så fort jag är på plats. Tack för fikat men nu måste jag hem till Whitney. Hon fick vara hemma idag för jag hade lite ärenden på stan att uträtta.

Ciao!”

Kitty höjde på ena ögonbrynet. ”Au revoir, menar du väl? Det är hög tid att du börjar träna redan nu, hör jag!”

13

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 13

2022-05-20 14:01

2 När Parisa öppnade dörren till vindsvåningen, som också ingått i arvet, kom Whitney genast flygande och satte sig på axeln. ”Hej gumman, hur mår du idag?” ”Whitney mår bra. Hur mår du?” ”Tack fint. Lite trött, bara. Och hungrig.” ”Tjat, tjat, tjat. Whitney vill ha mat!”

Parisa skrattade. Hon förundrades ständigt över Whitneys förmåga att härma fraser och dessutom ofta placera dem rätt i en konversation, även om just detta samtal upprepades nästan dagligen. ”Du ska få middag strax men kan jag få komma in först?”

Whitney flög före ut i köket, satte sig på karmen till en av köksstolarna och följde med spänt intresse Parisas rörelser. ”Whitney vill ha kaka.” ”Nej, idag blir det inte kaka. Här kommer lite gott torrfoder och en bit paprika till efterrätt.” ”Snåljåp.” ”Vad sägs om ett tack, istället?”

Whitney bevärdigade henne inte med en blick. ”Varsågod, min bortskämda dam! Hoppas det smakar”, sa Parisa och ställde fram matskålen.

14

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 14

2022-05-20 14:01

Sedan gjorde hon i ordning en enkel kycklingsoppa till sig själv som hon åt i soffan samtidigt som hon började skriva en packlista på allt som skulle med. Det var hopplöst svårt. Hon visste inte ens hur länge hon skulle vara borta. Sju månaders tjänstledighet hade hon fått be­­ viljad från smådjurskliniken där hon arbetade som veterinär, men det här projektet kunde säkert ta både längre och kortare tid. Det var omöjligt att avgöra hur mycket jobb det skulle bli utifrån de bilder hon fått på huset.

Tack och lov att Mattias skulle följa med. Som hantverkare skulle han säkert kunna komma med en hel del goda råd. Hon skulle verkligen försöka ta tillvara på hans kun­ skaper.

Parisa plockade undan sopptallriken och gick bort till minnesväggen. Där hängde mängder av fotografier från olika perioder i Sofias liv. Sofia hade varit tämligen förtegen om sig själv men vid ett par tillfällen hade Parisa lyckats lirka ur henne berättelser och anekdoter som vittnade om ett händelserikt liv, hur hon fick Whitney, bland annat. Parisa hade så gärna velat höra mer om verkligheten bakom alla dessa människor och miljöer. Men så hade det inte blivit.

Parisa valde ut några fotografier och packade varsamt ner dem i ett vadderat kuvert. De kunde kanske vara till hjälp om hon skulle få möjlighet att göra lite efterforskningar. När hon la ner kuvertet i resväskan brände amuletten till i halsgropen. Hon hade fått halsbandet av Sofia som tack för att hon hade lyckats fånga in Whitney när hon smitit ut genom ett öppet fönster och rymt ut i trädgården förra sommaren. Sofia hade hängt amuletten om hennes hals och sagt att den skulle vägleda henne i livet om hon 15

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 15

2022-05-20 14:01

bara var lite observant. Som nu. Det kändes plötsligt som om det var viktigt att fotona fick följa med till Bergerac.

Två veckor kvar tills hon skulle lämna Villa Vildros på obestämd tid. Hon var själv lite förvånad över att hon inte oroade sig mer utan istället såg fram emot det här som ett spännande äventyr. Som tur var fanns det lite pengar nu också, vilket underlättade det hela. Hon hade hittat nästan trehundratusen i ett antal skokartonger som stått uppe i tornrummet. Men de pengarna hade hon inte vetat om förrän huset redan var ommålat. Då hade hon kämpat hela våren med att få ihop pengar till att fixa i ordning Villa Vildros och därmed uppfylla villkoret för att hon skulle få behålla huset. Tack vare pengarna hade hon nu kunnat anlita en firma som skulle ta hand om allt pappersarbete när hon var borta, och Stina och Anja hade fått köpa växthuset de hade önskat sig till trädgården. Resten av pengarna skulle hon sätta in i en renoveringsfond. Felix ville göra i ordning ett utekök och Zoran och Jasminka hade önskat en grind så att de snart fyraåriga trillingarna inte kunde springa ut på gatan.

Telefonen plingade till. Det var ett sms från Florian.

Vilken tid kommer du, tror du?

Visst ja. Hon hade lovat att ta med Husky, Florians siberian husky, ut på en springrunda. Det hade hon alldeles glömt bort. Hon bytte raskt om och gick ner och ringde på. ”Hej Florian, hej Husky! Ska vi gå ut?”

Husky sprang och hämtade kopplet och satte sig lydigt vid hennes fötter.

16

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 16

2022-05-20 14:01

”Hur mår min kära Parisa idag, då? Börjar resan göra sig påmind?” frågade Florian och tvinnade en av sina långa mustascher. Han hade ett randigt förkläde över sina välpressade byxor, den bländvita skjortan och den prydligt knutna röda slipsen.

Parisa log åt formuleringarna. Florian var en mycket excentrisk man som ofta klädde sig i något udda, ibland lite gammaldags, kläder. Detta återspeglade sig också i hans språk och uttryck, och han var alltid ytterst korrekt och artig. Sofia och Florian hade känt varandra sedan han var barn men han var mycket förtegen om den tiden. Han ville heller inte tala om den schism som uppstått mellan dem båda för några år sedan och som gjort att de inte pratat med varandra sedan dess. Parisa skulle ge vad som helst för att få veta vad som stått i brevet som hon hittat med Florians namn på bland de andra breven i Sofias gömmor.

Men han hade bara tackat för att hon hade tagit sig tid att överlämna det och sagt att han en dag skulle delge henne innehållet. Den dagen hade ännu inte kommit och hon hade inte tagit upp frågan igen. ”Tack, jag mår utmärkt och det klart att det känns lite pirrigt nu när det börjar närma sig. Men det är två veckor kvar så det är ingen idé att hetsa upp sig för mycket än.

Hur mår du själv?” ”Tackar som frågar, jag mår bra. Jag har bara problem med balansen ibland men inget som jag inte kan hantera.” ”Du måste be om hjälp om det blir värre. Så länge jag är hemma kan du höra av dig till mig, sedan kan kanske Kitty och Felix ställa upp. Om du vill”, tillade hon, för så vitt Parisa förstod var hon den enda som han berättat om sjukdomen för, även om andra kanske anade hur det stod 17

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 17

2022-05-20 14:01

till. ”Jag tror att det är bra om fler vet om att du har lite svårt att gå ibland och kan hjälpa dig med Husky.” ”Det blir nog bra med det, tack för omtanken. Jag kanske kan få den äran att bjuda på te och scones när ni är tillbaka?” ”Ja tack, gärna! Kom, Husky, vi skyndar oss ut så vi får smaka på Florians goda marmelad sedan.”

De började jogga utmed Vildrosgatan och tog stigen som ledde in i skogen. Husky visste precis vart de skulle och Parisa släppte honom så snart de kommit bort från vägen. Hon hittade sitt tempo och snart gick benen av sig själva. I tankarna började hon gå igenom allt inför resan igen. Det var mycket att hålla i huvudet och hon måste skriva en ordentlig packlista. Hon ville också hinna prata med Florian. Han satt inne på mycket information om Sofia men hade bara nämnt att hon hade varit bästa vän med hans mamma och av den anledningen varit med när han föddes. Tänk om det skulle gå att lirka ur honom mer om Sofias liv och varför de blev osams.

Hon tog av från stigen och följde Husky in i snåren.

Rätt som det var lyste det som ett gult hav av kantareller. Överallt stack det upp små solar i gräset. Parisa tvärstannade, det här kunde hon inte bara springa förbi. Hon hade inte plockat så mycket svamp i sina dagar men kantareller kunde hon. Men vad skulle hon bära allt i? Det fick helt enkelt bli i Huskys bajspåsar.

Tjugo minuter senare hade hon tre fyllda påsar som hon försökte fortsätta springa med. Det var inte så lätt men det var det värt. När Florian en stund senare öppnade dörren höll hon fram sitt skogsfynd.

18

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 18

2022-05-20 14:01

”Som tack för att jag fick låna Husky”, sa hon. ”Du har större glädje av dem än jag.” ”Vilken skatt du kommer med! Men inte ska jag ha äran att få alltihop?” ”Jo, absolut, det är Huskys förtjänst att jag hittade dem.” ”I så fall tackar jag ödmjukast och får kanske återgälda gåvan med en svampsmörgås vid tillfälle?” ”Det tackar jag inte nej till”, log Parisa, ”men nu går jag upp och duschar och så kommer jag tillbaka om en stund.”

19

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 19

2022-05-20 14:01

3 En halvtimme senare var Parisa tillbaka hos Florian som hade dukat upp med scones, tre olika sorters marmelad och en stor kanna te på köksön. På diskbänken stod en skål full med nyrensad svamp. De satt alltid i köket när hon var där, salongen kändes nästan för fin för att dricka te i.

Våningen var så smakfullt och exklusivt inredd med vackra ­handknutna mattor på golven och väggarna täckta med tavlor av alla de slag. Florian arbetade med konst­auktioner och hade stort intresse av att köpa och sälja antik­viteter.

Det var ett mycket vackert hem där inget var placerat av en slump, till skillnad från Parisas våning där hon fortfarande höll på att städa upp bland Sofias alla saker. ”Nå, berätta nu hur dina planer ser ut när du kommer fram. Jag avundas dig som får se min barndomsstad. Jag är född i Paris men vi flyttade till Bergerac när jag bara var ett par år gammal.”

Florian hällde upp teet och sträckte fram de varma bröden som stack upp under en rutig handduk. ”Men du kan väl också åka dit? Vad hindrar dig? Hur länge sedan är det du var där senast?” Parisa bredde på smör som genast smälte, tog en rejäl klick av plommonmarmeladen och stönade högt när hon tog första tuggan. ”Det finns inget bättre! Hur lyckas du göra allt så gott?”

20

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 20

2022-05-20 14:01

”Mat ska lagas med mycket smör och kärlek, det är hemligheten. Roligt att det smakar. Nej, jag ska inte åka tillbaka”, fortsatte han sedan. ”Ibland ska man stänga dörren om vissa perioder av sitt liv. Mina minnen därifrån är inte alltigenom goda och jag tror att jag mår bättre av att låta dem förbli där och inte riva upp det förflutna. Sedan har jag Husky att ta hänsyn till och jag går inte så bra längre. Det skulle kännas något riskabelt att ge sig ut på en sådan tripp.” Han tog tekoppen och smuttade försiktigt på den varma drycken. ”Men jag ser mycket fram emot att få höra dig berätta om allt du får uppleva”, sa han sedan och torkade noga sina mustascher med en struken linneservett.

Parisa förstod att det inte var någon idé att försöka övertala honom så hon bytte spår. ”Finns det något eller någon du kan tipsa om som kan hjälpa mig, tror du? Jag tänker på själva renoveringen av huset men också om du tror att någon som kände Sofia finns kvar och som jag kan prata med? Känner du till huset, förresten?”

Florian skakade på huvudet. ”Nej, om jag har förstått det rätt köpte hon det tillsammans med sin andre make, Jaques, och det var långt efter att jag hade flyttat därifrån. Men om du har adressen så vet jag förmodligen var det ligger. De enda som kan finnas kvar är människor som var yngre än hon, de andra har säkert också gått bort. Jag minns att mor och Sofia hade en väninna som var några år yngre. Vad hette hon nu igen?

Det är så många år sedan jag ens tänkte på henne.”

Florian sökte bland minnena och Parisa satt tyst och väntade på samma sätt som hon gjort med Sofia när hon 21

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 21

2022-05-20 14:01

hade försjunkit i gamla tider. Hon lyssnade till den svaga musiken i bakgrunden, ett klassiskt stycke hon inte kände igen. Det var rogivande och bidrog till stämningen i rummet. Hon serverade dem mer te och unnade sig ett bröd till. Husky kom och buffade med huvudet och ville bli kliad. ”Cleo hette hon!” utropade Florian högt så både Parisa och Husky hoppade till. ”Cleo … nånting. Tänk att namnet fanns någonstans långt därinne i hjärnvindlingarna.

Hon var nog nästan tio år yngre än mor skulle jag tro och jag minns att hon passade mig ibland när jag var liten. Men hon gifte sig säkert och bytte namn och om hon lever är det inte ens säkert att hon bor kvar.” ”Ja, antagligen. Vad får jag inte missa att besöka eller uppleva, då?” ”Kära Parisa, det finns så mycket att se och göra i och runt omkring Bergerac. Att sitta i Gamla stan och avnjuta en espresso och bara titta på folk en eftermiddag är en ren ynnest. Det finns remarkabla hus bevarade sedan medel­ tiden och korsvirkeshusen är berömda. Du bör absolut unna dig en båttur på floden Dordogne och se stan utifrån.­ Som jag förstår det väcktes Sofias stora vinintresse här så jag föreslår att du passar på att uppsöka några vingårdar.­ Låt se nu, vad kan jag mer rekommendera? Jo, det har även kommit till min kännedom att man på senare tid­ har hittat en stor grotta i bergen ovanför och som tydligen har blivit ett mycket populärt resmål. Om du tar dig dit får du gärna berätta mer om den efteråt. Men så jag pratar. Fast det är väl som ordspråket säger: Varav hjärtat är fullt, talar munnen. Du får vara mina ögon och öron och berätta allt när du kommer hem.” Han tystnade och såg ut 22

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 22

2022-05-20 14:01

att överlägga med sig själv. Så såg han ut att ha bestämt sig och nickade in i salongen. ”På bortre väggen hänger två tavlor med motiv från Bergerac som det såg ut för trettio år sedan. Nu vet jag inte hur mycket stan har förändrats men du får kanske en uppfattning i alla fall.”

Parisa reste sig och gick in i salongen. Det var lite högtidligt. Tavlorna var oljemålningar, inte så stora men detalj­ erade, och man kunde riktigt känna stämningen i det som försiggick på bilderna. Den ena föreställde en båt på floden där man genom båtförarens ögon såg in mot stan och upp bland bergen. Den andra visade den gamla delen av stan med just sådana korsvirkeshus Florian hade pratat om. ”Kan jag fota av dem? Det vore roligt att se om jag kan hitta platserna när jag kommer dit.” ”Naturligtvis. Gör det. Jag ska också fundera på om det finns någon ytterligare information jag kan delge dig för vi hinner väl träffas en gång till innan du åker?” ”Ja, det är nästan två veckor kvar. Vi kan kanske ta en fika i trädgården någon eftermiddag om det är fint väder?” ”Det låter som en mycket angenäm idé.”

Parisa gick ut i hallen. Husky var genast där med kopplet. ”Nej du”, skrattade hon. ”Vi kan inte gå ut varje gång jag går genom dörren men jag lovar att vi ska hinna med minst en promenad till innan jag åker.” Hon vände sig mot Florian. ”Tack för all värdefull information. Nu blev jag ännu mer sugen på att åka och få uppleva din och Sofias hemstad. Ha en fin kväll!” ”Det samma önskar jag dig och på återseende.”

Han bugade lätt men Parisa lutade sig fram och gav honom en hastig kram. Sedan stängde hon dörren snabbt efter sig.

23

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 23

2022-05-20 14:01

Kvällen skulle ägnas åt att packa hade Parisa bestämt men när Mattias messade och frågade om han fick komma över kändes det som ett betydligt roligare alternativ och en halvtimme senare var han där med var sin sushi åt dem.

Det var så enkelt med honom. Med Erik, som gjort slut tre veckor innan bröllopet förra sommaren, skulle allt vara så fint och uppstyrt även om det bara gällde en enkel middag. På söndagskvällarna hade de suttit och i detalj planerat kommande veckas aktiviteter och mathållning för att det skulle bli så perfekt som möjligt. Hon rös vid minnet. För vissa människor var det säkert idealiskt att göra så men henne hade det inte passat alls, det var hon alldeles för spontan för. Hon hade börjat förlora den hon var och det var Kitty som fått henne att hitta tillbaka till sig själv, vilket hon var så tacksam för.

Men nu slapp hon låtsaslivet med Erik, det kändes som om hon kommit undan med blotta förskräckelsen och de senaste månaderna hade hon helt släppt tankarna på honom. Hon kunde till och med hoppas att Erik hade funnit sig tillrätta i rollen som nybliven pappa och att den nya flickvännen Miryam uppskattade allt som det innebar att vara tillsammans med honom.

Mattias sjönk ner i soffan och Parisa hämtade en kanna isvatten. Han var helt uppfylld av den kommande resan och var nästan mer entusiastisk än hon. ”Jag satt och googlade hantverkare på varenda rast idag”, sa han med munnen full av makirulle och viftade ivrigt med ätpinnarna i luften, ”och var man kan köpa fönsterfoder och golv och …” ”Stopp! En sak i taget, jag hinner inte med i svängarna.

Vi behöver inte lösa allt härifrån, det finns tid till det när 24

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 24

2022-05-20 14:01

vi kommer dit. Men det är toppen att du kollar runt lite så är vi förberedda när vi väl är på plats”, tillade hon när hon såg hans besvikna min. ”Har du bokat din hemresa än?”

Mattias nickade. ”Ja, jag kan stanna en vecka men sedan behöver Zoran mig på ett nytt bygge som drar igång.” ”Men en vecka är bra, det kommer vi att hinna mycket på och jag är så glad över att du överhuvudtaget kan och vill följa med.”

Parisa gav honom en puss på kinden. Mattias svarade genast genom att dra ner henne i soffan och överösa henne med kyssar över hela ansiktet som hon skrattande låtsades värja sig emot. Då kom Whitney flygande och satte sig på Mattias och började picka honom hårt på axeln. ”Aj!” ropade han högt. ”Det där gör ont.” ”Oj Whitney, blev du svartsjuk?” Parisa lösgjorde sig ur Mattias famn och satte sig upp igen. ”Eller du kanske bara försökte försvara mig mot den här farliga mannen?”

Hon tog fågeln i handen och började klia bakom den gula tofsen. Whitney bevärdigade inte Mattias med en blick utan vände ryggen mot honom men lät sig nådigt klias av Parisa. ”Det där kändes rejält”, muttrade han och tog av sig tishan för att se om han fått några märken efter näbben. ”Jag har aldrig sett henne bete sig så där förut. Å andra sidan har jag aldrig tidigare blivit överfallen hemma i min egen soffa heller så det kan förklara saken. Men vi kanske får tänka på vad vi gör när hon är i närheten så slipper vi det här en annan gång.” ”Eller så kanske hon kan vara i buren ibland”, muttrade Mattias halvhögt och blängde på fågeln som funnit sig tillrätta i Parisas knä.

25

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 25

2022-05-20 14:01

”Är du också lite svartsjuk?” Hon klappade Mattias ömt på kinden. ”Whitney är van att flyga lös. Det här är hennes hem och om jag stängde in henne i buren skulle hon ta det som ett straff och det vill inte jag utsätta henne för. Hon är en speciell fågel och hon värnar om mig nu, jag tror att hon är rädd att jag också ska försvinna. Och det ska jag ju faktiskt och därför kommer jag att försöka tillbringa så mycket tid jag kan med henne tills vi åker.

Sedan vet jag att hon får det bra hos mormor och Håkan och det hjälper lite.” ”Jag förstår att du känner så men det kanske är läggdags nu både för den lilla damen och för oss.”

Mattias reste sig och började duka undan tallrikarna.

Parisa reste sig också och satte Whitney i buren. Så hängde hon över det blå sovskynket. ”Sov gott Whitney, vi ses i morgon.” ”Whitney är vackrast, Whitney är vackrast!” ”Ja Whitney, du är vackrast. Jag kommer aldrig att tycka något annat, det vet du. I love you.” ”Aj låv jo”, kom det tyst inifrån buren.

Det högg till i hjärtat. Parisa hade lekt med tanken att ta med henne till Frankrike för att se hur hon skulle reagera på att komma tillbaka till platser hon varit på tidigare men lika snabbt insett att det inte skulle fungera. Var skulle hon ha en fågel under tiden huset renoverades? Och det var inte säkert att fåglar var välkomna på hotellet. Nej, det var ingen bra idé, mormor och Håkan var en betydligt säkrare lösning. ”Kommer du?” ropade Mattias med en antydan till otålighet i rösten.

Parisa tvättade hastigt av sig. Hon släckte alla lampor 26

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 26

2022-05-20 14:01

och gick in i sovrummet. Där låg Mattias mitt på sängen utan en tråd på kroppen. Han var brunbränd, vältränad­ och muskulös. Det syntes att han jobbade fysiskt dagarna i ända. Parisa kunde inte se sig mätt på honom. Han sträckte fram ena handen och log. I tre steg var hon framme vid honom och lät morgonrocken falla. Hans hud var len och varm och hans händer rörde sig över hennes rygg i lätta rörelser. Hon rös av välbehag. Andningen blev mer påtaglig och han kysste henne med en intensitet som fick hennes kropp att reagera våldsamt. Hon tryckte sig emot honom. Det fanns inget annat hon ville hellre i detta nu än att få smälta samman med Mattias i en kärlekslek som gärna fick pågå hela natten.

27

22-25 Polaris Vildros 2, 20 maj.indd 27

2022-05-20 14:01